Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  grå vedslidskivling

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Volvariella caesiotincta
Grå vedslidskivling Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Grå vedslidskivling är en liten eller medelstor slidskivling på ved. Hatten är ljust gråbrun med mörkare mitt och slät eller filtad. Foten är först vit men blir sedan gulbrun. Svampen luktar som pelargon. Det finns bara en annan slidskivling som växer på ved nämligen silkesslidskivling Volvariella bombycina. Denna är betydligt större och rent vit.
Utbredning
Länsvis förekomst för grå vedslidskivling Observationer i  Sverige för grå vedslidskivling
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
En sällsynt art som hittills bara är funnen sammanlagt fyra gånger i Blekinge, Södermanland och Uppland. Tre av lokalerna är aktuella, en i Blekinge och två i Uppland. Den är känd och rödlistad i såväl Danmark som Norge och Finland. Arten är beskriven i ganska sen tid i Storbritannien. Senare är den funnen på ett fåtal lokaler i södra Tyskland och därför uppförd även på den tyska rödlistan
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Nedbrytare i förna och ved under gamla träd, bl.a. på murken ved av alm och asp, i ädellövskog och blandskog. Status oklar, men uppenbart en ytterst sällsynt art med en liten totalpoplation. Hotas av almsjukan. Missgynnas av parkvård, alléföryngring och liknande åtgärder som försämrar kvalitén på livsmiljöerna.Svårt att bedöma ev. populationsförändringar. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (12-800). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (100). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (3-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 33080 km² och förekomstarean (AOO) till 100 (28-100) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Grå vedslidskivling växer på död lövved. Uppsalafyndet gjordes på alm, i övriga fall är substratet inte känt.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· tvåhjärtbladiga blomväxter
· tvåhjärtbladiga blomväxter
Dött träd
Dött träd
· almar
· almar
· asp
· asp
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Agaricales, genera incertae sedis, Släkte Volvariella (slidskivlingar), Art Volvariella caesiotincta P. D. Orton - grå vedslidskivling Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Nedbrytare i förna och ved under gamla träd, bl.a. på murken ved av alm och asp, i ädellövskog och blandskog. Status oklar, men uppenbart en ytterst sällsynt art med en liten totalpoplation. Hotas av almsjukan. Missgynnas av parkvård, alléföryngring och liknande åtgärder som försämrar kvalitén på livsmiljöerna.Svårt att bedöma ev. populationsförändringar. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (12-800). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (100). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (3-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 33080 km² och förekomstarean (AOO) till 100 (28-100) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Grå vedslidskivling är en liten eller medelstor slidskivling på ved. Hatten är ljust gråbrun med mörkare mitt och slät eller filtad. Foten är först vit men blir sedan gulbrun. Svampen luktar som pelargon. Det finns bara en annan slidskivling som växer på ved nämligen silkesslidskivling Volvariella bombycina. Denna är betydligt större och rent vit.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för grå vedslidskivling

Länsvis förekomst och status för grå vedslidskivling baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för grå vedslidskivling

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



En sällsynt art som hittills bara är funnen sammanlagt fyra gånger i Blekinge, Södermanland och Uppland. Tre av lokalerna är aktuella, en i Blekinge och två i Uppland. Den är känd och rödlistad i såväl Danmark som Norge och Finland. Arten är beskriven i ganska sen tid i Storbritannien. Senare är den funnen på ett fåtal lokaler i södra Tyskland och därför uppförd även på den tyska rödlistan
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Agaricales, genera incertae sedis  
  • Släkte
    Volvariella - slidskivlingar 
  • Art
    Volvariella caesiotinctaP. D. Orton - grå vedslidskivling

Grå vedslidskivling växer på död lövved. Uppsalafyndet gjordes på alm, i övriga fall är substratet inte känt.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· tvåhjärtbladiga blomväxter - Magnoliopsida (Viktig)
Dött träd (Viktig)
· almar - Ulmus (Har betydelse)
· asp - Populus tremula (Har betydelse)
Mark/sediment (Har betydelse)
Förstörelse av växtplatserna, t.ex. genom att döda träd och liggande stammar rensas bort är största hotet. På sikt är även minskad tillgång på “ovårdad“ lövskog en negativ faktor för artens fortlevnad. Exploatering, som t.ex. byggnation eller vägdragning, är ett aktuellt hot på vissa lokaler.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Minskning av relaterad art (Viss negativ effekt)
Kunskapen om artens utbredning och ekologi behöver förbättras. Kända växtplatser måste skyddas mot ingrepp. För att på längre sikt klara att behålla arten i landet krävs att äldre lövträd, döda stammar etc. lämnas kvar i samband med skogsvårdande åtgärder, parkskötsel och skötsel av naturreservat.
Utländska namn – NO: Olivenblå sliresopp, DK: Ved-posesvamp.

Lange, J.E. 1935–40. Flora Agaricina Danica (nr 200 B). Köpenhamn.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stig Jacobsson 1997.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Agaricales, genera incertae sedis  
  • Släkte
    Volvariella - slidskivlingar 
  • Art
    Volvariella caesiotincta, P. D. Orton - grå vedslidskivling
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stig Jacobsson 1997.