Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  granmussling

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Gloeophyllum abietinum
Granmussling Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En liten och tunn, korkartat seg, flerårig ticka som är vidväxt substratet. Hymeniet består av glest ställda, något vindlande lameller, ca 8–10 per cm. Fruktkroppen har dystert gråbrun–cigarrbrun–umbrabrun färg (aldrig med inslag av gulaktiga, roströda eller orangebruna färgtoner). Äldre delar kan svartna. Fruktkropparna växer främst ut i sidled på undersidan av substratet och bildar ca 2–10 cm långa, oftast bara 1–3 cm breda, långsträckta flagor som är några få mm tjocka (d.v.s. i hattköttet, med lamellerna inräknade blir svamparna ca 1 cm tjocka). På substratets lodräta sidor bildar svampen små utvikta vågiga hattar. Hattens ovansida är först mjukt sammetsluden, senar kal (inte borsthårig). Äldre fruktkroppar kan relativt lätt petas loss från underlaget. Tyvärr har granmusslingen mycket ofta sammanblandas med gamla exemplar av den mycket allmänna och vitt spridda vedmusslingen Gloeophyllum sepiarium (även felaktigt återgiven i många svampböcker!). Den senare arten är mycket mångformig, har vanligtvis tätare lameller (>12 per cm) och som färsk finns ofta inslag av gulaktiga–orangebruna–rödbruna färgtoner. Arterna kan även särskiljas på mikroskopiska karaktärer, t.ex. på cystidiernas väggtjocklek.
Utbredning
Länsvis förekomst för granmussling Observationer i  Sverige för granmussling
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
En sydlig, värmeälskande (termofil) art som har sin huvudsakliga utbredning i södra och mellersta Europa. Mycket sällsynt har den påträffats på nordliga utpostlokaler i Danmark, SÖ Norge, södra Sverige (främst i kustområdet) och i södra Finland. Sammanblandningen med vedmussling gör att alla rapporter av granmussling från Svealand och Norrland kritiskt bör revideras och granskas då de flesta rapporterna sannolikt är felaktiga. Även flera inlandsrapporter i södra Sverige är tveksamma och bör granskas. Säkra fynd har dock gjorts i södra Sverige (Öland, Blekinge, Skåne, Halland, Västergötland, Dalsland, Närke, Småland och Stockholmstrakten). Många svenska fynd är av gammalt datum och arten förefaller ha blivit ovanligare under senare tid p.g.a. bristande tillgång på lämpligt substrat.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Nedbrytare i barrved, huvudsakligen grov, barklös, torr och grånad granved. De flesta (alla?) konfirmerade fynd är insamlingar från människoskapade vedkvaliteter, i gamla vedupplag och andra kulturskapade ståndorter. Fynd har sällsynt gjorts från Skåne upp till Lule lappmark. Granmussling känns lätt igen i fält men kan förväxlas med den vanliga vedmusslingen G. sepiarium. Stort mörkertal, men förefaller ha blivit ovanligare p.g.a. bristande tillgång på lämpligt substrat. En fortlöpande minskning bedöms pågå, huvudsakligen p.g.a. försämrad tillgång till substrat. Omfattningen är dock svår att bedöma. Antalet reproduktiva individer skattas till 2000 (140-4000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (200). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 200 (14-400). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 800 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (C2a(i)).
Ekologi
Växer som nedbrytare (saprofyt, orsakar brunröta) på liggande torr och grånad gammal barrved (utan bark). Ofta uppträder den på bearbetad kulturved, t.ex. kvarliggande gamla stockar och stolpar i anslutning till ”skräpiga” handelsträdgårdar, fiskeläger och andra ruderatmarker. Arten påträffas gärna vid stränder på ilandflutna stockar. Märkligt nog förekommer den även på gamla telefonstolpar som varit röt- och giftbehandlade. I Syd- och Centraleuropa växer svampen även på ved av Abies och olika lövträd. Av allt att döma är arten starkt termofil (värmekrävande) och vill ha lokaler med mycket gynnsamt mikroklimat och stark instrålning. Det är oklart om den i vårt land även förekommer i mer naturliga skogsmiljöer.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· gran
· gran
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Gloeophyllales, Familj Gloeophyllaceae, Släkte Gloeophyllum (vedmusslingar), Art Gloeophyllum abietinum (Bull.:Fr.) P.Karst. - granmussling Synonymer Agaricus abietinus Bull.:Fr.

