Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  gul hålblomfluga

Organismgrupp Tvåvingar, Flugor Mallota megilliformis
Gul hålblomfluga Tvåvingar, Flugor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En stor, humlelik art. Hela kroppen har lång, blekgul till rödgul, ullig behåring. Tredje antennsegmentet är dubbelt så brett som långt, och vingribborna ser ut som hos övriga slamflugor (tribus Eristalini). Mycket sällsynt i närheten av ihåliga lövträd i Svealand och sydöstra Norrland.

Längd 13-17 mm. Ansikte svart med bred blank mittstrimma, på sidorna med vit pudring och lång vit behåring. Panna med enbart gula hår. Antenner svarta med gult, naket antennborst. Ögon nakna; hanens åtskilda något mer än bredden av ett punktöga, honans brett åtskilda. Kroppens grundfärg är metallisk svartgrön, vilket dock endast framträder på bakkroppen. Behåringen är tätt ullig; på ryggskölden och bakkroppens bas rödgul, baktill ofta blekare gul (ibland dock nästan enfärgad över hela kroppen). Ryggskölden är något pudrad. Bakkroppen är oval och välvd. Vingarna har en mörk vingfläck. Benen är i huvudsak svarta; framför allt mellanfötterna är dock ljusare (gulaktiga). Baklåren är kraftigt förtjockade, bakskenbenen böjda och tillplattade.
Arten liknar gula former av åkerhumla Bombus pascuorum, backhumla B. humilis och mosshumla B. muscorum, och kan vara svår att skilja från dessa arter i fält.
Utbredning
Länsvis förekomst för gul hålblomfluga Observationer i  Sverige för gul hålblomfluga
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
De åtta hanar som låg till grund för Falléns beskrivning av gul hålblomfluga insamlades av Zetterstedt i hasselsnår (”Coryletis”) den 20 juni 1813 nära Lärketorp i Östergötland. Under 1800-talet påträffades även fem exemplar av flugan i Uppland. Därefter har exemplar insamlats i Värmland 1937, i Dalarna 1946, 1986 och 1991, i Gästrikland 1952 och senast märkligt nog i Skröven i Lule lappmark 2004. I Norge gjordes ett fynd av en hane den 9 juni 1994 i Akershus, Fetsund. Möjligen finns även ett fynd från 1800-talet. Från Finland finns minst 16 fynd från mitten av 1800-talet fram till 1990-talet. De härrör främst från Åland, men även från övriga delar av södra Finland. Det senaste fyndet gjordes 1991 i Södra Savolax. De senaste norska och finska fynden inger hopp om att det kan finnas en population inom området Akershus-Värmland-Dalarna-Uppland/Gästrikland-Åland-Södra Savolax och vidare österut. Fyndet i Lule lappmark kan möjligen tyda på att det även finns en en nordligare population. I övriga Europa förekommer eller förekom arten sällsynt i Estland, Lettland, Litauen, Tyskland, Polen, Vitryssland, Ryssland och Ukraina. I Tyskland finns fyra insamlade 1800-talsexemplar från Berlinområdet samt en äldre ospecificerad uppgift från Rheinhessen. En uppgift om förekomst i Frankrike är sannolikt felaktig. Världsutbredningen omfattar även Sibirien österut till Stilla havet och Sachalin. Arten har en nordligare utbredning än Mallota cimbiciformis, och förekommer tydligen inte i Sydeuropas bergskedjor. Dess nuvarande utbredning behöver verifieras på sina håll.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(i,ii,iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Gul hålblomfluga är en stor, vacker, blombesökande art som inte torde vara förbisedd i någon större omfattning. Flera äldre belägg (1800-tal) finns från Östergötland och Uppland samt (mitten av 1900-talet) från Värmland, Dalarna och Gotska Sandön. Under senaste 50-årsperioden är arten känd frånsporadiska fynd Värmland-Ångermanland. Detta indikerar att arten gått tillbaka och kanske helt försvunnit från stora delar av sitt tidigare utbredningsområde. Larven utvecklas sannolikt i fuktiga eller vattenfyllda röthål i gamla lövträd, bl.a. björk av fyndlokalerna att döma. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (5-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 80 (20-800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv)).
Ekologi
Tyvärr saknas ekologiska uppgifter om de svenska fynden av gul hålblomfluga. Områden med lång kontinuitet av ihåliga lövträd borde passa arten; under det senaste århundradet kanske främst hamlade askar samt gårdsträd och allér i jordbruksbygder. Det enda norska fyndet gjordes på blommande hagtorn Crataegus sp. i ett område med ihåliga askar Fraxinus excelsior och lönnar Acer platanoides. Från Finland finns en uppgift om blombesök i mitten av juni på häckspirea Spiraea salicifolia och hundkäx Anthriscus sylvestris. Flugan påträffas sällan eftersom den ofta verkar hålla till högt upp i trädkronorna, och den kan dessutom vara förbisedd på grund av förväxling med vissa humlor. På Åland förekommer den lokalt i gamla ihåliga askar i den småskaliga jordbruksbygden. En bidragande orsak till att arten finns kvar på Åland kan vara att avverkning av sådana träd är förbjuden där. Utanför Norden uppges arten även leva i områden med ekar Quercus spp. och avenbokar Carpinus spp. Flugan har också setts besöka blommande viden Salix spp., patrullera vid snår av Rubus-arter eller sätta sig för att vila på deras blad. Den svenska flygtiden infaller huvudsakligen kring midsommar, men det finns också ett fynd från början av september. Det saknas detaljerade uppgifter om larvens krav på sin utvecklingsmiljö.
Landskapstyper
Skog
Skog
Urban miljö
Urban miljö
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Ädellövskog
Ädellövskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Ved och bark
Ved och bark
Levande träd
Levande träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Syrphidae (blomflugor), Släkte Mallota (hålblomflugor), Art Mallota megilliformis (Fallén, 1817) - gul hålblomfluga Synonymer gul ullblomfluga

