Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  glanstagel

Organismgrupp Lavar Bryoria nitidula
Glanstagel Lavar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Glanstagel är en mörkt brun till brunsvart eller svart, rikt grenad busklav med 5-8 cm långa grenar. De buskformade grenarna är uppstående eller nedliggande. I vissa fall bildar den små buskiga bålar men i andra fall finns endast enstaka grenar invävda i annan lavvegetation. Som det svenska namnet indikerar är bålen glänsande. Arten känns lättast igen på den glänsande bålen, växtsättet och att grenarna har karaktäristiska små stiftlika utskott som sitter vinkelrätt ut från grenarna. Soral och apothecier saknas. Märgen reagerar Pd+ orange. Arten kan påminna om flera andra tagellavar vilka också kan förekomma i denna miljö men kanske främst manlav Bryoria fuscescens och spärrlav Bryocaulon divergens men dessa saknar de små stiftlika utskotten.
Utbredning
Länsvis förekomst för glanstagel Observationer i  Sverige för glanstagel
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten upptäcktes 1942 på Härnön vid Höga kusten av lavforskaren Sten Ahlner när han deltog i en militär utbildningskurs och är nu känd från några närliggande berg. Glanstagel är en istidsrelikt som kanske har funnits kvar sedan istidens slutskede. De närmaste förekomsterna finns på Varangerhalvön i norra Norge och i Kuopio i nordöstligaste Finland och den är rödlistad även i dessa länder. Arten är i Europa även känd från Ryssland, Island och Grönland. Utanför Europa har den en vid arktisk utbredning och den är funnen i Sibirien, Kanada, USA och Japan men är överallt ovanlig.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Arten är känd från åtta bergstoppar vid Höga kusten i Ångermanland. Igenväxning, mycket små populationer på vissa lokaler men även klimatförändringar, byggande av vindkraftverk liksom starkt tramp är hot. Antalet reproduktiva individer skattas till 120 (80-200). Antalet lokalområden i landet skattas till 12 (8-15). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 32 km² och förekomstarean (AOO) till 48 (32-60) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Glanstagel är den enda svenska tagellav som bara växer på marken och aldrig på bark. Topografin vid Höga kusten med höga berg och djupa dalar skapar områden som är hårt utsatta för väder och vind och som vintertid är barblåsta från snö. Den växer på torr mark bland mossa och andra lavar på starkt exponerade berg vid eller nära kusten där lokalklimatet påminner om arktiska förhållanden. Områdena både norr och söder om Ångermanlands kustband är betydligt plattare och förutsättningar för att hitta liknande platser finns inte. Den växer tillsammans med andra nordliga och arktiska lavar som fjälltagellav Alectoria ochroleuca, upprätt tagellav Alectoria nigricans och spärrlav Bryocaulon divergens. Förekomsten av glanstagel på Härnön och Hemsön och frånvaron längs den övriga delen av Höga Kusten beror sannolikt på berggrunden eftersom det finns många platser med liknande miljöer även i övriga delar av Höga Kusten. Medan berggrunden på Härnön och Hemsön är metagråvacka består resten av Höga Kusten av rapakivigranit, gabbro och diabas.
Landskapstyper
Skog
Skog
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Hav
Hav
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Lecanoromycetes, Ordning Lecanorales, Familj Parmeliaceae, Släkte Bryoria (tagellavar), Art Bryoria nitidula (Th.Fr.) Brodo & D.Hawksw. - glanstagel Synonymer Alectoria nitidula (Th.Fr.) Vain., Bryopogon jubatus var. nitidulum Th.Fr.

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Arten är känd från åtta bergstoppar vid Höga kusten i Ångermanland. Igenväxning, mycket små populationer på vissa lokaler men även klimatförändringar, byggande av vindkraftverk liksom starkt tramp är hot. Antalet reproduktiva individer skattas till 120 (80-200). Antalet lokalområden i landet skattas till 12 (8-15). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 32 km² och förekomstarean (AOO) till 48 (32-60) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).

