Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  glansbjörnbär

Organismgrupp Kärlväxter Rubus divaricatus
Glansbjörnbär Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Glansbjörnbär bildar upprätta, men relativt låga snår. Årsskotten bär tämligen små, 5-delade glänsande blad och påfallande stora, böjda taggar. Även blomskotten är tätt besatta med oproportionerligt stora taggar. Foderbladen är gröna och rikligt taggiga. Kronbladen är ljusrosa och små och ståndarna är något längre än stiftsamlingen.
Utbredning
Länsvis förekomst för glansbjörnbär Observationer i  Sverige för glansbjörnbär
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Glansbjörnbär förekommer i Sverige på några få lokaler i nordvästra Skåne, på Kullen och Bjärehalvön. I Danmark är arten endast känd från en lokal på Bornholm. För övrigt omfattar utbredningen Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Schweiz, Österrike och Polen.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Ett äkta björnbär som finns på några få lokaler i nordvästra Skåne. Antalet reproduktiva individer skattas till 240. Antalet lokalområden i landet skattas till 8 (7-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 168 (144-200) km² och förekomstarean (AOO) till 32 (28-40) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Glansbjörnbär bildar snår i halvöppna, igenväxande betesmarker.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Buskmark
Buskmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Rosales (rosordningen), Familj Rosaceae (rosväxter), Släkte Rubus (rubusar), Art Rubus divaricatus P. J. Müll. - glansbjörnbär Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Ett äkta björnbär som finns på några få lokaler i nordvästra Skåne. Antalet reproduktiva individer skattas till 240. Antalet lokalområden i landet skattas till 8 (7-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 168 (144-200) km² och förekomstarean (AOO) till 32 (28-40) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Glansbjörnbär bildar upprätta, men relativt låga snår. Årsskotten bär tämligen små, 5-delade glänsande blad och påfallande stora, böjda taggar. Även blomskotten är tätt besatta med oproportionerligt stora taggar. Foderbladen är gröna och rikligt taggiga. Kronbladen är ljusrosa och små och ståndarna är något längre än stiftsamlingen.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för glansbjörnbär

Länsvis förekomst och status för glansbjörnbär baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för glansbjörnbär

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Glansbjörnbär förekommer i Sverige på några få lokaler i nordvästra Skåne, på Kullen och Bjärehalvön. I Danmark är arten endast känd från en lokal på Bornholm. För övrigt omfattar utbredningen Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Schweiz, Österrike och Polen.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Rosales - rosordningen 
  • Familj
    Rosaceae - rosväxter 
  • Släkte
    Rubus - rubusar 
  • Undersläkte
    Rubus subgen. Rubus - björnbär 
  • Sektion
    Rubus sect. Rubus - äkta björnbär 
  • Art
    Rubus divaricatusP. J. Müll. - glansbjörnbär

Glansbjörnbär bildar snår i halvöppna, igenväxande betesmarker.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Buskmark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Glansbjörnbär hotas främst av igenväxning av tidigare betesmarker.

Påverkan
  • Jakt/insamling (Viss negativ effekt)
Några rika förekomster av glansbjömbär bör skyddas, t.ex. Tranekärr i Jonstorp där även flera andra rödlistade björnbärsarter förekommer. Arten bör övervakas av floraväktare.

Kurtto, A., Weber, H. E., Lampinen, R. & Sennikov, A. N. (eds.) 2010: Atlas Florae Europaeae. Distribution of Vascular Plants in Europe. 15. Rosaceae (Rubus). — The Committee for Mapping the Flora of Europe & Societas Biologica Fennica Vanamo, Helsinki. 362 pp.

Olsson, K.-A. 2000. Gamla bekanta – nya vänner. Rödlistade arter I Sverige 2000 ur ett skånskt perspektiv.

Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 2000 (3): 4–23.

Oredsson, A. 1969. Drawings of Scandinavian Plants 21–24. Rubus L. Subgen. Rubus. Bot. Not. 122: 153–159.

Oredsson, A. 1973. Frequency Mapping of Blackberry Species (Rubus L. Subgen. Rubus) in Sweden. I. Method and Preliminary Results. Bot. Not. 126: 37–68.

Pedersen, A. & Schou, J. C. 1989. Nordiske Brombær (Rubus sect. Rubus, sect. Corylifolii og sect. Caesii). AAU Reports 21. Weimarck, H. 1963. Skånes Flora. Malmö.

Weimarck, H. & Weimarck, G. 1985. Atlas över Skånesflora. Lund.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Thomas Karlsson & Göran Thor 1992. Rev. Erik Ljungstrand 1997. ©ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Rosales - rosordningen 
  • Familj
    Rosaceae - rosväxter 
  • Släkte
    Rubus - rubusar 
  • Undersläkte
    Rubus subgen. Rubus - björnbär 
  • Sektion
    Rubus sect. Rubus - äkta björnbär 
  • Art
    Rubus divaricatus, P. J. Müll. - glansbjörnbär
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Thomas Karlsson & Göran Thor 1992. Rev. Erik Ljungstrand 1997. ©ArtDatabanken, SLU 2006.