Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  frösökvastmossa

Organismgrupp Mossor Dicranum muehlenbeckii
Frösökvastmossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten bildar upp till en decimeter höga, gröna, gulbruna till brunaktiga tuvor. Bladen är mer eller mindre utåtriktade och något vridna som fuktiga, men krusiga eller ihopskruvade som torra. Bladen är äggrunt ovala, och de smalnar gradvis av mot den långa, smala bladspetsen. Övre delen av bladet är rörformigt. Bladkanten är tämligen grovtandad nära bladspetsen. Cellerna i övre delen av bladskivan är kvadratiska eller kort rektangulära och relativt tunnväggiga. Nerven är utlöpande. Arten har dvärghannar. Kapslarna är böjda. De är sällsynta och frekvensen tycks ha minskat i vissa delar av utbredningsområdet.
Frösökvastmossa har tidigare förväxlats med luggkvastmossa D. acutifolium och kalkkvastmossa D. brevifolium. Hos dessa båda arter är emellertid ett tvärsnitt i övre delen av bladen format som en tång, medan frösökvastmossa har rörformiga blad med cirkelformat tvärsnitt. Hos D. acutifolium och D. brevifolium har cellerna i bladskivan dessutom förtjockade längsväggar som i tvärsnitt sticker ut på bladets över- och undersida, medan frösökvastmossans bladskiva är jämntjock (något som kan iakttas i mikroskop). Rörkvastmossa D. spadiceum har som torr bara svagt krusiga eller skruvade blad med en bladkant som på sin höjd är något tandad nära spetsen. De skillnader i bladskivans cellstorlek som uppges i litteraturen är sannolikt inte en tillförlitlig karaktär för att skilja D. spadiceum och frösökvastmossa åt.
Utbredning
Länsvis förekomst för frösökvastmossa Observationer i  Sverige för frösökvastmossa
Svensk förekomst
Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Arten har bara hittats en gång i Norden: på Frösön vid Östersund i början av 1900-talet. Den är idag förmodligen försvunnen. Utbredningen är dåligt känd p.g.a. förväxlingen med närstående arter. Detta innebär att mycket material ligger under namnet Dicranum muehlenbeckii i herbarierna men tillhör andra arter såsom D. brevifolium. I övrigt förekommer arten i Centraleuropa, Asien och Nordamerika. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Känd från ett litet område i Jämtland (Östersundstrakten) och senast observerad 1888. Eftersökt där men utan resultat. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1941.
Ekologi
Frösökvastmossa har inte återfunnits på den enda lokal i landet där den påträffats, och det finns ingen information om förhållandena på den växtplatsen. I Centraleuropa växer arten på jord och sten, eventuellt sällan på murket trä, på mer eller mindre kalkrika och torra lokaler.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Dicranales, Familj Dicranaceae, Släkte Dicranum (kvastmossor), Art Dicranum muehlenbeckii Bruch & Schimp. - frösökvastmossa Synonymer

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Känd från ett litet område i Jämtland (Östersundstrakten) och senast observerad 1888. Eftersökt där men utan resultat. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1941.
Arten bildar upp till en decimeter höga, gröna, gulbruna till brunaktiga tuvor. Bladen är mer eller mindre utåtriktade och något vridna som fuktiga, men krusiga eller ihopskruvade som torra. Bladen är äggrunt ovala, och de smalnar gradvis av mot den långa, smala bladspetsen. Övre delen av bladet är rörformigt. Bladkanten är tämligen grovtandad nära bladspetsen. Cellerna i övre delen av bladskivan är kvadratiska eller kort rektangulära och relativt tunnväggiga. Nerven är utlöpande. Arten har dvärghannar. Kapslarna är böjda. De är sällsynta och frekvensen tycks ha minskat i vissa delar av utbredningsområdet.
Frösökvastmossa har tidigare förväxlats med luggkvastmossa D. acutifolium och kalkkvastmossa D. brevifolium. Hos dessa båda arter är emellertid ett tvärsnitt i övre delen av bladen format som en tång, medan frösökvastmossa har rörformiga blad med cirkelformat tvärsnitt. Hos D. acutifolium och D. brevifolium har cellerna i bladskivan dessutom förtjockade längsväggar som i tvärsnitt sticker ut på bladets över- och undersida, medan frösökvastmossans bladskiva är jämntjock (något som kan iakttas i mikroskop). Rörkvastmossa D. spadiceum har som torr bara svagt krusiga eller skruvade blad med en bladkant som på sin höjd är något tandad nära spetsen. De skillnader i bladskivans cellstorlek som uppges i litteraturen är sannolikt inte en tillförlitlig karaktär för att skilja D. spadiceum och frösökvastmossa åt.

