Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  fjällskogsgrimmia

Organismgrupp Mossor Grimmia anomala
Fjällskogsgrimmia Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten bildar upp till 3 cm höga, mörkgröna och relativt täta tuvor. Bladen är bredast strax ovan basen och jämnt avsmalnande i en kort, färglös hårudd som är något tandad. När de övre bladen har rikligt med groddkorn i spetsarna är dessa dock ofta kraftigt reducerade och ibland helt trubbiga. Bladen är tydligt kölade och bladkanten är tillbakaböjd åtminstone i den ena halvan. Bladskivan är ett cellager tjock - utom i bladkanten som består av ett par rader med dubbla celler. De övre bladcellerna är korta, oftast kvadratiska, med något vågiga väggar och relativt tydliga papiller. Nerven är kantig - inte jämnt rundad som hos de flesta andra grimmior. Arten är skildkönad och kapslar är mycket sällsynta - närmast påträffade i Norge. Mogna kapslar är smalt ovala, släta och sitter på långa, raka skaft. Locket har ett tydligt men relativt kort spröt. På skottets övre blad sitter oftast mycket rikligt med karakteristiska, hallonlika, gulgröna groddkorn som avviker tydligt i färg från resten av bladet.
Eftersom groddkornen är tydliga kan fjällskogsgrimmia bara förväxlas med den närstående skogsgrimmia G. hartmanii som har likadana men mörkare groddkorn och betydligt mindre reducerade groddkornsbärande blad. För att vara säker på artbestämningen bör man tvärsnitta blad för att kontrollera att cellerna är papillösa.
Utbredning
Länsvis förekomst för fjällskogsgrimmia Observationer i  Sverige för fjällskogsgrimmia
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten förekommer sällsynt men spridd längs fjällkedjan. På den Jämtlandslokal som uppmärksammades 1920, återbesöktes 1996 med positivt resultat. Den är något vanligare i Norge och på Island och är sällsynt funnen på en låglandslokal vid en sjöstrand i södra Finland. I Danmark saknas arten. Världsutbredningen omfattar Europa, delar av Asien och Nordamerika. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa (Hodgetts 2015)..
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)
Fjällskogsgrimmia växer på tidvis översilade eller fuktiga bergväggar av grönsten och skiffer i fjälltrakterna. Den är uppenbart sällsynt och med säkerhet känd från 8 lokaler, men borde med tanke på dess ekologi finnas på något fler platser. Antalet reproduktiva individer skattas till 1200 (60-7200). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 15000 (2500-20000) km² och förekomstarean (AOO) till 200 (12-720) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Arten växer på halvskuggiga till exponerade block och klippor i fjällen. Flera av lokalerna ligger i relativt gles fjällbjörkskog på bördig mark med frodigt fältskikt. Substratet är normalt silikatsten, men arten kan troligen även växa på mer lättvittrade bergarter. Den förekommer oftast på tidvis översilad eller fuktig sten, ibland intill vattendrag. På en lokal vid Kvikkjokk växer den rikligt i nederkanten av en hög klippa där den troligen är gynnad av den näringsrika förnan från bl.a. ormbunkar, tolta och stormhatt. Arten har påträffats tillsammans med mossor som mikromossa Cephaloziella divaricata, blek bågmossa Lescuraea incurvata, trubbgrimmia Grimmia unicolor, spetsig dvärgbågmossa Pseudoleskeella nervosa och repmossa Pterigynandrum filiforme. Fjällskogsgrimmia verkar ha relativt lätt att sprida sig inom en lokal, och gör det sannolikt främst med groddkorn eftersom kapslar är så sällsynta. På jämtlandslokalen växer den strax ovanför den normala högvattenlinjen, på stenar i bäcken samt på klippor och block längs stränderna. Även vid sjön Maavesi i södra Finland, fjällskogsgrimmians enda låglandslokal, växer den på stenar och block strax ovan normalvattenlinjen (Vitikainen, 1969). Även lokalerna i Irland och Skottland utgörs av sjöstränder (Lönnell m.fl. 2012).
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Buskmark
Buskmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Grimmiales, Familj Grimmiaceae, Släkte Grimmia (grimmior), Art Grimmia anomala Hampe ex Schimp. - fjällskogsgrimmia Synonymer Grimmia anomala Schimp.

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Fjällskogsgrimmia växer på tidvis översilade eller fuktiga bergväggar av grönsten och skiffer i fjälltrakterna. Den är uppenbart sällsynt och med säkerhet känd från 8 lokaler, men borde med tanke på dess ekologi finnas på något fler platser. Antalet reproduktiva individer skattas till 1200 (60-7200). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 15000 (2500-20000) km² och förekomstarean (AOO) till 200 (12-720) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Arten bildar upp till 3 cm höga, mörkgröna och relativt täta tuvor. Bladen är bredast strax ovan basen och jämnt avsmalnande i en kort, färglös hårudd som är något tandad. När de övre bladen har rikligt med groddkorn i spetsarna är dessa dock ofta kraftigt reducerade och ibland helt trubbiga. Bladen är tydligt kölade och bladkanten är tillbakaböjd åtminstone i den ena halvan. Bladskivan är ett cellager tjock - utom i bladkanten som består av ett par rader med dubbla celler. De övre bladcellerna är korta, oftast kvadratiska, med något vågiga väggar och relativt tydliga papiller. Nerven är kantig - inte jämnt rundad som hos de flesta andra grimmior. Arten är skildkönad och kapslar är mycket sällsynta - närmast påträffade i Norge. Mogna kapslar är smalt ovala, släta och sitter på långa, raka skaft. Locket har ett tydligt men relativt kort spröt. På skottets övre blad sitter oftast mycket rikligt med karakteristiska, hallonlika, gulgröna groddkorn som avviker tydligt i färg från resten av bladet.
Eftersom groddkornen är tydliga kan fjällskogsgrimmia bara förväxlas med den närstående skogsgrimmia G. hartmanii som har likadana men mörkare groddkorn och betydligt mindre reducerade groddkornsbärande blad. För att vara säker på artbestämningen bör man tvärsnitta blad för att kontrollera att cellerna är papillösa.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för fjällskogsgrimmia

