Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  frukthumla

Organismgrupp Steklar, Bin Bombus pomorum
Frukthumla Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Frukthumla är en mycket sällsynt svart humleart med rödaktig bakkroppsspets. Huvud och mellankropp är svarthåriga med inslag av grågula hår på mellankroppen och bakkroppen. Drottningar och arbetare har ibland en antydan till ljus krage och enstaka ljusa hår på skutellen. Den röda behåringen på tergit 3–5 sträcker sig ibland också över tergit 2. Hanarna har mer utbredd grågul behåring i halskragen, på mellankroppens sidor och skutellen, samt ibland på de båda första tergiterna och undersidan. Resten av bakkroppen (tergit 3–7) har roströd behåring. Frukthumla är en medelstor art med en kroppslängd hos drottningar på 20–22 mm. Arbetare och drottningar liknar flera andra svart/röda arter (stenhumla, gräshumla, stäpphumla och haghumla). Den skiljer sig dock från samtliga dessa, genom att den roströda behåringen är mer utbredd och täcker mer än halva bakkroppen och på att huvudet är tydligt längre än brett, kinden är 1,5 gång så lång som käkens (mandibeln) basala bredd. Hanar kan med säkerhet skiljas ut från alla övriga nordeuropeiska arter på genitalierna (särskilt på formen av gonostylus). Detaljbilder finns i Løken (1973).
Utbredning
Länsvis förekomst för frukthumla Observationer i  Sverige för frukthumla
Svensk förekomst
Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Det enda svenska belägget som visar att arten reproducerat sig i landet är en arbetare insamlad 12/7 1911 i Åtvidaberg ”vid sjöstranden” av läkaren H. Nordenström. Arten var vid denna tid betydligt vanligare i Mellaneuropa än den är nu och utbredningsområdet var också större. Det kan inte uteslutas att arten tidigare haft stadigvarande förekomster i sydöstra Sverige. Det har rått osäkerhet om hur detta enda belägg ska tolkas och i tidigare rödlistor (1993 resp. 2000) valde man att betrakta uppgiften som ett tillfälligt fynd. Detta har man nu valt att revidera i skenet av den samlade informationen från våra grannländer. I Nordvästeuropa har arten gått starkt tillbaka under 1900-talet och den betraktas numer som sannolikt utdöd i Storbritannien (Kent senast 1864), Holland (senast 1948), Belgien (senast 1946) Danmark (senast Jylland, Skallingen 1937 och Vegger 1947), Kaliningrad (senast 1924) och sällsynt eller mycket sällsynt i övriga länder. I Lettland är arten klassad som Akut hotad. Från Litauen finns förekomstuppgifter från 1980-talet där arten är Starkt hotad. Samma rödlistekategori har arten i Tyskland. Trenden i Ryssland är inte känd men i Ungern har en nyligen gjord analys slagit fast att den borde klassas som Akut hotad (CR) motiverat av kraftigt tillbakagång (Sárospataki et al. 2005). Världsutbredningen omfattar huvudsakligen Central- och Östeuropa och har tidigare sträckt sig från norra Frankrike till södra Ural med nordgräns i södra Danmark, Litauen och Moskvaregionen samt sydgräns längs Alperna, norra Balkan till Anatolien i Turkiet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Ej bedömd (NE)
Denna art finns endast belagd med en arbetare påträffad i Åtvidaberg 1911, vilket måste tyda på att den reproducerat sig i landet. Fyndplatsen har ingen anknytning till viktiga transportleder som indikerar tillfällig införsel. Arten liknar mycket andra svart/röd-färgade arter och kan därför ha funnits under en längre period utan att det upptäckts. Arten har försvunnit från stora delar av Västeuropa (England, Belgien, Holland och Danmark) och det svenska fyndet faller in i detta mönster. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
Ekologi
Frukthumlan trivs i äldre öppna kulturlandskap och hör till de arter som påverkats starkt av jordbrukslandskapet förändringar under senaste århundradet. Arten är långtungad, vilket påverkar dess val av nektar och pollenväxter. Inga blombesöksuppgifter finns från Sverige. Boet är underjordiskt. Hanar patrulleringsflyger och doftmarkerar anflygningspunkter på liknande sätt som de flesta andra humlearter. Deras feromoner domineras helt av kolväten, (dessutom i låg koncenteration) vilket skiljer dem från alla andra humlor som analyserats (Valterova et al. 2001) och vilket sannolikt har betydelse för vilka anflygningsobjekt som bedoftas.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· blomväxter
· blomväxter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Apidae (långtungebin), Släkte Bombus (humlor), Art Bombus pomorum (Panzer, 1805) - frukthumla Synonymer Bremus pomorum Panzer, 1805

