Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  granulerad toppsnäcka

Organismgrupp Blötdjur, Marina snäckor Clelandella miliaris
Granulerad toppsnäcka Blötdjur, Marina snäckor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Clelandella miliaris är en medelstor och så gott som helt konisk högervriden snäcka, vars skal kan bli upp till 18 mm högt men vanligen mindre än 12 mm högt. Skalfärgen är variabel men oftast vitaktig, grönaktig eller blekskär, i regel med skära eller brunaktiga fläckar, särskilt markerade på de största spiralåsarna just ovanför de trånga vindlingssuturerna. Skalet är i stort sett opakt och något glänsande med apikalvinkel 62–70°. Antalet vindlingar är 7–8. En trång navel, s k umbilicus, finns hos unga exemplar men hos fullvuxna exemplar döljs den av en utväxt av innerläppen. Skalskulpturen består dels av prosoklina (d v s lutande som \ i förhållande till snäckans längsaxel) åsar samt ett antal (vanligen 6 ganska kraftiga) spiralåsar. Tunnare och mer otydliga spiralåsar kan dock finnas i varje fåra mellan de kraftigaste spiralåsarna. Spiralåsarna just ovanför vindlingssuturerna är kraftigare markerade än övriga spiralåsar. Den sammantagna skulpturen ger intryck av en kraftigt kornig (granulerad) skalyta p.g.a. tuberklerna i skärningspunkterna mellan skulpturelementen. Om larvskalet finns kvar, så är det slätt. Själva djuret är vitt till gräddfärgat med bruna fläckar eller linjer längs fotens kanter. Snytet, som är försett med tre par tentakler, är olivgrönt på ovansidan med en Y-formad markering mellan tentaklernas baser. Längs tentaklerna löper mörka linjer. Djurets fot är försedd med tre par tentakler. Övriga snarlika arter i Sydskandinavien är Calliostoma zizyphinum (Linnaeus, 1758) och Calliostoma occidentale (Mighels & Adams, 1842). Dessa skiljs dock ganska lätt från C. miliaris genom att ingen av dem har kornig skalskulptur men däremot har deras larvskal en nätlik, s k retikulär, yta. C. occidentale har dessutom ett halvgenomskinligt skal med mycket tydligare markerade spiralåsar än de båda andra arterna.
Utbredning
Länsvis förekomst för granulerad toppsnäcka Observationer i  Sverige för granulerad toppsnäcka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten förekommer längs Norges kust upp till utanför Porsangerfjorden samt sydost om Island och i norra Nordsjön och runt brittiska kuster sydvart via Biscaya in i Medelhavet. I våra vatten finns den från norra Öresund upp längs svenska västkusten. Arten var fram till åtminstone mitten av 80-talet tämligen allmän, framförallt i norra Bohuslän, men sedan dess har en kraftig nedgång skett och arten klassificeras nu som starkt hotad.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B1ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
En konisk högervriden snäcka, vars skal vanligen endast blir ca 12 mm högt. Arten lever framförallt på hårda och steniga bottnar på mellan 30 och 150 meters djup. Närmaste utbredning är längs Norges kust upp till Porsangerfjorden. I våra vatten finns den från norra Öresund upp längs svenska västkusten. Arten var fram till åtminstone mitten av 80-talet tämligen allmän, framförallt i norra Bohuslän, men sedan dess har en kraftig nedgång skett. Minskningen sannolikt mest påtaglig i Kosterområdet och andra kustnära områden, medan bestånden i utsjöområden verkar mer stabila. Inga fynd av arten rapporterade i Kosterhavsinventeringen. Under Svenska artprojektets marina inventering gjordes däremot ett tjugotal fynd av arten, längs med hela västkusten ner till Stora Middelgrund. Antalet lokalområden i landet skattas till 8 (5-11). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 6000 (4000-8000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)).
Ekologi
Arten lever huvudsakligen på. hårda och steniga bottnar från 30 ned till ca 150 meters djup. Den har även återfunnits djupare, ned till 800 meter. Eftersom snäckans spillning har funnits innehålla sandkorn, växtmaterial, skal av foraminiferer och radiolarier livnär den sig sannolikt av detritus, som den skrapar i sig med radulan. Arten är skildkönad, men fortplantningen är okänd. Honorna antas lägga gelatinösa äggmassor, och man tror att larverna är direktutvecklande.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Gastropoda (snäckor), Familj Trochidae (pärlemorsnäckor), Släkte Clelandella, Art Clelandella miliaris (Brocchi, 1814) - granulerad toppsnäcka Synonymer pärlemorsnäcka, Jujubinus miliaris (Brocchi, 1814)

