Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  glatt skivsnäcka

Organismgrupp Blötdjur, Limniska snäckor Gyraulus laevis
Glatt skivsnäcka Blötdjur, Limniska snäckor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En sötvattenlevande skivsnäcka med 3,5–5 vindlingar, vilka tilltar jämnt i bredd och ligger i samma nivå. De skiljs av en djup sutur. Diametern är 4–5 mm och höjden 1–1,5 mm. Översidan är skålformat nedsänkt. Mynningen är rundad och mindre snedställd än hos andra Gyraulus-arter. Skalet saknar köl. Det är ljusbrunt – hornfärgat och glänsande, med svag oregelbunden radiärstriering – spiralstriering saknas. Arten förväxlas lätt med sin till Europa införda, nordamerikanska systerart, Gyraulus parvus (Say), hos denna är dock den näst sista vindlingen förskjuten i höjdled i förhållande till de föregående. Förväxlingar med de inhemska Gyraulus albus (O. F. Müller) och G. acronicus (A Férussac) är också vanliga.
Utbredning
Länsvis förekomst för glatt skivsnäcka Observationer i  Sverige för glatt skivsnäcka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten har en starkt uppsplittrad utbredning som sträcker sig från Island över Nord-, Mellan-, Syd- och Östeuropa in i Sibirien och de södra asiatiska delarna av f.d. Sovjet. Den var vanligare i Europa under den postglaciala värmetiden. Den nuvarande utbredningen är reliktartad. Mycket få fynd har gjorts under senare delen av 1900-talet. I Väst- och Mellaneuropa är arten starkt hotad och har helt försvunnit från många områden. I Norge är arten funnen på två västkustlokaler; Bergenområdet där den numera är utdöd och ön Gåsøy nära Grøtøy i Nordland där den fortfarande förekommer i tre dammar. Den förekommer även på några få lokaler i centrala Finland. I Danmark är den känd från såväl Själland och Fyn som Jylland och Bornholm. Dock är den där, liksom över allt annars, sällsynt. Arten tycks vara på tillbakagång. I Sverige förekommer G. laevis mycket sällsynt och med stora luckor i utbredningen från Skåne till södra Lappland. I Ringsjön i Skåne förekom den tidigare under 1900-talet tämligen rikligt. Den saknas på Öland och Gotland. Arten finns kvar på vissa äldre lokaler, men kunskapen om artens aktuella status är mycket bristfällig. Delvis beror detta på att den lätt förväxlas med andra arter i släktet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Arten lever i rena och klara stillastående vatten med måttlig vegetation. Bottnen kan vara dy/gyttja eller sten. Kan lätt förväxlas med närbesläktade arter. Behöver eftersökas. Endast följande två förekomster av G. laevis kan f.n. anses som säkra: Skåne, Östra Ringsjön - flera fynd 1939-1969 och Värmland, norra Vänern Alvön, 1947. Antalet lokalområden i landet skattas till 4 (0-15). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 16 (0-60) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och antalet lokalområden är extremt få gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2a).
Ekologi
Arten lever i rena och klara stillastående vatten med måttlig vegetation. Bottnen kan vara dy/gyttja eller sten. Den ställer stora krav på hög vattenkvalitet. De svenska fynden har företrädesvis gjorts i dammar eller i strandzonen av små till medelstora sjöar. I Norge är arten numera endast känd från tre vegetationsrika låglandsdammar med mycket högt pH (9,0-9,9) och en totalhårdhet över 4,3 dH. Individantalet kan varierar kraftigt från år till år. Kunskaperna om dess ekologi i Sverige är bristfälliga.
Landskapstyper
Sötvatten
Sötvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Sjöar
Sjöar
Småvatten
Småvatten
Vattenmassa
Vattenmassa
Vattendrag
Vattendrag
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor, Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Gastropoda (snäckor), Familj Planorbidae (posthornssnäckor), Släkte Gyraulus, Art Gyraulus laevis (Alder, 1838) - glatt skivsnäcka Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Arten lever i rena och klara stillastående vatten med måttlig vegetation. Bottnen kan vara dy/gyttja eller sten. Kan lätt förväxlas med närbesläktade arter. Behöver eftersökas. Endast följande två förekomster av G. laevis kan f.n. anses som säkra: Skåne, Östra Ringsjön - flera fynd 1939-1969 och Värmland, norra Vänern Alvön, 1947. Antalet lokalområden i landet skattas till 4 (0-15). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 16 (0-60) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och antalet lokalområden är extremt få gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2a).
En sötvattenlevande skivsnäcka med 3,5–5 vindlingar, vilka tilltar jämnt i bredd och ligger i samma nivå. De skiljs av en djup sutur. Diametern är 4–5 mm och höjden 1–1,5 mm. Översidan är skålformat nedsänkt. Mynningen är rundad och mindre snedställd än hos andra Gyraulus-arter. Skalet saknar köl. Det är ljusbrunt – hornfärgat och glänsande, med svag oregelbunden radiärstriering – spiralstriering saknas. Arten förväxlas lätt med sin till Europa införda, nordamerikanska systerart, Gyraulus parvus (Say), hos denna är dock den näst sista vindlingen förskjuten i höjdled i förhållande till de föregående. Förväxlingar med de inhemska Gyraulus albus (O. F. Müller) och G. acronicus (A Férussac) är också vanliga.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för glatt skivsnäcka

