Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  grönfläckig vitfjäril

Organismgrupp Fjärilar, Dagfjärilar Pontia edusa
Grönfläckig vitfjäril Fjärilar, Dagfjärilar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vingbredd 33–48 mm. Vingarnas ovansida är vit. Framvingarna med bred svart av vita partier genombruten fläck vid spetsen. Diskfläcken är svart och fyrkantig. Honan har dessutom en svart fläck vid bakkanten och svarta fläckar i rad längs utkanten på bakvingarna. Vingarnas undersidor är vita med i huvudsak gröna fläckar, främst på bakvingarna.
Utbredning
Länsvis förekomst för grönfläckig vitfjäril Observationer i  Sverige för grönfläckig vitfjäril
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Grönfläckig vitfjäril är en migrationsart som under 1900-talet noterats från åtskilliga landskap i vårt land. Invasionerna kommer från sydöstra Europa men har varit av mer sporadisk karaktär efter 1950-talet då årsmedeltemperaturen gav ett värmeunderskott fram till 1990-talets början då vi fick ett värmeöverskott. Under åren 1970 och 1972, liksom år 2000, kom stora invasioner österifrån och nådde ända upp till Lappland via Finland. Från 1990 har arten visat sig i stort sett varje år med stora immigrationer 1992, 1993, 1995 och 2002 då den också lyckades etablera sig i Danmark och i Skåne under några år. För övrigt föreligger enstaka migrantfynd från Öland 1993 samt Småland och Södermanland 1999. Idag är arten endast med säkerhet bofast på Gotland. Den upptäcktes på Mästermyrs fyra blekefält 1966 och sedermera i Stånga grustag med bofasta populationer. Mästermyr, på sin tid Gotlands största myr, dikades ut i början av förra seklet. Förutom vunnen jordbruksmark blev obrukbar mark bestående av kalklera, s.k. blekemark, kvar. På denna relativt sterila mark spred sig bl.a. gulreseda Reseda lutea som är värdväxt åt larverna. På Mästermyr har fjärilen varit mycket talrik med viss fluktuation från år till år. På de allra senaste åren har den dock blivit fåtaligare p.g.a. igenväxning av habitatet. Världsutbredningen täcker en stor del av det palearktiska området.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU°)
Kriterier
B1ab(iii,v)c(iv)+2ab(iii,v)c(iv); D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU°)
  • 2005 Sårbar (VU°)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Grönfläckig vitfjäril är en sydlig art med så speciella miljökrav att den alltid haft svårt att hitta tillräckligt gynnsamma miljöer för sin långsiktiga överlevnad. Enda långvariga förekomsten har funnits på den torrlagda Mästermyr på Gotland. De nakna kalkblekebottnarna med spridda buskar och artens värdväxt reseda (Reseda spp.) har länge fungerat så väl att arten där årligen kunnat utvecklas med 2-3 generationer per säsong. Idag har området vuxit igen och fjärilen minskat starkt, eventuellt har den redan helt försvunnit. Genom att arten sedan 100 år är känd som en oregelbunden långdistansmigrationsart har den påträffats tillfälligt i nästan samtliga län, men tillfällig reproduktion har bara skett i de sydligaste länen, främst vid Skånes stränder, på torra sandiga åkermarker samt på Gotland i några områden präglade av kalkbrytning. Antalet reproduktiva individer skattas till 50 (25-100). Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (2-4). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 120 (95-140) km² och förekomstarean (AOO) till 12 (8-16) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. Eftersom det finns möjlighet att arten kan invandra från kringliggande länder bedöms utdöenderisken vara lägre än vad övriga tillgängliga data antyder. Därför har rödlistningskategorin justerats från EN till VU. (B1ab(iii,v)c(iv)+2ab(iii,v)c(iv); D).
Ekologi
Larverna utvecklas (på Gotland) från senare delen av juni genom hela sommaren. Som värdväxter uppges olika korsblommiga växter. På Gotland har endast gulreseda Reseda lutea konstaterats som värdväxt. Arten övervintrar som puppa. Fjärilen kan utveckla tre generationer hos oss. Den första flyger under maj-juni och de övriga under juli-september. Fjärilen besöker diverse blommor som tistlar och timjan. Arten kräver torra och varma marker, ofta människopåverkade. I litteraturen anges ruderatmarker som exempel. Mycket passande är alltså igenväxande grustag och de öppna, stäppartade blekefälten på Mästermyr. Den långa kontinuiteten hos blekefälten sedan Mästermyr dikades ut för snart 100 år sedan har varit helt avgörande för den fasta förekomsten på Gotland. Den grönfläckiga vitfjärilen är ju inte svårspridd, men ses endast i undantagsfall på andra ställen på Gotland, vilket kan indikera att de på Gotland bofasta populationerna skiljer sig genetiskt från migrantdjur.
Landskapstyper
Urban miljö
Urban miljö
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Havsstrand
Havsstrand
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· bitterkrassing
· bitterkrassing
· gulreseda
· gulreseda
· marviol
· marviol
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Pieridae (vitfjärilar), Släkte Pontia, Art Pontia edusa (Fabricius, 1777) - grönfläckig vitfjäril Synonymer Papilio daplidice Linnaeus, 1758, Papilio edusa Fabricius, 1777, grönfläckig kålfjäril, Pontia daplidice (Linnaeus, 1758)

