Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  flikmurkla

Organismgrupp Storsvampar, Sporsäcksvampar Gyromitra fastigiata
Flikmurkla Storsvampar, Sporsäcksvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En stor, rödbrun murkla med rödbrun, treflikig eller sadelformad hatt. Sporerna har flera tagg- eller fingerlika utskott i ändarna. Hos blek stenmurkla (Discina gigas), som den liknar, har sporerna endast ett utskott i vardera änden.
Utbredning
Länsvis förekomst för flikmurkla Observationer i  Sverige för flikmurkla
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige är flikmurkla känd endast från Uppland, där den hittades senast 1995 (H. von Eichwald), och från Öland där den påträffades 1996. 3 kända aktuella lokaler i landet (2005). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 15, vilket motsvarar ungefär 75 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 150 individer enligt IUCN:s definitioner). Svårt att bedöma ev. minskning. Den är också funnen på en lokal i Danmark och finns sällsynt i Mellaneuropa. På den enda danska lokalen har den bildat fruktkroppar 3 gånger under 25 år (T Laessö, 2004).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Nedbrytare vid gamla lövstubbar och bland gräs och örter i löväng och ädellövskog på kalkrik mark, gärna med förekomst av grov nedbruten ved. Lätt igenkännlig värmekrävande art med lågt mörkertal som uppenbarligen är mycket sällsynt. Mycket liten population och förekomstarea. Svårt att bedöma ev. minskning. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (60-400). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (10). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (3-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 5000 (1600-5000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (12-40) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Nedbrytare bland gräs och örter i löväng och tät ädellövskog på kalkrik mark, gärna med förekomst av grov nedbruten ved. Värmekrävande art. I Sverige är flikmurkla funnen dels bland gräs i en örtrik löväng på kalkgrund (Uppland), dels i örtrik, tämligen ung avenbok/askskog (Öland). Den danska lokalen utgörs av lövskog på kalkrik mark. Fruktkropparna kommer i maj. Som regel uppträder fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par ställen på varje lokal. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till 10 eller flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, men markmycelet kan ha lång livslängd, flera decennier, eller mer.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Pezizomycetes, Ordning Pezizales (skålsvampar), Familj Discinaceae, Släkte Gyromitra (stenmurklor), Art Gyromitra fastigiata (Krombh.) Rehm - flikmurkla Synonymer Helvella fastigiata Krombh., Neogyromitra fastigiata (Krombh.) McKnight, Discina fastigiata (Krombh.) Svrček & J.Moravec

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Nedbrytare vid gamla lövstubbar och bland gräs och örter i löväng och ädellövskog på kalkrik mark, gärna med förekomst av grov nedbruten ved. Lätt igenkännlig värmekrävande art med lågt mörkertal som uppenbarligen är mycket sällsynt. Mycket liten population och förekomstarea. Svårt att bedöma ev. minskning. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (60-400). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (10). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (3-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 5000 (1600-5000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (12-40) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
En stor, rödbrun murkla med rödbrun, treflikig eller sadelformad hatt. Sporerna har flera tagg- eller fingerlika utskott i ändarna. Hos blek stenmurkla (Discina gigas), som den liknar, har sporerna endast ett utskott i vardera änden.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för flikmurkla

Länsvis förekomst och status för flikmurkla baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för flikmurkla

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige är flikmurkla känd endast från Uppland, där den hittades senast 1995 (H. von Eichwald), och från Öland där den påträffades 1996. 3 kända aktuella lokaler i landet (2005). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 15, vilket motsvarar ungefär 75 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 150 individer enligt IUCN:s definitioner). Svårt att bedöma ev. minskning. Den är också funnen på en lokal i Danmark och finns sällsynt i Mellaneuropa. På den enda danska lokalen har den bildat fruktkroppar 3 gånger under 25 år (T Laessö, 2004).
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Pezizomycetes  
  • Ordning
    Pezizales - skålsvampar 
  • Familj
    Discinaceae  
  • Släkte
    Gyromitra - stenmurklor 
  • Art
    Gyromitra fastigiata(Krombh.) Rehm - flikmurkla
    Synonymer
    Helvella fastigiata Krombh.
    Neogyromitra fastigiata (Krombh.) McKnight
    Discina fastigiata (Krombh.) Svrček & J.Moravec

Nedbrytare bland gräs och örter i löväng och tät ädellövskog på kalkrik mark, gärna med förekomst av grov nedbruten ved. Värmekrävande art. I Sverige är flikmurkla funnen dels bland gräs i en örtrik löväng på kalkgrund (Uppland), dels i örtrik, tämligen ung avenbok/askskog (Öland). Den danska lokalen utgörs av lövskog på kalkrik mark. Fruktkropparna kommer i maj. Som regel uppträder fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par ställen på varje lokal. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till 10 eller flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, men markmycelet kan ha lång livslängd, flera decennier, eller mer.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Har betydelse)
Det största hotet är sannolikt att lövängar och lövskog överförs till barrskog.

Påverkan
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Upplandslokalen är naturreservat och bör skötas som löväng. Ölandslokalen är uppmärksammad och kommer sannolikt att skyddas. Här föreslås att området lämnas till fri utveckling. Arten gynnas av om kvarvarande lövängar bevaras och sköts på gammaldags sätt. Lövskog som uppkommit genom igenväxning av lövängar har ofta stora naturvärden, i synnerhet om äldre träd finns kvar. Sådana områden bör brukas med försiktighet och inte överföras till barrskog.
Utländska namn – DK: Toppet Stenmorkel.

Dissing, H. 1981. Danske stenmorkler og deres nærmeste slægtinge (slægterne Gyromitra, Discina og Rhizina). Svampe 3: 1–8.

Moberg, R. 1970. Neogyromitra caroliniana and N. gigas in Fennoscandia. Friesia 9: 341–343.

Ryman, S. 1979. Svenska vår- och försommarsvampar inom Pezizales. Svensk Bot. Tidskr. 72: 327–339.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Svengunnar Ryman 1992. Rev. Karl-Henrik Larsson 1997.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Pezizomycetes  
  • Ordning
    Pezizales - skålsvampar 
  • Familj
    Discinaceae  
  • Släkte
    Gyromitra - stenmurklor 
  • Art
    Gyromitra fastigiata, (Krombh.) Rehm - flikmurkla
    Synonymer
    Helvella fastigiata Krombh.
    Neogyromitra fastigiata (Krombh.) McKnight
    Discina fastigiata (Krombh.) Svrček & J.Moravec
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Svengunnar Ryman 1992. Rev. Karl-Henrik Larsson 1997.