Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  goliatmusseron

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Tricholoma matsutake
Goliatmusseron Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Goliatmusseron är en stor och köttig svamp med en stark, egenartad, sötaktig doft. Hatten är 5–20 ibland ända till 30 cm bred. Den är radiärt trådig och spricker snart upp i grova, bruna tilltryckta fjäll mot ljus botten och slutligen syns det vita köttet i sprickorna. Ytan är glatt i torka, något klibbig som fuktig. Kanten är länge inrullad. Skivorna är vita och täcks först av en hudartad hinna mellan hattkanten och foten. Hinnan bildar på utvuxna exemplar en ring eller på äldre svampar en ringzon på foten. Nedanför ringen är foten brunflammig och trådig och spricker upp i horisontella bälten. Ovanför ringen är foten slät och vit. Foten är styv, på äldre exemplar nästan träaktig och 5–20(–25) cm hög, 1,5–2,5 cm tjock, jämntjock och ofta böjd nedtill. Den står djupt nedsänkt i marken. Kragmusseron, Tricholoma robustum, som växer allmänt i samma miljö, kan eventuellt vara en förväxlingsart. Den har emellertid inte goliatmusseronens sötaktiga doft utan luktar mjöl. Den är mera rödbrun, har kraftigare ring och kortare, mjukare och i basen tillspetsad fot. Kråsmusseron, Tricholoma focale, luktar också mjöl och har mer rödbruna färger. Den föredrar tall eller granskog på rikare mark, gärna kalkgrund. Doftmusseron, Tricholoma dulciolens är mycket lik goliatmusseron vad gäller utseende och doft. Den är mindre, 5–10 cm bred, hattytan mer småfjällig och växer mycket sällynt i kalkrik, torr granskog.
Utbredning
Länsvis förekomst för goliatmusseron Observationer i  Sverige för goliatmusseron
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Svampen har i vårt land en nordlig (boreal) utbredning. I norra och mellersta Norrland är den tämligen allmän, särskilt i anslutning till större älvar. De rikligaste förekomsterna finns främst från Örnsköldsvik och norröver. I Svealand och södra Norrland är den däremot sällsynt. Enstaka fynd med isolerade förekomster har gjorts ner till Västergötland och Småland. Goliatmusseron har rönt stort intresse under senare tid på, då den under 1990-talet uppmärksammades som matsvamp, främst genom de höga priser den betingar i Japan. Detta har medfört att den är en väl undersökt svamp både när det gäller utbredning och ekologi. Den är rapporterad från ca 150 lokaler i landet (2010). Ett mörkertal måste beaktas även om den bildar stora iögonfallande fruktkroppar och är mycket eftersökt. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms dock inte överstiga 1 500, vilket motsvarar ungefär 3 000 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 30 000 individer enligt IUCN:s definitioner). Populationen bedöms ha minskat med över 30 % de senaste 50 åren på grund av slutavverkning av tallskogar med lång trädkontinuitet och minskningen bedöms fortgå. Svampen är känd från Norge, Finland, Mellaneuropa, Nordafrika, Japan, Kina och Nordamerika. Den saknas söder om ekvatorn. Den är rödlistad i Norge (R).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Bildar mykorrhiza med tall, i lav- och lingontallskog främst på mager sandjord. I södra Sverige även i blockig hällmarkstallskog. Huvudsaklig förekomst i Västerbotten och Norrbottten. Förekommer huvudsakligen i skogar som aldrig har kalavverkats. Förefaller ha svårt att återetableras efter kalavverkning. Svampen och dess markmycel är långlivat. Svampplockning har ingen negativ inverkan på arten. Total population i landet bedöms ha minskat starkt och fortsatt att minska huvudsakligen p.g.a. slutavverkning av tallhedar i norra Sverige. Hällmarkstallskog i södra Sverige avverkas inte i samma omfattning. Antalet reproduktiva individer skattas till 15000 (3000-30000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (750). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 750 (150-1500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 672 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 30 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2c+3c+4c).
Ekologi
Goliatmusseron bildar mykorrhiza med tall i lav- och lingontallskog på mager sandjord. Den förekommer främst på sur, torr och näringsfattig mark i ganska öppen tallskog med tunt humustäcke, såsom tallhedar på sandiga sedimentmarker och på olika former av glaciala lämningar, t ex åsar och moräner. Många växtplatser ligger i anslutning till större sjöar och vattendrag. I södra Sverige förekommer goliatmusseron huvudsakligen i hällmarkstallskog på granitberggrund. Vegetationen på goliatmusseronens växtplatser domineras av olika renlavar, islandslav, kvastmossor, lingon och ljung/kråkbär. Blåbär är som regel mera sparsamt förekommande. Följearter är ofta flera rödlistade svampar som bildar mykorrhiza med tall och som är beroende av lång trädkontinuitet, t. ex blåfotad taggsvamp (Sarcodon glaucopus), tallgråticka (Boletopsis grisea), lammticka (Albatrellus subrubescens), tallriska (Lactarius musteus), lakritsmusseron (Tricholoma apium), jättemusseron (Tricholoma colossus), samt motaggsvamp (Sarcodon squamosus) och flera arter korktaggsvampar (Hydnellum spp.). Goliatmusseron förefaller vara knuten till äldre tallskogar. En studie där man aktivt sökte efter förekomst av goliatmusserron i så unga skogar som möjligt var medelåldern 115 år. Ingen skog med goliatmusseron hade en medelålder under 50 år i Norrland och under 100 år i Svealand. De äldsta träden var genomgående äldre och oftast betydligt äldre än skogarnas medelålder. I Norrland var de äldsta träden i genomsnitt 175 år (62-356 år) och i Svealand 205 år (125-305 år). I Norrland undersöktes 62 skogsbestånd. Av dessa var 14 bestånd under 100 år och på 12 av dessa kunde konstateras genom flygbildstolkning att områdena inte hade varit kalavverkade utan haft fröträdställningar. För två områden saknades tyvärr gamla flygbilder. I Svealand var bestånden genomgående äldre än i Norrland och spår av tidigare avverkning färre. Nio av de tio undersökta områdena i Svealand var belägna på hällmark och verkar ha lämnats relativt ostörda på grund av otillgänglighet och låg bonitet. Det tionde området var en sanddynstallkog nära havet. Skogarna hade ibland naturskogskaraktär, men var oftast mer eller mindre påverkad av tidigare dimensionshuggningar och plockhuggning blädning. Denna skogstyp är präglad av återkommande bränder som oftast varit lågintensiva med en betydande andel överlevande träd. Det har därför förmodligen varit vanligt att mycel av goliatmusseron kunnat överleva många skogsbränder och bli mycket gamla. En möjlighet är dock att den finns som markmycel och att lämpliga miljöbetingelser för att bilda fruktkroppar kan infinna sig då skogen blir äldre. Det kan också vara så att de skogar som avverkats under 1900-talet först nu får de miljökvaliteter som möjliggör återinvandring genom sporer. Efter avverkning sker etablering av mykorrhizasvampar antingen genom att sporer sprids från närliggande skogar, men även mycel på kvarlämnade träd har betydelse. I ett skogslandskap med liten areal äldre skog kommer sporer från mykorrhizasvampar som har sin huvudsakliga förekomst i gammal skog att vara ovanliga och sällan kunna etablera sig. Svampen uppträder från början av augusti till slutet av september. Fruktkroppsbildningen varierar kraftigt mellan olika år beroende på nederbördsmängden. Så var till exempel förekomsten 1998 mycket riklig, vilket sammanföll med den första efterlysning av svampen i framförallt norrländska tidningar och ett stort intresse kommersiella intresset för svampen, vilket resulterade i många nyfynd. Under åren 1999-2001 var förekomsten åtminstone lokalt relativt bra, medan förekomsten nästkommande 3-årsperiod varit mera sporadisk och på många lokaler helt uteblivit. På grund av den nyckfulla fruktkroppsbildningen är det vanskligt att bedöma antal mycel per lokal. En markant skillnad är dock att lokalerna i Svealand genomgående har färre fruktkroppar än lokalerna i Norrland, ofta bara en till 10 stycken på en plats eller något utspridda. På de kända lokalerna uppträder dock som regel fruktkroppar bara på någon eller några enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Varje mycel, som kan vara flera 100 kvadratmeter stort, kan producera många fruktkroppar om betingelserna är goda. Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· tall
· tall
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Tricholomataceae, Släkte Tricholoma (musseroner), Art Tricholoma matsutake (S.Ito & S.Imai) Singer - goliatmusseron Synonymer Tricholoma nauseosum (A. Blytt) Kytöv., Armillaria matsutake S.Ito & S.Imai

