Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  flygsandsvägstekel

Organismgrupp Steklar, Vägsteklar Arachnospila wesmaeli
Flygsandsvägstekel Steklar, Vägsteklar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd hona 5–10 mm, hane 4–8 mm. Denna art är tillsammans med alvarvägstekel Arachnospila alvarabnormis i genomsnitt den minsta inom undersläktet småsandvägsteklar Ammosphex men varierar liksom sina släktingar kraftigt i storlek. Framvingarnas marginalcell är karakteristiskt avkortad mot vingspetsen och även den yttre (tredje) submarginalcellen är oftast liten. Kroppens åtliggande behåring är övervägande brun, men ljusare inslag än hos alvarvägstekel A. alvarabnormis förekommer bl.a. i ansiktet. Frambenens grävkam är kort men kraftig. Antennerna är något längre än hos alvarvägstekel A. alvarabnormis, vilket särskilt syns i dess yttre del. Det yttersta antennsegmentet är jämnt avsmalnande i spetsen. En god skiljekaraktär mot alvarvägstekel A. alvarabnormis finns i munskölden som centralt innanför framkanten saknar det glänsande avsnitt som finns hos alvarvägstekel. Framkantens smala glänsande kant övergår därför utan avbrott i den punkterade ytan innanför.

Hanen liknar till stor del honan, men de bästa skiljekaraktärerna gentemot andra arter finner man i ändbukplåtens och könsorganens utseende. Ändbukplåten har en helt artspecifik utformning genom kombinationen av den långa utstående hårpenseln och den skarpt avsatta, längslöpande centrala kölen.
Utbredning
Länsvis förekomst för flygsandsvägstekel Observationer i  Sverige för flygsandsvägstekel
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Flygsandsvägstekel förekommer lokalt och med stora utbredningsluckor i södra Sverige, längs sydkusten från Halland till Blekinge inklusive Öland och Gotland, på småländska höglandet och inom ett sammanhängande område i Mellansverige upp till södra Dalarna. I Danmark förekommer arten i stora delar av landet. I Norge har den nyligen påträffats för första gången på en lokal i Telemark och i Finland förekommer den sällsynt i sydväst i kustlandskapen mellan Satakunda och Nyland. Världsutbredningen omfattar Väst- och Mellaneuropa, vidare österut till Centralasien. I södra Europa förekommer arten endast i bergstrakter.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Funnen på öppen sandmark lokalt från Skåne till Värmland och Dalarna samt på Gotland och längs östersjökusten upp till Hudiksvall. De flesta förekomsterna finns på större vegetationsfria ytor med flygsand, både kustnära och i inlandet. Prognostiserad minskning av förekomstlokaler och habitat pga igenplantering av sandtäkter och igenväxning, detta gäller i särskilt hög grad inlandspopulationerna. Antalet lokalområden i landet skattas till 200 (80-400). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 800 (320-1600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskad användning av naturgrus och schablonmässig återställning av täkter gör att öppna sandmarker minskar. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Ekologi
Flygsandsvägstekel är starkt knuten till flygsanddyner, såväl vid kusten som i inlandet. Den förekommer i regel på platser med förhållandevis stora ytor vegetationslös sand. I inlandet är större sandtag huvudsaklig biotop för flygsandsvägstekel. Eftersom fynd före 1960 helt saknas från dessa områden är det möjligt att förekomsterna här är ett resultat av sentida kolonisation till lämpliga miljöer som har skapats genom 1900-talets exploatering av tidigare skogstäckta inlandsdyner för sand- och grusutvinning. Boet förses med spindlar tillhörande flera olika familjer. I Sverige har en taggspindel av släktet Cheiracanthium noterats som byte (Abenius opubl.).

Flygtiden i Norden sträcker sig från början av juni till september, i två generationer.
Landskapstyper
Urban miljö
Urban miljö
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Barrskog
Barrskog
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Levande djur
Levande djur
· spindlar
· spindlar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Pompilidae (vägsteklar), Släkte Arachnospila (sandvägsteklar), Art Arachnospila wesmaeli (Thomson, 1870) - flygsandsvägstekel Synonymer flygsandvägstekel, Pompilus wesmaeli Thomson, 1870

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Funnen på öppen sandmark lokalt från Skåne till Värmland och Dalarna samt på Gotland och längs östersjökusten upp till Hudiksvall. De flesta förekomsterna finns på större vegetationsfria ytor med flygsand, både kustnära och i inlandet. Prognostiserad minskning av förekomstlokaler och habitat pga igenplantering av sandtäkter och igenväxning, detta gäller i särskilt hög grad inlandspopulationerna. Antalet lokalområden i landet skattas till 200 (80-400). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 800 (320-1600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskad användning av naturgrus och schablonmässig återställning av täkter gör att öppna sandmarker minskar. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Längd hona 5–10 mm, hane 4–8 mm. Denna art är tillsammans med alvarvägstekel Arachnospila alvarabnormis i genomsnitt den minsta inom undersläktet småsandvägsteklar Ammosphex men varierar liksom sina släktingar kraftigt i storlek. Framvingarnas marginalcell är karakteristiskt avkortad mot vingspetsen och även den yttre (tredje) submarginalcellen är oftast liten. Kroppens åtliggande behåring är övervägande brun, men ljusare inslag än hos alvarvägstekel A. alvarabnormis förekommer bl.a. i ansiktet. Frambenens grävkam är kort men kraftig. Antennerna är något längre än hos alvarvägstekel A. alvarabnormis, vilket särskilt syns i dess yttre del. Det yttersta antennsegmentet är jämnt avsmalnande i spetsen. En god skiljekaraktär mot alvarvägstekel A. alvarabnormis finns i munskölden som centralt innanför framkanten saknar det glänsande avsnitt som finns hos alvarvägstekel. Framkantens smala glänsande kant övergår därför utan avbrott i den punkterade ytan innanför.

