Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  gaffelkrasingkula

Organismgrupp Alger, Rödalger Choreonema thuretii
Gaffelkrasingkula Alger, Rödalger

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Den marina rödalgen gaffelkrasingkula lever semiendofytiskt som parasit i kalkalger av släktet gaffelkrasingar Jania (inkl. det tidigare erkända släktet Haliptilon). Arten är på grund av sitt levnadssätt och sin ringa storlek svår att upptäcka. Det enda som syns av parasiten är de från värdväxten utstickande förkalkade konceptaklerna, som är kulformade till koniska, och blir upp till ca 150 µm höga och 125 µm i diameter (Irvine & Chamberlain 1994). Gaffelkrasingkulans konceptakler har en annan form än värdalgens egna konceptakler, och sitter vanligen i övergångarna mellan de förkalkade lederna hos värdalgen. Gametofyterna är skildkönade och konceptaklerna innehåller antingen spermatangier eller karpogon, och i båda fallen har konceptaklernas öppning en por. Däremot öppnas tetrasporofytens konceptakler med flera porer. Parasitens övriga delar är filamentösa och sitter endofytiskt inne i värden och dessa saknar såväl förkalkning som sammansmältning mellan cellerna, liksom sekundära ”pit connections”. Där finns inga haustorier som tränger in i värdalgens celler. I stället har gaffelkrasingkulan linsformade celler med fransformade utskott (dessa ses enbart i elektron-mikroskop), som gör att den kan fungera som parasit och tillgodogöra sig näring (Irvine & Chamberlain 1994, Broadwater & LaPointe 1997, Broadwater m.fl. 2002). Gaffelkrasingkula växer sannolikt inte i Corallina-arter, och eventuella fynd på korallalg C. officinalis måste kontrolleras noga, så att man är säker på att det inte är fråga om värdväxtens egna pseudolaterala konceptakler (Irvine & Chamberlain 1994).

Med sin specialisering att parasitera på andra kalkalger är det inte sannolikt att man riskerar att förväxla gaffelkrasingkula med andra små parasitiska rödalger.
Utbredning
Länsvis förekomst för gaffelkrasingkula Observationer i  Sverige för gaffelkrasingkula
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Gaffelkrasingkulan är med säkerhet bara hittad i Sverige två gånger, under 1860-talet som konceptakler på gaffelkrasing Jania rubens från Hållö och Fiskebäckskil (Suneson 1943, Athanasiadis 1996 och referenser däri). De fåtal fynden beror troligen på att värdalgen gaffelkrasing inte heller påträffats särskilt ofta. Enligt Kylin (1944) hade gaffelkrasing då inte setts i Sverige sedan 1905. Athanasiadis (1996) anger att han 1994 sett ilanddrivna exemplar av gaffelkrasing på Saltö, vid Tjärnö, i norra Bohuslän, med en kommentar om att lateralt placerade konceptakler på gaffelkrasing möjligen kunde representera gaffelkrasingkula. Även under senare år (2007-2011) har ett 20-tal plantor av ilanddrivna lösliggande exemplar av gaffelkrasing påträffats på Saltö i norra Bohuslän, dock utan gaffelkrasingkula (Annelie Lindgren, Göteborgs universitet pers. medd.). I Danmark har gaffelkrasingkula hittats enstaka gånger i norra Kattegatt och eventuellt även i Skagerrak (Rosenvinge 1917), med lite fler fynd av värden gaffelkrasing (Rosenvinge 1917, Nielsen 2005). Däremot finns gaffelkrasingkula inte angiven för Norge (Rueness 1977, Rueness m.fl. 2001), medan man hittade lösliggande gaffelkrasing så sent som 2006 (Norwegian Seaweeds Network 2009). Inga fynd av gaffelkrasingkula är heller rapporterade från de tyska kusterna (Bartsch & Kulenkamp 2000, Schories m.fl. 2009). I England, där värdsläktet Jania (inkl. det tidigare erkända släktet Haliptilon) är relativt vanligt, tycks gaffelkrasingkula vara mer frekvent (Irvine & Chamberlain 1994). Dess värdväxt gaffelkrasing är rödlistad som Nära hotad (NT) i Sverige 2015. Till följd av de mycket få och gamla uppgifterna om förekomsten av den svårfunna arten gaffelkrasingkula i Sverige så har den har klassificerats som Kunskapsbrist (DD).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
Den parasitiska rödalgen Choreonema thuretii är endast känd i Sverige som två herbariefynd från 1860-talet (Hållö och Fiskebäckskil). Arten växer semiendofytiskt i den förkalkade rödalgen Jania rubens. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Eftersom arten är en parasit är den helt avhängig förekomsten av sin marina värdväxt, hos oss gaffelkrasing.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· gaffelkrasing
· gaffelkrasing
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Florideophyceae, Ordning Hapalidiales, Familj Hapalidiaceae, Släkte Choreonema, Art Choreonema thuretii (Bornet) F.Schmitz - gaffelkrasingkula Synonymer Melobesia thuretii Bornet, Melobesia deformans Solms-Laubach, Endosiphonia thuretii (Bornet) Ardissone, Lithothamnion deformans (Solms-Laubach) Foslie