Kategori Sårbar (VU°)
Kriterier B1ab(iii,v)c(iv)+2ab(iii,v)c(iv); D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU°)
  • 2005 Sårbar (VU°)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Grönfläckig vitfjäril är en sydlig art med så speciella miljökrav att den alltid haft svårt att hitta tillräckligt gynnsamma miljöer för sin långsiktiga överlevnad. Enda långvariga förekomsten har funnits på den torrlagda Mästermyr på Gotland. De nakna kalkblekebottnarna med spridda buskar och artens värdväxt reseda (Reseda spp.) har länge fungerat så väl att arten där årligen kunnat utvecklas med 2-3 generationer per säsong. Idag har området vuxit igen och fjärilen minskat starkt, eventuellt har den redan helt försvunnit. Genom att arten sedan 100 år är känd som en oregelbunden långdistansmigrationsart har den påträffats tillfälligt i nästan samtliga län, men tillfällig reproduktion har bara skett i de sydligaste länen, främst vid Skånes stränder, på torra sandiga åkermarker samt på Gotland i några områden präglade av kalkbrytning. Antalet reproduktiva individer skattas till 50 (25-100). Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (2-4). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 120 (95-140) km² och förekomstarean (AOO) till 12 (8-16) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. Eftersom det finns möjlighet att arten kan invandra från kringliggande länder bedöms utdöenderisken vara lägre än vad övriga tillgängliga data antyder. Därför har rödlistningskategorin justerats från EN till VU. (B1ab(iii,v)c(iv)+2ab(iii,v)c(iv); D).
Vingbredd 33–48 mm. Vingarnas ovansida är vit. Framvingarna med bred svart av vita partier genombruten fläck vid spetsen. Diskfläcken är svart och fyrkantig. Honan har dessutom en svart fläck vid bakkanten och svarta fläckar i rad längs utkanten på bakvingarna. Vingarnas undersidor är vita med i huvudsak gröna fläckar, främst på bakvingarna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för grönfläckig vitfjäril

Länsvis förekomst och status för grönfläckig vitfjäril baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för grönfläckig vitfjäril