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Ej bedömd (NE)

Dokumentation Denna art finns endast belagd med en arbetare påträffad i Åtvidaberg 1911, vilket måste tyda på att den reproducerat sig i landet. Fyndplatsen har ingen anknytning till viktiga transportleder som indikerar tillfällig införsel. Arten liknar mycket andra svart/röd-färgade arter och kan därför ha funnits under en längre period utan att det upptäckts. Arten har försvunnit från stora delar av Västeuropa (England, Belgien, Holland och Danmark) och det svenska fyndet faller in i detta mönster. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
Frukthumla är en mycket sällsynt svart humleart med rödaktig bakkroppsspets. Huvud och mellankropp är svarthåriga med inslag av grågula hår på mellankroppen och bakkroppen. Drottningar och arbetare har ibland en antydan till ljus krage och enstaka ljusa hår på skutellen. Den röda behåringen på tergit 3–5 sträcker sig ibland också över tergit 2. Hanarna har mer utbredd grågul behåring i halskragen, på mellankroppens sidor och skutellen, samt ibland på de båda första tergiterna och undersidan. Resten av bakkroppen (tergit 3–7) har roströd behåring. Frukthumla är en medelstor art med en kroppslängd hos drottningar på 20–22 mm. Arbetare och drottningar liknar flera andra svart/röda arter (stenhumla, gräshumla, stäpphumla och haghumla). Den skiljer sig dock från samtliga dessa, genom att den roströda behåringen är mer utbredd och täcker mer än halva bakkroppen och på att huvudet är tydligt längre än brett, kinden är 1,5 gång så lång som käkens (mandibeln) basala bredd. Hanar kan med säkerhet skiljas ut från alla övriga nordeuropeiska arter på genitalierna (särskilt på formen av gonostylus). Detaljbilder finns i Løken (1973).

Svensk förekomst Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för frukthumla

Länsvis förekomst och status för frukthumla baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för frukthumla

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Det enda svenska belägget som visar att arten reproducerat sig i landet är en arbetare insamlad 12/7 1911 i Åtvidaberg ”vid sjöstranden” av läkaren H. Nordenström. Arten var vid denna tid betydligt vanligare i Mellaneuropa än den är nu och utbredningsområdet var också större. Det kan inte uteslutas att arten tidigare haft stadigvarande förekomster i sydöstra Sverige. Det har rått osäkerhet om hur detta enda belägg ska tolkas och i tidigare rödlistor (1993 resp. 2000) valde man att betrakta uppgiften som ett tillfälligt fynd. Detta har man nu valt att revidera i skenet av den samlade informationen från våra grannländer. I Nordvästeuropa har arten gått starkt tillbaka under 1900-talet och den betraktas numer som sannolikt utdöd i Storbritannien (Kent senast 1864), Holland (senast 1948), Belgien (senast 1946) Danmark (senast Jylland, Skallingen 1937 och Vegger 1947), Kaliningrad (senast 1924) och sällsynt eller mycket sällsynt i övriga länder. I Lettland är arten klassad som Akut hotad. Från Litauen finns förekomstuppgifter från 1980-talet där arten är Starkt hotad. Samma rödlistekategori har arten i Tyskland. Trenden i Ryssland är inte känd men i Ungern har en nyligen gjord analys slagit fast att den borde klassas som Akut hotad (CR) motiverat av kraftigt tillbakagång (Sárospataki et al. 2005). Världsutbredningen omfattar huvudsakligen Central- och Östeuropa och har tidigare sträckt sig från norra Frankrike till södra Ural med nordgräns i södra Danmark, Litauen och Moskvaregionen samt sydgräns längs Alperna, norra Balkan till Anatolien i Turkiet.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Apidae - långtungebin 
  • Underfamilj
    Apinae  
  • Släkte
    Bombus - humlor 
  • Art
    Bombus pomorum(Panzer, 1805) - frukthumla
    Synonymer
    Bremus pomorum Panzer, 1805