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Den parasitiska rödalgen Choreonema thuretii är endast känd i Sverige som två herbariefynd från 1860-talet (Hållö och Fiskebäckskil). Arten växer semiendofytiskt i den förkalkade rödalgen Jania rubens. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Den marina rödalgen gaffelkrasingkula lever semiendofytiskt som parasit i kalkalger av släktet gaffelkrasingar Jania (inkl. det tidigare erkända släktet Haliptilon). Arten är på grund av sitt levnadssätt och sin ringa storlek svår att upptäcka. Det enda som syns av parasiten är de från värdväxten utstickande förkalkade konceptaklerna, som är kulformade till koniska, och blir upp till ca 150 µm höga och 125 µm i diameter (Irvine & Chamberlain 1994). Gaffelkrasingkulans konceptakler har en annan form än värdalgens egna konceptakler, och sitter vanligen i övergångarna mellan de förkalkade lederna hos värdalgen. Gametofyterna är skildkönade och konceptaklerna innehåller antingen spermatangier eller karpogon, och i båda fallen har konceptaklernas öppning en por. Däremot öppnas tetrasporofytens konceptakler med flera porer. Parasitens övriga delar är filamentösa och sitter endofytiskt inne i värden och dessa saknar såväl förkalkning som sammansmältning mellan cellerna, liksom sekundära ”pit connections”. Där finns inga haustorier som tränger in i värdalgens celler. I stället har gaffelkrasingkulan linsformade celler med fransformade utskott (dessa ses enbart i elektron-mikroskop), som gör att den kan fungera som parasit och tillgodogöra sig näring (Irvine & Chamberlain 1994, Broadwater & LaPointe 1997, Broadwater m.fl. 2002). Gaffelkrasingkula växer sannolikt inte i Corallina-arter, och eventuella fynd på korallalg C. officinalis måste kontrolleras noga, så att man är säker på att det inte är fråga om värdväxtens egna pseudolaterala konceptakler (Irvine & Chamberlain 1994).

Med sin specialisering att parasitera på andra kalkalger är det inte sannolikt att man riskerar att förväxla gaffelkrasingkula med andra små parasitiska rödalger.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för gaffelkrasingkula

Länsvis förekomst och status för gaffelkrasingkula baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för gaffelkrasingkula

