Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  flenörtskapuschongfly

Organismgrupp Fjärilar, Nattflyn Cucullia scrophulariae
Flenörtskapuschongfly Fjärilar, Nattflyn

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Framvingarnas färgsättning är nästan identisk med den hos grenkungsljus-kapuschongfly Cucullia lychnitis, men vingformen är bredare med mer nedåtböjd framvingespets och överensstämmer bättre med vingformen hos den mörkare färgade kungsljuskapuschongfly C. verbasci. Kapuschongflyarterna skiljer sig från flertalet andra arter i nattflygruppen genom att blombesök sker utan att fjärilarna landar på blommorna. I likhet med en del arter i svärmargruppen håller de sig svävande framför blommorna och suger snabbt upp nektarn med sin långa sugsnabel. Vingspann 42-46 mm. Den gråvita larven med gula och svarta fläckar är lätt att särskilja från larven av kungsljuskapuschongfly som har avsevärt mindre och fler svarta fläckar.
Utbredning
Länsvis förekomst för flenörtskapuschongfly Observationer i  Sverige för flenörtskapuschongfly
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Flenörtskapuschongfly är en av våra sällsyntaste kapuschongflyarter med instabila populationer i landet. Det har gjorts mycket få fynd under den senaste tjugoårsperioden. Det är dock genomgående svårt att avgöra om den skall betraktas som försvunnen då den i liten grad lockas till UV-ljusfällor och oftare påträffats i larvstadiet. Under en lång följd av år har den emellanåt kunnat sprida sig något under mer gynnsamma perioder, men bara för att slås ut igen. Fynden från 2012 kan möjligen indikera att arten är på väg tillbaka liksom skett i Danmark. De mest långlivade lokala populationerna har funnits på södra Öland, Ismantorp, Lenstad, Vickleby, Stora Frö, Karlevi och Dörby. Arten påträffades där senast 1996. Den har vid ett flertal tillfällen också insamlats som fjäril på Stora alvaret, åtskilliga kilometer från kända värdväxtförekomster. De senaste fynden på Öland är från Skarpa Alby 2005 och N. Möckleby 1996, båda vid norra änden av Stora alvaret. På Gotland har den under en lång följd av år haft en stabil population på Stora Karlsö, men försvann därifrån i början av 1990-talet. Den är även funnen som larv på Lilla Karlsö, där arten möjligen ännu kan finnas kvar. Mer kortlivade populationer har före 1980-talet funnits i Skåne; Benestad, Örups almskog och i Småland, Ålem, Haraldsmåla och Skäggenäs, Revsudden. Sporadiska fynd har även gjorts på norra Öland samt längs södra Smålandskusten och i nordöstra Skåne, samt i västra och nordvästra Skåne. Senast 1984 och 1986 påträffades arten i Skåne på Kullaberg och 1990 i Småland, Smedby. En felaktig ortsangivelse i Douwes (1969) är Lamhult (= Lammhult) i Småland. Genom värdväxtens relativa sällsynthet på Öland saknas förutsättningar för individtäta populationer. Vid Karlskrona i Blekinge påträffades 2012 flera larver på flenört växande i grov makadam längs en större väg. I Skåne insamlades ett exemplar i ljusfälla vid Sandhammaren 2012 som möjligen indikerar att etableringen i Blekinge härrör från en migration i år. Flenörtskapuschongflyets uppträdande i Danmark har varit likartat. Arten var tidigare främst känd genom mer eller mindre tillfälliga populationer från skilda delar av de stora öarna. Mer stabila populationer fanns tills relativt nyligen ännu på östra Bornholm och Mön. Från och med 2003 har arten påträffats på många platser i Sydjylland från Fröslev mose vid tyska gränsen till Als Nörreskov. Huruvida detta handlar om nyetablering är okänt men sannolikt. Med hänsyn till att arten främst påträffas vid målinriktat sökande efter larver kan den ha funnits där en längre period. Arten har fram till 1990-talet minskat kraftigt eller försvunnit också i Lettland. Världsutbredningen sträcker sig från Spanien och södra England genom Mellaneuropa med nordgräns i Danmark, Sverige, Estland och St. Petersburgsområdet, samt med sydöstgräns vid södra änden av Kaspiska havet och i västra Turkiet. Arten tillhör ett svårbestämt artkomplex, vilket förorsakat en del felaktiga äldre fynduppgifter. Det är därför osäkert när den först påträffades i Sverige.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU°)
Kriterier
B1ac(i,ii,iii,iv)+2ac(i,ii,iii,iv); D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Starkt hotad (EN°)
  • 2000 Sårbar (VU)
Flenörtskapuschongfly uppträder sporadiskt och fluktuerar mycket kraftigt i Sverige. Den tidigare stabila populationen på Stora Karlsö tycks ha försvunnit under 1990-talet i takt med att värdväxten flenört (Scrophularia nodosa) nästan helt har försvunnit från ön. Därutöver har enstaka fynd gjorts på mellersta Öland och på Kullaberg under 1980-talet, och efter 2010 har larver hittats i sydöstra Blekinge och i sydöstligaste Kalmar län. Antalet reproduktiva individer skattas till 50 (20-200). Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (1-4). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 30 (4-50) km² och förekomstarean (AOO) till 8 (4-16) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Extrema fluktuationer förekommer i utbredningsområdets storlek, förekomstarean, antalet lokaler eller subpopulationer och antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och extrema fluktuationer förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. Eftersom det finns möjlighet att arten kan invandra från kringliggande länder bedöms utdöenderisken vara lägre än vad övriga tillgängliga data antyder. Därför har rödlistningskategorin justerats från EN till VU. (B1ac(i,ii,iii,iv)+2ac(i,ii,iii,iv); D).
Ekologi
Fjärilen är nattaktiv och attraheras i någon mån till UV-ljus. Flygperioden infaller under normala år från sista dagarna i maj till senare hälften av juni. Äggen placeras på knoppar och blomskaft av flenört Scrophularia nodosa som är artens enda värdväxt. Flenört växer vanligen i skuggiga miljöer, men utnyttjas endast som värdväxt för larverna på platser där den står mer solexponerat. De dagaktiva larverna äter av blommor och frukter. De är mycket iögonfallande färgade vilket sannolikt signalerar osmaklighet för fåglar. Larverna av en bladstekelart som livnär sig på flenörtens frukter har mycket likartat utseende. På Öland är flenörten närmast att betrakta som en nyspridd och m. el. m. tillfällig växt, som inte trivs väl på plan mark utan rörligt markvatten. Den påträffas därför främst på schaktmassor med grus och sten som kommer från fastlandet, vid vägkanter och i diken med rörligt vatten. Därför är det svårt att specificera fjärilens eventuella preferenser beträffande sin livsmiljö. Antalet kända växtplatser för flenört med förekomst av larver på Öland, har under de senaste 30 åren inte överstigit tio stycken. Förekomsten på Stora Karlsö är den enda som inte är kulturbetingad. Flenörten växer där endast nedanför de branta klippväggarna i strandens grusvallar eller bland klippblock där markvatten sipprar fram. Kläckningsresultatet vid utomhusförvaring av övervintrande puppor tyder på att artens oförmåga att överleva sträng kyla kan vara den mest begränsande faktorn för dess vidare spridning norrut.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· flenört
· flenört
· flenörter
· flenörter
· kungsljus
· kungsljus
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Noctuidae (nattflyn), Släkte Cucullia, Art Cucullia scrophulariae (Denis & Schiffermüller, 1775) - flenörtskapuschongfly Synonymer Shargacucullia scrophulariae (Denis & Schiffermüller, 1775), flenörtkapuschongfly

