Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  flikig klippfibbla

Organismgrupp Kärlväxter Hieracium saxifragum
Flikig klippfibbla Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En art som främst utmärker sig genom sin relativt täta behåringing på den annars ofta klena stjälken samt de på skaften långt nedlöpande och ofta djupt och tätt tandade bladskivorna.

Stjälk och bladskaft klena till måttligt grova, åtminstone mot basen mörkvioletta och där med relativt tät (särskilt precis nedom bladfästena) 3–5 mm lång behåring. Stjälk även vid mitten glest till tätt borst- och stjärnhårig. Blad blågröna, ovan kala eller nästan kala men med tätt sittande 1,5–2,5 mm långa kanthår. Bladskiva smalt elliptisk med killik bas och minst medeldjup, relativt tät och regelbunden såglik till klolik tandning. Oftast med på skaftet nedstigande bladtänder, även dessa mer eller mindre klolika. Stjälkblad 2–5, på undersidan tätt stjärnhåriga. Skaft och mittnerv mer eller mindre tätt långhåriga. Korgställning som välutvecklad enkel men relativt kortgrenig med kort till medellångt akladium. Holkskaft med ganska tätt till tätt sittande glandler och mycket glest till ganska tätt sittande hår. Holkfjäll 9–11 mm, tämligen breda, smaltrubbiga till kortspetsiga, olivgröna, de yttre löst anlagda. Holkglandler tätt sittande, korta, oftast svarta. Holkhår ganska tätt till tätt sittande, medellånga till långa, åtminstone från mitten ljusspetsade. Holkstjärnludd sparsamt till tämligen rikligt, jämnt spritt eller koncentrerat längs de basala fjällkanterna. Spetstofs liten men tydlig. Märke rent gult. Kronbräm kalt.

Cytogenetiskt är flikig klippfibbla triploid.

Närmaste förväxlingsarter är borstig klippfibbla H. extensiforme, smal klippfibbla H. lindebergii och victoriafibbla H. victoriae. Särskilt smalbladiga former av arten förväxlas lätt med H. lindebergii, men flikig klippfibbla skiljer sig från denna genom att i stort sett hela stjälken är mer eller mindre tätt långhårig, att holkfjällen är sparsammare stjärnhåriga och har en mindre framträdande spetstofs, samt att kanthåren på bladen är längre. Arten kan även förväxlas med smalbladiga former av borstig klippfibbla, men flikig klippfibbla är generellt en spensligare art med klenare stjälk, och utmärker sig även genom stjälkens hårighet och ett kalt kronbräm.

I den västligaste delen av artens utbredningsområde förekommer en form med djupare flikiga blad och längre behåring, men det är ännu oklart om denna form kan eller bör urskiljas taxonomiskt.
Utbredning
Länsvis förekomst för flikig klippfibbla Observationer i  Sverige för flikig klippfibbla
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Flikig klippfibbla är relativt vittspridd i norra Götaland och södra Svealand, men endast i Mälarlandskapen någorlunda vanlig. Se även bild med separat karta över validerade fynd. Observera dock att namnet H. saxifragum ofta har använts i en betydligt vidare bemärkelse och att utbredningsuppgifter i litteraturen därför ofta är mycket opålitliga.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(ii,iii,iv,v); C2a(i)
Vanlig runt Mälaren, men spridd från Bohuslän i ett bälte över Sverige till Uppland. Antalet reproduktiva individer skattas till 8000 (5000-10000). Antalet lokalområden i landet skattas till 105 (1-210). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 420 (4-840) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (B2ab(ii,iii,iv,v); C2a(i)).
Ekologi
Flikig klippfibbla växer på gråstensklippor och hällmarker.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Blottad mark
Blottad mark
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asterales (asterordningen), Familj Asteraceae (korgblommiga), Släkte Hieracium (hökfibblor), Art Hieracium saxifragum Fr. - flikig klippfibbla Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(ii,iii,iv,v); C2a(i)
Dokumentation Vanlig runt Mälaren, men spridd från Bohuslän i ett bälte över Sverige till Uppland. Antalet reproduktiva individer skattas till 8000 (5000-10000). Antalet lokalområden i landet skattas till 105 (1-210). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 420 (4-840) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (B2ab(ii,iii,iv,v); C2a(i)).
En art som främst utmärker sig genom sin relativt täta behåringing på den annars ofta klena stjälken samt de på skaften långt nedlöpande och ofta djupt och tätt tandade bladskivorna.

