Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  fjällkavle

Organismgrupp Kärlväxter Alopecurus pratensis subsp. alpestris
Fjällkavle Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Fjällkavle är ett flerårigt, svagt tuvat, 3–7 dm högt gräs med småaxen samlade i ett 2–6 cm långt ax. Fjällkavle skiljer sig från ängskavle, A. pratensis subsp. pratensis, genom att ha kortare strån med normalt högst 2 noder, svullna bladslidor, betydligt kortare, förhållandevis bredare blad med kal översida, kortare, förhållandevis tjockare, oftast mörkfärgat ax som kan vara svagt grenat, samt (viktigt!) alltid kala småaxskaft. Hos ängskavle är stråna över 6 dm med oftast 3 noder, bladslidorna är ej svullna, bladen är långa och smalt långspetsade och har korta borsthår på översidan (framförallt vid bladbasen), axen är 5–11 cm långa, jämnslanka och av varierande färg (oftast gröna), och småaxens skaft är mer eller mindre tätt korthåriga.
Utbredning
Länsvis förekomst för fjällkavle Observationer i  Sverige för fjällkavle
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Fjällkavle förekommer i Sverige sällsynt i nordligaste Lycksele lappmark (Viddolvaratje), Pite lappmark (säkert i övre Laisälvsdalen och på fjället Ardna) och i Lule lappmark (söder och öster om Kvikkjokk och ned till Jokkmokk). Fjällkavle är belagd från endast 14 lokaler (varav 5 efter 1950). Räknar man in andra uppgifter som kan betraktas som säkra, är totalt 23 lokaler kända (varav 14 efter 1950). Det finns dock ytterligare ett dussin andra, obestyrkta, lokaluppgifter, eller uppgifter där angiven "ängskavle" kan misstänkas vara fjällkavle. Riklig förekomst av fjällkavle finns bevisligen endast inom Laisälvens övre dalgång ned till Adolfström (14 lokaler). I övriga Norden är fjällkavle med säkerhet endast känd från Finnmark i Norge. Utanför Norden förekommer den längs ryska ishavskusten (Kolahalvön, Vajgatj, Novaja Semlja och Sibirien).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B1ab(ii,iii,iv,v)+2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Främst känd från Pite lappmark, med spridda lokaler i angränsande lappmarker, har varit knuten till kulturlandskapet men ursprungligen troligen i öppna älvnära miljöer. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 120 (20-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 9000 (8652-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 500 (84-800) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på underartens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar underarten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att underarten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1ab(ii,iii,iv,v)+2ab(ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Fjällkavle är som spontan känd från följande lokaltyper: lågalpin välbevattnad högörtsvegetation (8 lokaler), subalpina bäck-, eller älvstränder (8 lokaler) och deltaholmar eller stränder i övre barrskogsregionen (2 lokaler). Dessutom finns 5 kända förekomster på kulturmark, samtliga i områden där spontana förekomster är kända högre upp i dalgångarna.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Fjäll
Fjäll
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Liliopsida (enhjärtbladiga blomväxter), Ordning Poales (gräsordningen), Familj Poaceae (gräs), Släkte Alopecurus (kavlen), Underart Alopecurus pratensis subsp. alpestris (Wahlenb.) Selander - fjällkavle Synonymer Alopecurus pratensis ssp. alpestris (Wahlenb.) Selander, Alopecurus pratensis var. alpestris Wahlenb., Alopecurus pratensis alpestris

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B1ab(ii,iii,iv,v)+2ab(ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Främst känd från Pite lappmark, med spridda lokaler i angränsande lappmarker, har varit knuten till kulturlandskapet men ursprungligen troligen i öppna älvnära miljöer. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Antalet lokalområden i landet skattas till 120 (20-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 9000 (8652-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 500 (84-800) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på underartens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar underarten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att underarten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1ab(ii,iii,iv,v)+2ab(ii,iii,iv,v)).
Fjällkavle är ett flerårigt, svagt tuvat, 3–7 dm högt gräs med småaxen samlade i ett 2–6 cm långt ax. Fjällkavle skiljer sig från ängskavle, A. pratensis subsp. pratensis, genom att ha kortare strån med normalt högst 2 noder, svullna bladslidor, betydligt kortare, förhållandevis bredare blad med kal översida, kortare, förhållandevis tjockare, oftast mörkfärgat ax som kan vara svagt grenat, samt (viktigt!) alltid kala småaxskaft. Hos ängskavle är stråna över 6 dm med oftast 3 noder, bladslidorna är ej svullna, bladen är långa och smalt långspetsade och har korta borsthår på översidan (framförallt vid bladbasen), axen är 5–11 cm långa, jämnslanka och av varierande färg (oftast gröna), och småaxens skaft är mer eller mindre tätt korthåriga.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för fjällkavle

Länsvis förekomst och status för fjällkavle baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för fjällkavle

