Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  gropig blombagge

Organismgrupp Skalbaggar, Tenebrionoidea (olikfotade baggar m.fl.) Ischnomera sanguinicollis
Gropig blombagge Skalbaggar, Tenebrionoidea (olikfotade baggar m.fl.)

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En cirka 12 mm lång skalbagge som är mycket vacker med med sin gulröda halssköld och i övrigt blågröna kroppsfärg. Ben och antenner är långa. På halsskölden finns tre djupa intryckningar. På täckvingarna finns längsgående ribbor samt en tät sidenartad behåring.
Utbredning
Länsvis förekomst för gropig blombagge Observationer i  Sverige för gropig blombagge
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Endast påträffad i Skåne, Blekinge och Halland. Närmast i Norge och Danmark samt i Baltikum. Världsutbredningen är begränsad till Europa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(i,iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Larvutvecklingen sker i död rötad ved av en ovanlig typ i stamhåligheter i gamla levande lövträd, främst bok, lönn och alm. Endast påträffad i eller i anslutning till naturskogsmiljöer på några lokaler i Skåne, Blekinge och Halland. Antalet lokalområden i landet skattas till 12 (8-30). Förekomstarean (AOO) skattas till 48 (32-120) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,iii,iv)).
Ekologi
Larvutvecklingen sker i död rötad ved av en ovanlig typ i stamhåligheter i gamla levande lövträd, främst bok, lönn och alm. Veden är av en speciell, seg konsistens som ofta bildas i hålträd, och som är attraktiv även för de andra blombaggarna samt för flera vedvivelarter. Utvecklingen sträcker sig över två till tre år. Förpuppningen sker på eftersommaren, och den fullbildade skalbaggen kläcks senare samma år. Den övervintrar i puppkammaren och lämnar veden först i slutet av maj eller början av juni nästa vår. Den livnär sig då av pollen i vita blommor, och påträffas i olika Spirea-arter, i plymspirea (Aruncus dioicus), rönn (Sorbus aucuparia), hägg (Prunus padus) och hagtorn (Crataegus sp.).
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Ädellövskog
Ädellövskog
Lövskog
Lövskog
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· almar
· almar
· bok
· bok
· skogslönn
· skogslönn
Levande träd
Levande träd
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Oedemeridae (blombaggar), Släkte Ischnomera, Art Ischnomera sanguinicollis (Fabricius, 1787) - gropig blombagge Synonymer Asclera sanguinicollis (Fabricius, 1787)

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(i,iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Larvutvecklingen sker i död rötad ved av en ovanlig typ i stamhåligheter i gamla levande lövträd, främst bok, lönn och alm. Endast påträffad i eller i anslutning till naturskogsmiljöer på några lokaler i Skåne, Blekinge och Halland. Antalet lokalområden i landet skattas till 12 (8-30). Förekomstarean (AOO) skattas till 48 (32-120) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,iii,iv)).

Åtgärdsprogram Fastställt
En cirka 12 mm lång skalbagge som är mycket vacker med med sin gulröda halssköld och i övrigt blågröna kroppsfärg. Ben och antenner är långa. På halsskölden finns tre djupa intryckningar. På täckvingarna finns längsgående ribbor samt en tät sidenartad behåring.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för gropig blombagge

Länsvis förekomst och status för gropig blombagge baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för gropig blombagge

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Endast påträffad i Skåne, Blekinge och Halland. Närmast i Norge och Danmark samt i Baltikum. Världsutbredningen är begränsad till Europa.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Tenebrionoidea  
  • Familj
    Oedemeridae - blombaggar 
  • Underfamilj
    Oedemerinae  
  • Tribus
    Asclerini  
  • Släkte
    Ischnomera  
  • Art
    Ischnomera sanguinicollis(Fabricius, 1787) - gropig blombagge
    Synonymer
    Asclera sanguinicollis (Fabricius, 1787)

Larvutvecklingen sker i död rötad ved av en ovanlig typ i stamhåligheter i gamla levande lövträd, främst bok, lönn och alm. Veden är av en speciell, seg konsistens som ofta bildas i hålträd, och som är attraktiv även för de andra blombaggarna samt för flera vedvivelarter. Utvecklingen sträcker sig över två till tre år. Förpuppningen sker på eftersommaren, och den fullbildade skalbaggen kläcks senare samma år. Den övervintrar i puppkammaren och lämnar veden först i slutet av maj eller början av juni nästa vår. Den livnär sig då av pollen i vita blommor, och påträffas i olika Spirea-arter, i plymspirea (Aruncus dioicus), rönn (Sorbus aucuparia), hägg (Prunus padus) och hagtorn (Crataegus sp.).

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Ädellövskog, Lövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark, Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· almar - Ulmus (Viktig)
· bok - Fagus sylvatica (Viktig)
· skogslönn - Acer platanoides (Har betydelse)
Levande träd (Viktig)
Dött träd (Har betydelse)
Det allvarligaste hotet består i en kontinuerlig utgallring av gamla, ihåliga lövträd både i produktionsskog, parker och alléer i våra sydligaste landskap, ett hot som även drabbar många andra rödlistade insektsarter. Ett ytterligare bekymmer är att det f.n. endast planeras ett framtida skydd för en enda av artens lokaler, nämligen Skäralid i Skåne.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Gamla hålträd måste sparas vid gallringar och i samband med parkvård i Sydsverige. Flera områden med gammal lövskog måste avsättas som reservat i våra sydligaste landskap, främst gäller detta de få gamla bokbestånd av ursprunglig karaktär som finns kvar. I många parker bör man överväga att avråda folk från att gå i närheten av s.k. farliga träd vid stormar istället för att saklöst gallra bort dem med hänvisning att de kan falla ner och skada människor. Alternativt kan toppkapning av sådana träd prövas i större utsträckning för eliminera risker för personskador.

Åtgärdsprogram Fastställt

Lindgren, L. 1945. Entomologiska notiser 2. Ent. Tidskr. 66: 77.

Lundberg, S. 1976. Bidrag till kännedom om svenska skalbaggar. 16. Ent. Tidskr. 97: 17.

Hansen, V. 1964. Fortegnelse over Danmarks biller (Coleoptera). 2. del. Entom. Meddel. 33: 304.

Palm, T. 1959. Die Holz- und Rindenkäfer der süd- und mittelschwedischen Laubbäume. Opusc. Ent. Suppl. XVI: 283.

Palm, T. 1974. Asclera sanguinicollis F. funnen i Blekinge (Col. Oedemeridae). Ent. Tidskr. 95: 203–204.

Widenfalk, R. 1967. Anteckningar om svenska skalbaggar. 2. Ent. Tidskr. 88: 228.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Tenebrionoidea  
  • Familj
    Oedemeridae - blombaggar 
  • Underfamilj
    Oedemerinae  
  • Tribus
    Asclerini  
  • Släkte
    Ischnomera  
  • Art
    Ischnomera sanguinicollis, (Fabricius, 1787) - gropig blombagge
    Synonymer
    Asclera sanguinicollis (Fabricius, 1787)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. © ArtDatabanken, SLU 2006.