Stjälk och bladskaft klena till måttligt grova, åtminstone mot basen mörkvioletta och där med relativt tät (särskilt precis nedom bladfästena) 3–5 mm lång behåring. Stjälk även vid mitten glest till tätt borst- och stjärnhårig. Blad blågröna, ovan kala eller nästan kala men med tätt sittande 1,5–2,5 mm långa kanthår. Bladskiva smalt elliptisk med killik bas och minst medeldjup, relativt tät och regelbunden såglik till klolik tandning. Oftast med på skaftet nedstigande bladtänder, även dessa mer eller mindre klolika. Stjälkblad 2–5, på undersidan tätt stjärnhåriga. Skaft och mittnerv mer eller mindre tätt långhåriga. Korgställning som välutvecklad enkel men relativt kortgrenig med kort till medellångt akladium. Holkskaft med ganska tätt till tätt sittande glandler och mycket glest till ganska tätt sittande hår. Holkfjäll 9–11 mm, tämligen breda, smaltrubbiga till kortspetsiga, olivgröna, de yttre löst anlagda. Holkglandler tätt sittande, korta, oftast svarta. Holkhår ganska tätt till tätt sittande, medellånga till långa, åtminstone från mitten ljusspetsade. Holkstjärnludd sparsamt till tämligen rikligt, jämnt spritt eller koncentrerat längs de basala fjällkanterna. Spetstofs liten men tydlig. Märke rent gult. Kronbräm kalt.

Cytogenetiskt är flikig klippfibbla triploid.

Närmaste förväxlingsarter är borstig klippfibbla H. extensiforme, smal klippfibbla H. lindebergii och victoriafibbla H. victoriae. Särskilt smalbladiga former av arten förväxlas lätt med H. lindebergii, men flikig klippfibbla skiljer sig från denna genom att i stort sett hela stjälken är mer eller mindre tätt långhårig, att holkfjällen är sparsammare stjärnhåriga och har en mindre framträdande spetstofs, samt att kanthåren på bladen är längre. Arten kan även förväxlas med smalbladiga former av borstig klippfibbla, men flikig klippfibbla är generellt en spensligare art med klenare stjälk, och utmärker sig även genom stjälkens hårighet och ett kalt kronbräm.

I den västligaste delen av artens utbredningsområde förekommer en form med djupare flikiga blad och längre behåring, men det är ännu oklart om denna form kan eller bör urskiljas taxonomiskt.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för flikig klippfibbla

Länsvis förekomst och status för flikig klippfibbla baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för flikig klippfibbla

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Flikig klippfibbla är relativt vittspridd i norra Götaland och södra Svealand, men endast i Mälarlandskapen någorlunda vanlig. Se även bild med separat karta över validerade fynd. Observera dock att namnet H. saxifragum ofta har använts i en betydligt vidare bemärkelse och att utbredningsuppgifter i litteraturen därför ofta är mycket opålitliga.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Hieracium - hökfibblor 
  • Sektion
    Hieracium sect. Oreadea - klippfibblor 
  • Aggregat
    Hieracium saxifragum agg.  
  • Art
    Hieracium saxifragumFr. - flikig klippfibbla

Flikig klippfibbla växer på gråstensklippor och hällmarker.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Blottad mark, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)


Påverkan
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Namngivning: Hieracium saxifragum Fr.; Fries, E., Herbarium normale XII: 17 (1847).

Synonymer: H. saxifragum ssp. oreinum Dahlst. ex Brenner (1892 p. 89). – ? H. saxifragum f. longiceps Dahlst. (1894a p. 199) – H. connophorum (Dahlst.) Johansson & Samuelsson (1920 p. 9), baserad på H. saxifragum ssp. saxifragum var. scopulivagum f. connophorum Dahlst. (1894a p. 200).

Typmaterial: “Upsaliae. Rupes ad Norby. Jul. Leg. E. Fries.” (Fries Herb. Norm. XII: 17) i UPS (lektotyp, Tyler 2011). – H. saxifragum ssp. oreinum: “Suecia: Östergötland in rupibus sterilibus apricis ad Tannefors paroeciae S:t Lars, 26/6 1882” (Dahlstedts  Hier. exs. III: 25) i LD (lektotyp, Tyler 2011). –       H. saxifragum f. longiceps: Upland, mångenstädes kring Upsala (förgäves eftersökt, troligen förkommen) – H. saxifragum f. connophorum: ”Suecia: Vestmanland ad Kungsör in monte Öråsen copiose, 3/7 1890. Leg. C.O. v. Porat.” (Dahlstedts Hier. exs. IV: 51) i S (lektotyp, Tyler 2011).

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Torbjörn Tyler 2019.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Hieracium - hökfibblor 
  • Sektion
    Hieracium sect. Oreadea - klippfibblor 
  • Aggregat
    Hieracium saxifragum agg.  
  • Art
    Hieracium saxifragum, Fr. - flikig klippfibbla
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Torbjörn Tyler 2019.