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Fjällkavle förekommer i Sverige sällsynt i nordligaste Lycksele lappmark (Viddolvaratje), Pite lappmark (säkert i övre Laisälvsdalen och på fjället Ardna) och i Lule lappmark (söder och öster om Kvikkjokk och ned till Jokkmokk). Fjällkavle är belagd från endast 14 lokaler (varav 5 efter 1950). Räknar man in andra uppgifter som kan betraktas som säkra, är totalt 23 lokaler kända (varav 14 efter 1950). Det finns dock ytterligare ett dussin andra, obestyrkta, lokaluppgifter, eller uppgifter där angiven "ängskavle" kan misstänkas vara fjällkavle. Riklig förekomst av fjällkavle finns bevisligen endast inom Laisälvens övre dalgång ned till Adolfström (14 lokaler). I övriga Norden är fjällkavle med säkerhet endast känd från Finnmark i Norge. Utanför Norden förekommer den längs ryska ishavskusten (Kolahalvön, Vajgatj, Novaja Semlja och Sibirien).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Poaceae - gräs 
  • Släkte
    Alopecurus - kavlen 
  • Art
    Alopecurus pratensis - ängskavle 
  • Underart
    Alopecurus pratensis subsp. alpestris(Wahlenb.) Selander - fjällkavle
    Synonymer
    Alopecurus pratensis ssp. alpestris (Wahlenb.) Selander
    Alopecurus pratensis var. alpestris Wahlenb.
    Alopecurus pratensis alpestris

Fjällkavle är som spontan känd från följande lokaltyper: lågalpin välbevattnad högörtsvegetation (8 lokaler), subalpina bäck-, eller älvstränder (8 lokaler) och deltaholmar eller stränder i övre barrskogsregionen (2 lokaler). Dessutom finns 5 kända förekomster på kulturmark, samtliga i områden där spontana förekomster är kända högre upp i dalgångarna.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Fjäll, Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Sötvattensstrand

Biotoper där arten kan förekomma: Fjällbiotoper

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Inom Skellefteälvens vattensystem har två förmodade förekomster försvunnit genom dämning för vattenkraftsändamål. Några planer på ytterligare dämning finns för närvarande inte för vattendrag med fjällkavle. Hybridisering med ängskavle, ett infört vallgräs med rikliga förekomster på kulturmark långt in i fjällvärlden, utgör förmodligen ett allvarligt hot. T ex visar alla belägg av förmodad fjällkavle från Kvikkjokk tecken på sådan hybridisering. Ängskavle växer också numera vid Bäverholmen, direkt väster om Iraft-deltat vid Adolfström (P lpm) där fjällkavle uppgivts i sen tid. De senaste beläggen från detta område samlades emellertid 1856, varför eventuell nutida hybridisering ej kan bedömas.

Påverkan
  • Vattenreglering (Viss negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Stor negativ effekt)
För att närmare kunna bedöma graden av hot genom hybridisering, bör undersökningar av kavlepopulationer utföras vid Kvikkjokk och Iraft.
Fjällkavle har även uppgivits från andra delar av fjällen, framförallt från Torne lappmark, och även i låglandet. Samtliga belägg från dessa lokaler har emellertid visat sig vara mörkfärgad, småvuxen ängskavle. Flera författare har också beskrivit rikliga förekomster kring Kvikkjokk, men det sparsamma herbariematerialet verkar utgöra mellanformer mot ängskavle. Fjällkavle måste betraktas som en av våra minst kända vilda kärlväxter. Efter 1980 har den endast med säkerhet påträffats i övre Laisälvsdalen och på båtlänningen vid Mellanjarka nära Kvikkjokk. Många områden där fjällkavle tidigare uppgivits förekomma, särskild gränsområdena mellan Pite och Lule lappmarker, är emellertid mycket bristfälligt undersökta ur botanisk synvinkel.

Arwidsson, T. 1943. Studien über die Gefässpflanzen in den Hochgebirgen der Pite Lappmark. Acta Phytogeogr. Suec. 17.

Dahlskog, B. & Dahlskog, S. 1980. Växtfynd i SW Lule lappmark. Svensk Bot. Tidskr. 74: 265–276.

Gustafsson, M., Bentzer, B., Engstrand, L. & Bothmer, R. von 1998. Växter och djur i Laisälvens dalgång. Inst för växtskyddsvetenskap, SLU, Alnarp.

Moberg, R. & Nilsson, Ö. 1991. Typification of Nordic vascular plants. 1. Names published by G. Wahlenberg. Nord. J. Bot. 11: 287–299.

Nettelbladt, M. 2001. Tillägg till Laisdalens flora. Nordrutan 6: 40.

Rapp, K. 1972. En cytotaksonomisk undersøkelse av Alopecurus pratensis ssp. alpestris. Blyttia 30: 101–104.

Selander, S. 1950b. Floristic phytogeography of South-western Lule Lappmark (Swedish Lapland). II.

Kärlväxtfloran i sydvästra Lule Lappmark. Acta Phytogeogr. Suec. 28.

Wahlenberg, G. 1812. Flora lapponica. Berolini.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stefan Ericsson 2001. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Poaceae - gräs 
  • Släkte
    Alopecurus - kavlen 
  • Art
    Alopecurus pratensis - ängskavle 
  • Underart
    Alopecurus pratensis subsp. alpestris, (Wahlenb.) Selander - fjällkavle
    Synonymer
    Alopecurus pratensis ssp. alpestris (Wahlenb.) Selander
    Alopecurus pratensis var. alpestris Wahlenb.
    Alopecurus pratensis alpestris
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stefan Ericsson 2001. © ArtDatabanken, SLU 2006.