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier A2c+3c+4c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med tall, i lav- och lingontallskog främst på mager sandjord. I södra Sverige även i blockig hällmarkstallskog. Huvudsaklig förekomst i Västerbotten och Norrbottten. Förekommer huvudsakligen i skogar som aldrig har kalavverkats. Förefaller ha svårt att återetableras efter kalavverkning. Svampen och dess markmycel är långlivat. Svampplockning har ingen negativ inverkan på arten. Total population i landet bedöms ha minskat starkt och fortsatt att minska huvudsakligen p.g.a. slutavverkning av tallhedar i norra Sverige. Hällmarkstallskog i södra Sverige avverkas inte i samma omfattning. Antalet reproduktiva individer skattas till 15000 (3000-30000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (750). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 750 (150-1500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 672 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 30 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. (A2c+3c+4c).
Konventioner Typisk art i 9010 Taiga (Alpin region (ALP) och Boreal region (BOR)), Skogsstyrelsens signalart
Goliatmusseron är en stor och köttig svamp med en stark, egenartad, sötaktig doft. Hatten är 5–20 ibland ända till 30 cm bred. Den är radiärt trådig och spricker snart upp i grova, bruna tilltryckta fjäll mot ljus botten och slutligen syns det vita köttet i sprickorna. Ytan är glatt i torka, något klibbig som fuktig. Kanten är länge inrullad. Skivorna är vita och täcks först av en hudartad hinna mellan hattkanten och foten. Hinnan bildar på utvuxna exemplar en ring eller på äldre svampar en ringzon på foten. Nedanför ringen är foten brunflammig och trådig och spricker upp i horisontella bälten. Ovanför ringen är foten slät och vit. Foten är styv, på äldre exemplar nästan träaktig och 5–20(–25) cm hög, 1,5–2,5 cm tjock, jämntjock och ofta böjd nedtill. Den står djupt nedsänkt i marken. Kragmusseron, Tricholoma robustum, som växer allmänt i samma miljö, kan eventuellt vara en förväxlingsart. Den har emellertid inte goliatmusseronens sötaktiga doft utan luktar mjöl. Den är mera rödbrun, har kraftigare ring och kortare, mjukare och i basen tillspetsad fot. Kråsmusseron, Tricholoma focale, luktar också mjöl och har mer rödbruna färger. Den föredrar tall eller granskog på rikare mark, gärna kalkgrund. Doftmusseron, Tricholoma dulciolens är mycket lik goliatmusseron vad gäller utseende och doft. Den är mindre, 5–10 cm bred, hattytan mer småfjällig och växer mycket sällynt i kalkrik, torr granskog.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för goliatmusseron

