Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  grangytterlav

Organismgrupp Lavar Fuscopannaria ahlneri
Grangytterlav Lavar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Grangytterlav är en liten, upp till 2 cm stor gråbrun bladlav med cyanobakterier (Nostoc). Loberna är 1–3 mm breda, flata till konvexa och mot kanten pruinösa. Loberna mot kanten av bålen är något större än de mot centrum. Under loberna och ibland framför dem finns en tydlig blåsvart hypothallus. Längs lobkanterna finns välavgränsade, grovkorniga, gråblå soral. Apothecier är okända från Sverige. Bålen reagerar Pd–. Grangytterlav är lik den rödlistade arten forsgytterlav Pannaria confusa men denna har likstora lober och en otydligt utbildad hypothallus. Den kan också bli lik den rödlistade arten grynlav Pannaria conoplea men denna har ofta större bålar (upp till 4 cm stora), är tydligt blågrå, har isidieliknande soredier och bålen reagerar Pd+ orange.
Utbredning
Länsvis förekomst för grangytterlav Observationer i  Sverige för grangytterlav
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten beskrevs 1978 och rapporterades då bara från en lokal i Sverige (Jämtland) där den insamlades redan 1953. På det insamlade materialet härifrån anges den som sparsam. Trots flera försök har den inte återfunnits här. Senare har den hittats på en lokal i Pite Lappmark (1984) och på två lokaler i Lycksele Lappmark (1992 respektive 1993). I övriga Europa förekommer grangytterlav endast på åtta aktuella lokaler i Norge (rödlistad). Populationerna är små på alla dessa lokaler. Den är även funnen på enstaka lokaler på sydvästra Grönland, längs väst- och östkusten i Nordamerika, norra Japan och östra Sibirien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Arten är känd från totalt 10 lokaler varav två hittats efter 2010. Detta speglar dock inte en ökning eller spridning utan är lokaler som tidigare varit förbisedda. Arten är känd från Jämtland, Lycksele, Pite och Lule Lappmarker. Nästan samtliga lokaler är oskyddade. I övriga Europa är arten endast känd från Norge. Växer i Sverige på sydvända men skuggade klippväggar och block omgivna av skog i områden med mycket hög och jämn luftfuktighet. Avverkning av omgivande skog är det största hotet. Antalet reproduktiva individer skattas till 100 (50-150). Antalet lokalområden i landet skattas till 16 (10-25). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1416 km² och förekomstarean (AOO) till 64 (32-96) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
I Jämtland växte grangytterlav på sten i stänkzonen intill ett vattenfall. I Pite och Lycksele Lappmarker växer den på sydvända klippväggar och block vilka är skyddade från direkt solljus av träd. Luftfuktigheten är alltid mycket hög. I Norge växer den vanligtvis på gran i raviner med granskog. På utpostlokaler, som t.ex. i Sverige, är det vanligt att den växer på sten. Totalutbredningen omfattar områden med hög nederbörd (mer än 1000 mm per år), hög humiditet och milda vintrar (medeltemperaturer i januari inte lägre än 4ºC) och kalla somrar (medeltemperatur i juli lägre än 12ºC). Dessa förhållanden stämmer inte helt med de svenska lokalerna. Sannolikt har dessa lokaler ett mycket speciellt lokalklimat men någon närmare undersökning har inte gjorts. På lokalen i Jämtland finns åtminstone ett 20-tal rödlistade lavar varav två har sina enda förekomster i landet här, jämtkantlav Lecanora retracta och forspåskrislav Stereocaulon coniophyllum.
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Barrskog
Barrskog
Sjöar
Sjöar
Vattendrag
Vattendrag
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· gran
· gran
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Lecanoromycetes, Ordning Peltigerales, Familj Pannariaceae, Släkte Fuscopannaria (brungytterlavar), Art Fuscopannaria ahlneri (P.M.Jørg.) P.M.Jørg. - grangytterlav Synonymer Pannaria ahlneri P.M.Jørg.

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Arten är känd från totalt 10 lokaler varav två hittats efter 2010. Detta speglar dock inte en ökning eller spridning utan är lokaler som tidigare varit förbisedda. Arten är känd från Jämtland, Lycksele, Pite och Lule Lappmarker. Nästan samtliga lokaler är oskyddade. I övriga Europa är arten endast känd från Norge. Växer i Sverige på sydvända men skuggade klippväggar och block omgivna av skog i områden med mycket hög och jämn luftfuktighet. Avverkning av omgivande skog är det största hotet. Antalet reproduktiva individer skattas till 100 (50-150). Antalet lokalområden i landet skattas till 16 (10-25). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1416 km² och förekomstarean (AOO) till 64 (32-96) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).

