Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  fjälltrift

Organismgrupp Kärlväxter Armeria scabra
Fjälltrift Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Fjälltrift är en flerårig, kal ört med en grov pålrot, från vars topp en eller flera täta mångbladiga rosetter bildas. Bladen är 3–5 cm långa och ca 2 mm breda, smalt jämnbreda, tjocka och ofta vintergröna. Från rosetterna utgår ett antal, 5–15 (–20) cm höga, upprätta, bladlösa stänglar med en tät, 15–20 mm bred huvudlik blomsamling, i toppen. Under huvudet finns en blekbrun, stjälkomfattande högbladsslida, 2–3 cm lång. De yttre blommornas stödblad är trubbiga. Kronan är kort trattlik, femtalig, blekskär och knappast längre än fodret. Blomningen är i tiden långt utdragen, blommorna slår ut successivt och inte alla samtidigt. Frukterna bär i toppen en tandad skärm av det kvarsittande, hinnartade fodret. Stiften är fem förenade vid den förtjockade basen och har korta, grova papiller.
Utbredning
Länsvis förekomst för fjälltrift Observationer i  Sverige för fjälltrift
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Fjälltrift är i Sverige endast känd från fjället Pältsa i Torne Lappmark där den upptäcktes 1933. Den växer där i ca fem åtskilda lokalgrupper, varav några ganska individrika. Inom området har fjälltriften såvitt det kan bedömas varken minskat eller ökat. Växten har även felaktigt uppgivits från kulturmark vid Vuoggatjålme (feltolkning av en ruderat förekomst av A. maritima ssp. maritima strandtrift). I norra Norge är underarten vanligare och spridd från Troms till östra Finnmark. I Finland är den nyligen funnen på en lokal längst upp i nordväst. Växten uppges vidare spridd i nordliga områden österut genom Sibirien till arktiska Amerika (förutsatt att den taxonomiska behandlingen är korrekt).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Förekomemr endast på fjället Pältsa i Torne Lappmark där den upptäcktes 1933. Fjälltrift växer på kalkrika marker med viss fuktighet men också god dränering. Växtplatserna utgörs av vittringsgrus, klippbranter, Dryashedar ibland med måttlig snötäckning. Antalet reproduktiva individer skattas till 3000 (3000-4000). Antalet lokalområden i landet skattas till 1. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4 km² och förekomstarean (AOO) till 4 km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Utbredningen är så kraftigt begränsad att gränsvärdet för Sårbar (VU) uppfylls enligt D-kriteriet. (D2).
Ekologi
Fjälltrift växer på kalkrika marker med viss fuktighet men också god dränering. Växtplatserna utgörs av vittringsgrus, klippbranter, Dryashedar ibland med måttlig snötäckning. Den går från lågalpin upp i mellanalpin region, upp till ca 1100 m. I östra Finnmark kan den också växa på kalksandrika havsstränder.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Caryophyllales (nejlikordningen), Familj Plumbaginaceae (triftväxter), Släkte Armeria (triftar), Art Armeria scabra Pall. ex Roem. & Schult. - fjälltrift Synonymer Armeria maritima subsp. sibirica (Boiss.) Nyman, Armeria maritima ssp. sibirica, Armeria maritima sibirica, Armeria maritima ssp. labradorica (Wallr.) Hultén, Armeria maritima subsp. labradorica (Wallr.) Hultén, Armeria labradorica Wallr., Armeria sibirica Turcz. ex Boiss., Armeria scabra ssp. sibirica (Turcz. ex Boiss.) Hyl., sibirisk trift

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Förekomemr endast på fjället Pältsa i Torne Lappmark där den upptäcktes 1933. Fjälltrift växer på kalkrika marker med viss fuktighet men också god dränering. Växtplatserna utgörs av vittringsgrus, klippbranter, Dryashedar ibland med måttlig snötäckning. Antalet reproduktiva individer skattas till 3000 (3000-4000). Antalet lokalområden i landet skattas till 1. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4 km² och förekomstarean (AOO) till 4 km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Utbredningen är så kraftigt begränsad att gränsvärdet för Sårbar (VU) uppfylls enligt D-kriteriet. (D2).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Fjälltrift är en flerårig, kal ört med en grov pålrot, från vars topp en eller flera täta mångbladiga rosetter bildas. Bladen är 3–5 cm långa och ca 2 mm breda, smalt jämnbreda, tjocka och ofta vintergröna. Från rosetterna utgår ett antal, 5–15 (–20) cm höga, upprätta, bladlösa stänglar med en tät, 15–20 mm bred huvudlik blomsamling, i toppen. Under huvudet finns en blekbrun, stjälkomfattande högbladsslida, 2–3 cm lång. De yttre blommornas stödblad är trubbiga. Kronan är kort trattlik, femtalig, blekskär och knappast längre än fodret. Blomningen är i tiden långt utdragen, blommorna slår ut successivt och inte alla samtidigt. Frukterna bär i toppen en tandad skärm av det kvarsittande, hinnartade fodret. Stiften är fem förenade vid den förtjockade basen och har korta, grova papiller.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för fjälltrift

Länsvis förekomst och status för fjälltrift baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för fjälltrift