Länsvis förekomst och status för goliatmusseron baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för goliatmusseron

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Svampen har i vårt land en nordlig (boreal) utbredning. I norra och mellersta Norrland är den tämligen allmän, särskilt i anslutning till större älvar. De rikligaste förekomsterna finns främst från Örnsköldsvik och norröver. I Svealand och södra Norrland är den däremot sällsynt. Enstaka fynd med isolerade förekomster har gjorts ner till Västergötland och Småland. Goliatmusseron har rönt stort intresse under senare tid på, då den under 1990-talet uppmärksammades som matsvamp, främst genom de höga priser den betingar i Japan. Detta har medfört att den är en väl undersökt svamp både när det gäller utbredning och ekologi. Den är rapporterad från ca 150 lokaler i landet (2010). Ett mörkertal måste beaktas även om den bildar stora iögonfallande fruktkroppar och är mycket eftersökt. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms dock inte överstiga 1 500, vilket motsvarar ungefär 3 000 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 30 000 individer enligt IUCN:s definitioner). Populationen bedöms ha minskat med över 30 % de senaste 50 åren på grund av slutavverkning av tallskogar med lång trädkontinuitet och minskningen bedöms fortgå. Svampen är känd från Norge, Finland, Mellaneuropa, Nordafrika, Japan, Kina och Nordamerika. Den saknas söder om ekvatorn. Den är rödlistad i Norge (R).
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Tricholomataceae  
  • Släkte
    Tricholoma - musseroner 
  • Art
    Tricholoma matsutake(S.Ito & S.Imai) Singer - goliatmusseron
    Synonymer
    Tricholoma nauseosum (A. Blytt) Kytöv.
    Armillaria matsutake S.Ito & S.Imai

