Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  grå småstävmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Gnorimoschema herbichi
Grå småstävmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vingbredden uppgår till 11–15 mm och grånad småstävmal är därmed en medelstor stävmal. Framvingarna är melerade och uppvisar under mikroskop större eller mindre fält med mörkbruna, orangebruna, vitaktiga och svartaktiga fjäll. Tre punkter mitt i framvingen är särskilt iögonfallande; de bildar en mindre, trubbvinklig triangel med spetsen riktad bakåt. På 3/4 från basen syns ett par ljusa motfläckar, men dessa kan någon gång vara otydliga. Runt spetsen finns en uppsättning av fem till åtta ekvidistanta ljusa fläckar, delvis genombrytande vingfransarna. Bakvingarna är ljust grå, utåt och framåt mörkare, gråbruna. Norrut är arten mörkare. Grånad småstävmal kan främst förväxlas med i arter tillhörande släktet Scrobipalpa och med brunögd småstävmal, Gnorimoschema strelichiella. Arten är avbildad i Elsner (1999).
Utbredning
Länsvis förekomst för grå småstävmal Observationer i  Sverige för grå småstävmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är funnen i många europeiska länder, men saknas till stor del i medelhavsländerna. Däremot föreligger uppgifter om arten från Mongoliet som underarten ssp. mongoliae Povolny, 1973. I Danmark är den funnen i tre distrikt, östra Jylland, Lolland-Falster-Mön och Sydsjälland. I Norge finns bara en känd lokal, Farsund i Vest-Agder fylke längst ner i söder. Från Finland är fjärilen rapporterad från flertalet provinser, till och med från de allra nordligaste, men den har ännu inte noterats från fem distrikt mitt i landet. De finska populationerna har sannolikt förbindelse med de nordsibiriska. I Sverige har arten en till synes bicentrisk utbredning. Den har sålunda noterats från Skåne, Öland och Gotland samt från Torne lappmark. Oftast dyker den upp på en lokal helt överraskande men är senare försvunnen därifrån. Grånad stävmal är lokal och sällsynt. I Sverige är uppskattningsvis ett 30-tal exemplar funna och dessa är väl utspridda i tiden. Arten anmäldes officiellt som svensk för första gången 1969 genom ett fynd i Skåne, Österlöv 19.VII.1967, men det fanns även ett tidigare, opublicerat fynd från Gotland, Vamlingbo 2.VIII.1960. Därefter har arten hittats i Skåne, Nymö 2.VIII.1972. Samtliga dessa fynd gjordes av Ingvar Svensson. Senare har den också insamlats på Gotland, Närshamn, 13.VII.1994 av Bengt Å. Bengtsson. Arten har sedan påträffats vid deflationsytorna vid jokken strax norr om Pältsastugorna 29/6 1998 av Göran Palmqvist. Dessa sporadiska fynd kan förklaras på flera olika sätt: Arten kan vara lätt att förbise, t.ex. genom att inte attraheras så starkt till ljus. Den kan också ha ett levnadssätt som gör att den finns på ytterst begränsade ytor. Vidare förefaller den ha sin utbredningsgräns här, vilket torde göra den känslig för klimatsvängningar. En ytterligare faktor kan vara att arten föredrar ett mycket speciellt habitat (se nedan under Ekologi). Det har förekommit spekulationer om att arten uppträder reliktartat, men detta bestrids av finska observationer.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Grånad småstävmal är känd genom äldre fynd från några sandmarkslokaler i Skåne, på Öland, Gotland och Norrbottens inland. De enda moderna fynden är från Torne lappmark där arten påträffades under 1990-talet på deflationsytor invid jokken vid Pältsa-stugan, på Gårdby sandfält 2006, samt från Närs hamn på Gotland 1994. I norr flyger arten på sanddyner ofta i anslutning till vattendrag. Larven är troligen polyfag och är i dagsläget endast känd från dessa två långt ifrån varandra belägna lokaler. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (2-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 80 (8-160) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(v)c(iv)).
Ekologi
Grånad småstävmal påträffas främst på väldränerade, öppna marker bevuxna med t.ex. timjan Thymus och fingerört Potentilla. De flesta lokaler i Sverige ligger relativt nära havet. De svenska erfarenheterna är att den kan finnas på en lokal något eller några år, varefter den tycks försvinna. Det kan därför hända att arten kräver mer eller mindre störd mark, där den etablerar sig under en kort tid tills betingelserna har ändrats så att den inte längre kan finnas kvar. Den flyger om natten och kommer till ljus. Imago uppträder från slutet av juni till början av augusti. Förstadierna är dåligt kända, men larven har i Danmark (på Anholt) hittats på krypvide Salix repens i vävrör under sand. Från Centraleuropa finns uppgifter om att mållor Atriplex och saltört Suaeda utnyttjats som värdväxter, men ingen av dessa angivelser är säkert verifierade. I rysk litteratur finns vaga uppgifter om att värdväxten kan vara timjan Thymus. I Finland har larven hittats i början av juli i spunna vävrör nere i sand kring rötterna av åkerfräken Equisetum arvense. Vid samma tillfälle hittades också puppor, varför larvperioden rimligen startar någon månad tidigare.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Havsstrand
Havsstrand
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· fräknar
· fräknar
· hundvide
· hundvide
· kärrfräken
· kärrfräken
· åkerfräken
· åkerfräken
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Gelechiidae (stävmalar), Släkte Gnorimoschema, Art Gnorimoschema herbichi (Nowicki, 1864) - grå småstävmal Synonymer Gnorimoschema herbichii (Nowicki, 1864), grånad småstävmal