Svensk förekomst Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för frösökvastmossa

Länsvis förekomst och status för frösökvastmossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för frösökvastmossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten har bara hittats en gång i Norden: på Frösön vid Östersund i början av 1900-talet. Den är idag förmodligen försvunnen. Utbredningen är dåligt känd p.g.a. förväxlingen med närstående arter. Detta innebär att mycket material ligger under namnet Dicranum muehlenbeckii i herbarierna men tillhör andra arter såsom D. brevifolium. I övrigt förekommer arten i Centraleuropa, Asien och Nordamerika. Arten är rödlistad även i flera andra länder i Europa.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Dicranales  
  • Familj
    Dicranaceae  
  • Släkte
    Dicranum - kvastmossor 
  • Art
    Dicranum muehlenbeckiiBruch & Schimp. - frösökvastmossa

Frösökvastmossa har inte återfunnits på den enda lokal i landet där den påträffats, och det finns ingen information om förhållandena på den växtplatsen. I Centraleuropa växer arten på jord och sten, eventuellt sällan på murket trä, på mer eller mindre kalkrika och torra lokaler.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Berg/hårdbotten (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Hotbilden är oklar, möjligen har byggnationer av hus och anläggningar av olika verksamheter i och runt Östersund bidragit till artens försvinnande.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Artens kända fåtaliga lokaler, vilka är koncentrerade till ett enda område kring Östersund, bör åter igen besökas för att kontrollera aktuell status. Dessutom bör arten eftersökas på andra tänkbara växtplatser i landet. Om arten återfinns måste dess exakta miljökrav undersökas och berörda myndigheter bör säkerställa ett ändamålsenligt skydd för dess fortlevnad.
Etymologi: muehlenbeckii (lat.) = efter Heinrich Gustav Mühlenbeck (1798-1845), apotekare från Alsace.
Uttal: [Dikránum mylenbécki]

KEY FACTS Shoots up to 10 cm long, forming green, yellowish-brown to brown tufts. Leaves subulate, spreading, slightly twisted when moist, strongly crisped when dry. Margin dentate near apex. Capsules rare, curved. Dwarf male shoots occur. - The only Nordic find of this species was made at a Swedish locality at the beginning of the twentieth century. In Central Europe it grows on soil, rock and occasionally also decaying wood in dry, calcareous or mineral-rich habitats.

Bellolio-Trucco, G. & Ireland. R.R. 1990. A taxonomic study of the moss genus Dicranum (Dicranaceae) in Ontario and Quebec. Can. J. Bot. 68: 867-909.

Hedenäs, L. 2006. Dicranum muehlenbeckii frösökvastmossa s. 356-357. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. [AJ 6-23], Bladmossor. Sköldmossor - blåmossor : Bryophyta : Buxbaumia - Leucobryum. Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

Nyholm, E. 1987. Illustrated flora of Nordic mosses. Fasc. 1. Nordisk Bryologisk Förening, Köpenhamn och Lund.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 1998. Rev. Lars Hedenäs 2006. Uppdaterad 2010, 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Dicranidae  
  • Ordning
    Dicranales  
  • Familj
    Dicranaceae  
  • Släkte
    Dicranum - kvastmossor 
  • Art
    Dicranum muehlenbeckii, Bruch & Schimp. - frösökvastmossa
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Hallingbäck 1998. Rev. Lars Hedenäs 2006. Uppdaterad 2010, 2016.