Goliatmusseron bildar mykorrhiza med tall i lav- och lingontallskog på mager sandjord. Den förekommer främst på sur, torr och näringsfattig mark i ganska öppen tallskog med tunt humustäcke, såsom tallhedar på sandiga sedimentmarker och på olika former av glaciala lämningar, t ex åsar och moräner. Många växtplatser ligger i anslutning till större sjöar och vattendrag. I södra Sverige förekommer goliatmusseron huvudsakligen i hällmarkstallskog på granitberggrund. Vegetationen på goliatmusseronens växtplatser domineras av olika renlavar, islandslav, kvastmossor, lingon och ljung/kråkbär. Blåbär är som regel mera sparsamt förekommande. Följearter är ofta flera rödlistade svampar som bildar mykorrhiza med tall och som är beroende av lång trädkontinuitet, t. ex blåfotad taggsvamp (Sarcodon glaucopus), tallgråticka (Boletopsis grisea), lammticka (Albatrellus subrubescens), tallriska (Lactarius musteus), lakritsmusseron (Tricholoma apium), jättemusseron (Tricholoma colossus), samt motaggsvamp (Sarcodon squamosus) och flera arter korktaggsvampar (Hydnellum spp.). Goliatmusseron förefaller vara knuten till äldre tallskogar. En studie där man aktivt sökte efter förekomst av goliatmusserron i så unga skogar som möjligt var medelåldern 115 år. Ingen skog med goliatmusseron hade en medelålder under 50 år i Norrland och under 100 år i Svealand. De äldsta träden var genomgående äldre och oftast betydligt äldre än skogarnas medelålder. I Norrland var de äldsta träden i genomsnitt 175 år (62-356 år) och i Svealand 205 år (125-305 år). I Norrland undersöktes 62 skogsbestånd. Av dessa var 14 bestånd under 100 år och på 12 av dessa kunde konstateras genom flygbildstolkning att områdena inte hade varit kalavverkade utan haft fröträdställningar. För två områden saknades tyvärr gamla flygbilder. I Svealand var bestånden genomgående äldre än i Norrland och spår av tidigare avverkning färre. Nio av de tio undersökta områdena i Svealand var belägna på hällmark och verkar ha lämnats relativt ostörda på grund av otillgänglighet och låg bonitet. Det tionde området var en sanddynstallkog nära havet. Skogarna hade ibland naturskogskaraktär, men var oftast mer eller mindre påverkad av tidigare dimensionshuggningar och plockhuggning blädning. Denna skogstyp är präglad av återkommande bränder som oftast varit lågintensiva med en betydande andel överlevande träd. Det har därför förmodligen varit vanligt att mycel av goliatmusseron kunnat överleva många skogsbränder och bli mycket gamla. En möjlighet är dock att den finns som markmycel och att lämpliga miljöbetingelser för att bilda fruktkroppar kan infinna sig då skogen blir äldre. Det kan också vara så att de skogar som avverkats under 1900-talet först nu får de miljökvaliteter som möjliggör återinvandring genom sporer. Efter avverkning sker etablering av mykorrhizasvampar antingen genom att sporer sprids från närliggande skogar, men även mycel på kvarlämnade träd har betydelse. I ett skogslandskap med liten areal äldre skog kommer sporer från mykorrhizasvampar som har sin huvudsakliga förekomst i gammal skog att vara ovanliga och sällan kunna etablera sig. Svampen uppträder från början av augusti till slutet av september. Fruktkroppsbildningen varierar kraftigt mellan olika år beroende på nederbördsmängden. Så var till exempel förekomsten 1998 mycket riklig, vilket sammanföll med den första efterlysning av svampen i framförallt norrländska tidningar och ett stort intresse kommersiella intresset för svampen, vilket resulterade i många nyfynd. Under åren 1999-2001 var förekomsten åtminstone lokalt relativt bra, medan förekomsten nästkommande 3-årsperiod varit mera sporadisk och på många lokaler helt uteblivit. På grund av den nyckfulla fruktkroppsbildningen är det vanskligt att bedöma antal mycel per lokal. En markant skillnad är dock att lokalerna i Svealand genomgående har färre fruktkroppar än lokalerna i Norrland, ofta bara en till 10 stycken på en plats eller något utspridda. På de kända lokalerna uppträder dock som regel fruktkroppar bara på någon eller några enstaka till ett par platser. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Varje mycel, som kan vara flera 100 kvadratmeter stort, kan producera många fruktkroppar om betingelserna är goda. Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Goliatmusseronen hotas i första hand av att de skogar den förekommer i avverkas och att lämpliga miljöer minskar i areal. Det är oroande att få förekomster av goliatmusseron observerats i skogar yngre än 100 år. Skogsgödsling är ett potentiellt hot för artens förekomst. Plockning av fruktkroppar utgör däremot inget hot för arten eller de enskilda markmycelens fortlevnad. Det är numera belagt i flera studier att årlig plockning inte påverkar kommande års fruktkroppsbildning, eftersom den helt övervägande delen av svampen, markmycelet, i storleksordningen 99 % finns i marken. Artens huvudbiotop, äldre, torr och ofta brandpräglad tallskog med lång trädkontinuitet på mager mark ingår i begreppet kontinutetsskogar, och icke skyddade arealer tallskog av denna skogstyp beräknas till stor del vara avverkade inom de närmaste 20 åren.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
Mager, sandig och brandpräglad tallskog med lång trädkontinuitet bör undantas från trakthyggesbruk och inte kalavverkas. De mest värdefulla lokalerna bör få ett långsiktigt skydd med naturvårdsinriktad skötsel. För att säkra förekomsten av goliatmusseron där den finns eller misstänks finnas bör hellre någon form av kontinuitetsskogsbruk ske och inte trakthyggesbruk. Om ett större antal av hänsynsträd eller frötallar lämnas kvar kommer de mykorrhizasvampars markmycel som växer på dessa träd i betydande grad kunna överleva och etablera sig på uppväxande unga tallarna. Markberedning bör undvikas eller ske så skonsamt som möjligt. Skogsgödsling får inte förekomma i dessa skogar då goliatmusseronen, och dess följearter mykorrhizasvampar, kan befaras vara känslig ökad kvävetillgänglighet eftersom den under årmiljoner utvecklats och anpassats till kvävefattiga tallhedar. Denna naturtyp bör inventeras på marklevande svampflora under minst 2-3 år i följd före planerad avverkning för att beakta naturvårdsaspekten.
Goliatmusseron är en av världens dyraste matsvamp. Sedan mitten av 90-talet har intresset och uppmärksamheten kring goliatmusseron ökat kraftigt i Sverige. Det finns nu både många plockare, en inhemsk marknad och svampen har även i mindre omfattning också börjat att exporterats till Japan. I Japan har goliatmusseron varit en del av kulturen i över 1000 år och den avnjuts rituellt ungefär som vi äter surströmming och kräftor. Det pågår försök att få fram tallplantor med mykorrhiza från goliatmusseron för jutplantering.