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Grånad småstävmal är känd genom äldre fynd från några sandmarkslokaler i Skåne, på Öland, Gotland och Norrbottens inland. De enda moderna fynden är från Torne lappmark där arten påträffades under 1990-talet på deflationsytor invid jokken vid Pältsa-stugan, på Gårdby sandfält 2006, samt från Närs hamn på Gotland 1994. I norr flyger arten på sanddyner ofta i anslutning till vattendrag. Larven är troligen polyfag och är i dagsläget endast känd från dessa två långt ifrån varandra belägna lokaler. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (2-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 80 (8-160) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(v)c(iv)).
Vingbredden uppgår till 11–15 mm och grånad småstävmal är därmed en medelstor stävmal. Framvingarna är melerade och uppvisar under mikroskop större eller mindre fält med mörkbruna, orangebruna, vitaktiga och svartaktiga fjäll. Tre punkter mitt i framvingen är särskilt iögonfallande; de bildar en mindre, trubbvinklig triangel med spetsen riktad bakåt. På 3/4 från basen syns ett par ljusa motfläckar, men dessa kan någon gång vara otydliga. Runt spetsen finns en uppsättning av fem till åtta ekvidistanta ljusa fläckar, delvis genombrytande vingfransarna. Bakvingarna är ljust grå, utåt och framåt mörkare, gråbruna. Norrut är arten mörkare. Grånad småstävmal kan främst förväxlas med i arter tillhörande släktet Scrobipalpa och med brunögd småstävmal, Gnorimoschema strelichiella. Arten är avbildad i Elsner (1999).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för grå småstävmal

Länsvis förekomst och status för grå småstävmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för grå småstävmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är funnen i många europeiska länder, men saknas till stor del i medelhavsländerna. Däremot föreligger uppgifter om arten från Mongoliet som underarten ssp. mongoliae Povolny, 1973. I Danmark är den funnen i tre distrikt, östra Jylland, Lolland-Falster-Mön och Sydsjälland. I Norge finns bara en känd lokal, Farsund i Vest-Agder fylke längst ner i söder. Från Finland är fjärilen rapporterad från flertalet provinser, till och med från de allra nordligaste, men den har ännu inte noterats från fem distrikt mitt i landet. De finska populationerna har sannolikt förbindelse med de nordsibiriska. I Sverige har arten en till synes bicentrisk utbredning. Den har sålunda noterats från Skåne, Öland och Gotland samt från Torne lappmark. Oftast dyker den upp på en lokal helt överraskande men är senare försvunnen därifrån. Grånad stävmal är lokal och sällsynt. I Sverige är uppskattningsvis ett 30-tal exemplar funna och dessa är väl utspridda i tiden. Arten anmäldes officiellt som svensk för första gången 1969 genom ett fynd i Skåne, Österlöv 19.VII.1967, men det fanns även ett tidigare, opublicerat fynd från Gotland, Vamlingbo 2.VIII.1960. Därefter har arten hittats i Skåne, Nymö 2.VIII.1972. Samtliga dessa fynd gjordes av Ingvar Svensson. Senare har den också insamlats på Gotland, Närshamn, 13.VII.1994 av Bengt Å. Bengtsson. Arten har sedan påträffats vid deflationsytorna vid jokken strax norr om Pältsastugorna 29/6 1998 av Göran Palmqvist. Dessa sporadiska fynd kan förklaras på flera olika sätt: Arten kan vara lätt att förbise, t.ex. genom att inte attraheras så starkt till ljus. Den kan också ha ett levnadssätt som gör att den finns på ytterst begränsade ytor. Vidare förefaller den ha sin utbredningsgräns här, vilket torde göra den känslig för klimatsvängningar. En ytterligare faktor kan vara att arten föredrar ett mycket speciellt habitat (se nedan under Ekologi). Det har förekommit spekulationer om att arten uppträder reliktartat, men detta bestrids av finska observationer.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Gelechiidae - stävmalar 
  • Underfamilj
    Gelechiinae  
  • Släkte
    Gnorimoschema  
  • Art
    Gnorimoschema herbichi(Nowicki, 1864) - grå småstävmal
    Synonymer
    Gnorimoschema herbichii (Nowicki, 1864)
    grånad småstävmal

