Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  gräshoppsstekel

Organismgrupp Steklar, Rovsteklar Sphex funerarius
Gräshoppsstekel Steklar, Rovsteklar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En stor, 15–23 mm lång, tämligen grov stekel med skaftad bakkropp och långa ben. Kroppen är svart förutom bakkroppens andra och tredje leder som jämte bakkanten av den första är röd. Hos honan är även benen delvis röda och frambenen är försedda med kraftiga grävborst. Huvudet och mellankroppen har en tunn ljus behåring.
Utbredning
Länsvis förekomst för gräshoppsstekel Observationer i  Sverige för gräshoppsstekel
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten har en isolerad förekomst i Nordeuropa som omfattar Gotland och Fårö, och har betraktats som en postglacial värmerelikt. På Gotland finns minst åtta aktuella lokaler: Visborg, Barshageudd, Gnisvärd, Holmhällar, Alskog, Natviksudden, Furilden och Ireviken. På Fårö är den känd från fem platser: Ullahau, Sudersand, Avanäset, Skalahauar och Ekeviken. Samtliga svenska populationer av gräshoppsstekel är individfattiga, även om arten är en aning talrikare i Ullahau. I övrigt finns den i Syd- och Centraleuropa, Nordafrika samt Väst- och Centralasien. Närmaste förekomstområde är förmodligen dynsandsområdet Söllingen, söder om Karlsruhe i Tyskland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
De enda kända aktuella förekomsterna av gräshoppsstekel i Nordeuropa är en handfull lokaler på Gotland, alla på sandmark nära havet eller någon km inåt land. Arten bygger bo i marken och förser sina larver med byten av gräshoppor. Badturism, exploatering samt igenplantering / igenväxning av kustnära dyner och sandfält utgör ett hot. Av inventeringarna att döma har arten förmodligen ökat något de allra senaste åren efter några varma somrar. Antalet reproduktiva individer skattas till 950 (500-2000). Antalet lokalområden i landet skattas till 21 (14-28). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4200 (4200-4500) km² och förekomstarean (AOO) till 84 (56-112) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
I kustnära områden flyger gräshoppsstekel över områden där vegetationen i fältskiktet sällan är högre än 40 cm, oftast mycket lägre. Blåmunkar Jasione montana och backtimjan Thymus serpyllum uppsöks för nektarintag. Det skall alltid finnas tillgång till öppen sand på lokalerna, även om det ibland bara är mindre partier mellan marktäckande växter. Boområdena ligger inte alltför nära stranden och det finns för det mesta någon avskärmande träd- eller buskbarriär som skyddar mot vinden. Vegetationen och förhållandena i flygsandsområdet Ullahau liknar i hög grad de som återfinns på sanddyner på mera strandnära lokaler. Efter det att honan grävt en cirka 15 cm lång sluttande tunnel, byggs flera horisontella larvkamrar, varefter hon lämnar boet med ingångshålet öppet för att jaga. Hon jagar på mycket låg höjd, ytterst sällan över de högst växande blommorna och flyger ofta i svackor där det är varmare och där hon är mindre utsatt för vind. Flykten är snabb, kraftfull och ryckig samt sker i en ojämn sicksackbana. Paralyserade nymfer av gräshoppor-vårtbitare bärs eller dras till boet. Varje cell förses med 3–5 byten. Äggen kläcks efter 3–4 dagar och larverna är fullvuxna redan efter 18 dagar. Nymfer av grå vårtbitare Platycleis albopunctata är möjligen primär födoresurs i Ullahau. Köttflugor av släktet Metopia är snyltgäster i bona. Fullbildade steklar påträffas mellan 11 juli och 22 augusti. Arten är känd för att ha tydliga populationssvängningar mellan olika år sannolikt inducerade av variation i temperatur och soltimmar.
Landskapstyper
Havsstrand
Havsstrand
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· backtimjan
· backtimjan
· blåmunkar
· blåmunkar
Levande djur
Levande djur
· grå vårtbitare
· grå vårtbitare
· hopprätvingar
· hopprätvingar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Sphecidae, Släkte Sphex, Art Sphex funerarius Gussakovskij, 1934 - gräshoppsstekel Synonymer Sphex rufocinctus Brullé, 1832, Sphex maxillosus Fabricius, 1793

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation De enda kända aktuella förekomsterna av gräshoppsstekel i Nordeuropa är en handfull lokaler på Gotland, alla på sandmark nära havet eller någon km inåt land. Arten bygger bo i marken och förser sina larver med byten av gräshoppor. Badturism, exploatering samt igenplantering / igenväxning av kustnära dyner och sandfält utgör ett hot. Av inventeringarna att döma har arten förmodligen ökat något de allra senaste åren efter några varma somrar. Antalet reproduktiva individer skattas till 950 (500-2000). Antalet lokalområden i landet skattas till 21 (14-28). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4200 (4200-4500) km² och förekomstarean (AOO) till 84 (56-112) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).