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(i,ii,iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Gul hålblomfluga är en stor, vacker, blombesökande art som inte torde vara förbisedd i någon större omfattning. Flera äldre belägg (1800-tal) finns från Östergötland och Uppland samt (mitten av 1900-talet) från Värmland, Dalarna och Gotska Sandön. Under senaste 50-årsperioden är arten känd frånsporadiska fynd Värmland-Ångermanland. Detta indikerar att arten gått tillbaka och kanske helt försvunnit från stora delar av sitt tidigare utbredningsområde. Larven utvecklas sannolikt i fuktiga eller vattenfyllda röthål i gamla lövträd, bl.a. björk av fyndlokalerna att döma. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (5-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 80 (20-800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv)).
En stor, humlelik art. Hela kroppen har lång, blekgul till rödgul, ullig behåring. Tredje antennsegmentet är dubbelt så brett som långt, och vingribborna ser ut som hos övriga slamflugor (tribus Eristalini). Mycket sällsynt i närheten av ihåliga lövträd i Svealand och sydöstra Norrland.

Längd 13-17 mm. Ansikte svart med bred blank mittstrimma, på sidorna med vit pudring och lång vit behåring. Panna med enbart gula hår. Antenner svarta med gult, naket antennborst. Ögon nakna; hanens åtskilda något mer än bredden av ett punktöga, honans brett åtskilda. Kroppens grundfärg är metallisk svartgrön, vilket dock endast framträder på bakkroppen. Behåringen är tätt ullig; på ryggskölden och bakkroppens bas rödgul, baktill ofta blekare gul (ibland dock nästan enfärgad över hela kroppen). Ryggskölden är något pudrad. Bakkroppen är oval och välvd. Vingarna har en mörk vingfläck. Benen är i huvudsak svarta; framför allt mellanfötterna är dock ljusare (gulaktiga). Baklåren är kraftigt förtjockade, bakskenbenen böjda och tillplattade.
Arten liknar gula former av åkerhumla Bombus pascuorum, backhumla B. humilis och mosshumla B. muscorum, och kan vara svår att skilja från dessa arter i fält.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för gul hålblomfluga

Länsvis förekomst och status för gul hålblomfluga baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för gul hålblomfluga

