Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  grynig ärrlav

Organismgrupp Lavar Sticta limbata
Grynig ärrlav Lavar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Grynig ärrlav består ofta av en enda, 1–3 cm bred lob som är avrundad eller har små oregelbundna inskärningar. Kanten har blågrå soral som ibland sprider sig till ovansidan av bålen. Ovansidan är brun till gråbrun, undersidan ljusbrun och filtartad och har spridda porer (cypheller). Apothecier är mycket sällsynta. Grynig ärrlav skiljer sig från sina släktingar ärrlav Sticta sylvatica och stiftärrlav S. fuliginosa bl.a. på att den har soral och inte isidier. Arten kan även förväxlas med bårdlav Nephroma parile, som dock har kal undersida utan porer.
Utbredning
Länsvis förekomst för grynig ärrlav Observationer i  Sverige för grynig ärrlav
Svensk förekomst
Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Grynig ärrlav är känd från fyra lokaler i Bohuslän samt en lokal vardera i Småland och Dalsland. Arten har försvunnit från alla sina svenska lokaler och sågs senast 1985 i Vågsäter i Dalsland. Laven har en markerat västlig utbredning i Europa med några enstaka förekomster i Mellaneuropa samt längs Medelhavskusten. Den finns även i Nordafrika, Nordamerika, Sydamerika och Australien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Tidigare känd från sex lokaler men sågs senast 1985 på en en trädstam i Dalsland. Intensivt eftersökt men inte återfunnen. En suboceanisk art som växer på mossiga ädellövträd och klippor i halvöppna miljöer med mycket hög och jämn luftfuktighet. Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Under de kommande 50 åren förväntas minskningstakten uppgå till 100 %. Under en tidsperiod om 50 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 100 %. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1985.
Ekologi
Laven förekom på mossiga ädellövträd och klippor i halvöppna miljöer nära vatten, ofta tillsammans med andra Sticta-arter.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Vattendrag
Vattendrag
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· triviallövträd
· triviallövträd
Levande träd
Levande träd
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· mossor
· mossor
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Lecanoromycetes, Ordning Peltigerales, Familj Lobariaceae, Släkte Sticta (ärrlavar), Art Sticta limbata (Sm.) Ach. - grynig ärrlav Synonymer Lichen limbatus Sm.

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Tidigare känd från sex lokaler men sågs senast 1985 på en en trädstam i Dalsland. Intensivt eftersökt men inte återfunnen. En suboceanisk art som växer på mossiga ädellövträd och klippor i halvöppna miljöer med mycket hög och jämn luftfuktighet. Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Under de kommande 50 åren förväntas minskningstakten uppgå till 100 %. Under en tidsperiod om 50 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 100 %. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1985.

Åtgärdsprogram Fastställt
Grynig ärrlav består ofta av en enda, 1–3 cm bred lob som är avrundad eller har små oregelbundna inskärningar. Kanten har blågrå soral som ibland sprider sig till ovansidan av bålen. Ovansidan är brun till gråbrun, undersidan ljusbrun och filtartad och har spridda porer (cypheller). Apothecier är mycket sällsynta. Grynig ärrlav skiljer sig från sina släktingar ärrlav Sticta sylvatica och stiftärrlav S. fuliginosa bl.a. på att den har soral och inte isidier. Arten kan även förväxlas med bårdlav Nephroma parile, som dock har kal undersida utan porer.

Svensk förekomst Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för grynig ärrlav

Länsvis förekomst och status för grynig ärrlav baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för grynig ärrlav

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Grynig ärrlav är känd från fyra lokaler i Bohuslän samt en lokal vardera i Småland och Dalsland. Arten har försvunnit från alla sina svenska lokaler och sågs senast 1985 i Vågsäter i Dalsland. Laven har en markerat västlig utbredning i Europa med några enstaka förekomster i Mellaneuropa samt längs Medelhavskusten. Den finns även i Nordafrika, Nordamerika, Sydamerika och Australien.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Peltigerales  
  • Underordning
    Peltigerineae  
  • Familj
    Lobariaceae  
  • Släkte
    Sticta - ärrlavar 
  • Art
    Sticta limbata(Sm.) Ach. - grynig ärrlav
    Synonymer
    Lichen limbatus Sm.

Laven förekom på mossiga ädellövträd och klippor i halvöppna miljöer nära vatten, ofta tillsammans med andra Sticta-arter.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Jordbrukslandskap

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog, Lövskog, Ädellövskog, Triviallövskog, Vattendrag

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· triviallövträd - Trivial deciduous forest trees - red list assemblage (Viktig)
Levande träd (Har betydelse)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· mossor - Bryophyta s.lat. (Viktig)
Berg/hårdbotten (Viktig)
I Bohuslän har arten troligen försvunnit p.g.a. igenväxning och konkurrens från andra arter, främst mossor. En stark utglesning av träd- och buskskikten kan också ha medfört att arten försvunnit, då detta medför ett torrare lokalklimat. Arten är dessutom känslig för luftföroreningar.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Om arten återfinns måste lokalen skyddas.

Åtgärdsprogram Fastställt
Utländska namn – NO: Grynporelav.

Degelius, G. 1935. Das ozeanische Element der Strauch- und Laubflechtenflora von Skandinavien. Acta Phytogeogr. Suec. 7.

Löfgren, O. & Moberg, R. 1984. Oceaniska lavar i Sverige och deras tillbakagång. SNV PM 1819.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roland Moberg 1984. Rev. Ulf Arup 1999. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Lecanoromycetes  
  • Underklass
    Lecanoromycetidae  
  • Ordning
    Peltigerales  
  • Underordning
    Peltigerineae  
  • Familj
    Lobariaceae  
  • Släkte
    Sticta - ärrlavar 
  • Art
    Sticta limbata, (Sm.) Ach. - grynig ärrlav
    Synonymer
    Lichen limbatus Sm.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roland Moberg 1984. Rev. Ulf Arup 1999. © ArtDatabanken, SLU 2005.