Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  fläckig saffransspindling

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Cortinarius alcalinophilus
Fläckig saffransspindling Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Fläckig saffransspindelskivling är en av de gula lökspindelskivlingarna. Hatten är 4,5–13 cm bred, som ung rundad, senare utbredd, välvd. Den har en karaktäristisk varmt guldgul färg, mörkt umbrabrun i centrum och ljusare mot kanten. Den gula färgen i hattkanten försvinner snabbt, varvid arten lätt kan förväxlas med gul lökspindling, C. olearioides. Hatten är slemmig och har vita velumrester i kanten som ung, som äldre tilltryckta små velumrester i mitten, dessa blir med tiden rödbruna till bruna. Skivorna är täta, varmt gula till ockrabruna. Sporerna är 10–11,5 x 5,5–6,5 µm, mandelformiga till svagt citronformiga och relativt vårtiga. Sporerna hos C. olearioides är mera utpräglat citronformiga och starkare ornamenterade men ungefär lika stora. Foten är blekt gul till ockragul, längst upp nästan vit, 4,5–9 cm hög och 1–2,5 cm tjock. Vid basen har den en gul kantad bulb, som är upp till 4,5 cm bred. Velum är ockragult till gult och syns i en zon på bulbkanten. Mycelsträngarna är ofta kraftiga och markant ljusgula. Dessa följer ofta med då svampen plockas. Köttet är först blekt gult, senare blir det starkare färgat i gult till ockragult i foten, mera saffransgult i bulben, i hatten ofta ljusare gult. Lukten är obetydlig till något maltartad, oangenäm. Smaken är mild men fadd.
Utbredning
Länsvis förekomst för fläckig saffransspindling Observationer i  Sverige för fläckig saffransspindling
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige är fläckig saffransspindelskivling känd från Skåne, Öland, Gotland, Västergötland, Bohuslän och Dalsland. 50 kända aktuella lokaler i landet. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 300, vilket motsvarar ungefär 350 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 3 500 individer enligt IUCN:s definitioner). Utbredningen i landet bedöms vara kraftigt fragmenterad. Förekomstarean skattas till som mest omkring 700 km2. Total population i landet bedöms ha minskat med mer än 15 % över de senaste 50 åren, p.g.a. igenväxning, beskuggning och försämrat lokalklimat. Minskningen bedöms fortgå framöver. Från Östjylland i Danmark har sex fynd rapporterats. Den är ovanlig i hela Europa, med en utbredning från Medelhavet till lövskogsregionens nordgräns. Svampen är en signalart som indikerar miljöer med höga naturvärden i ädellövskog.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Bildar mykorrhiza med ek, bok och hassel och sällsynt även med solvända. Växer i ädellövmarker, ängsbokskogar, hässlen och på kalktorrängar i mosaikmarker. Arten tycks beroende av varma lägen i extensivt betade mosaikmiljöer. En fortlöpande minskning misstänks pågå p.g.a. förändrad markanvändning och mera slutna skogsmiljöer. Antalet reproduktiva individer skattas till 3000 (700-6000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (150). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 150 (35-300). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 600 (140-600) km². Populationen minskar med mer än 5% inom 50 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (C2a(i)).
Ekologi
Arten bildar mykorrhiza med ädellövträd och hassel, och sällsynt även med solvända (Helianthemum nummularium). Man finner den i ädellövskog, örtrika betesmarker, hässlen, torrbackar och gärna i bryn och varma lägen i extensivt betade mosaikmiljöer. Den växer vanligast under hassel, men också under bok, avenbok, lind och ek, i Sydeuropa även under stenek (Quercus ilex). Arten föredrar djup lövförna på kalkrik mark. Som regel uppträder fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par ställen på varje lokal. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till 10 eller flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· bok
· bok
· hassel
· hassel
· skogsek
· skogsek
· solvändor
· solvändor
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Cortinariaceae, Släkte Cortinarius (spindlingar), Art Cortinarius alcalinophilus Rob.Henry - fläckig saffransspindling Synonymer Cortinarius majusculus Kühner

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med ek, bok och hassel och sällsynt även med solvända. Växer i ädellövmarker, ängsbokskogar, hässlen och på kalktorrängar i mosaikmarker. Arten tycks beroende av varma lägen i extensivt betade mosaikmiljöer. En fortlöpande minskning misstänks pågå p.g.a. förändrad markanvändning och mera slutna skogsmiljöer. Antalet reproduktiva individer skattas till 3000 (700-6000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (150). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 150 (35-300). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 600 (140-600) km². Populationen minskar med mer än 5% inom 50 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (C2a(i)).
Konventioner Skogsstyrelsens signalart
Fläckig saffransspindelskivling är en av de gula lökspindelskivlingarna. Hatten är 4,5–13 cm bred, som ung rundad, senare utbredd, välvd. Den har en karaktäristisk varmt guldgul färg, mörkt umbrabrun i centrum och ljusare mot kanten. Den gula färgen i hattkanten försvinner snabbt, varvid arten lätt kan förväxlas med gul lökspindling, C. olearioides. Hatten är slemmig och har vita velumrester i kanten som ung, som äldre tilltryckta små velumrester i mitten, dessa blir med tiden rödbruna till bruna. Skivorna är täta, varmt gula till ockrabruna. Sporerna är 10–11,5 x 5,5–6,5 µm, mandelformiga till svagt citronformiga och relativt vårtiga. Sporerna hos C. olearioides är mera utpräglat citronformiga och starkare ornamenterade men ungefär lika stora. Foten är blekt gul till ockragul, längst upp nästan vit, 4,5–9 cm hög och 1–2,5 cm tjock. Vid basen har den en gul kantad bulb, som är upp till 4,5 cm bred. Velum är ockragult till gult och syns i en zon på bulbkanten. Mycelsträngarna är ofta kraftiga och markant ljusgula. Dessa följer ofta med då svampen plockas. Köttet är först blekt gult, senare blir det starkare färgat i gult till ockragult i foten, mera saffransgult i bulben, i hatten ofta ljusare gult. Lukten är obetydlig till något maltartad, oangenäm. Smaken är mild men fadd.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för fläckig saffransspindling