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B1ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation En konisk högervriden snäcka, vars skal vanligen endast blir ca 12 mm högt. Arten lever framförallt på hårda och steniga bottnar på mellan 30 och 150 meters djup. Närmaste utbredning är längs Norges kust upp till Porsangerfjorden. I våra vatten finns den från norra Öresund upp längs svenska västkusten. Arten var fram till åtminstone mitten av 80-talet tämligen allmän, framförallt i norra Bohuslän, men sedan dess har en kraftig nedgång skett. Minskningen sannolikt mest påtaglig i Kosterområdet och andra kustnära områden, medan bestånden i utsjöområden verkar mer stabila. Inga fynd av arten rapporterade i Kosterhavsinventeringen. Under Svenska artprojektets marina inventering gjordes däremot ett tjugotal fynd av arten, längs med hela västkusten ner till Stora Middelgrund. Antalet lokalområden i landet skattas till 8 (5-11). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 6000 (4000-8000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)).
Clelandella miliaris är en medelstor och så gott som helt konisk högervriden snäcka, vars skal kan bli upp till 18 mm högt men vanligen mindre än 12 mm högt. Skalfärgen är variabel men oftast vitaktig, grönaktig eller blekskär, i regel med skära eller brunaktiga fläckar, särskilt markerade på de största spiralåsarna just ovanför de trånga vindlingssuturerna. Skalet är i stort sett opakt och något glänsande med apikalvinkel 62–70°. Antalet vindlingar är 7–8. En trång navel, s k umbilicus, finns hos unga exemplar men hos fullvuxna exemplar döljs den av en utväxt av innerläppen. Skalskulpturen består dels av prosoklina (d v s lutande som \ i förhållande till snäckans längsaxel) åsar samt ett antal (vanligen 6 ganska kraftiga) spiralåsar. Tunnare och mer otydliga spiralåsar kan dock finnas i varje fåra mellan de kraftigaste spiralåsarna. Spiralåsarna just ovanför vindlingssuturerna är kraftigare markerade än övriga spiralåsar. Den sammantagna skulpturen ger intryck av en kraftigt kornig (granulerad) skalyta p.g.a. tuberklerna i skärningspunkterna mellan skulpturelementen. Om larvskalet finns kvar, så är det slätt. Själva djuret är vitt till gräddfärgat med bruna fläckar eller linjer längs fotens kanter. Snytet, som är försett med tre par tentakler, är olivgrönt på ovansidan med en Y-formad markering mellan tentaklernas baser. Längs tentaklerna löper mörka linjer. Djurets fot är försedd med tre par tentakler. Övriga snarlika arter i Sydskandinavien är Calliostoma zizyphinum (Linnaeus, 1758) och Calliostoma occidentale (Mighels & Adams, 1842). Dessa skiljs dock ganska lätt från C. miliaris genom att ingen av dem har kornig skalskulptur men däremot har deras larvskal en nätlik, s k retikulär, yta. C. occidentale har dessutom ett halvgenomskinligt skal med mycket tydligare markerade spiralåsar än de båda andra arterna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för granulerad toppsnäcka

