Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  glansbräken

Organismgrupp Kärlväxter Asplenium adiantum-nigrum
Glansbräken Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Glansbräken är en perenn, vanligen småvuxen ormbunke med glänsande, styvt läderartade, övervintrande blad som är 2–3 gånger parbladiga. Jordstammen är kort varför bladen är ställda i rosett. Sori bildar långsträckta strimmor på bladundersidan. Bladskaftet är glänsande svart och kvarsitter som svarta "pinnar" även efter det att bladskivan vissnat bort.
Utbredning
Länsvis förekomst för glansbräken Observationer i  Sverige för glansbräken
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Glansbräken förekommer i Sverige på ett fåtal lokaler i Skåne; dels tre på Österlen (Stenshuvud i Södra Mellby, Impan i Gladsax och Hallarna i Järrestad), dels på ett tiotal platser på Kullaberg i Brunnby. Äldre skånska uppgifter föreligger även från Romeleåsen (mellan Dybäck och Everslöv, 1700-talet), Söderåsen (Skäralid i Riseberga), Hallandsås (Trollehallar i Tåssjö) och Österlen (Rörum). Möjligen kan sistnämnda uppgift vara identisk med Stenshuvudslokalen. Utanför Skåne finns arten på en lokal i norra Halland (Åsa i Ölmevalla), en i Västergötland (Näset i Västra Frölunda vid Göteborg) samt sex i södra Bohuslän vid Hakefjorden (Brattön och Lövön i Solberga samt Stora Dyrön (2 lokaler), Risön och Tjörne Huvud i Rönnäng). På flertalet lokaler är arten mycket sparsam, ofta bara ett eller några få individ. Rikligare förekomster finns främst på Kullaberg, Brattön och Stora Dyrön ( mer än 70 tuvor). Glansbräken förekommer i Danmark blott på Bornholm (huvudsakligen på nord- och östkusten) medan den i Norge är relativt vanlig på Vestlandets kust från Rogaland till Møre och Sør-Trøndelag samt sällsynt i Lindesnestrakten i Vest-Agder längst i söder. I Finland och på Island saknas arten, medan den, på Färöarna förekommer mycket sparsamt på Eysturoy. Utbredningen i Europa omfattar Brittiska Öarna och övriga Västeuropa, Centraleuropas berg samt Medelhavsområdet. För övrigt förekommer arten i Makaronesien, Mindre Asien och Kaukasus samt på spridda platser i Afrika, Asien, Australasien, Oceanien och Nordamerika. Arten är variabel.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Förekommer i Skåne, Halland, Västergötland och Bohuslän. Glansbräken växer i klippspringor i bergbranter. Arten förefaller fordra mer eller mindre kontinuerlig tillgång till sippervatten och därmed följande konstant hög luftfuktighet. Antalet reproduktiva individer skattas till 900 (600-1300). Antalet lokalområden i landet skattas till 8 (6-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 11744 km² och förekomstarean (AOO) till 56 (52-70) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Glansbräken växer i klippspringor i bergbranter, i regel där berget har cirkumneutral eller svagt basisk reaktion. Växtplatserna är i regel skuggiga men kan vara exponerade både mot norr och söder. Arten förefaller fordra mer eller mindre kontinuerlig tillgång till sippervatten och därmed följande konstant hög luftfuktighet. I Sverige norr om Skåne utgörs lokalerna av två olika distinkta bergtyper, dels sprickig anortosit, dels lättvittrad gnejs. Glansbräken har i Nordeuropa en oceanisk utbredning, varför man kan misstänka att den troligen är känslig för hårda vintrar.
Landskapstyper
Havsstrand
Havsstrand
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Polypodiopsida (ormbunksväxter), Ordning Polypodiales (stensöteordningen), Familj Aspleniaceae (svartbräkenväxter), Släkte Asplenium (svartbräknar), Art Asplenium adiantum-nigrum L. - glansbräken Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Förekommer i Skåne, Halland, Västergötland och Bohuslän. Glansbräken växer i klippspringor i bergbranter. Arten förefaller fordra mer eller mindre kontinuerlig tillgång till sippervatten och därmed följande konstant hög luftfuktighet. Antalet reproduktiva individer skattas till 900 (600-1300). Antalet lokalområden i landet skattas till 8 (6-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 11744 km² och förekomstarean (AOO) till 56 (52-70) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Glansbräken är en perenn, vanligen småvuxen ormbunke med glänsande, styvt läderartade, övervintrande blad som är 2–3 gånger parbladiga. Jordstammen är kort varför bladen är ställda i rosett. Sori bildar långsträckta strimmor på bladundersidan. Bladskaftet är glänsande svart och kvarsitter som svarta "pinnar" även efter det att bladskivan vissnat bort.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för glansbräken

Länsvis förekomst och status för glansbräken baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för glansbräken