Länsvis förekomst och status för glatt skivsnäcka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för glatt skivsnäcka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten har en starkt uppsplittrad utbredning som sträcker sig från Island över Nord-, Mellan-, Syd- och Östeuropa in i Sibirien och de södra asiatiska delarna av f.d. Sovjet. Den var vanligare i Europa under den postglaciala värmetiden. Den nuvarande utbredningen är reliktartad. Mycket få fynd har gjorts under senare delen av 1900-talet. I Väst- och Mellaneuropa är arten starkt hotad och har helt försvunnit från många områden. I Norge är arten funnen på två västkustlokaler; Bergenområdet där den numera är utdöd och ön Gåsøy nära Grøtøy i Nordland där den fortfarande förekommer i tre dammar. Den förekommer även på några få lokaler i centrala Finland. I Danmark är den känd från såväl Själland och Fyn som Jylland och Bornholm. Dock är den där, liksom över allt annars, sällsynt. Arten tycks vara på tillbakagång. I Sverige förekommer G. laevis mycket sällsynt och med stora luckor i utbredningen från Skåne till södra Lappland. I Ringsjön i Skåne förekom den tidigare under 1900-talet tämligen rikligt. Den saknas på Öland och Gotland. Arten finns kvar på vissa äldre lokaler, men kunskapen om artens aktuella status är mycket bristfällig. Delvis beror detta på att den lätt förväxlas med andra arter i släktet.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Heterobranchia  
  • Infraklass
    Euthyneura  
  • Ranglös
    Tectipleura  
  • Överordning
    Hygrophila - sötvattenslungsnäckor 
  • Överfamilj
    Lymnaeoidea  
  • Familj
    Planorbidae - posthornssnäckor 
  • Släkte
    Gyraulus  
  • Art
    Gyraulus laevis(Alder, 1838) - glatt skivsnäcka

Arten lever i rena och klara stillastående vatten med måttlig vegetation. Bottnen kan vara dy/gyttja eller sten. Den ställer stora krav på hög vattenkvalitet. De svenska fynden har företrädesvis gjorts i dammar eller i strandzonen av små till medelstora sjöar. I Norge är arten numera endast känd från tre vegetationsrika låglandsdammar med mycket högt pH (9,0-9,9) och en totalhårdhet över 4,3 dH. Individantalet kan varierar kraftigt från år till år. Kunskaperna om dess ekologi i Sverige är bristfälliga.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor, Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Sötvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Sjöar, Småvatten, Vattenmassa, Vattendrag

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Igenläggning av småvatten är sannolikt ett stort hot, liksom eutrofiering och därav orsakad igenväxning av småvatten. Artens splittrade utbredning och få lokaler gör att den kan slås ut av slumpmässiga skäl.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
Allt material av släktet Gyraulus i svenska museisamlinga bör revideras, för att fastställa eventuella ytterligare förekomster. Samtliga kända lokaler för arten bör nyundersökas. Det finns ingen kunskap huruvida populationerna fortfarande minskar, men eftersom det kan misstänkas att så är fallet är det viktigt att skydda de lokaler på vilken arten kvarlever.

Falkner, G., Oberdlik, P., Castella, E. & Speight M. C. D. 2001. Shelled Gastropoda of Western Europe. Verlag der Friedrich-Held-Gesellschaft, München. 267 sid.

Glöer, P. 2002. Die Süsswassergastropoden Nord- und Mitteleuropas. Bestimmungsschlüssel, Lebensweise, Verbreitung. Mollusca I. Die Tierwelt Deutschlands. 73.Teil. Conchbooks, Hackenheim. 327 sid.

Hubendick, B. 1947. Die Verbreitungsverhältnisse der limnischen Gastropoden in Südschweden. Zoologiska bidrag från Uppsala. Band 24. 559 sid.

Økland, J. 1990. Lakes and Snails. Environment and Gastropoda in 1.500 Norwegian lakes, ponds and rivers.

Universal Book Services, Oegstgeest. 516 sid.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ted von Proschwitz & Ulf Bjelke 2008. © ArtDatabanken, SLU 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Heterobranchia  
  • Infraklass
    Euthyneura  
  • Ranglös
    Tectipleura  
  • Överordning
    Hygrophila - sötvattenslungsnäckor 
  • Överfamilj
    Lymnaeoidea  
  • Familj
    Planorbidae - posthornssnäckor 
  • Släkte
    Gyraulus  
  • Art
    Gyraulus laevis, (Alder, 1838) - glatt skivsnäcka
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ted von Proschwitz & Ulf Bjelke 2008. © ArtDatabanken, SLU 2008.