Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  grisspindling

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Cortinarius arcuatorum
Grisspindling Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Grisspindling är en medelstor, ljust brunaktig eller orangebrun spindelskivling tillhörande gruppen Phlegmacium. Skivorna och fotens övre del har en tydlig violett ton och fotbasen har en kraftig bulb. Karaktäristiskt för arten är ett violett yttre velum, som länge blir kvar som flagor på hatten och bulbkanten samt att den har en bitter smak.
Utbredning
Länsvis förekomst för grisspindling Observationer i  Sverige för grisspindling
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
En sydlig ädellövskogsart. I Sverige förekommer den sällsynt i lundar och lövängar på Öland, Gotland och på Kinnekulle i Västergötland. 32 kända aktuella lokaler i landet (2005). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 200, vilket motsvarar ungefär 300 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 3 000 individer enligt IUCN:s definitioner). Utbredningen i landet bedöms vara kraftigt fragmenterad. Förekomstarean skattas till som mest omkring 600-700 km2. Total population i landet bedöms ha minskat med mer än 15 % över de senaste 50 åren, p.g.a. igenväxning, beskuggning och försämrat lokalklimat. Minskningen bedöms fortgå framöver.I övriga Norden har den nyligen rapporterats från en lokal på Jylland i Danmark. Arten beskrevs första gången i Frankrike och är senare funnen även i flera andra mellaneuropeiska länder. Den är dock inte särskilt vanlig i Mellaneuropa och är upptagen på rödlistor i flera länder.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Bildar mykorrhiza med ek och hassel på torr, kalkrik mark i ängsekskog, ek- och hasselblandskog, hässlen, samt löväng och hagmark. Värmegynnad. De rikaste förekomsterna finns på Öland och Gotland. Total population i landet är liten och bedöms fortgående minska p.g.a. avverkningar och förändrad markanvändning (upphört skogsbete) vilket leder till mera slutna skogsmiljöer. Antalet reproduktiva individer skattas till 3000 (600-6000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (150). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 150 (30-300). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 500 (120-500) km². Populationen minskar med mer än 5% inom 50 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (C2a(i)).
Ekologi
Grisspindling bildar mykorrhiza med ek och växer på torr och kalkrik mark i ängsekskog, ek- och hasselblandskog, samt löväng och hage. Flertalet kända växtplatser är belägna i hävdade lövängar eller i utglesad, betespräglad skog, vilket antyder att det är en värmegynnad art som gynnas av en viss öppenhet. Den kan dock påträffas även i mer sluten skog. Som regel uppträder fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par ställen på varje lokal. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till 10 eller flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· skogsek
· skogsek
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Cortinariaceae, Släkte Cortinarius (spindlingar), Art Cortinarius arcuatorum Rob. Henry - grisspindling Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med ek och hassel på torr, kalkrik mark i ängsekskog, ek- och hasselblandskog, hässlen, samt löväng och hagmark. Värmegynnad. De rikaste förekomsterna finns på Öland och Gotland. Total population i landet är liten och bedöms fortgående minska p.g.a. avverkningar och förändrad markanvändning (upphört skogsbete) vilket leder till mera slutna skogsmiljöer. Antalet reproduktiva individer skattas till 3000 (600-6000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (150). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 150 (30-300). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 500 (120-500) km². Populationen minskar med mer än 5% inom 50 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (C2a(i)).
Konventioner Skogsstyrelsens signalart
Grisspindling är en medelstor, ljust brunaktig eller orangebrun spindelskivling tillhörande gruppen Phlegmacium. Skivorna och fotens övre del har en tydlig violett ton och fotbasen har en kraftig bulb. Karaktäristiskt för arten är ett violett yttre velum, som länge blir kvar som flagor på hatten och bulbkanten samt att den har en bitter smak.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för grisspindling

Länsvis förekomst och status för grisspindling baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för grisspindling

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



En sydlig ädellövskogsart. I Sverige förekommer den sällsynt i lundar och lövängar på Öland, Gotland och på Kinnekulle i Västergötland. 32 kända aktuella lokaler i landet (2005). Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 200, vilket motsvarar ungefär 300 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 3 000 individer enligt IUCN:s definitioner). Utbredningen i landet bedöms vara kraftigt fragmenterad. Förekomstarean skattas till som mest omkring 600-700 km2. Total population i landet bedöms ha minskat med mer än 15 % över de senaste 50 åren, p.g.a. igenväxning, beskuggning och försämrat lokalklimat. Minskningen bedöms fortgå framöver.I övriga Norden har den nyligen rapporterats från en lokal på Jylland i Danmark. Arten beskrevs första gången i Frankrike och är senare funnen även i flera andra mellaneuropeiska länder. Den är dock inte särskilt vanlig i Mellaneuropa och är upptagen på rödlistor i flera länder.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Cortinariaceae  
  • Släkte
    Cortinarius - spindlingar 
  • Undersläkte
    Cortinarius subgen. Phlegmacium  
  • Art
    Cortinarius arcuatorumRob. Henry - grisspindling

Grisspindling bildar mykorrhiza med ek och växer på torr och kalkrik mark i ängsekskog, ek- och hasselblandskog, samt löväng och hage. Flertalet kända växtplatser är belägna i hävdade lövängar eller i utglesad, betespräglad skog, vilket antyder att det är en värmegynnad art som gynnas av en viss öppenhet. Den kan dock påträffas även i mer sluten skog. Som regel uppträder fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par ställen på varje lokal. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till 10 eller flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· skogsek - Quercus robur (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Förändring av miljön på växtplatserna, t.ex. upphörande hävd med åtföljande igenväxning hotar arten liksom ändrad markanvändning, t.ex. avverkning av ek och plantering av gran. Luftföroreningar kan på sikt medföra försämrade markförhållanden.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Alla lokaler måste säkerställas och hävden måste fortsatta på traditionellt sätt. Trädbärande, kulturbetingad gräsmark som inte gödslats har stora naturvärden och för att gynna grisspindling och flera andra svampar bör sådana områden bibehållas i största möjliga utsträckning. I ekbestånd är det viktigt att vid föryngring tillse att kontinuiteten av äldre ekar inte bryts.
Utländska namn: DK: Violetflaget slørhat.

Jacobsson, S., Stridvall, L. & Stridvall, A. 1991. Munkängarna på Kinnekulle, ett eldorado för mykologer. Jordstjärnan 12(2).

Moser, M. & Jühlich, W. 1985–1994. Farbatlas der Basidiomyceten. III. (Cortinarius:54). Gustav Fischer Verlag, Stuttgart.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stig Jacobsson 1997.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Cortinariaceae  
  • Släkte
    Cortinarius - spindlingar 
  • Undersläkte
    Cortinarius subgen. Phlegmacium  
  • Art
    Cortinarius arcuatorum, Rob. Henry - grisspindling
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stig Jacobsson 1997.