Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  fransig ockraporing

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Steccherinum lacerum
Fransig ockraporing Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Fransig ockraporing bildar små, ganska spröda fruktkroppar med tydligt avgränsad kant. Kanten är vitaktig till gräddfärgad med en rosaskimrande färgton. Den är ofta tydligt fibrig, ibland med utvecklade rhizomorfer, och den lossnar efterhand från underlagret. Porlagret är blekt ockrafärgat och har först kantiga porer som med tiden blir oregelbundna och labyrintiska, ofta uppslitsade, 2–5 porer per mm. Köttet är ljust, mycket tunt och kontrasterar mot de ockrafärgade porerna. Sporerna är, ovala, hyalina, 3,5–5 x 3–3,5 µm. Cystiderna är tjockväggiga och inkrusterade. Fruktkropparna har hyfer av två typer och de generativa har söljor.
Utbredning
Länsvis förekomst för fransig ockraporing Observationer i  Sverige för fransig ockraporing
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Svampen är sällsynt men spridd i hela Sverige, omkring 50 aktuella lokaler är kända. Den förekommer också sällsynt i hela Europa och har i övrigt en cirkumpolär utbredning. Den är känd från Asien och Nordamerika, dock överallt mycket sällsynt.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Nedbrytare i ved av olika lövträd, oftast asp eller sälg. Påträffas i rik och fuktig löv- och blandskog. Status och hotbild oklar, delvis p.g.a. förväxling med J. nitida. Sällsynt och mycket liten population. Svårt att bedöma ev. populationsförändringar. Potentiellt kan arten påverkas av förändringar på dess växtplatser såsom utdikningar och ersättning av löv med granplanteringar. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (200-2000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (250). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 250 (50-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1000 (232-1000) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Fransig ockraporing är en vednedbrytare som växer på diverse arter av lövved, mera sällan på barrved i löv- och blandskog. Lönn, hassel, bok, poppel och sälg är exempel på substrat. Svampen förorsakar vitröta.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· asp
· asp
· hassel
· hassel
· viden
· viden
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Polyporales, Familj Steccherinaceae, Släkte Steccherinum, Art Steccherinum lacerum (P.Karst.) Kotir. & Saaren. - fransig ockraporing Synonymer Physisporus lacer P.Karst., Irpex lacer (P.Karst.) Niemelä, Junghuhnia lacera (P.Karst.) Niemelä & Kinnunen, Poria lacera (P.Karst.) Sacc., Junghuhnia separabillima (Pouzar) Ryvarden, Steccherinum separabilimum (Pouzar) Vesterholt, Steccherinum separabillimum (Pouzar) Vesterh., Junghuhnia separabilima (Pouzar) Ryvarden, Chaetoporus separabilimus Pouzar

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Nedbrytare i ved av olika lövträd, oftast asp eller sälg. Påträffas i rik och fuktig löv- och blandskog. Status och hotbild oklar, delvis p.g.a. förväxling med J. nitida. Sällsynt och mycket liten population. Svårt att bedöma ev. populationsförändringar. Potentiellt kan arten påverkas av förändringar på dess växtplatser såsom utdikningar och ersättning av löv med granplanteringar. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (200-2000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (250). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 250 (50-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1000 (232-1000) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Fransig ockraporing bildar små, ganska spröda fruktkroppar med tydligt avgränsad kant. Kanten är vitaktig till gräddfärgad med en rosaskimrande färgton. Den är ofta tydligt fibrig, ibland med utvecklade rhizomorfer, och den lossnar efterhand från underlagret. Porlagret är blekt ockrafärgat och har först kantiga porer som med tiden blir oregelbundna och labyrintiska, ofta uppslitsade, 2–5 porer per mm. Köttet är ljust, mycket tunt och kontrasterar mot de ockrafärgade porerna. Sporerna är, ovala, hyalina, 3,5–5 x 3–3,5 µm. Cystiderna är tjockväggiga och inkrusterade. Fruktkropparna har hyfer av två typer och de generativa har söljor.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för fransig ockraporing