Länsvis förekomst och status för fläckig saffransspindling baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för fläckig saffransspindling

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige är fläckig saffransspindelskivling känd från Skåne, Öland, Gotland, Västergötland, Bohuslän och Dalsland. 50 kända aktuella lokaler i landet. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 300, vilket motsvarar ungefär 350 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 3 500 individer enligt IUCN:s definitioner). Utbredningen i landet bedöms vara kraftigt fragmenterad. Förekomstarean skattas till som mest omkring 700 km2. Total population i landet bedöms ha minskat med mer än 15 % över de senaste 50 åren, p.g.a. igenväxning, beskuggning och försämrat lokalklimat. Minskningen bedöms fortgå framöver. Från Östjylland i Danmark har sex fynd rapporterats. Den är ovanlig i hela Europa, med en utbredning från Medelhavet till lövskogsregionens nordgräns. Svampen är en signalart som indikerar miljöer med höga naturvärden i ädellövskog.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Cortinariaceae  
  • Släkte
    Cortinarius - spindlingar 
  • Undersläkte
    Cortinarius subgen. Phlegmacium  
  • Art
    Cortinarius alcalinophilusRob.Henry - fläckig saffransspindling
    Synonymer
    Cortinarius majusculus Kühner

Arten bildar mykorrhiza med ädellövträd och hassel, och sällsynt även med solvända (Helianthemum nummularium). Man finner den i ädellövskog, örtrika betesmarker, hässlen, torrbackar och gärna i bryn och varma lägen i extensivt betade mosaikmiljöer. Den växer vanligast under hassel, men också under bok, avenbok, lind och ek, i Sydeuropa även under stenek (Quercus ilex). Arten föredrar djup lövförna på kalkrik mark. Som regel uppträder fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par ställen på varje lokal. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till 10 eller flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· bok - Fagus sylvatica (Viktig)
· hassel - Corylus avellana (Viktig)
· skogsek - Quercus robur (Har betydelse)
· solvändor - Helianthemum (Har betydelse)
Mark/sediment (Viktig)
Det främsta hotet mot arten är avverkning av dess värdträd. Igenväxning som följd av upphörd betesdrift kommer också att missgynna arten, då solvarma öppna och halvöppna miljöer förändras till helt slutna. Om igenväxningen fortskrider så att lövträden med tiden ersätts av barrträd, innebär det ett direkt hot mot artens fortlevnad i området. Även körskador och skogliga åtgärder som markberedning kan vara ödesdigert för artens markmycel.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Skydda ädellövskogen och sörj för dess kontinuitet. En långsiktig tillgång till värdträd säkras genom att växtplatserna undantas från avverkning. På lokaler där arten förekommer undviks plantering av gran, och spontant inväxande granar huggs bort. Värdträd och lämpliga blivande värdträd sparas på artens växtplatser. Arten är beroende av att de extensivt betade hasselrika mosaikmiljöerna får fortsatt hävd, kompletterat med naturvårdsinriktade åtgärder för att upprätthålla en viss luckighet. Marken på växtplatsen utsätts inte för kraftiga störningar av typen dikning, markberedning eller körning med terrängfordon.
Utländska namn – DK: Safran-Slørhat (Gyldenbrun Slørhat).

Brandrud, T. et al. 1989–1998. Cortinarius Flora Photographica. Härnösand. Blad D 19.

Brandrud, T., Knutsson, T. & Soop, K. 1996. En fantastisk säsong på Öland. Jordstjärnan 17(3): 27–42.

Breitenbach, J. & Kränzlin, F. 2000. Fungi in Switzerland. Luzern. Band 5, Bild 183.

Stjernegaard Jeppesen, T. & Guldberg Frøslev, T. 1999. Gule knoldslørhatte i Danmark. Svampe 40: 22.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Karin Bohlin & Tommy Knutsson 2001.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Cortinariaceae  
  • Släkte
    Cortinarius - spindlingar 
  • Undersläkte
    Cortinarius subgen. Phlegmacium  
  • Art
    Cortinarius alcalinophilus, Rob.Henry - fläckig saffransspindling
    Synonymer
    Cortinarius majusculus Kühner
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Karin Bohlin & Tommy Knutsson 2001.