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



De åtta hanar som låg till grund för Falléns beskrivning av gul hålblomfluga insamlades av Zetterstedt i hasselsnår (”Coryletis”) den 20 juni 1813 nära Lärketorp i Östergötland. Under 1800-talet påträffades även fem exemplar av flugan i Uppland. Därefter har exemplar insamlats i Värmland 1937, i Dalarna 1946, 1986 och 1991, i Gästrikland 1952 och senast märkligt nog i Skröven i Lule lappmark 2004. I Norge gjordes ett fynd av en hane den 9 juni 1994 i Akershus, Fetsund. Möjligen finns även ett fynd från 1800-talet. Från Finland finns minst 16 fynd från mitten av 1800-talet fram till 1990-talet. De härrör främst från Åland, men även från övriga delar av södra Finland. Det senaste fyndet gjordes 1991 i Södra Savolax. De senaste norska och finska fynden inger hopp om att det kan finnas en population inom området Akershus-Värmland-Dalarna-Uppland/Gästrikland-Åland-Södra Savolax och vidare österut. Fyndet i Lule lappmark kan möjligen tyda på att det även finns en en nordligare population. I övriga Europa förekommer eller förekom arten sällsynt i Estland, Lettland, Litauen, Tyskland, Polen, Vitryssland, Ryssland och Ukraina. I Tyskland finns fyra insamlade 1800-talsexemplar från Berlinområdet samt en äldre ospecificerad uppgift från Rheinhessen. En uppgift om förekomst i Frankrike är sannolikt felaktig. Världsutbredningen omfattar även Sibirien österut till Stilla havet och Sachalin. Arten har en nordligare utbredning än Mallota cimbiciformis, och förekommer tydligen inte i Sydeuropas bergskedjor. Dess nuvarande utbredning behöver verifieras på sina håll.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Eristalinae  
  • Tribus
    Eristalini  
  • Släkte
    Mallota - hålblomflugor 
  • Art
    Mallota megilliformis(Fallén, 1817) - gul hålblomfluga
    Synonymer
    gul ullblomfluga

Tyvärr saknas ekologiska uppgifter om de svenska fynden av gul hålblomfluga. Områden med lång kontinuitet av ihåliga lövträd borde passa arten; under det senaste århundradet kanske främst hamlade askar samt gårdsträd och allér i jordbruksbygder. Det enda norska fyndet gjordes på blommande hagtorn Crataegus sp. i ett område med ihåliga askar Fraxinus excelsior och lönnar Acer platanoides. Från Finland finns en uppgift om blombesök i mitten av juni på häckspirea Spiraea salicifolia och hundkäx Anthriscus sylvestris. Flugan påträffas sällan eftersom den ofta verkar hålla till högt upp i trädkronorna, och den kan dessutom vara förbisedd på grund av förväxling med vissa humlor. På Åland förekommer den lokalt i gamla ihåliga askar i den småskaliga jordbruksbygden. En bidragande orsak till att arten finns kvar på Åland kan vara att avverkning av sådana träd är förbjuden där. Utanför Norden uppges arten även leva i områden med ekar Quercus spp. och avenbokar Carpinus spp. Flugan har också setts besöka blommande viden Salix spp., patrullera vid snår av Rubus-arter eller sätta sig för att vila på deras blad. Den svenska flygtiden infaller huvudsakligen kring midsommar, men det finns också ett fynd från början av september. Det saknas detaljerade uppgifter om larvens krav på sin utvecklingsmiljö.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark, Ädellövskog, Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Ved och bark (Viktig)
Levande träd (Viktig)
Avverkning av äldre skadade eller hamlade träd i ädellövskog, lantgårdar och småbruk, alléer och parker.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Äldre, skadade träd bör bevaras. Förnyelse av parker, alléer och gårdsträd måste planeras långsiktigt och ske på ett sådant sätt att det skapas goda förutsättningar för en obruten succession av hålträd. En bättre kartläggning av artens förekomst och biologi i Sverige behövs för att kunna ge mer konkreta förslag till åtgärder.
Namngivning: Mallota megilliformis (Fallén, 1817). Originalbeskrivning: Syrphus megilliformis. Syrphici Sveciae: 27. Synonym: Zetterstedtia megilliformis Fallén omnämnd i Wahlgren (1909).
Etymologi: megilliformis = Megilla-liknande, pälsbiliknande; Megilla (lat.) = det vetenskapliga namnet på ett släkte bin, numera en synonym till släktet Anthophora (pälsbin); -forma (lat.) = gestalt.
Uttal: [Mallóta megillifórmis]

Bankowska, R. 1963. Munchówki – Diptera. 34 Syrphidae. Klucze do Oznaczania Owadów Polski, 28: 65–69.