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Glansbräken förekommer i Sverige på ett fåtal lokaler i Skåne; dels tre på Österlen (Stenshuvud i Södra Mellby, Impan i Gladsax och Hallarna i Järrestad), dels på ett tiotal platser på Kullaberg i Brunnby. Äldre skånska uppgifter föreligger även från Romeleåsen (mellan Dybäck och Everslöv, 1700-talet), Söderåsen (Skäralid i Riseberga), Hallandsås (Trollehallar i Tåssjö) och Österlen (Rörum). Möjligen kan sistnämnda uppgift vara identisk med Stenshuvudslokalen. Utanför Skåne finns arten på en lokal i norra Halland (Åsa i Ölmevalla), en i Västergötland (Näset i Västra Frölunda vid Göteborg) samt sex i södra Bohuslän vid Hakefjorden (Brattön och Lövön i Solberga samt Stora Dyrön (2 lokaler), Risön och Tjörne Huvud i Rönnäng). På flertalet lokaler är arten mycket sparsam, ofta bara ett eller några få individ. Rikligare förekomster finns främst på Kullaberg, Brattön och Stora Dyrön ( mer än 70 tuvor). Glansbräken förekommer i Danmark blott på Bornholm (huvudsakligen på nord- och östkusten) medan den i Norge är relativt vanlig på Vestlandets kust från Rogaland till Møre och Sør-Trøndelag samt sällsynt i Lindesnestrakten i Vest-Agder längst i söder. I Finland och på Island saknas arten, medan den, på Färöarna förekommer mycket sparsamt på Eysturoy. Utbredningen i Europa omfattar Brittiska Öarna och övriga Västeuropa, Centraleuropas berg samt Medelhavsområdet. För övrigt förekommer arten i Makaronesien, Mindre Asien och Kaukasus samt på spridda platser i Afrika, Asien, Australasien, Oceanien och Nordamerika. Arten är variabel.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Monilophytae  
  • Klass
    Polypodiopsida - ormbunksväxter 
  • Ordning
    Polypodiales - stensöteordningen 
  • Familj
    Aspleniaceae - svartbräkenväxter 
  • Släkte
    Asplenium - svartbräknar 
  • Art
    Asplenium adiantum-nigrumL. - glansbräken

Glansbräken växer i klippspringor i bergbranter, i regel där berget har cirkumneutral eller svagt basisk reaktion. Växtplatserna är i regel skuggiga men kan vara exponerade både mot norr och söder. Arten förefaller fordra mer eller mindre kontinuerlig tillgång till sippervatten och därmed följande konstant hög luftfuktighet. I Sverige norr om Skåne utgörs lokalerna av två olika distinkta bergtyper, dels sprickig anortosit, dels lättvittrad gnejs. Glansbräken har i Nordeuropa en oceanisk utbredning, varför man kan misstänka att den troligen är känslig för hårda vintrar.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Havsstrand

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Blottad mark, Havsstrand

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Det har framhållits att såväl uthuggning av skyddande skogsridåer som igenväxning av busksnår framför lokalerna skulle hota glansbräkens förekomst, vilket förefaller något motsägelsefullt. Hotbilden torde dock vara densamma då arten kan skadas av uttorkning lika väl som av allt för kraftig beskuggning.

Påverkan
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Jakt/insamling (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
Kända glansbräkenlokaler måste skyddas mot ingrepp som förändrar hydrologi och beskuggningsförhållanden. Naturligtvis får ingen exploatering av lokalerna förekomma. Flera av dem är belägna i naturreservat (i ett fall nationalpark). Även de återstående lokalerna bör skyddas. Arten bör övervakas årligen genom floraväktarna.
Glansbräken är fridlyst. På både den halländska och den västgötska lokalen har arten vid mitten av 1980-talet varit fullständigt försvunnen (blott döda bladskaft fanns kvar) men sedermera (1989) återkommit på precis samma platser från sporer vilka grott ut till protallier och så småningom bildat nya sporofyter. Att arten inte kunnat återfinnas vid ett besök visar alltså ej att den är definitivt utgången. De äldre, som utgångna betraktade, skånska förekomsterna bör åter besökas och försök göras att återfinna glansbräken. Utländska namn – NO: Blankburkne, DK: Sort Radeløv, GB: Black Splenwort.

Andersson, H. 1989. Sällsynta växter i Kungälvstrakten.

Andersson, E. & Nilsson, J. 1971. Vegetation inom Stenshuvuds naturreservat. En dokumentär undersökning med förslag till skötselplan. Medd från Forskargruppen för Skötsel av Naturreservat 10.

Areschoug, F. W. C. 1881. Skånes flora. 2 uppl. Lund.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Fægri, K. 1960. Maps of Distribution of Norwegian Plants. I. Costal Plants. Universitet i Bergen Skrifter Nr. 26.

Engstedt, M. 1945. Asplenium Adiantum nigrum L. i Gladsax socken i Skåne. Bot. Not. 98: 463 Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund.

Ilien, G. 1941. Ny skånsk lokal för Asplenium adiantum nigrum. Bot. Not. 94: 235.

Johansson, Y. 1975. Plock ur floran på Hallandsås. Skånes Natur 1975: 70–79.

Kraft, J. 1982. Floran i Brunnby socken med Kullaberg. Lund.

Løjtnant, B. & Worsøe, E. 1993. Status over den danske flora 1993. G.E.C. Gads Forlag, Kopenhagen.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1978. Projekt Linné rapporterar 80–92. Svensk Bot. Tidskr. 72: 189–203.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1985. Projekt Linné: slutrapport. Svensk Bot. Tidskr. 79: 319–328.

Olsson, K.-A. 2004. Floraväktarrapport 2004. Bot. Not. 137 (3): 1–36.

Sahlin, E. 1990. Västkustfloran i Västergötland. Calluna 7: 31–32.

Skottsberg, C. 1936. Asplenium adiantum nigrum L. i Halland. Acta Hort Gotob 11: 233–240.

Wiinstedt, K. 1953. Pteridofyternes Udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 49: 305–388.

Wittzell, H. 1988. Tillägg till Skånes flora. Svensk Bot. Tidskr. 82: 1–9.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Erik Ljungstrand 1995. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Monilophytae  
  • Klass
    Polypodiopsida - ormbunksväxter 
  • Ordning
    Polypodiales - stensöteordningen 
  • Familj
    Aspleniaceae - svartbräkenväxter 
  • Släkte
    Asplenium - svartbräknar 
  • Art
    Asplenium adiantum-nigrum, L. - glansbräken
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Erik Ljungstrand 1995. ©ArtDatabanken, SLU 2007.