Frukthumlan trivs i äldre öppna kulturlandskap och hör till de arter som påverkats starkt av jordbrukslandskapet förändringar under senaste århundradet. Arten är långtungad, vilket påverkar dess val av nektar och pollenväxter. Inga blombesöksuppgifter finns från Sverige. Boet är underjordiskt. Hanar patrulleringsflyger och doftmarkerar anflygningspunkter på liknande sätt som de flesta andra humlearter. Deras feromoner domineras helt av kolväten, (dessutom i låg koncenteration) vilket skiljer dem från alla andra humlor som analyserats (Valterova et al. 2001) och vilket sannolikt har betydelse för vilka anflygningsobjekt som bedoftas.

Ekologisk grupp: Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· blomväxter - Angiospermae (Viktig)
Orsaken till populationsnedgången finns förmodligen att spåra i den förändrade markanvändningen i hela Nordvästeuropa. Den hårda exploateringen av odlingsbygden, där all åkermark hårdgödslas och kemiskt ogräsbekämpas, har inneburit att huvuddelen av artens habitat omvandlats till ”biologiska öknar”. Denna trend har accentuerats av de Östeuropeiska staternas medlemskap i EU och den jordbrukspolitik det medfört. Möjligheten för spontan återetablering av arten i Sverige är därför att betrakta som utsiktslös under rådande förhållanden.

Påverkan
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Stor negativ effekt)
För närvarande föreslås inga åtgärder för att återfå arten i den svenska faunan. Restaureringsåtgärder av tidigare blomrika marker är ett av de viktigaste naturvårdsmålen för att bryta utarmningstrenden för biologisk mångfald och är en allmän åtgärd som skulle gynna humlefaunan i stort.

Amiet, F. 1996. Hymenoptera, Apidae, 1. Teil. Insecta Helvetica 12.

Hagen, E. von, 1994. Hummeln – bestimmen, ansielden, vermehren, schützen. Naturbuch Verlag. Augsburg.

Kristensen, K. 1906a. Humlebierne (Bombus). Flora og Fauna. Aarbok for naturvenner og naturhistoriske samlere, 34-61.

Kristensen, K. 1906b. Bombus pomorum. Flora og Fauna. Aarbok for naturvenner og naturhistoriske samlere, 130-132.

Løken, A. 1973. Studies on Scandinavian Bumble Bees (Hymenoptera, Apidae). Norsk Ent. Tidskr. 20: 1–218.

Madsen, H.B. & Calabuig, I. 2012. Kommenteret checkliste over Danmarks bier. Del 5: Apidae (Hymenoptera, Apoidea). Ent. Meddr 80:7-52.

Rasmont, P. 1983. Catalogue commenté des bourdons de la région ouest-paléarctique (Hymenoptera, Apoidea, Apidae). Notes Fauniques de Gembloux, No 7, (71 pp.).

Sárospataki, M., Novák, J. & Molnár, V. 2005. Assessing the treatened status of bumble bee species (Hymenoptera: Apidae) in Hungary, Central Europe. Biodiversity and Conservation 14: 2437–2446.

Valterová, I., Urbanová, K., Hovorka, O. & Jiri, K. 2001. Composition of the Labial Gland Secretion of the Bumblebee Males Bombus pomorum. Z. Naturforsch. 56c, 430–436.

Westrich, P. 1989. Die Wildbienen Baden-Württembergs. Spezieller Teil. Eugen Ulmer, Stuttgart, p. 589.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2006. Rev. Björn Cederberg 2013. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Apidae - långtungebin 
  • Underfamilj
    Apinae  
  • Släkte
    Bombus - humlor 
  • Art
    Bombus pomorum, (Panzer, 1805) - frukthumla
    Synonymer
    Bremus pomorum Panzer, 1805
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2006. Rev. Björn Cederberg 2013. © ArtDatabanken, SLU 2007.