Bergius, N. & E. Danell, 2000. The Swedish matsutake (Tricholoma nauseosum syn. T. matsutake): distribution, abundance and eclogy. Scand. J. For. Res. 15; 318–325

Dahlberg, A. 2002. Effects of fire on ectomycorrhizal fungi in Fennoscandian boreal forests. Silva Fennica 36: 69–80 Hansen, L. & Knudsen, H. (eds) 1997. Nordic macromycetes vol. 3. Nordsvamp, Köpenhamn Holmberg P. & H. Marklund, 2002. Nya svampboken 3:e uppl. Prisma, Stockholm

Kytövuori, I. 1988. The Tricholoma caligatum group in Europé and North Africa. Karstenia 28: 65–77.

Nitare J. 2003. Signalarter. – Skogsstyrelsen, Jönköping

Risberg L. 2003. Goliatmusseron (Trichloma matsutake) – kräver den en kontinuitet av träd? – Examensarbete vid Inst. för skoglig mykologi och patologi, SLU, Uppsala

Risberg, L & E. Danell, A. Dahlberg 2004. Finns goliatmusseron enbart i tallskogar som aldrig kalavverkats? Svensk botanisk tidskrift 98:6 317–327

Skogsstyrelsen 2004. Kontinuitetsskogar – en förstudie. – Skogsstyrelsens meddelande 1-2004, Skogsstyrelsen, Jönköping (http://www.svo.se/forlag/meddelande/1553.pdf)

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sonja Kuoljok 2005. Rev. ArtDatabanken 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Tricholomataceae  
  • Släkte
    Tricholoma - musseroner 
  • Art
    Tricholoma matsutake, (S.Ito & S.Imai) Singer - goliatmusseron
    Synonymer
    Tricholoma nauseosum (A. Blytt) Kytöv.
    Armillaria matsutake S.Ito & S.Imai
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sonja Kuoljok 2005. Rev. ArtDatabanken 2010.