Åtgärdsprogram Avslutat
Grangytterlav är en liten, upp till 2 cm stor gråbrun bladlav med cyanobakterier (Nostoc). Loberna är 1–3 mm breda, flata till konvexa och mot kanten pruinösa. Loberna mot kanten av bålen är något större än de mot centrum. Under loberna och ibland framför dem finns en tydlig blåsvart hypothallus. Längs lobkanterna finns välavgränsade, grovkorniga, gråblå soral. Apothecier är okända från Sverige. Bålen reagerar Pd–. Grangytterlav är lik den rödlistade arten forsgytterlav Pannaria confusa men denna har likstora lober och en otydligt utbildad hypothallus. Den kan också bli lik den rödlistade arten grynlav Pannaria conoplea men denna har ofta större bålar (upp till 4 cm stora), är tydligt blågrå, har isidieliknande soredier och bålen reagerar Pd+ orange.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för grangytterlav

Länsvis förekomst och status för grangytterlav baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för grangytterlav

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten beskrevs 1978 och rapporterades då bara från en lokal i Sverige (Jämtland) där den insamlades redan 1953. På det insamlade materialet härifrån anges den som sparsam. Trots flera försök har den inte återfunnits här. Senare har den hittats på en lokal i Pite Lappmark (1984) och på två lokaler i Lycksele Lappmark (1992 respektive 1993). I övriga Europa förekommer grangytterlav endast på åtta aktuella lokaler i Norge (rödlistad). Populationerna är små på alla dessa lokaler. Den är även funnen på enstaka lokaler på sydvästra Grönland, längs väst- och östkusten i Nordamerika, norra Japan och östra Sibirien.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Peltigerales  
  • Underordning
    Collematineae  
  • Familj
    Pannariaceae  
  • Släkte
    Fuscopannaria - brungytterlavar 
  • Art
    Fuscopannaria ahlneri(P.M.Jørg.) P.M.Jørg. - grangytterlav
    Synonymer
    Pannaria ahlneri P.M.Jørg.

I Jämtland växte grangytterlav på sten i stänkzonen intill ett vattenfall. I Pite och Lycksele Lappmarker växer den på sydvända klippväggar och block vilka är skyddade från direkt solljus av träd. Luftfuktigheten är alltid mycket hög. I Norge växer den vanligtvis på gran i raviner med granskog. På utpostlokaler, som t.ex. i Sverige, är det vanligt att den växer på sten. Totalutbredningen omfattar områden med hög nederbörd (mer än 1000 mm per år), hög humiditet och milda vintrar (medeltemperaturer i januari inte lägre än 4ºC) och kalla somrar (medeltemperatur i juli lägre än 12ºC). Dessa förhållanden stämmer inte helt med de svenska lokalerna. Sannolikt har dessa lokaler ett mycket speciellt lokalklimat men någon närmare undersökning har inte gjorts. På lokalen i Jämtland finns åtminstone ett 20-tal rödlistade lavar varav två har sina enda förekomster i landet här, jämtkantlav Lecanora retracta och forspåskrislav Stereocaulon coniophyllum.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Våtmark, Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog, Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Sjöar, Vattendrag, Lövskog, Triviallövskog, Triviallövskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
Berg/hårdbotten (Viktig)
På lokalerna i Pite och Lycksele Lappmarker är avverkning av omgivande skog det största hotet. Avverkning påverkar lokalklimatet och kan även medföra att arten utsätts för direkt solljus. Om grangytterlav finns kvar i Jämtland utgör ytterligare utbyggnad av vattenkraft eller andra förändringar av vattenföringen i vattensystemet ett hot liksom all avverkning eller utglesning av skogen på eller i omedelbar närhet av lokalerna vid åtgärder för fritidsfiske och annan turism genom t.ex. stigdragning, siktröjning och anläggande av eldplatser. Delar av lokalen i Jämtland tidigare förstörts genom ett stenbrott och av att ån reglerades under 1980-talet. Forsdimma är en förutsättning för flera av de rödlistade lavarna här. De flesta av de rödlistade lavarna (dock inte grangytterlav) kunde återfinnas vid en inventering 1993-94 men flera av dem har små populationer och det är oklart hur regleringen av ån långsiktigt påverkar dem. Alla skogsskötselåtgärder på eller i omedelbar närhet av lokalen utgör ett hot.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
Lokalerna i Pite och Lycksele Lappmarker måste skyddas och inventeras mer fullständigt för att fastställa populationsstorleken. Arten bör ytterligare eftersökas på den gamla lokalen i Jämtland. Denna lokal måste skyddas p.g.a. det stora antalet rödlistade arter här. Avverkning eller utglesning av skogen på eller i omedelbar närhet av lokalerna måste undvikas. Då grangytterlav har en mycket begränsad europeisk utbredning och en stor andel av den europeiska populationen finns i Sverige har Sverige ett speciellt ansvar för denna art.

Åtgärdsprogram Avslutat
Utländska namn – NO: Granfiltlav.

Jørgensen, P. M. 1978. The lichen family Pannariaceae in Europe. Opera Bot. 45.

Jørgensen, P. M. 1988. Nyfunn av lav med blågrönne bakterier i Norge. Graphis Scripta 2: 55–59.

Jørgensen, P. M. 1994. Studies in the lichen family Pannariaceae VI: The taxonomy and phytogeography of Pannaria Del. s. lat. J. Hattori Bot. Lab. 76: 197–206.

Tønsberg, T., Gauslaa, Y., Haugan, R., Holien, H. & Timdal, E. 1996. The threatened macrolichens of Norway - 1995. Sommerfeltia 23: 1–258.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roland Moberg 1987. Rev. Göran Thor 1999. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Peltigerales  
  • Underordning
    Collematineae  
  • Familj
    Pannariaceae  
  • Släkte
    Fuscopannaria - brungytterlavar 
  • Art
    Fuscopannaria ahlneri, (P.M.Jørg.) P.M.Jørg. - grangytterlav
    Synonymer
    Pannaria ahlneri P.M.Jørg.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roland Moberg 1987. Rev. Göran Thor 1999. © ArtDatabanken, SLU 2005.