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Fjälltrift är i Sverige endast känd från fjället Pältsa i Torne Lappmark där den upptäcktes 1933. Den växer där i ca fem åtskilda lokalgrupper, varav några ganska individrika. Inom området har fjälltriften såvitt det kan bedömas varken minskat eller ökat. Växten har även felaktigt uppgivits från kulturmark vid Vuoggatjålme (feltolkning av en ruderat förekomst av A. maritima ssp. maritima strandtrift). I norra Norge är underarten vanligare och spridd från Troms till östra Finnmark. I Finland är den nyligen funnen på en lokal längst upp i nordväst. Växten uppges vidare spridd i nordliga områden österut genom Sibirien till arktiska Amerika (förutsatt att den taxonomiska behandlingen är korrekt).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Caryophyllales - nejlikordningen 
  • Familj
    Plumbaginaceae - triftväxter 
  • Släkte
    Armeria - triftar 
  • Art
    Armeria scabraPall. ex Roem. & Schult. - fjälltrift
    Synonymer
    Armeria maritima subsp. sibirica (Boiss.) Nyman
    Armeria maritima ssp. sibirica
    Armeria maritima sibirica
    Armeria maritima ssp. labradorica (Wallr.) Hultén
    Armeria maritima subsp. labradorica (Wallr.) Hultén
    Armeria labradorica Wallr.
    Armeria sibirica Turcz. ex Boiss.
    Armeria scabra ssp. sibirica (Turcz. ex Boiss.) Hyl.
    sibirisk trift

Fjälltrift växer på kalkrika marker med viss fuktighet men också god dränering. Växtplatserna utgörs av vittringsgrus, klippbranter, Dryashedar ibland med måttlig snötäckning. Den går från lågalpin upp i mellanalpin region, upp till ca 1100 m. I östra Finnmark kan den också växa på kalksandrika havsstränder.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Fjällbiotoper

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Något större hot mot de svenska förekomsterna på Pältsa synes ej föreligga, förutsatt att renbetet inte intensifieras. Detta kräver viss tillsyn. Växten är sannolikt mångårig och förökar sig huvudsakligen med frön. Av erfarenheter i Norge syns den vara måttligt beteskänslig. Viss insamling av herbariematerial kan ännu förekomma, men Pältsa hör inte till de mera lättillgängliga fjällen.

Påverkan
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Jakt/insamling (Viss negativ effekt)
Inget skydd av fjälltriften eller dess växtplatser finns och är kanske ej heller nödvändiga. Däremot är regelbundna kontroller av de enskilda populationerna och deras relation till renbetet ett behov.
Fjälltrift är fridlyst. Såväl strandtrift som fjälltrift tillhör en taxonomiskt kritisk grupp, där gränserna mellan taxa växlat liksom deras rang. Ofta behandlas fjälltrift som egen art dels av morfologiska skäl, dels av växtgeografiska och ekologiska orsaker. Mellanformer är ej kända. Fjälltrift har odlats i Uppsala botaniska trädgård utan besvär. Fruktsättningen har varit riklig vilket tyder på att autogami är vanlig. Särmärkena mellan strandtrift och fjälltrift är få, men distinkta. Utländska namn – NO: Sibirkoll, DK: Fjeld-Engelskgræs, FI: Tunturilaukkaneilikka.

Gjærevoll, O. 1990. Maps of Distribution of Norwegian Vascular Plants. II. Alpine Plants. Trondheim.

Hedberg, O., Mårtensson, O. & Rudberg, S. 1952. Botanical investigations in the Pältsa region of northernmost Sweden. Bot. Not., Suppl. 3 (2).

Jakobsson, A. 1997. Sällsynta fjällväxter i Torne lappmark. Examensarbete på Biologisk-Geovetenskaplig linje.

Kotiranta, H., Uotila, P. Sulkava, S. & Peltonen, S.-L. (eds.) 1998. Red Data Book of East Fennoscandia.

Ministry of the Environment, Finnish Environment Institute & Botanical Museum, Finnish Museum of Natural History. Helsinki.

Nilsson, Ö., Gustafsson, L.-Å. & Karlsson, T. 1982. Projekt Linné rapporterar 133–143. Svensk Bot. Tidskr. 76: 273–284.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1985. Projekt Linné: slutrapport. Svensk Bot. Tidskr. 79: 319–328.

Ryttäri, T. 1997. Laukkanelikka. I. Ryttäri, T. & Kettunen, T. (red.) Uhanalaiset Kasvimme. Helsingfors.

Wistrand, G. 1962. Studier i Pite lappmarks kärlväxtflora. Acta Phytogeogr. Suec. 45.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Örjan Nilsson 1995. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Caryophyllales - nejlikordningen 
  • Familj
    Plumbaginaceae - triftväxter 
  • Släkte
    Armeria - triftar 
  • Art
    Armeria scabra, Pall. ex Roem. & Schult. - fjälltrift
    Synonymer
    Armeria maritima subsp. sibirica (Boiss.) Nyman
    Armeria maritima ssp. sibirica
    Armeria maritima sibirica
    Armeria maritima ssp. labradorica (Wallr.) Hultén
    Armeria maritima subsp. labradorica (Wallr.) Hultén
    Armeria labradorica Wallr.
    Armeria sibirica Turcz. ex Boiss.
    Armeria scabra ssp. sibirica (Turcz. ex Boiss.) Hyl.
    sibirisk trift
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Örjan Nilsson 1995. © ArtDatabanken, SLU 2007.