Länsvis förekomst och status för fransig ockraporing baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för fransig ockraporing

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Svampen är sällsynt men spridd i hela Sverige, omkring 50 aktuella lokaler är kända. Den förekommer också sällsynt i hela Europa och har i övrigt en cirkumpolär utbredning. Den är känd från Asien och Nordamerika, dock överallt mycket sällsynt.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Polyporales  
  • Familj
    Steccherinaceae  
  • Släkte
    Steccherinum  
  • Art
    Steccherinum lacerum(P.Karst.) Kotir. & Saaren. - fransig ockraporing
    Synonymer
    Physisporus lacer P.Karst.
    Irpex lacer (P.Karst.) Niemelä
    Junghuhnia lacera (P.Karst.) Niemelä & Kinnunen
    Poria lacera (P.Karst.) Sacc.
    Junghuhnia separabillima (Pouzar) Ryvarden
    Steccherinum separabilimum (Pouzar) Vesterholt
    Steccherinum separabillimum (Pouzar) Vesterh.
    Junghuhnia separabilima (Pouzar) Ryvarden
    Chaetoporus separabilimus Pouzar

Fransig ockraporing är en vednedbrytare som växer på diverse arter av lövved, mera sällan på barrved i löv- och blandskog. Lönn, hassel, bok, poppel och sälg är exempel på substrat. Svampen förorsakar vitröta.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Triviallövskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· asp - Populus tremula (Viktig)
· hassel - Corylus avellana (Har betydelse)
· viden - Salix (Viktig)
Dött träd (Viktig)
Arten hotas av brist på död ved av lämplig kvalité i brukad skog. Skogliga åtgärder som innebär att lågor och döda eller skadade träd tas bort missgynnar arten. En slutavverkning, skoglig gallring eller annat uttag av virke på växtplatsen som ger ett förändrat lokalklimat innebär ett direkt hot. Olika former av markberedning och körskador, som allvarligt kan förstöra lågor och gammal ved, kan vara ödesdigert för befintliga förekomster.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
För att säkerställa artens fortlevnad bör man dels se till att artens växtplatser hålls intakta, dels att ny ved tillkommer, gärna i omedelbar anslutning. Befintliga vindfällen, döende träd, torrakor och lågor lämnas intakta. Ett långsiktigt tillförsäkrande om framtida tillgång till ved är en förutsättning för artens fortlevnad i området. Arten kan vara förbisedd och bör eftersökas i andra områden med lämpliga miljöer.
Utländska namn – FI: Irtokarakääpä.

Hansen, L. & Knudsen, H. (Ed.). 1997. Nordic Macromycetes Vol. 3. sid. 218 Nordsvamp, Copenhagen.

Olofsson, D. 1996. Tickor i Sverige, Projektrapport, sid. 61.

Ryvarden, L. & Gilbertson, R. L. 1993. European Polypores, Part I. sid. 371 Fungiflora. Oslo.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Anders Bohlin, Karin Bohlin & Klas Jaederfeldt 2001.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Polyporales  
  • Familj
    Steccherinaceae  
  • Släkte
    Steccherinum  
  • Art
    Steccherinum lacerum, (P.Karst.) Kotir. & Saaren. - fransig ockraporing
    Synonymer
    Physisporus lacer P.Karst.
    Irpex lacer (P.Karst.) Niemelä
    Junghuhnia lacera (P.Karst.) Niemelä & Kinnunen
    Poria lacera (P.Karst.) Sacc.
    Junghuhnia separabillima (Pouzar) Ryvarden
    Steccherinum separabilimum (Pouzar) Vesterholt
    Steccherinum separabillimum (Pouzar) Vesterh.
    Junghuhnia separabilima (Pouzar) Ryvarden
    Chaetoporus separabilimus Pouzar
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Anders Bohlin, Karin Bohlin & Klas Jaederfeldt 2001.