Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  grå stjälkröksvamp

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Tulostoma kotlabae
Grå stjälkröksvamp Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En röksvamp med en rund, skaftad rökboll som är 5–10 mm i diameter och blekt grå till nästan vit. Hos mycket unga exemplar täcks rökbollen av ett tunt, vitaktigt hyfskikt (exoperidium) som väver in sand och förnapartiklar. Detta skikt vittrar bort snabbt och exponerar rökbollens gråvita, släta yta (endoperidium). Ofta syns rester av exoperidiet vid rökbollens nedre del i form av en sandbemängd krage. I toppen av rökbollen finns en tublik, något utdragen distinkt mynningspor. Till skillnad från närstående arter, har grå stjälkröksvamp ingen avvikande färg på zonen runt mynningen. Foten är smal, 2–6 cm lång, slät eller svagt längstrådig och blekt ockrafärgad till gråvit. Sporerna är rundade, 3,5–4,5 µm, svagt vårtiga. I den mogna spormassan finns kapillitietrådar som saknar vidhängande kristaller och har septa som endast är svagt vidgade, ibland ensidigt.

Arten påminner mycket om sin nära släkting stjälkröksvamp Tulostoma brumale.  De kan dock lätt skiljas åt redan i fält, genom att grå stjälkröksvamp saknar stjälkröksvampens bruna ringzon kring mynningsporen och har en mycket blek, grå till vitaktig fot. I mikroskopet skiljer de sig i spor- och kapillitiekaraktärer. Grå stjälkröksvamp ingår i ett komplex av närstående, i huvudsak obeskrivna arter (Jeppson et al. 2017). De nord- och västeuropeiska fynden har dock visat sig enhetliga och överensstämmer med typmaterialet av T. kotlabae. Många fynd som rapporterats som T. kotlabae från torra, sandiga marker i centrala Europa och Medelhavsområdet har med hjälp av molekylära undersökningar visat sig ingå i detta komplex men överensstämmer i inte med typmaterialet för grå stjälkröksvamp och är alltså inte identiska med vår art. 
Utbredning
Länsvis förekomst för grå stjälkröksvamp Observationer i  Sverige för grå stjälkröksvamp
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är känd från södra Sverige, främst östra Skåne och Öland (Nitare 1988, Andersson & Gunnarsson 2016). Därutöver finns förekomster på Gotland (inklusive Gotska Sandön), i södra Skåne och på ett par lokaler på Västkusten (Halland och Bohuslän; Jeppson 1989, Hederås 2008). Den svenska utbredningen omfattar ca 45 lokaler, varav ca 15 vardera i Skåne och på Öland, och ca 10 på Gotland. Arten uppträder ofta med ett fåtal individer per lokal, men har på några större lokaler under goda svampår visat sig ha mycket rika förekomster (bland annat vid Nyby orde på Öland och Kilesandsbukten på Syd-Koster i Bohuslän). Arten är även funnen i dynvegetation på norra Jylland i Danmark. I övrigt saknas den i de nordiska länderna men är funnen i sanddyner vid östersjökusten i Litauen och Tyskland. Den är likaså vitt spridd i sanddynsvegetationen längs Atlantkusten (Nederländerna, Frankrike) och i torra och varma inlandslokaler i Polen, Slovakien, Tjeckien och Tyskland. Säkerställda fynd utanför Europa saknas.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(iii); C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Nedbrytare som lever i varma lägen i kalkrik sandgräshed och på sanddyner. Arten gynnas av trampslitage och naturlig vinderosion i strandnära sandmarker. En väl eftersökt art i väl avgränsad miljö. Total population i landet bedöms som liten och fragmenterad. Totalpopulationen bedöms ha minskat och fortgående att minska, huvudsakligen p.g.a. upphörande hävd av extensivt skötta betesmarksområden i strandnära sandområden, med åtföljande igenväxning och habitatförsämring. Antalet reproduktiva individer skattas till 2000 (1400-4000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (20). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (10). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (14-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 200 (92-200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (B2ab(iii); C2a(i)).
Ekologi
Nedbrytare som främst förekommer i sandstäpp eller sandstäppsartad vegetation med glest fältskikt och öppna sandblottor på starkt kalkhaltig mark. Den uppträder också i strandnära sanddynsområden och sandfält, i den s.k. ”gröna dynvegetationen”. Arten gynnas av ett visst markslitage (t ex tramp) och kräver att omgivande vegetation är låg och inte helt marktäckande. Den är kalk- och värmeälskande. 
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Agaricaceae, Släkte Tulostoma (stjälkröksvampar), Art Tulostoma kotlabae Pouzar - grå stjälkröksvamp Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(iii); C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Nedbrytare som lever i varma lägen i kalkrik sandgräshed och på sanddyner. Arten gynnas av trampslitage och naturlig vinderosion i strandnära sandmarker. En väl eftersökt art i väl avgränsad miljö. Total population i landet bedöms som liten och fragmenterad. Totalpopulationen bedöms ha minskat och fortgående att minska, huvudsakligen p.g.a. upphörande hävd av extensivt skötta betesmarksområden i strandnära sandområden, med åtföljande igenväxning och habitatförsämring. Antalet reproduktiva individer skattas till 2000 (1400-4000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (20). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (10). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (14-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 200 (92-200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (B2ab(iii); C2a(i)).
En röksvamp med en rund, skaftad rökboll som är 5–10 mm i diameter och blekt grå till nästan vit. Hos mycket unga exemplar täcks rökbollen av ett tunt, vitaktigt hyfskikt (exoperidium) som väver in sand och förnapartiklar. Detta skikt vittrar bort snabbt och exponerar rökbollens gråvita, släta yta (endoperidium). Ofta syns rester av exoperidiet vid rökbollens nedre del i form av en sandbemängd krage. I toppen av rökbollen finns en tublik, något utdragen distinkt mynningspor. Till skillnad från närstående arter, har grå stjälkröksvamp ingen avvikande färg på zonen runt mynningen. Foten är smal, 2–6 cm lång, slät eller svagt längstrådig och blekt ockrafärgad till gråvit. Sporerna är rundade, 3,5–4,5 µm, svagt vårtiga. I den mogna spormassan finns kapillitietrådar som saknar vidhängande kristaller och har septa som endast är svagt vidgade, ibland ensidigt.