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Grönfläckig vitfjäril är en migrationsart som under 1900-talet noterats från åtskilliga landskap i vårt land. Invasionerna kommer från sydöstra Europa men har varit av mer sporadisk karaktär efter 1950-talet då årsmedeltemperaturen gav ett värmeunderskott fram till 1990-talets början då vi fick ett värmeöverskott. Under åren 1970 och 1972, liksom år 2000, kom stora invasioner österifrån och nådde ända upp till Lappland via Finland. Från 1990 har arten visat sig i stort sett varje år med stora immigrationer 1992, 1993, 1995 och 2002 då den också lyckades etablera sig i Danmark och i Skåne under några år. För övrigt föreligger enstaka migrantfynd från Öland 1993 samt Småland och Södermanland 1999. Idag är arten endast med säkerhet bofast på Gotland. Den upptäcktes på Mästermyrs fyra blekefält 1966 och sedermera i Stånga grustag med bofasta populationer. Mästermyr, på sin tid Gotlands största myr, dikades ut i början av förra seklet. Förutom vunnen jordbruksmark blev obrukbar mark bestående av kalklera, s.k. blekemark, kvar. På denna relativt sterila mark spred sig bl.a. gulreseda Reseda lutea som är värdväxt åt larverna. På Mästermyr har fjärilen varit mycket talrik med viss fluktuation från år till år. På de allra senaste åren har den dock blivit fåtaligare p.g.a. igenväxning av habitatet. Världsutbredningen täcker en stor del av det palearktiska området.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Pieridae - vitfjärilar 
  • Underfamilj
    Pierinae - äkta vitfjärilar 
  • Tribus
    Pierini  
  • Släkte
    Pontia  
  • Art
    Pontia edusa(Fabricius, 1777) - grönfläckig vitfjäril
    Synonymer
    Papilio daplidice Linnaeus, 1758
    Papilio edusa Fabricius, 1777
    grönfläckig kålfjäril
    Pontia daplidice (Linnaeus, 1758)

Larverna utvecklas (på Gotland) från senare delen av juni genom hela sommaren. Som värdväxter uppges olika korsblommiga växter. På Gotland har endast gulreseda Reseda lutea konstaterats som värdväxt. Arten övervintrar som puppa. Fjärilen kan utveckla tre generationer hos oss. Den första flyger under maj-juni och de övriga under juli-september. Fjärilen besöker diverse blommor som tistlar och timjan. Arten kräver torra och varma marker, ofta människopåverkade. I litteraturen anges ruderatmarker som exempel. Mycket passande är alltså igenväxande grustag och de öppna, stäppartade blekefälten på Mästermyr. Den långa kontinuiteten hos blekefälten sedan Mästermyr dikades ut för snart 100 år sedan har varit helt avgörande för den fasta förekomsten på Gotland. Den grönfläckiga vitfjärilen är ju inte svårspridd, men ses endast i undantagsfall på andra ställen på Gotland, vilket kan indikera att de på Gotland bofasta populationerna skiljer sig genetiskt från migrantdjur.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Havsstrand, Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker, Öppna strandbiotoper, Öppen fastmark, Blottad mark, Havsstrand

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· bitterkrassing - Lepidium latifolium (Har betydelse)
· gulreseda - Reseda lutea (Viktig)
· marviol - Cakile maritima (Har betydelse)
Exploatering eller igenväxning av Mästermyrs blekefält, där skogsplanteringsprojekt med tall och gråal pågår. Under de senaste ca 10 åren har mycket buskage och mindre träd vuxit upp. En påtaglig nedgång av populationen av grönfläckig vitfjäril är tydlig. Fortsatt brytning av grus och pågående trädplantering i de äldre, bevuxna delarna av Stånga grustag är också ett hot.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
hålls I första hand bör Mästermyrs blekefält bibehållas öppna och inte beskogas i större utsträckning än idag. De aktuella blekefälten (fyra när arten upptäcktes) bör snarast röjas. Stånga grustag är intressant ur även andra aspekter med förekomst av häckande backsvala och en ljus variant av blåvingad gräshoppa, Sphingonotus caerulans. Den unika förekomsten av grönfläckig vitfjäril på dessa artificiellt uppkomna biotoper på Gotland är i sig mycket intressant och hur dessa områden koloniseras av nya arter är värt att bevaka.

Blab, J., Ruckstuhl, T., Esche, T. & Holzberger, R. 1987. Aktion Schmetterlinge. So können Wir Sie retten. Otto Maier Ravensburg.

Dal, B. 1978. Fjärilar i naturen. Europas dagfjärilar. Nordeuropa. Wahlström & Widstrand, Stockholm.

Dal, B. 1981. Fjärilar i naturen. Europas dagfjärilar. Mellaneuropa. Wahlström & Widstrand, Stockholm.

Douwes, P. 1970. De bästa storfjärilsfynden 1970. Nerikes Entomologiska Sällskap. Årsskrift 1970: 6–7.

