Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  gropticka

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Postia guttulata
Gropticka Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Gropticka är en ticka med mer eller mindre vidväxt, ofta tunglikt utsträckt hatt. Den växer ensam eller taktegellagt och hattarna kan bli upp till 10 cm stora. Hattens ovansida är vit i färskt tillstånd men blir vid torkning ljust brunaktig. På hatten bildas droppar som efter torkning syns som gropar i hattytan. Porlagret är vitt med en svagt grön nyans. Den har en bitter smak. Sporerna är smalt elliptiska eller cylindriska. Den liknar bitterticka (Oligoporus stipticus) men skiljer sig från denna genom groparna på hattytan.
Utbredning
Länsvis förekomst för gropticka Observationer i  Sverige för gropticka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Gropticka förekommer främst i de östra delarna av Götaland och Svealand. Den är rapporterad från nordöstra Skåne i söder till Medelpad i norr. Ett par fynd från Värmland och ett från centrala Västergötland markerar artens västgräns i Sverige. Den är känd från Danmark och södra Finland men tycks saknas i Norge. I övriga Europa följer den granens naturliga utbredning men är överallt sällsynt. Gropticka förekommer i hela norra barrskogsbältet genom Asien och Nordamerika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Nedbrytare i stubbar och lågor av gran, mer sällan tall i rikare barrskog. Arten kan även växa på basen av levande träd. Den uppträder främst i äldre granskog, men även i hagmark. Liten population och få mycel på varje lokal. Ofta förväxlad med bitterticka som har bredare eklogi och betydligt vanligare. En fortlöpande minskning på nationell nivå bedöms pågå, huvudsakligen p.g.a. slutavverkning av äldre skog. Omfattningen är dock svår att bedöma. Senaste decennierna dock ökande i sydligaste Sverige troligen till följd av klimatförändringar och finns nu även i yngre granplanteringar. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (1500-20000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (500). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 1000 (150-2000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1500 (836-1500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (C2a(i)).
Ekologi
En vedlevande svamp som orsakar brunröta hos gran. Den växer främst på lågor och stubbar men kan också uppträda vid basen av levande träd. De flesta fynden är gjorda i äldre granskog men den tycks inte vara bunden till sådana miljöer. I något fall har den vuxit på granstubbar i en hagmark och vid ett annat tillfälle på gran i en hällmarkstallskog.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· gran
· gran
Levande träd
Levande träd
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Polyporales, Familj Fomitopsidaceae, Släkte Postia, Art Postia guttulata (Peck) Jülich - gropticka Synonymer Polyporus guttulatus Peck, Oligoporus guttulatus (Peck) Gilb. & Ryvarden, Tyromyces guttulatus (Peck) Murrill, Spongiporus guttulatus (Peck) A.David, Tyromyces stipticus f. guttulatus (Peck) Domański, Orloś & Skirg.

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Nedbrytare i stubbar och lågor av gran, mer sällan tall i rikare barrskog. Arten kan även växa på basen av levande träd. Den uppträder främst i äldre granskog, men även i hagmark. Liten population och få mycel på varje lokal. Ofta förväxlad med bitterticka som har bredare eklogi och betydligt vanligare. En fortlöpande minskning på nationell nivå bedöms pågå, huvudsakligen p.g.a. slutavverkning av äldre skog. Omfattningen är dock svår att bedöma. Senaste decennierna dock ökande i sydligaste Sverige troligen till följd av klimatförändringar och finns nu även i yngre granplanteringar. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (1500-20000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (500). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 1000 (150-2000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1500 (836-1500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (C2a(i)).
Konventioner Typisk art i 9010 Taiga (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Skogsstyrelsens signalart
Gropticka är en ticka med mer eller mindre vidväxt, ofta tunglikt utsträckt hatt. Den växer ensam eller taktegellagt och hattarna kan bli upp till 10 cm stora. Hattens ovansida är vit i färskt tillstånd men blir vid torkning ljust brunaktig. På hatten bildas droppar som efter torkning syns som gropar i hattytan. Porlagret är vitt med en svagt grön nyans. Den har en bitter smak. Sporerna är smalt elliptiska eller cylindriska. Den liknar bitterticka (Oligoporus stipticus) men skiljer sig från denna genom groparna på hattytan.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för gropticka

Länsvis förekomst och status för gropticka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för gropticka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Gropticka förekommer främst i de östra delarna av Götaland och Svealand. Den är rapporterad från nordöstra Skåne i söder till Medelpad i norr. Ett par fynd från Värmland och ett från centrala Västergötland markerar artens västgräns i Sverige. Den är känd från Danmark och södra Finland men tycks saknas i Norge. I övriga Europa följer den granens naturliga utbredning men är överallt sällsynt. Gropticka förekommer i hela norra barrskogsbältet genom Asien och Nordamerika.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Polyporales  
  • Familj
    Fomitopsidaceae  
  • Släkte
    Postia  
  • Art
    Postia guttulata(Peck) Jülich - gropticka
    Synonymer
    Polyporus guttulatus Peck
    Oligoporus guttulatus (Peck) Gilb. & Ryvarden
    Tyromyces guttulatus (Peck) Murrill
    Spongiporus guttulatus (Peck) A.David
    Tyromyces stipticus f. guttulatus (Peck) Domański, Orloś & Skirg.

En vedlevande svamp som orsakar brunröta hos gran. Den växer främst på lågor och stubbar men kan också uppträda vid basen av levande träd. De flesta fynden är gjorda i äldre granskog men den tycks inte vara bunden till sådana miljöer. I något fall har den vuxit på granstubbar i en hagmark och vid ett annat tillfälle på gran i en hällmarkstallskog.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
Levande träd (Har betydelse)
Dött träd (Viktig)
Arten uppträder främst i äldre granskog i södra Sverige. I denna del av landet är äldre skogar sällsynta vilket på sikt hotar artens överlevnad.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Ett urval av artens fyndplatser bör återbesökas och artens förekomst kartläggas. Skogsbestånd där gropticka återfinns bör lämnas till fri utveckling. För att bibehålla arten i landet på sikt krävs att fler områden med gammal barrskog skyddas i Götaland och Svealand.
Utländska namn – NO: Dråpekjuke, FI: Tippahaprakääpä.

Kotiranta, H. & Niemelä, T. 1996. Uhanalaiset käävät Suomessa (Threatened polypores in Finland). Oy Edita Ab, Helsinki.

Ryvarden, L. & Gilbertson, R.L. 1994. European Polypores 2. Fungiflora, Oslo.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Karl-Henrik Larsson 1997.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Polyporales  
  • Familj
    Fomitopsidaceae  
  • Släkte
    Postia  
  • Art
    Postia guttulata, (Peck) Jülich - gropticka
    Synonymer
    Polyporus guttulatus Peck
    Oligoporus guttulatus (Peck) Gilb. & Ryvarden
    Tyromyces guttulatus (Peck) Murrill
    Spongiporus guttulatus (Peck) A.David
    Tyromyces stipticus f. guttulatus (Peck) Domański, Orloś & Skirg.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Karl-Henrik Larsson 1997.