Arten påminner mycket om sin nära släkting stjälkröksvamp Tulostoma brumale.  De kan dock lätt skiljas åt redan i fält, genom att grå stjälkröksvamp saknar stjälkröksvampens bruna ringzon kring mynningsporen och har en mycket blek, grå till vitaktig fot. I mikroskopet skiljer de sig i spor- och kapillitiekaraktärer. Grå stjälkröksvamp ingår i ett komplex av närstående, i huvudsak obeskrivna arter (Jeppson et al. 2017). De nord- och västeuropeiska fynden har dock visat sig enhetliga och överensstämmer med typmaterialet av T. kotlabae. Många fynd som rapporterats som T. kotlabae från torra, sandiga marker i centrala Europa och Medelhavsområdet har med hjälp av molekylära undersökningar visat sig ingå i detta komplex men överensstämmer i inte med typmaterialet för grå stjälkröksvamp och är alltså inte identiska med vår art. 

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för grå stjälkröksvamp

Länsvis förekomst och status för grå stjälkröksvamp baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för grå stjälkröksvamp

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är känd från södra Sverige, främst östra Skåne och Öland (Nitare 1988, Andersson & Gunnarsson 2016). Därutöver finns förekomster på Gotland (inklusive Gotska Sandön), i södra Skåne och på ett par lokaler på Västkusten (Halland och Bohuslän; Jeppson 1989, Hederås 2008). Den svenska utbredningen omfattar ca 45 lokaler, varav ca 15 vardera i Skåne och på Öland, och ca 10 på Gotland. Arten uppträder ofta med ett fåtal individer per lokal, men har på några större lokaler under goda svampår visat sig ha mycket rika förekomster (bland annat vid Nyby orde på Öland och Kilesandsbukten på Syd-Koster i Bohuslän). Arten är även funnen i dynvegetation på norra Jylland i Danmark. I övrigt saknas den i de nordiska länderna men är funnen i sanddyner vid östersjökusten i Litauen och Tyskland. Den är likaså vitt spridd i sanddynsvegetationen längs Atlantkusten (Nederländerna, Frankrike) och i torra och varma inlandslokaler i Polen, Slovakien, Tjeckien och Tyskland. Säkerställda fynd utanför Europa saknas.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Agaricaceae  
  • Släkte
    Tulostoma - stjälkröksvampar 
  • Art
    Tulostoma kotlabaePouzar - grå stjälkröksvamp