Länsvis förekomst och status för granulerad toppsnäcka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för granulerad toppsnäcka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten förekommer längs Norges kust upp till utanför Porsangerfjorden samt sydost om Island och i norra Nordsjön och runt brittiska kuster sydvart via Biscaya in i Medelhavet. I våra vatten finns den från norra Öresund upp längs svenska västkusten. Arten var fram till åtminstone mitten av 80-talet tämligen allmän, framförallt i norra Bohuslän, men sedan dess har en kraftig nedgång skett och arten klassificeras nu som starkt hotad.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Vetigastropoda  
  • Överfamilj
    Trochoidea  
  • Familj
    Trochidae - pärlemorsnäckor 
  • Släkte
    Clelandella  
  • Art
    Clelandella miliaris(Brocchi, 1814) - granulerad toppsnäcka
    Synonymer
    pärlemorsnäcka
    Jujubinus miliaris (Brocchi, 1814)

Arten lever huvudsakligen på. hårda och steniga bottnar från 30 ned till ca 150 meters djup. Den har även återfunnits djupare, ned till 800 meter. Eftersom snäckans spillning har funnits innehålla sandkorn, växtmaterial, skal av foraminiferer och radiolarier livnär den sig sannolikt av detritus, som den skrapar i sig med radulan. Arten är skildkönad, men fortplantningen är okänd. Honorna antas lägga gelatinösa äggmassor, och man tror att larverna är direktutvecklande.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Det är inte klarlagt vad som orsakat artens tillbakagång, men den ökade sedimentationen till följd av bottentrålning och övergödning har sannolikt haft en negativ inverkan på artens habitat.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
Det är viktigt att miljömålsarbetet med att minska tillförseln av näringsämnen och miljögifter till havet fortsätter och intensifieras.
Etymologi: Clelandella Winckworth, 1932 har Trochus clelandi som typart och hedrar således minnet av James Dowsett Rose-Cleland, 1767-1852, amatörmalakolog från Bangor på Nordirland, vilken 1823 insamlade typmaterialet av denna art; miliaris = milium Lat., ” hirs” + -aris, Lat., ”samhörig” Arten har stundom förts till släktena Jujubinus resp. Cantharidus Aktuell nomenklatur är Jujubinus miliaris (Monterosato, 1884). Foton av skal återfinns t.ex. på adress: http://www.gastropods.com/3/Shell_5833.html Isländskt namn: Flekkutoppa.

Brattegard, T. & Holthe, T (eds.) 1997. Distribution of marine, benthic macro-organisms in Norway. Research Report for DN 1997-1. Directorate for Nature Management.

Fretter, V. & Graham, A. 1977. The Prosobranch Molluscs of Britain and Denmark Part 2 – Trochacea. J. Moll. Stud. Suppl. 3: 39-100.

Hubendick, B. & Warén, A. 1975. Småsnäckor från svenska västkusten. 7. Släktena Acmaea, Gibbual, Calliostoma, Littorina m. fl. Göteborgs Naturhistoriska Mus. Årstryck 1974: 36-43.

Jeffreys, J. G. 1865. British Conchology or an account of the mollusca which now inhabit the British Isles and the surrounding seas. Vol. III. Marine shells, comprising the remaining Conchifera, the Solenoconchia, and Gasteropoda as far as Littorina. Van Voorst, London. Jägerskiöld. L. A. 1971. A Survey of the Marine Benthonic Macro-Fauna Along the Swedish West Coast 1921-1938. Acta Regiae Societatis Scientiarum et Litterarum Gothoburgensis. Zoologica 6. Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället, Göteborg.

Poppe, G. & Goto, Y. 1991. European Seashells. Vol. I. (Polyplacophora, Caudofoveata, Solenogastra, Gastropoda). Verlag Christa Hemmen.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans G. Hansson 2007. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Vetigastropoda  
  • Överfamilj
    Trochoidea  
  • Familj
    Trochidae - pärlemorsnäckor 
  • Släkte
    Clelandella  
  • Art
    Clelandella miliaris, (Brocchi, 1814) - granulerad toppsnäcka
    Synonymer
    pärlemorsnäcka
    Jujubinus miliaris (Brocchi, 1814)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans G. Hansson 2007. © ArtDatabanken, SLU 2007.