Länsvis förekomst och status för fjällskogsgrimmia baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för fjällskogsgrimmia

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten förekommer sällsynt men spridd längs fjällkedjan. På den Jämtlandslokal som uppmärksammades 1920, återbesöktes 1996 med positivt resultat. Den är något vanligare i Norge och på Island och är sällsynt funnen på en låglandslokal vid en sjöstrand i södra Finland. I Danmark saknas arten. Världsutbredningen omfattar Europa, delar av Asien och Nordamerika. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa (Hodgetts 2015)..
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Grimmiales  
  • Familj
    Grimmiaceae  
  • Släkte
    Grimmia - grimmior 
  • Art
    Grimmia anomalaHampe ex Schimp. - fjällskogsgrimmia
    Synonymer
    Grimmia anomala Schimp.

Arten växer på halvskuggiga till exponerade block och klippor i fjällen. Flera av lokalerna ligger i relativt gles fjällbjörkskog på bördig mark med frodigt fältskikt. Substratet är normalt silikatsten, men arten kan troligen även växa på mer lättvittrade bergarter. Den förekommer oftast på tidvis översilad eller fuktig sten, ibland intill vattendrag. På en lokal vid Kvikkjokk växer den rikligt i nederkanten av en hög klippa där den troligen är gynnad av den näringsrika förnan från bl.a. ormbunkar, tolta och stormhatt. Arten har påträffats tillsammans med mossor som mikromossa Cephaloziella divaricata, blek bågmossa Lescuraea incurvata, trubbgrimmia Grimmia unicolor, spetsig dvärgbågmossa Pseudoleskeella nervosa och repmossa Pterigynandrum filiforme. Fjällskogsgrimmia verkar ha relativt lätt att sprida sig inom en lokal, och gör det sannolikt främst med groddkorn eftersom kapslar är så sällsynta. På jämtlandslokalen växer den strax ovanför den normala högvattenlinjen, på stenar i bäcken samt på klippor och block längs stränderna. Även vid sjön Maavesi i södra Finland, fjällskogsgrimmians enda låglandslokal, växer den på stenar och block strax ovan normalvattenlinjen (Vitikainen, 1969). Även lokalerna i Irland och Skottland utgörs av sjöstränder (Lönnell m.fl. 2012).

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Fjällbiotoper, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Buskmark

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Olika former av exploateringar kan vara ett hot mot artens växtplatser. Hotbilden är i övrigt oklar.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
Kända lokaler bör återbesökas och följas upp. Dessa bör dessutom delges berörda myndigheter för att om möjligt undvika en direkt exploatering av lokalerna.
Utländska namn - NO: Nøsteknausing, IS: Dílaskeggi, FI: Itukivisammal.

Etymologi: anomalus (gr.) = ojämn, oregelbunden, onormal.
Uttal: [Grímmia anómala]

KEY FACTS Forms relatively dense, up to 3 cm high, dark green tufts. Gemmae abundant at apices of upper leaves, which are thereby blunted. Leaves distinctly keeled. Margin recurved on at least one side. Upper laminar cells short (typically quadrate), slightly sinuose and distinctly papillose. Nerve angular, not terete as in most Grimmia species. Dioicous. Capsules very rare, found in Norway but unknown in Sweden. Mature capsules smooth, narrowly ovoid. Beak distinct, but relatively short. Seta long and straight. - An alpine species typically found on siliceous cliffs and boulders in half-shaded to exposed situations. Several of the localities are situated in relatively open alpine birch forests with lush undergrowth on fertile soil.

Greven, H.C. 1995. Grimmia Hedw. (Grimmiales, Musci) in Europe. Leiden.

Hodgetts, N. G. (red.) 2015. Checklist and country status of European bryophytes - towards a new Red List for Europe. Irish Wildlife Manuals 84. National Parks and Wildlife Service, Department of Arts, Heritage and the Gaeltacht, Ireland.#

Lönnell, N., Porley, R.D. & Rothero, G.P. 2012. Grimmia anomala Schimp., new to Britain and Ireland. - Journal of Bryology 34: 264-267.

Vitikainen, O. 1969. On the taxonomy and distribution of Grimmia anomala Hampe ex Schimper and G. hartmanii Schimper. Ann. Bot. Fenn. 6: 236-242.

Weibull, H. 2006. Grimmia anomala fjällskogsgrimmia s. 130. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. [AJ 6-23], Bladmossor. Sköldmossor - blåmossor : Bryophyta : Buxbaumia - Leucobryum. Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Fritz Eriksson 1998. Rev. Henrik Weibull 2006. Uppdaterad 2010, Niklas Lönnell 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Grimmiales  
  • Familj
    Grimmiaceae  
  • Släkte
    Grimmia - grimmior 
  • Art
    Grimmia anomala, Hampe ex Schimp. - fjällskogsgrimmia
    Synonymer
    Grimmia anomala Schimp.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Fritz Eriksson 1998. Rev. Henrik Weibull 2006. Uppdaterad 2010, Niklas Lönnell 2016.