Nedbrytare som främst förekommer i sandstäpp eller sandstäppsartad vegetation med glest fältskikt och öppna sandblottor på starkt kalkhaltig mark. Den uppträder också i strandnära sanddynsområden och sandfält, i den s.k. ”gröna dynvegetationen”. Arten gynnas av ett visst markslitage (t ex tramp) och kräver att omgivande vegetation är låg och inte helt marktäckande. Den är kalk- och värmeälskande. 

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppna strandbiotoper, Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Förekommer i exklusiva öppna och sandiga miljöer som i många fall hotas av igenväxning till följd av upphörande eller minskande bete. Urlakning av övre markskikt som leder till surare hed där stäppvegetationen ersätts med ljung, utgör ytterligare hot. Arealen sandstäpp rapporteras ha minskat kraftigt i landet under lång tid. Som störst antas arealen ha varit under 1600-talet (Rosquist 2017). Under slutet av 1900-talet noterades en kraftig minskning (Danielsson 1996, Tyler 2003). Minskningen är fortgående och biotopen omfattar i Sverige idag endast ca 56 ha (Rosquist 2017). Denna långvariga minskning kan antas ha påverkat populationen negativt, framför allt i Skåne och på Öland. Drygt hälften av artens lokaler är belägna i naturreservat/nationalpark och/eller omfattas av Natura 2000. På Öland är flertalet lokaler utan skydd. 


Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
Arten är beroende av öppna sandmarker utan slutet växttäcke. Dess kända lokaler behöver säkerställas och skötas så att vegetationen inte ändrar karaktär och befintliga skötselplaner behöver följas upp. Flera öländska kustlokaler (t ex Nyby orde och Dödevi strandmarker) behöver skyddas och skötselplaner som tar hänsyn till artens behov av öppna marker med visst markslitage behöver upprättas. På de halländska lokalerna är det viktigt att de i ett längre perspektiv inte växer igen med vresros eller spolieras av omfattande tångupplag. Det slitage badgäster åstadkommer är sannolikt gynnsamt för arten.

Andersson, U., Gunnarsson, T. 2016. Stjälkröksvampar i Sverige. Svensk Botanisk Tidskrift 110(1): 16-23.

Danielsson S. 1996. Inventering av sandstäpp på Öland 1995. Länsstyrelsen i Kalmar län. Meddelande 1996: 1. 

Jeppson, M. 1989. Svampar på Koster. Senhöstsvampar på sandmarker. Jordstjärnan 10(2): 12–28.

Jeppson, M., Altés, A., Moreno, G., Nilsson, R.H., Loarce, Y., de Bustos, A, Larsson, E. 2017. Unexpected high species diversity among European stalked puffballs – a contribution to the phylogeny and taxonomy of the genus Tulostoma (Agaricales). Mycokeys 21: 33-88. doi: 10.3897/mycokeys.21.12176

Hederås, G. 2008. Laholmsbukten - inte bara badparadis. En smal kuststräcka med sex rödlistade buksvampar. Svensk Mykologisk Tidskrift 29(2): 2-15. 

Nitare, J. 1988. Stjälkröksvampen Tulostoma kotlabae i Sverige. Jordstjärnan 9(2): 7–10.

Rosquist G. 2017. Åtgärdsprogram för sandstäpp 2015-2019. Naturvårdsverket. Rapport 6676. 

Tyler T. 2003. Sandstäppens status vårvintern 2003. Botaniska Notiser 136(4): 1-22. 

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mikael Jeppson 2018.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Agaricaceae  
  • Släkte
    Tulostoma - stjälkröksvampar 
  • Art
    Tulostoma kotlabae, Pouzar - grå stjälkröksvamp
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mikael Jeppson 2018.