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Gaffelkrasingkulan är med säkerhet bara hittad i Sverige två gånger, under 1860-talet som konceptakler på gaffelkrasing Jania rubens från Hållö och Fiskebäckskil (Suneson 1943, Athanasiadis 1996 och referenser däri). De fåtal fynden beror troligen på att värdalgen gaffelkrasing inte heller påträffats särskilt ofta. Enligt Kylin (1944) hade gaffelkrasing då inte setts i Sverige sedan 1905. Athanasiadis (1996) anger att han 1994 sett ilanddrivna exemplar av gaffelkrasing på Saltö, vid Tjärnö, i norra Bohuslän, med en kommentar om att lateralt placerade konceptakler på gaffelkrasing möjligen kunde representera gaffelkrasingkula. Även under senare år (2007-2011) har ett 20-tal plantor av ilanddrivna lösliggande exemplar av gaffelkrasing påträffats på Saltö i norra Bohuslän, dock utan gaffelkrasingkula (Annelie Lindgren, Göteborgs universitet pers. medd.). I Danmark har gaffelkrasingkula hittats enstaka gånger i norra Kattegatt och eventuellt även i Skagerrak (Rosenvinge 1917), med lite fler fynd av värden gaffelkrasing (Rosenvinge 1917, Nielsen 2005). Däremot finns gaffelkrasingkula inte angiven för Norge (Rueness 1977, Rueness m.fl. 2001), medan man hittade lösliggande gaffelkrasing så sent som 2006 (Norwegian Seaweeds Network 2009). Inga fynd av gaffelkrasingkula är heller rapporterade från de tyska kusterna (Bartsch & Kulenkamp 2000, Schories m.fl. 2009). I England, där värdsläktet Jania (inkl. det tidigare erkända släktet Haliptilon) är relativt vanligt, tycks gaffelkrasingkula vara mer frekvent (Irvine & Chamberlain 1994). Dess värdväxt gaffelkrasing är rödlistad som Nära hotad (NT) i Sverige 2015. Till följd av de mycket få och gamla uppgifterna om förekomsten av den svårfunna arten gaffelkrasingkula i Sverige så har den har klassificerats som Kunskapsbrist (DD).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Biliphyta  
  • Infrarike
    Rhodophyta  
  • Stam
    Rhodophyta - rödalger 
  • Understam
    Rhodophytina  
  • Klass
    Florideophyceae  
  • Underklass
    Corallinophycidae  
  • Ordning
    Hapalidiales  
  • Familj
    Hapalidiaceae  
  • Släkte
    Choreonema  
  • Art
    Choreonema thuretii(Bornet) F.Schmitz - gaffelkrasingkula
    Synonymer
    Melobesia thuretii Bornet
    Melobesia deformans Solms-Laubach
    Endosiphonia thuretii (Bornet) Ardissone
    Lithothamnion deformans (Solms-Laubach) Foslie

Eftersom arten är en parasit är den helt avhängig förekomsten av sin marina värdväxt, hos oss gaffelkrasing.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· gaffelkrasing - Jania rubens (Viktig)
Den konkreta hotbilden mot gaffelkrasingkula beror främst på vilka faktorer som styr utbredningen av den rödlistade (NT) värden gaffelkrasing. Gaffelkrasing hittades fram till 1905 vid Helgoland men inte därefter, vilket kan bero på att den missgynnas av eutrofiering (Bartsch & Kuhlenkamp 2000). Enligt Hiscock m.fl. (2001; Tabell 1) hör värdväxten gaffelkrasing till de sydliga algarter som finns i Skottland, men som sannolikt skulle gynnas av en temperaturökning. För kalkalger är problemet dock att den ökande koncentrationen av koldioxid också kan medföra försurning av havet. Porzio m.fl. (2011) visade att flertalet kalkalger, bl.a. gaffelkrasing, minskade i täckningsgrad längs en naturlig surhetsgradient när pH minskade från 8,1 till 7,8 (i transekten fanns också gaffelkrasingkula), medan båda arterna saknades vid pH 6,8.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Minskning av relaterad art (Stor negativ effekt)
Eftersom kalkalger visat sig påverkas negativt av försurning, är det ett hot som inte är enkelt att åtgärda. Fler inventeringar för att söka efter värdväxten gaffelkrasing skulle även kunna ge oss en bättre bild av hur utbredd gaffelkrasingkulan är i svenska vatten i vår tid.

Athanasiadis, A. 1996. Taxonomisk litteratur och biogeografi av skandinaviska rödalger och brunalger. Algologia, Göteborg: 1-280.

Bartsch, I. & Kuhlenkamp, R. 2000. The marine macroalgae of Helgoland (North Sea): an annotated list of records between 1845 and 1999. Helgoland Marine Research 54: 160-189.