Kategori Sårbar (VU°)
Kriterier B1ac(i,ii,iii,iv)+2ac(i,ii,iii,iv); D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Starkt hotad (EN°)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Flenörtskapuschongfly uppträder sporadiskt och fluktuerar mycket kraftigt i Sverige. Den tidigare stabila populationen på Stora Karlsö tycks ha försvunnit under 1990-talet i takt med att värdväxten flenört (Scrophularia nodosa) nästan helt har försvunnit från ön. Därutöver har enstaka fynd gjorts på mellersta Öland och på Kullaberg under 1980-talet, och efter 2010 har larver hittats i sydöstra Blekinge och i sydöstligaste Kalmar län. Antalet reproduktiva individer skattas till 50 (20-200). Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (1-4). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 30 (4-50) km² och förekomstarean (AOO) till 8 (4-16) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Extrema fluktuationer förekommer i utbredningsområdets storlek, förekomstarean, antalet lokaler eller subpopulationer och antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och extrema fluktuationer förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. Eftersom det finns möjlighet att arten kan invandra från kringliggande länder bedöms utdöenderisken vara lägre än vad övriga tillgängliga data antyder. Därför har rödlistningskategorin justerats från EN till VU. (B1ac(i,ii,iii,iv)+2ac(i,ii,iii,iv); D).
Framvingarnas färgsättning är nästan identisk med den hos grenkungsljus-kapuschongfly Cucullia lychnitis, men vingformen är bredare med mer nedåtböjd framvingespets och överensstämmer bättre med vingformen hos den mörkare färgade kungsljuskapuschongfly C. verbasci. Kapuschongflyarterna skiljer sig från flertalet andra arter i nattflygruppen genom att blombesök sker utan att fjärilarna landar på blommorna. I likhet med en del arter i svärmargruppen håller de sig svävande framför blommorna och suger snabbt upp nektarn med sin långa sugsnabel. Vingspann 42-46 mm. Den gråvita larven med gula och svarta fläckar är lätt att särskilja från larven av kungsljuskapuschongfly som har avsevärt mindre och fler svarta fläckar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för flenörtskapuschongfly