Eliasson, C.U., Ryrholm, N., Holmer, M., Jilg, K. & Gärdenfors, U. 2005. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar, Hesperidae-Nymphalidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Elmquist, H. 1989. Sällsynta och hotade fjärilar på Gotland. Rapport från Länsstyrelsen i Gotlands län. Visby.

Friedrich. E. 1986. Breeding butterflies and moths. Harley Books, Colchester.

Geiger, H., Descimon, H. & Scholl, A.1988. Evidence for speciation within nominal Pontia daplidice (Linnaeus, 1758) in Southern Europé (Pieridae). Nota lep. 11(1): 7–20.

Gullander, B. 1959. Nordens dagfjärilar. P. A. Norstedt & söners förlag, Stockholm.

Gärdenfors, U. 2000. Rödlistade arter i Sverige 2000. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Henriksen, H. J. & Kreutzer, I. 1982. Skandinaviens dagsommerfugle i naturen. Skandinavisk Bokforlag, Odense.

Langer, T. W. 1958. Allhems Fjärilbok, Allhems förlag. Langer, T. W. 1967. Fjärilarnas beteende. LTs förlag, Stockholm.

Lewis, H. L. 1974. Fjärilar från hela världen. Forum, Stockholm.

New, T. R. 1997. Butterfly conservation. Oxford University Press, Oxford.

Nordström, F. 1955. De fennoskandiska dagfjärilarnas utbredning. Lunds Universitet årsskrift. N. F. Avd. 2. 51(1): 1–176.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1941. Svenska fjärilar. Nordisk Familjeboks Förlag, Stockholm.

Novák, I. 1999. Butterflies and moths. Blitz Editions, Enderby.

Palmqvist, G. 1984. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1983. Ent. Tidskr. 105(3): 81–88.

Palmqvist, G. 1987. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1986. Ent. Tidskr. 108(4): 135–139.

Palmqvist, G. 1993. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1992. Ent. Tidskr. 114(1–2): 37–42.

Ryrholm, N. 1994. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1993. Ent. Tidskr. 115(1–2): 37–44.

Ryrholm, N. 1995. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1994. Ent. Tidskr. 116(1–2): 31–45.

Palmqvist, G. 1998. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1997. Ent. Tidskr. 119(1): 13–27.

Palmqvist, G. 1999. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1998. Ent. Tidskr. 120(1–2): 59–74.

Palmqvist, G. 2000. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1999. Ent. Tidskr. 121(1–2): 31–45.

Palmqvist, G. 2001. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2000. Ent.Tidskr. 122(1–2): 41–55.

Porter, J. 1997. Caterpillars of the British Isles. (Macrolepidoptera).Viking, London.

Stoltze, M. 1996. Danske dagsommerfugle. Gyldendal, Köpenhamn.

Svensson, I. 1993. Fjärilkalender. Hans Hellberg, Stockholm.

Svensson, I., Elmquist, H., Gustafsson, B., Hellberg, H., Imby, L. & Palmqvist, G. 1994. Catalogus Lepidopterorum Sueciae. Entomologiska föreningen, Stockholm.

Svensson, I. & Palmqvist, G. 1990. Svenska fjärilsnamn. Entomologiska föreningen, Stockholm.

Tolman, T. 1997. Butterflies of Britain and Europe. Harper Collins Publishers, London.

Whalley, P. 1982. Alla Europas dagfjärilar. P. A. Norstedt & söners förlag, Stockholm.

Wagener, P. S. 1988. What are the valid names for the two genetically different taxa currently included within Pontia daplidice (Linnaeus, 1758)? (Lepidoptera, Pieridae). Nota lep. 11(1): 21–38.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Elmquist 1996. Rev. Håkan Elmquist 2001 och 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Pieridae - vitfjärilar 
  • Underfamilj
    Pierinae - äkta vitfjärilar 
  • Tribus
    Pierini  
  • Släkte
    Pontia  
  • Art
    Pontia edusa, (Fabricius, 1777) - grönfläckig vitfjäril
    Synonymer
    Papilio daplidice Linnaeus, 1758
    Papilio edusa Fabricius, 1777
    grönfläckig kålfjäril
    Pontia daplidice (Linnaeus, 1758)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Elmquist 1996. Rev. Håkan Elmquist 2001 och 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005.