Åtgärdsprogram Fastställt
Glanstagel är en mörkt brun till brunsvart eller svart, rikt grenad busklav med 5-8 cm långa grenar. De buskformade grenarna är uppstående eller nedliggande. I vissa fall bildar den små buskiga bålar men i andra fall finns endast enstaka grenar invävda i annan lavvegetation. Som det svenska namnet indikerar är bålen glänsande. Arten känns lättast igen på den glänsande bålen, växtsättet och att grenarna har karaktäristiska små stiftlika utskott som sitter vinkelrätt ut från grenarna. Soral och apothecier saknas. Märgen reagerar Pd+ orange. Arten kan påminna om flera andra tagellavar vilka också kan förekomma i denna miljö men kanske främst manlav Bryoria fuscescens och spärrlav Bryocaulon divergens men dessa saknar de små stiftlika utskotten.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för glanstagel

Länsvis förekomst och status för glanstagel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för glanstagel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten upptäcktes 1942 på Härnön vid Höga kusten av lavforskaren Sten Ahlner när han deltog i en militär utbildningskurs och är nu känd från några närliggande berg. Glanstagel är en istidsrelikt som kanske har funnits kvar sedan istidens slutskede. De närmaste förekomsterna finns på Varangerhalvön i norra Norge och i Kuopio i nordöstligaste Finland och den är rödlistad även i dessa länder. Arten är i Europa även känd från Ryssland, Island och Grönland. Utanför Europa har den en vid arktisk utbredning och den är funnen i Sibirien, Kanada, USA och Japan men är överallt ovanlig.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Lecanorales  
  • Familj
    Parmeliaceae  
  • Släkte
    Bryoria - tagellavar 
  • Art
    Bryoria nitidula(Th.Fr.) Brodo & D.Hawksw. - glanstagel
    Synonymer
    Alectoria nitidula (Th.Fr.) Vain.
    Bryopogon jubatus var. nitidulum Th.Fr.

Glanstagel är den enda svenska tagellav som bara växer på marken och aldrig på bark. Topografin vid Höga kusten med höga berg och djupa dalar skapar områden som är hårt utsatta för väder och vind och som vintertid är barblåsta från snö. Den växer på torr mark bland mossa och andra lavar på starkt exponerade berg vid eller nära kusten där lokalklimatet påminner om arktiska förhållanden. Områdena både norr och söder om Ångermanlands kustband är betydligt plattare och förutsättningar för att hitta liknande platser finns inte. Den växer tillsammans med andra nordliga och arktiska lavar som fjälltagellav Alectoria ochroleuca, upprätt tagellav Alectoria nigricans och spärrlav Bryocaulon divergens. Förekomsten av glanstagel på Härnön och Hemsön och frånvaron längs den övriga delen av Höga Kusten beror sannolikt på berggrunden eftersom det finns många platser med liknande miljöer även i övriga delar av Höga Kusten. Medan berggrunden på Härnön och Hemsön är metagråvacka består resten av Höga Kusten av rapakivigranit, gabbro och diabas.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Hav, Öppna strandbiotoper

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Arten hotas främst av igenväxning med skog, ett kraftigt tramp genom ökad besöksfrekvens samt byggnad av telemaster och vindkraftverk. Populationerna är små på flera lokaler vilket gör att det finns en risk för att arten skall försvinna p.g.a. slumpfaktorer.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Jakt/insamling (Viss negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Om någon lokal växer igen bör den försiktigt röjas. I samband med sådana åtgärder är det viktigt att undvika markskador till följd av fordonstrafik. Ett kraftigt tramp bör undvikas, t.ex. genom att stigar inte dras över växtplatser. På skyddade lokaler måste det skrivas in ett insamlingsförbud för lavar.

Åtgärdsprogram Fastställt
Utländska namn – NO: Lappskjegg, FI: Kiiltoluppo.

Ahlner, S. 1943. Några lavar från Härnön i Ångermanland. Bot. Not. 96: 155–159.

Ahlner, S. 1953. Om Ångermanlands lavflora. I: Elofsson, O. & Curry-Lindahl, K. (red.), Natur i Ångermanland och Medelpad: 191–196. Uppsala.

Brodo, I. M. & Hawksworth, D. L. 1977. Alectoria and allied genera in North America. Opera Bot. 42.

Granbo, J. 2002. Glanstagel - en sällsynt istidsrelikt vid Höga Kusten. Svensk Botanisk Tidskrift 96: 130-137.

Moberg, R. & Thor, G. 1993. Additions to the lichen flora of Ångermanland, Central Sweden. Graphis Scripta 5: 39–44.

Tønsberg, T., Gauslaa, Y., Haugan, R., Holien, H. & Timdal, E. 1996. The threatened macrolichens of Norway - 1995. Sommerfeltia 23: 1–258.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Thor 1999. Rev. Göran Thor 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Lecanorales  
  • Familj
    Parmeliaceae  
  • Släkte
    Bryoria - tagellavar 
  • Art
    Bryoria nitidula, (Th.Fr.) Brodo & D.Hawksw. - glanstagel
    Synonymer
    Alectoria nitidula (Th.Fr.) Vain.
    Bryopogon jubatus var. nitidulum Th.Fr.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Thor 1999. Rev. Göran Thor 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.