Länsvis förekomst och status för flenörtskapuschongfly baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för flenörtskapuschongfly

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Flenörtskapuschongfly är en av våra sällsyntaste kapuschongflyarter med instabila populationer i landet. Det har gjorts mycket få fynd under den senaste tjugoårsperioden. Det är dock genomgående svårt att avgöra om den skall betraktas som försvunnen då den i liten grad lockas till UV-ljusfällor och oftare påträffats i larvstadiet. Under en lång följd av år har den emellanåt kunnat sprida sig något under mer gynnsamma perioder, men bara för att slås ut igen. Fynden från 2012 kan möjligen indikera att arten är på väg tillbaka liksom skett i Danmark. De mest långlivade lokala populationerna har funnits på södra Öland, Ismantorp, Lenstad, Vickleby, Stora Frö, Karlevi och Dörby. Arten påträffades där senast 1996. Den har vid ett flertal tillfällen också insamlats som fjäril på Stora alvaret, åtskilliga kilometer från kända värdväxtförekomster. De senaste fynden på Öland är från Skarpa Alby 2005 och N. Möckleby 1996, båda vid norra änden av Stora alvaret. På Gotland har den under en lång följd av år haft en stabil population på Stora Karlsö, men försvann därifrån i början av 1990-talet. Den är även funnen som larv på Lilla Karlsö, där arten möjligen ännu kan finnas kvar. Mer kortlivade populationer har före 1980-talet funnits i Skåne; Benestad, Örups almskog och i Småland, Ålem, Haraldsmåla och Skäggenäs, Revsudden. Sporadiska fynd har även gjorts på norra Öland samt längs södra Smålandskusten och i nordöstra Skåne, samt i västra och nordvästra Skåne. Senast 1984 och 1986 påträffades arten i Skåne på Kullaberg och 1990 i Småland, Smedby. En felaktig ortsangivelse i Douwes (1969) är Lamhult (= Lammhult) i Småland. Genom värdväxtens relativa sällsynthet på Öland saknas förutsättningar för individtäta populationer. Vid Karlskrona i Blekinge påträffades 2012 flera larver på flenört växande i grov makadam längs en större väg. I Skåne insamlades ett exemplar i ljusfälla vid Sandhammaren 2012 som möjligen indikerar att etableringen i Blekinge härrör från en migration i år. Flenörtskapuschongflyets uppträdande i Danmark har varit likartat. Arten var tidigare främst känd genom mer eller mindre tillfälliga populationer från skilda delar av de stora öarna. Mer stabila populationer fanns tills relativt nyligen ännu på östra Bornholm och Mön. Från och med 2003 har arten påträffats på många platser i Sydjylland från Fröslev mose vid tyska gränsen till Als Nörreskov. Huruvida detta handlar om nyetablering är okänt men sannolikt. Med hänsyn till att arten främst påträffas vid målinriktat sökande efter larver kan den ha funnits där en längre period. Arten har fram till 1990-talet minskat kraftigt eller försvunnit också i Lettland. Världsutbredningen sträcker sig från Spanien och södra England genom Mellaneuropa med nordgräns i Danmark, Sverige, Estland och St. Petersburgsområdet, samt med sydöstgräns vid södra änden av Kaspiska havet och i västra Turkiet. Arten tillhör ett svårbestämt artkomplex, vilket förorsakat en del felaktiga äldre fynduppgifter. Det är därför osäkert när den först påträffades i Sverige.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Cuculliinae  
  • Släkte
    Cucullia  
  • Art
    Cucullia scrophulariae(Denis & Schiffermüller, 1775) - flenörtskapuschongfly
    Synonymer
    Shargacucullia scrophulariae (Denis & Schiffermüller, 1775)
    flenörtkapuschongfly