Broadwater, S.T., Harvey, A.S., LaPointe, E.A. & Woelkerling, W.J. 2002. Conceptacle structure of the parasitic coralline red alga Choreonema thuretii (Corallinales) and its taxonomic implications. Journal of Phycology 38: 1157-1168.

Broadwater, S.T. & LaPointe, E.A. 1997. Parasitic interactions and vegetative ultrastructure of Choreonema thuretii (Corallinales, Rhodophyta). Journal of Phycology 33: 396-407.

Hiscock, K., Southward, A., Tittley, I. & Hawkins, S. 2001. The impact of climate change on subtidal and intertidal benthic species in Scotland. Report to the Scottish Natural Heritage from the Marine Biological Association of the UK: 1-203. [http://www.marlin.ac.uk/PDF/SNH_ClimateChangeReport.pdf]

Irvine, L.M. & Chamberlain, Y.M. 1994. Seaweeds of the British Isles. Volume 1 Rhodophyta. Part 2B Corallinales, Hildenbrandiales. HMSO, London: 1-276.

Kylin, H. 1944. Die Rhodophyceen der schwedischen Westküste. Lunds Universitets Årsskrift. Andra avdelningen, Medicin samt matematiska och naturvetenskapliga ämnen 40(2): 1-104 + 32 planscher.

Nielsen, R. 2005. Danish seaweeds. Distributional Index. Botanical Museum, Köpenhamn. [http://www.nathimus.ku.dk/bot/seaweeds.htm]

Norwegian Seaweeds Network 2009. Jania rubens. [http://seaweeds.uib.no/?art=775]

Porzio, L., Buia, M.C. & Hall-Spencer, J.M. 2011. Effects of ocean acidification on macroalgal communities. Journal of Experimental Marine Biology and Ecology 400: 278-287.

Rosenvinge, L.K. 1917. The marine algae of Denmark - Contributions to their natural history. Part II. Rhodophyceae II. (Cryptonemiales). Det Kongelige Danske Videnskabernes Selskabs Skrifter 7. Række, Naturvidenskabelig og Mathematisk Afdeling 7(2): 155-283 + 2 planscher.

Rueness, J. 1977. Norsk algeflora. Universitetsforlaget, Oslo: 1-266.

Rueness, J., Brattegard, T., Lein, T.E., Küfner, R., Pedersen, A. & Sørlie A.C. 2001. Class Rhodophyceae (Division Rhodophyta). I: Brattegaard, T. & Holthe, T. (red.), Distribution of marine, benthic macro-organisms in Norway. A tabulated catalogue. Revised edition. Research Report 2001-3. Directorate for Nature Management, Trondheim.

Schories, D., Selig, U. & Schubert, H. 2009. Species and synonym list of the German marine macroalgae based on historical and recent records. Rostocker Meeresbiologische Beiträge 21: 7-135.

Suneson, S. 1943. The structure, life history and taxonomy of the Swedish Corallinaceae. Lunds universitets årsskrift. Andra avdelningen, Medicin samt matematiska och naturvetenskapliga ämnen 39(9): 1-66 + 9 planscher.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Inger Wallentinus 2012, rev. 2016. © ArtDatabanken, SLU 2016

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Biliphyta  
  • Infrarike
    Rhodophyta  
  • Stam
    Rhodophyta - rödalger 
  • Understam
    Rhodophytina  
  • Klass
    Florideophyceae  
  • Underklass
    Corallinophycidae  
  • Ordning
    Hapalidiales  
  • Familj
    Hapalidiaceae  
  • Släkte
    Choreonema  
  • Art
    Choreonema thuretii, (Bornet) F.Schmitz - gaffelkrasingkula
    Synonymer
    Melobesia thuretii Bornet
    Melobesia deformans Solms-Laubach
    Endosiphonia thuretii (Bornet) Ardissone
    Lithothamnion deformans (Solms-Laubach) Foslie
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Inger Wallentinus 2012, rev. 2016. © ArtDatabanken, SLU 2016