Åtgärdsprogram Fastställt
En stor, 15–23 mm lång, tämligen grov stekel med skaftad bakkropp och långa ben. Kroppen är svart förutom bakkroppens andra och tredje leder som jämte bakkanten av den första är röd. Hos honan är även benen delvis röda och frambenen är försedda med kraftiga grävborst. Huvudet och mellankroppen har en tunn ljus behåring.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för gräshoppsstekel

Länsvis förekomst och status för gräshoppsstekel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för gräshoppsstekel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten har en isolerad förekomst i Nordeuropa som omfattar Gotland och Fårö, och har betraktats som en postglacial värmerelikt. På Gotland finns minst åtta aktuella lokaler: Visborg, Barshageudd, Gnisvärd, Holmhällar, Alskog, Natviksudden, Furilden och Ireviken. På Fårö är den känd från fem platser: Ullahau, Sudersand, Avanäset, Skalahauar och Ekeviken. Samtliga svenska populationer av gräshoppsstekel är individfattiga, även om arten är en aning talrikare i Ullahau. I övrigt finns den i Syd- och Centraleuropa, Nordafrika samt Väst- och Centralasien. Närmaste förekomstområde är förmodligen dynsandsområdet Söllingen, söder om Karlsruhe i Tyskland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Spheciformes - rovsteklar 
  • Familj
    Sphecidae  
  • Underfamilj
    Sphecinae  
  • Tribus
    Sphecini  
  • Släkte
    Sphex  
  • Art
    Sphex funerariusGussakovskij, 1934 - gräshoppsstekel
    Synonymer
    Sphex rufocinctus Brullé, 1832
    Sphex maxillosus Fabricius, 1793

I kustnära områden flyger gräshoppsstekel över områden där vegetationen i fältskiktet sällan är högre än 40 cm, oftast mycket lägre. Blåmunkar Jasione montana och backtimjan Thymus serpyllum uppsöks för nektarintag. Det skall alltid finnas tillgång till öppen sand på lokalerna, även om det ibland bara är mindre partier mellan marktäckande växter. Boområdena ligger inte alltför nära stranden och det finns för det mesta någon avskärmande träd- eller buskbarriär som skyddar mot vinden. Vegetationen och förhållandena i flygsandsområdet Ullahau liknar i hög grad de som återfinns på sanddyner på mera strandnära lokaler. Efter det att honan grävt en cirka 15 cm lång sluttande tunnel, byggs flera horisontella larvkamrar, varefter hon lämnar boet med ingångshålet öppet för att jaga. Hon jagar på mycket låg höjd, ytterst sällan över de högst växande blommorna och flyger ofta i svackor där det är varmare och där hon är mindre utsatt för vind. Flykten är snabb, kraftfull och ryckig samt sker i en ojämn sicksackbana. Paralyserade nymfer av gräshoppor-vårtbitare bärs eller dras till boet. Varje cell förses med 3–5 byten. Äggen kläcks efter 3–4 dagar och larverna är fullvuxna redan efter 18 dagar. Nymfer av grå vårtbitare Platycleis albopunctata är möjligen primär födoresurs i Ullahau. Köttflugor av släktet Metopia är snyltgäster i bona. Fullbildade steklar påträffas mellan 11 juli och 22 augusti. Arten är känd för att ha tydliga populationssvängningar mellan olika år sannolikt inducerade av variation i temperatur och soltimmar.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Havsstrand

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· backtimjan - Thymus serpyllum (Har betydelse)
· blåmunkar - Jasione montana (Har betydelse)
Levande djur (Viktig)
· grå vårtbitare - Platycleis albopunctata (Viktig)
· hopprätvingar - Orthoptera (Viktig)
Igenväxning av öppna sandområden genom att lav- och mjölonmattor breder ut sig, och tallar och Salix-buskar växer upp innebär att lämpliga boplatser och jaktområden minskar i omfattning, särskilt en bit in från själva strandremsan. Störningen från solbadande människor kan på vissa av lokalerna förekomma dagligen under hela flygperioden. De relativt grunt liggande bona trampas ofta sönder och badgäster lägger sig ibland över ingången till boet och hindrar tillgången till det under flera timmar.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Viss positiv effekt)
I Ullahau bör man hindra igenväxningen och återskapa öppna områden genom att ta bort tallar i centrala delar av naturreservatet, samt fläckvis riva upp den täckande markvegetationen. På övriga lokaler är också ett visst slitage positivt t.ex. genom tramp, särskilt om det sker under andra delar av året än under själva flygsäsongen, eftersom man härigenom håller tillbaka marktäckande växter och lavar. Viktiga boområden bör avlysas för tramp under högsäsong på de mest frekventerade badstränderna som t.ex. Sudersand, Ireviken och Gnisvärd.

Åtgärdsprogram Fastställt

Aurivillius, C. 1904. Svensk insektfauna 13. Steklar. Hymenoptera. Ent. Tidskr. 25: 241–300.

Blösch, M. 2000. Die Grabwespen Deutschlands. Lebensweise, Verhalten, Verbreitung. Die Tierwelt Deutschlands. 71.Teil. Goecke & Evers, Keltern.

Janzon, L-Å. 1988. Status och skydd av rovstekeln Sphex rufocinctus. Länsst. i Gotlands län, Naturvårdsfunk.

Lomholdt, O. 1975. The Sphecidae (Hymenoptera) of Fennoscandia and Denmark. Fauna Ent. Scand. 4, part 1.

Sörensson, M. 1989. Insektsfaunan i Ulla Hau och några andra gotländska sanddynområden. Länsst. i Gotlands län, Naturvårdsfunk.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars-Åke Janzon 1993. Rev. Björn Cederberg 1999; Björn Cederberg 2011. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Spheciformes - rovsteklar 
  • Familj
    Sphecidae  
  • Underfamilj
    Sphecinae  
  • Tribus
    Sphecini  
  • Släkte
    Sphex  
  • Art
    Sphex funerarius, Gussakovskij, 1934 - gräshoppsstekel
    Synonymer
    Sphex rufocinctus Brullé, 1832
    Sphex maxillosus Fabricius, 1793
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars-Åke Janzon 1993. Rev. Björn Cederberg 1999; Björn Cederberg 2011. © ArtDatabanken, SLU 2005.