Fjärilen är nattaktiv och attraheras i någon mån till UV-ljus. Flygperioden infaller under normala år från sista dagarna i maj till senare hälften av juni. Äggen placeras på knoppar och blomskaft av flenört Scrophularia nodosa som är artens enda värdväxt. Flenört växer vanligen i skuggiga miljöer, men utnyttjas endast som värdväxt för larverna på platser där den står mer solexponerat. De dagaktiva larverna äter av blommor och frukter. De är mycket iögonfallande färgade vilket sannolikt signalerar osmaklighet för fåglar. Larverna av en bladstekelart som livnär sig på flenörtens frukter har mycket likartat utseende. På Öland är flenörten närmast att betrakta som en nyspridd och m. el. m. tillfällig växt, som inte trivs väl på plan mark utan rörligt markvatten. Den påträffas därför främst på schaktmassor med grus och sten som kommer från fastlandet, vid vägkanter och i diken med rörligt vatten. Därför är det svårt att specificera fjärilens eventuella preferenser beträffande sin livsmiljö. Antalet kända växtplatser för flenört med förekomst av larver på Öland, har under de senaste 30 åren inte överstigit tio stycken. Förekomsten på Stora Karlsö är den enda som inte är kulturbetingad. Flenörten växer där endast nedanför de branta klippväggarna i strandens grusvallar eller bland klippblock där markvatten sipprar fram. Kläckningsresultatet vid utomhusförvaring av övervintrande puppor tyder på att artens oförmåga att överleva sträng kyla kan vara den mest begränsande faktorn för dess vidare spridning norrut.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna strandbiotoper, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· flenört - Scrophularia nodosa (Viktig)
· flenörter - Scrophularia (Har betydelse)
· kungsljus - Verbascum (Har betydelse)
Genom artens beroende av kulturbetingade miljöer är hotorsakerna svåra att precisera. Flera av de kända tidigare förekomstytorna på Öland utgörs av schakt- och tippmassor med ett stort inslag av trädgårdsavfall. Flenörtskapuschongflyet är dock sannolikt en av de få nattfjärilsarter som skulle kunna hotas genom systematisk insamling av larverna. Normalt kläcker äggen dock under en så lång tidsrymd att det krävs upprepade insamlingar på samma plats för att decimera den lokala populationen. På Stora Karlsö förekommer flenört så vitt känt endast på norra sidan av ön i närheten av hamnen. Den har där minskat betydligt under senare år, sannolikt genom omflyttning av strandgrusvallarna under stormar. Den växer även sparsamt under branterna längs stigen till fågelbergen, och hotas där av den under senare år utvidgade slåttern och buskröjningen. Sedan ett fåtal år tillbaka betas Stora Karlsö av får. Även om flenört är osmaklig kan små plantor ha svårt att hävda sig om de bits av eller blir utsatta för upprepade tramp.

Påverkan
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
Undvik onödig restaurering av ruderatmarker med schaktmassor i gamla kalkbrott och på andra platser. En begränsad tillförsel av trädgårdsavfall gynnar sannolikt flenörtens fröspridning. Potentiellt naturliga förekomster av flenört på Öland bör eftersökas. Sådana kan möjligen finnas i landborgsbranten, gynnade av mer rörligt markvatten. Flenört kan lämpligen sås på nyanlagda vägbankar med grusmaterial från fastlandet. Vägkantsslåtter bör undvikas under sommarmånaderna juni-juli inom artens förekomstområden.
Håkan Elmquist har bidragit med väsentlig information vid författandet av artfaktabladet. Mats Lindeborg och Nils Ryrholm har bidragit med väsentlig information vid fjärde revisionen av faktabladet.

Douwes, P., Kaaber, S., Nordström, F., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1969. De fennoskandiska och danska nattflynas utbredning. C.W.K. Gleerups förlag, Lund.

Lindeborg, M. 1997. Fjärilsfynden i SydOst 1996. Lucanus 2(1): 15-30.

Lindeborg, M. 2006. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2005. Ent. Tidskr. 127: 61-71.

Madsen, A., Bech, K., Szyska, P., Christensen, E., Fibiger, M., Helsing, F., Jensen, L., Knudsen, K. & Möller, H.E. 2000-2006. Fund af Storsommerfugle i Danmark 2000-2006. Tillägg till Lepidoptera.

Meyrick, E. 1895. British Lepidoptera. MacMillan and co., London.

Norgaard, I. 1988. Fund af storsommerfugle i Danmark 1961-1986. Lepidopterologisk forening.

Norgaard, I. 1998. Fund af storsommerfugle i Danmark 1987-1996. Lepidopterologisk forening.

Palmqvist, G. 1987. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1986. Ent. Tidskr. 108: 135-139.

Palmqvist, G. 1993. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1992. Ent. Tidskr.114: 37-42.

Ronkay, G. & Ronkay, L. 1994. Cuculliinae 1. Noctuidae Europaeae, vol. 6. Entomological Press, Sorö.

Skou, P. 1991. Nordens ugler (Lepidoptera: Noctuidae). Apollo books, Stenstrup.

Sulcs, I. 1991. Latvian perhosfaunan viimeaikaisista muutoksista. Baptria 16(3): 63-68.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1995. Rev. Claes U. Eliasson 1997, 2005, 2007 & 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Cuculliinae  
  • Släkte
    Cucullia  
  • Art
    Cucullia scrophulariae, (Denis & Schiffermüller, 1775) - flenörtskapuschongfly
    Synonymer
    Shargacucullia scrophulariae (Denis & Schiffermüller, 1775)
    flenörtkapuschongfly
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1995. Rev. Claes U. Eliasson 1997, 2005, 2007 & 2012.