Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  fjällspåmossa

Organismgrupp Mossor Funaria arctica
Fjällspåmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten bildar runt 7 mm höga skott som växer enstaka eller i tuvor. Bladen är brett ovala eller jämnbreda. De är bredast strax ovanför mitten, varifrån de gradvis avsmalnar mot den trubbiga spetsen. Honbladen och de översta bladen är något kupade och sitter tätt överst på stammen, vilket ger skottspetsen ett knopplikt intryck. Bladkanten är slät eller har otydliga och trubbiga tänder i den övre delen av bladet. Kantcellerna skiljer sig inte markant från övriga celler. Nerven upphör strax nedanför eller i bladspetsen. Kapselskaftet är ca 1 cm långt och vid väta ofta kraftigt böjt och vridet, men det rätar ut sig när det torkar. Kapseln är böjd och svagt asymmetrisk med en något snett placerad mynning, och den övergår relativt tvärt i kapselskaftet. Innan sporerna släpps är kapseln slät, men den tömda och torra kapseln är starkt fårad. Peristomet består av två tandkransar; den yttre kransen består av 16 höga tänder som sitter ihop i spetsen och bildar en skiva, medan den inre består av 16 något kortare tänder. Locket är något välvt och saknar tydligt avsatt spets. Mössan är asymmetrisk och täcker framför allt den ena sidan av kapseln, och den har ett långt, sidoställt spröt. Sporerna är 15-33 µm i diameter och mycket fint papillösa.
Fjällspåmossa skiljer sig från sin närmaste släkting spåmossa F. hygrometrica på sina kortare och bredare blad utan uddlik spets, sin mer tvärt avsatta kapselhals, sina större sporer samt på en större kapselmynning som i stort sett är vinkelrätt ställd mot kapselns längdriktning. Fjällspåmossa blir heller aldrig så stor som spåmossa F. hygrometrica oftast är.
Utbredning
Länsvis förekomst för fjällspåmossa Observationer i  Sverige för fjällspåmossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Fjällspåmossa är i Sverige endast funnen vid Abisko i Torne lappmark. Det är en arktisk art med en cirkumpolär utbredning som även omfattar Svalbard, norra Ryssland, Nordamerika och Grönland. Arten är funnen nära Abisko turiststation och Naturvetenskapliga stationen 1985 och 1986. Dess fyndplatser i Abisko skulle kunna antyda att den spridits oavsiktligt av gästande amerikanska forskare (Rumsey 1990). Det finns dock flera arter i Abisko-området med förmodat naturliga förekomster som har liknande utbredningsbild.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Arten upptäcktes relativt nyligen (1986) som ny för landet i Abisko, intill en stig mellan järnvägsstationen och naturvetenskapliga stationen i Abisko. Eftersom arten är uppmärksammad så nyligen och inte finns med i flororna kan den vara förbisedd och artens utbredning, ekologi och status behöver bättre utredas. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
De svenska fynden av fjällspåmossa är gjorda på bar mineraljord i stigkanter. I Nordamerika uppges arten växa på fuktig kalkrik silt eller lera och på ruderatmarker. Om arten har inkommit spontant utan mänsklig inverkan till sin enda lokal i Sverige eller via passiv transport är svårt att fastställa.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Funariales, Familj Funariaceae, Släkte Funaria (spåmossor), Art Funaria arctica (Berggr.) Kindb. - fjällspåmossa Synonymer

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Arten upptäcktes relativt nyligen (1986) som ny för landet i Abisko, intill en stig mellan järnvägsstationen och naturvetenskapliga stationen i Abisko. Eftersom arten är uppmärksammad så nyligen och inte finns med i flororna kan den vara förbisedd och artens utbredning, ekologi och status behöver bättre utredas. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Arten bildar runt 7 mm höga skott som växer enstaka eller i tuvor. Bladen är brett ovala eller jämnbreda. De är bredast strax ovanför mitten, varifrån de gradvis avsmalnar mot den trubbiga spetsen. Honbladen och de översta bladen är något kupade och sitter tätt överst på stammen, vilket ger skottspetsen ett knopplikt intryck. Bladkanten är slät eller har otydliga och trubbiga tänder i den övre delen av bladet. Kantcellerna skiljer sig inte markant från övriga celler. Nerven upphör strax nedanför eller i bladspetsen. Kapselskaftet är ca 1 cm långt och vid väta ofta kraftigt böjt och vridet, men det rätar ut sig när det torkar. Kapseln är böjd och svagt asymmetrisk med en något snett placerad mynning, och den övergår relativt tvärt i kapselskaftet. Innan sporerna släpps är kapseln slät, men den tömda och torra kapseln är starkt fårad. Peristomet består av två tandkransar; den yttre kransen består av 16 höga tänder som sitter ihop i spetsen och bildar en skiva, medan den inre består av 16 något kortare tänder. Locket är något välvt och saknar tydligt avsatt spets. Mössan är asymmetrisk och täcker framför allt den ena sidan av kapseln, och den har ett långt, sidoställt spröt. Sporerna är 15-33 µm i diameter och mycket fint papillösa.
Fjällspåmossa skiljer sig från sin närmaste släkting spåmossa F. hygrometrica på sina kortare och bredare blad utan uddlik spets, sin mer tvärt avsatta kapselhals, sina större sporer samt på en större kapselmynning som i stort sett är vinkelrätt ställd mot kapselns längdriktning. Fjällspåmossa blir heller aldrig så stor som spåmossa F. hygrometrica oftast är.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för fjällspåmossa