Grånad småstävmal påträffas främst på väldränerade, öppna marker bevuxna med t.ex. timjan Thymus och fingerört Potentilla. De flesta lokaler i Sverige ligger relativt nära havet. De svenska erfarenheterna är att den kan finnas på en lokal något eller några år, varefter den tycks försvinna. Det kan därför hända att arten kräver mer eller mindre störd mark, där den etablerar sig under en kort tid tills betingelserna har ändrats så att den inte längre kan finnas kvar. Den flyger om natten och kommer till ljus. Imago uppträder från slutet av juni till början av augusti. Förstadierna är dåligt kända, men larven har i Danmark (på Anholt) hittats på krypvide Salix repens i vävrör under sand. Från Centraleuropa finns uppgifter om att mållor Atriplex och saltört Suaeda utnyttjats som värdväxter, men ingen av dessa angivelser är säkert verifierade. I rysk litteratur finns vaga uppgifter om att värdväxten kan vara timjan Thymus. I Finland har larven hittats i början av juli i spunna vävrör nere i sand kring rötterna av åkerfräken Equisetum arvense. Vid samma tillfälle hittades också puppor, varför larvperioden rimligen startar någon månad tidigare.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper där arten kan förekomma: Fjäll, Havsstrand, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Fjällbiotoper, Öppna strandbiotoper, Blottad mark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· fräknar - Equisetum (Har betydelse)
· hundvide - Salix repens (Har betydelse)
· kärrfräken - Equisetum palustre (Viktig)
· åkerfräken - Equisetum arvense (Har betydelse)
Grånad småstävmal tycks inte ha någon fast svensk lokal, men detta kan mycket väl vara ett skenbart förhållande. Kanhända uppträder arten bara på sådant sätt att vi sällan upptäcker den. Kunskaperna måste förbättras för att man skall kunna uttala sig säkert om några speciella hot mot arten.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
Om grånad småstävmal påträffas på någon lokal som verkar bli bestående några år vore det av stort värde att studera dess biologi närmare för att utröna vilka faktorer som styr dess mer eller mindre efemära uppträdande. Om möjligt kan man kontakta markägaren och komma överens om en plan för att kunna genomföra nödvändiga studier.

Elsner, G. et al. 1999. Die Palpenmotten (Lepidoptera, Gelechiidae) Mitteleuropas. Bratislava.

Hackman, W. 1946. Neue Phthorimaea-Arten (Lepid. Gelechiidae) aus Ostfennoskandien. Notulae Entomologicae XXVI (1–2): 59–64.

Hackman, W. 1998. Iakktagelser rörande finska småfjärilars biologi. Baptria 23: 145–149.

Huemer, P. & Karsholt, O., 1999. Gelechiidae I (Gelechiinae: Teleiodini, Gelechini). – In P. Huemer, O. Karsholt and L. Lyneborg (eds): Microlepidoptera of Europe 3: 1–356.

Kaitila, J.-P., 1996. Suomen jäytäjäkoiden (Gelechiidae) elintavat [The biology of the species of Gelechiidae occurring in Finland). Baptria 21: 81–105.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2002. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Gelechiidae - stävmalar 
  • Underfamilj
    Gelechiinae  
  • Släkte
    Gnorimoschema  
  • Art
    Gnorimoschema herbichi, (Nowicki, 1864) - grå småstävmal
    Synonymer
    Gnorimoschema herbichii (Nowicki, 1864)
    grånad småstävmal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2002. © ArtDatabanken, SLU 2005.