Bartsch, H. 1995. Check List for Swedish Hoverflies. Eget förlag, Järfälla.

Bartsch, H. 2001. Swedish Province Catalogue for Hoverflies (Diptera, Syrphidae). Entomologisk tidskrift 122: 189-

Bartsch, H., Binkiewicz, E., Klintbjer, A., Rådén, A & Nasibov, E. 2009. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor: Eristalinae & Microdontinae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Bonsdorff, E. J. 1861. Finlands tvåvingade insekter, (Diptera). Helsingfors.

Falck, M. 1996. Mallota megilliformis (Fallén, 1817) and Chrysotoxum cautum (Harris, 1776) (Diptera: Syrphidae) new to Norway. Fauna norv. Ser. B. 43: 58–60.

Kuznetzov, S.Yu. 1993. A checklist of Latvian, Lithuanian and Estonian hover flies (Diptera, Syrphidae). Dipterological Research 4: 35–47.

Nielsen, T.R. 1999. Check-list and distribution maps of Norwegian Hoverflies, with description of Platycheirus laskai nov. sp. (Diptera, Syrphidae). Norsk Institutt for Naturforskning. Fagrapport 35.Trondheim.

Reemer, M. 2000. Hoverflies in the Pripyatskij National Park in southern Belarus (Diptera, Syrphidae). Volucella 5:139-147.

Rotheray, G. E. 1993. Colour guide to Hoverfly Larvae (Diptera, Syrphidae). Dipterist Digest 9: 1–156.

Rotheray, G. & Gilbert F. 1999. Phylogeny of Palaearctic Syrphidae (Diptera): evidence from larval stages. Zoological Journal of the Linnean Society 127: 1–112.

Röder, G. 1990. Biologie der Schwebfliegen Deutschlands. Erna Bauer Verlag, Keltern Weiler.

Séguy, E. 1961. Diptères Syrphides de l’Europe occidentale. Paris.

Speight, M.C.D. 1989. The Council of Europe and the Conservation of Diptera. Dipterist Digest 2: 3–7.

Speight, M.C.D. 2000. Species accounts of European Syrphidae (Diptera): species of the Atlantic, Continental and Northern Regions. In: Speight, M.C.D., Castella, E., Obrdlik, P. and Ball, S. (eds.) Syrph the Net, the database of European Syrphidae, vol.20. Syrph the Net publications, Dublin.

Speight, M.C.D. & Castella, E. 2000. Range and Status data for European Syrphidae (Diptera): species of the Atlantic, Continental & Northern Regions. In: Speight, M.C.D., Castella, E., Obrdlik, P. and Ball, S.(eds.) Syrph the Net, the database of European Syrphidae , vol. 21, Syrph the Net publications, Dublin.

Violovitsh, N. A. 1983. Sibirian Syrphidae. - Transl. Inst. v.Tax. Zoöl. Univ. van Amsterdam 43: 1–228.

Wolf, D. 1998. Zur Schwebfliegenfauna des Berliner Raums (Diptera, Syrphidae). Volucella 3: 87–132.

Zetterstedt, J.W. 1843. Diptera Scandinaviae. II.

Zetterstedt, J.W. 1852. Diptera Scandinaviae. XI.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans Bartsch 1999. Rev. Hans Bartsch 2001. © ArtDatabanken, SLU 2006 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Eristalinae  
  • Tribus
    Eristalini  
  • Släkte
    Mallota - hålblomflugor 
  • Art
    Mallota megilliformis, (Fallén, 1817) - gul hålblomfluga
    Synonymer
    gul ullblomfluga
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans Bartsch 1999. Rev. Hans Bartsch 2001. © ArtDatabanken, SLU 2006 (naturvårdsinformation).