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Nedbrytare i barrved, huvudsakligen grov, barklös, torr och grånad granved. De flesta (alla?) konfirmerade fynd är insamlingar från människoskapade vedkvaliteter, i gamla vedupplag och andra kulturskapade ståndorter. Fynd har sällsynt gjorts från Skåne upp till Lule lappmark. Granmussling känns lätt igen i fält men kan förväxlas med den vanliga vedmusslingen G. sepiarium. Stort mörkertal, men förefaller ha blivit ovanligare p.g.a. bristande tillgång på lämpligt substrat. En fortlöpande minskning bedöms pågå, huvudsakligen p.g.a. försämrad tillgång till substrat. Omfattningen är dock svår att bedöma. Antalet reproduktiva individer skattas till 2000 (140-4000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (200). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 200 (14-400). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 800 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (C2a(i)).
En liten och tunn, korkartat seg, flerårig ticka som är vidväxt substratet. Hymeniet består av glest ställda, något vindlande lameller, ca 8–10 per cm. Fruktkroppen har dystert gråbrun–cigarrbrun–umbrabrun färg (aldrig med inslag av gulaktiga, roströda eller orangebruna färgtoner). Äldre delar kan svartna. Fruktkropparna växer främst ut i sidled på undersidan av substratet och bildar ca 2–10 cm långa, oftast bara 1–3 cm breda, långsträckta flagor som är några få mm tjocka (d.v.s. i hattköttet, med lamellerna inräknade blir svamparna ca 1 cm tjocka). På substratets lodräta sidor bildar svampen små utvikta vågiga hattar. Hattens ovansida är först mjukt sammetsluden, senar kal (inte borsthårig). Äldre fruktkroppar kan relativt lätt petas loss från underlaget. Tyvärr har granmusslingen mycket ofta sammanblandas med gamla exemplar av den mycket allmänna och vitt spridda vedmusslingen Gloeophyllum sepiarium (även felaktigt återgiven i många svampböcker!). Den senare arten är mycket mångformig, har vanligtvis tätare lameller (>12 per cm) och som färsk finns ofta inslag av gulaktiga–orangebruna–rödbruna färgtoner. Arterna kan även särskiljas på mikroskopiska karaktärer, t.ex. på cystidiernas väggtjocklek.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för granmussling

Länsvis förekomst och status för granmussling baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för granmussling

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



En sydlig, värmeälskande (termofil) art som har sin huvudsakliga utbredning i södra och mellersta Europa. Mycket sällsynt har den påträffats på nordliga utpostlokaler i Danmark, SÖ Norge, södra Sverige (främst i kustområdet) och i södra Finland. Sammanblandningen med vedmussling gör att alla rapporter av granmussling från Svealand och Norrland kritiskt bör revideras och granskas då de flesta rapporterna sannolikt är felaktiga. Även flera inlandsrapporter i södra Sverige är tveksamma och bör granskas. Säkra fynd har dock gjorts i södra Sverige (Öland, Blekinge, Skåne, Halland, Västergötland, Dalsland, Närke, Småland och Stockholmstrakten). Många svenska fynd är av gammalt datum och arten förefaller ha blivit ovanligare under senare tid p.g.a. bristande tillgång på lämpligt substrat.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Gloeophyllales  
  • Familj
    Gloeophyllaceae  
  • Släkte
    Gloeophyllum - vedmusslingar 
  • Art
    Gloeophyllum abietinum(Bull.:Fr.) P.Karst. - granmussling
    Synonymer
    Agaricus abietinus Bull.:Fr.

Växer som nedbrytare (saprofyt, orsakar brunröta) på liggande torr och grånad gammal barrved (utan bark). Ofta uppträder den på bearbetad kulturved, t.ex. kvarliggande gamla stockar och stolpar i anslutning till ”skräpiga” handelsträdgårdar, fiskeläger och andra ruderatmarker. Arten påträffas gärna vid stränder på ilandflutna stockar. Märkligt nog förekommer den även på gamla telefonstolpar som varit röt- och giftbehandlade. I Syd- och Centraleuropa växer svampen även på ved av Abies och olika lövträd. Av allt att döma är arten starkt termofil (värmekrävande) och vill ha lokaler med mycket gynnsamt mikroklimat och stark instrålning. Det är oklart om den i vårt land även förekommer i mer naturliga skogsmiljöer.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper där arten kan förekomma: Barrskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
Dött träd (Viktig)
Rensning av ved längs kuster och sjöstränder samt annan uppstädning av gamla bortglömda ”skräpiga” kulturmiljöer (ruderatplatser) där det finns kvarliggande stolpar, brädor och annan solbelyst grånad barrved.

Påverkan
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
Undvik rensning och strandstädning av ilandflutna stockar och annan bearbetad barrved längs sjöar och kuster. En kritisk genomgång av allt svenskt herbariematerial bör ske för att fastlägga artens utbredning och biologi. En fråga som bör utredas är om arten i vårt land även kan förekomma i mer ”naturliga” skogsmiljöer.
Utländska namn - NO: Granmusling, DK: Gran-korkhat, FI: Heltta-aidaskääpä

Jaederfeldt, K. 2003. Tickboken. Sveriges Mykologisk Förening (BILD, s. 169)

Niemelä, T. 2005. Polypores, lignicolous fungi. Norrlinia 13: 1-320 (på finska med engelsk summary). (BILD).

Ryvarden, L. 1976. The Polyporaceae of North Europe. Vol. 1. Fungiflora, Oslo (BILD, av mikrokaraktärer).

Ryvarden, L. & Gilbertson, R.L. 1993. European Polypores, Part 1. Fungiflora, Oslo (BILD, av mikrokaraktärer).

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Nitare 2014

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Gloeophyllales  
  • Familj
    Gloeophyllaceae  
  • Släkte
    Gloeophyllum - vedmusslingar 
  • Art
    Gloeophyllum abietinum, (Bull.:Fr.) P.Karst. - granmussling
    Synonymer
    Agaricus abietinus Bull.:Fr.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Nitare 2014