Länsvis förekomst och status för fjällspåmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för fjällspåmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Fjällspåmossa är i Sverige endast funnen vid Abisko i Torne lappmark. Det är en arktisk art med en cirkumpolär utbredning som även omfattar Svalbard, norra Ryssland, Nordamerika och Grönland. Arten är funnen nära Abisko turiststation och Naturvetenskapliga stationen 1985 och 1986. Dess fyndplatser i Abisko skulle kunna antyda att den spridits oavsiktligt av gästande amerikanska forskare (Rumsey 1990). Det finns dock flera arter i Abisko-området med förmodat naturliga förekomster som har liknande utbredningsbild.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Funariidae  
  • Ordning
    Funariales  
  • Familj
    Funariaceae  
  • Släkte
    Funaria - spåmossor 
  • Art
    Funaria arctica(Berggr.) Kindb. - fjällspåmossa

De svenska fynden av fjällspåmossa är gjorda på bar mineraljord i stigkanter. I Nordamerika uppges arten växa på fuktig kalkrik silt eller lera och på ruderatmarker. Om arten har inkommit spontant utan mänsklig inverkan till sin enda lokal i Sverige eller via passiv transport är svårt att fastställa.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Fjällbiotoper

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Blottad mark, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mineraljord/sediment (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Hotbilden är oklar. Små och individfattiga populationer gör arten känslig för tillfälliga populationsnedgångar och förändringar i miljön. Arten bör studeras närmare för att utröna vilka åtgärder som krävs för att säkra artens överlevnad.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Lokalen bör återbesökas för att fastlägga aktuell status och beståndens utveckling samt för att undersöka vad som kan göras för att bibehålla och stärka populationen.
Utländska namn - NO: Polarbråtemose.

Etymologi: arcticus = nordlig, arktisk; arctos (gr.) = stjärn-bilden Stora Björn, björn; suffixet -icus (lat.).
Uttal: [Funária árktika].

key facts Shoots, c. 7 mm long, growing scattered or forming tufts. Leaves oblanceolate. Margin entire or bluntly denticulate above, marginal cells not differentiated. Upper leaves crowded and somewhat concave. Capsules common, ovoid, strongly furrowed at maturity, mouth perpendicular to capsule. Tips of outer peristome teeth fused, forming an epiphragm. Seta c. 10 mm long, arcuate and twisted when moist. Spores up to 20 µm. - In Sweden found on bare subsoil in several tracks at one site in the Swedish Scandes mountains. In the Nordic region found only in Svalbard and this one site in Sweden.

Fife, A.J. 1979. Taxonomic observation on 3 species of North American Funaria. Bryologyist 82: 204-214.

Lönnell, N. 2006. Funaria arctica fjällspåmossa s. 81. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. [AJ 6-23], Bladmossor. Sköldmossor - blåmossor : Bryophyta : Buxbaumia - Leucobryum. Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

Rumsey, F.J. 1990. Additions to the bryophyte flora of the Torneträsk area in Swedish Lapland. J. Bryol. 16: 199-208.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Cronberg 1998. Rev. Niklas Lönnell 2006. Uppdaterad 2010

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Funariidae  
  • Ordning
    Funariales  
  • Familj
    Funariaceae  
  • Släkte
    Funaria - spåmossor 
  • Art
    Funaria arctica, (Berggr.) Kindb. - fjällspåmossa
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Cronberg 1998. Rev. Niklas Lönnell 2006. Uppdaterad 2010