Hanen liknar till stor del honan, men de bästa skiljekaraktärerna gentemot andra arter finner man i ändbukplåtens och könsorganens utseende. Ändbukplåten har en helt artspecifik utformning genom kombinationen av den långa utstående hårpenseln och den skarpt avsatta, längslöpande centrala kölen.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för flygsandsvägstekel

Länsvis förekomst och status för flygsandsvägstekel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för flygsandsvägstekel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Flygsandsvägstekel förekommer lokalt och med stora utbredningsluckor i södra Sverige, längs sydkusten från Halland till Blekinge inklusive Öland och Gotland, på småländska höglandet och inom ett sammanhängande område i Mellansverige upp till södra Dalarna. I Danmark förekommer arten i stora delar av landet. I Norge har den nyligen påträffats för första gången på en lokal i Telemark och i Finland förekommer den sällsynt i sydväst i kustlandskapen mellan Satakunda och Nyland. Världsutbredningen omfattar Väst- och Mellaneuropa, vidare österut till Centralasien. I södra Europa förekommer arten endast i bergstrakter.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Pompilidae - vägsteklar 
  • Underfamilj
    Pompilinae  
  • Släkte
    Arachnospila - sandvägsteklar 
  • Undersläkte
    Arachnospila (Ammosphex)  
  • Art
    Arachnospila wesmaeli(Thomson, 1870) - flygsandsvägstekel
    Synonymer
    flygsandvägstekel
    Pompilus wesmaeli Thomson, 1870

Flygsandsvägstekel är starkt knuten till flygsanddyner, såväl vid kusten som i inlandet. Den förekommer i regel på platser med förhållandevis stora ytor vegetationslös sand. I inlandet är större sandtag huvudsaklig biotop för flygsandsvägstekel. Eftersom fynd före 1960 helt saknas från dessa områden är det möjligt att förekomsterna här är ett resultat av sentida kolonisation till lämpliga miljöer som har skapats genom 1900-talets exploatering av tidigare skogstäckta inlandsdyner för sand- och grusutvinning. Boet förses med spindlar tillhörande flera olika familjer. I Sverige har en taggspindel av släktet Cheiracanthium noterats som byte (Abenius opubl.).

Flygtiden i Norden sträcker sig från början av juni till september, i två generationer.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Urban miljö, Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Barrskog, Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Har betydelse)
Levande djur (Viktig)
· spindlar - Araneae (Viktig)
Igenväxning och igenplantering av större vegetationsfria sandytor i områden med flygsand, inklusive sandtag har minskat artens livsrum successivt. Schablonmässig återställning med skogsplantering efter avslutad täktverksamhet är ett pågående hot.


Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Större ytor med lös sand i sandtag, främst helt eller delvis sydvända sluttningar, bör ej återplanteras efter avslutad täktverksamhet. Likaså bör en bred zon framför sandytorna lämnas oplanterad så att de ej riskerar att beskuggas av uppväxande träd. I naturskyddade områden med skogstäckta dyner vore det lämpligt att på någon eller några dyner ta bort marktäcket helt för att gynna markfaunan. Vidare bör en kontinuerlig brandregim baserad på historiska branddata upprätthållas i områden där inlandsdyner i sen tid har bundits av tallskog. På värdefulla kustdynlokaler bör skyddsplanteringar av tall och dyngräs avlägsnas, liksom spontant expanderande sekundärvegetation. Bebyggelseexploatering i sådana kustområden bör förhindras. På populära badplatser i områden där arten förekommer bör om möjligt badturismen kanaliseras så att olika delar av dynområden slits olika hårt. Ett visst markslitage kan dock vara gynnsamt för att hindra igenväxning.
Etymologi: wesmaeli = genitiv av den latinska formen Wesmaelus, en hedersbetygelse till den belgiske entomologen Constantin Wesmael (1798–1872).

Uttal: [araknóspila vesméli].

Day, M.C. 1988. Spider wasps, Hymenoptera: Pompilidae. Handbooks for the Identification of British Insects, 6(4).

Nieuwenhuijsen, H. 2005. Determinatietabel voor de Nederlandse spinnendoders (Hymenoptera: Pompilidae). Ned. faun. Mededel. 22: 27–90. Leiden.

Oehlke, J & Wolf, H. 1987. Beiträge zur Insekten-Fauna der DDR: Hymenoptera-Pompilidae. Beitr. Ent. Berlin, 37(2): 279–390.

Smissen, J.v.d. 1996. Zur Kenntnis einzelner Arachnospila-weibchen – mit Bestimmungsschlüssel für die geringbehaarten, kammdorntragenden Weibchen der Gattung Arachnospila Kinkaio, 1990 (Hymenoptera: Pompilidae). Drosera 1996(2): 73–102.

Wolf, H. 1972. Pompilidae, Hymenoptera. Insecta Helvetica Fauna, 5. Zürich.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Abenius 2008 & 2013.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Pompilidae - vägsteklar 
  • Underfamilj
    Pompilinae  
  • Släkte
    Arachnospila - sandvägsteklar 
  • Undersläkte
    Arachnospila (Ammosphex)  
  • Art
    Arachnospila wesmaeli, (Thomson, 1870) - flygsandsvägstekel
    Synonymer
    flygsandvägstekel
    Pompilus wesmaeli Thomson, 1870
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Abenius 2008 & 2013.