Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  gulfläcksticka

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Skeletocutis ochroalba
Gulfläcksticka Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Gulfläcksticka bildar ett- eller fleråriga sega resupinata fruktkroppar, som någon gång kan bilda hattar. Då hattar bildas är dessa 2–3 cm breda och med en 1,5 cm utstående del. De är medeltjocka, 2–4 mm. Hattkanten är något inrullad. Hattytan är lätt skrovlig, något luden, ockra till ockrabrun till orange. Den är ej zonerad men kan ha smala, mörka gelatinösa band. Porerna är kantiga och mycket små, 6–8 per mm. Porytan som är gräddfärgad till svagt laxröd, mörknar något med åldern och gulnar vid beröring. Köttet är vitaktigt, segt, närmast hymeniet mer gelatinöst och något gulnande. I mikroskop syns grenade utskott som kommer från de generativa hyferna, dessa har söljor och är kristallbelagda. Sporerna är 3,5–4 x 0,7–0,8 µm.
Utbredning
Länsvis förekomst för gulfläcksticka Observationer i  Sverige för gulfläcksticka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Gulfläckstickan är bara känd från fyra växtplatser i Sverige (varav tre är aktuella) med en lokal vardera i Östergötland, Uppland, Dalarna och Gästrikland. Den har en boreal utbredning och är i Europa bara känd från Sverige, Finland och Estland. Den är även rapporterad från Kina. Svampen beskrevs första gången 1985 från Hudson Bay-området i Canada.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Sårbar (VU)
Nedbrytare i granlågor i urskogsartad barrskog. Status oklar, men uppenbart en mycket sällsynt art med liten population. Missgynnas av slutavverkning av äldre barrskog, samt att uppväxande brukade skogar innehåller påtagligt mindre mängd granlågor. Antalet reproduktiva individer skattas till 600 (60-1200). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (60). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 60 (6-120). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 200 (28-200) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Svampen lever som vednedbrytare och ger vitröta på liggande stammar av barrträd, främst gran i naturskogsliknande miljöer. Fyndet från Östergötland är på en klen granstock i en fuktig klippskreva.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· gran
· gran
Dött träd
Dött träd
· gran
· gran
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Polyporales, Familj Incrustoporiaceae, Släkte Skeletocutis, Art Skeletocutis ochroalba Niemelä - gulfläcksticka Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Nedbrytare i granlågor i urskogsartad barrskog. Status oklar, men uppenbart en mycket sällsynt art med liten population. Missgynnas av slutavverkning av äldre barrskog, samt att uppväxande brukade skogar innehåller påtagligt mindre mängd granlågor. Antalet reproduktiva individer skattas till 600 (60-1200). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (60). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 60 (6-120). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 200 (28-200) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Gulfläcksticka bildar ett- eller fleråriga sega resupinata fruktkroppar, som någon gång kan bilda hattar. Då hattar bildas är dessa 2–3 cm breda och med en 1,5 cm utstående del. De är medeltjocka, 2–4 mm. Hattkanten är något inrullad. Hattytan är lätt skrovlig, något luden, ockra till ockrabrun till orange. Den är ej zonerad men kan ha smala, mörka gelatinösa band. Porerna är kantiga och mycket små, 6–8 per mm. Porytan som är gräddfärgad till svagt laxröd, mörknar något med åldern och gulnar vid beröring. Köttet är vitaktigt, segt, närmast hymeniet mer gelatinöst och något gulnande. I mikroskop syns grenade utskott som kommer från de generativa hyferna, dessa har söljor och är kristallbelagda. Sporerna är 3,5–4 x 0,7–0,8 µm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för gulfläcksticka

Länsvis förekomst och status för gulfläcksticka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för gulfläcksticka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Gulfläckstickan är bara känd från fyra växtplatser i Sverige (varav tre är aktuella) med en lokal vardera i Östergötland, Uppland, Dalarna och Gästrikland. Den har en boreal utbredning och är i Europa bara känd från Sverige, Finland och Estland. Den är även rapporterad från Kina. Svampen beskrevs första gången 1985 från Hudson Bay-området i Canada.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Polyporales  
  • Familj
    Incrustoporiaceae  
  • Släkte
    Skeletocutis  
  • Art
    Skeletocutis ochroalbaNiemelä - gulfläcksticka

Svampen lever som vednedbrytare och ger vitröta på liggande stammar av barrträd, främst gran i naturskogsliknande miljöer. Fyndet från Östergötland är på en klen granstock i en fuktig klippskreva.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
Dött träd (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
Avverkning av naturskogslika miljöer och av grova granar där gulfläcksticka förekommer är ett direkt hot mot artens fortlevnad. Alla skogliga åtgärder som innebär att lågor och döda eller skadade träd tas bort missgynnar arten. På sikt är minskad tillgång till lämpligt substrat och krympande areal naturskog ett hot, framförallt råder brist på grov ved som lågor i sena nedbrytningsstadier. Ytterligare fragmentering av skogslandskapet minskar artens möjligheter till spridning.

Påverkan
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
Gamla granskogar som hyser arten undantas helt från rationellt skogsbruk. Arten gynnas av om fler barrskogar avsätts till fri utveckling. Befintliga vindfällen, döende träd, torrakor och lågor lämnas intakta. Ett långsiktigt tillförsäkrande om framtida tillgång till ved är en förutsättning för artens fortlevnad i området. Eventuellt kan man bidra till att grova lågor nyskapas genom att fälla eller skada träd och låta dem ligga. Markägare, brukare och myndigheter uppmärksammas på att arten är hotad. Arten kan vara förbisedd och bör eftersökas i andra områden med lämpliga miljöer.
Utländska namn – FI: Havuludekääpä.

Dai, Y.C. 2000. A checklist of polypores from northeast China. Karstenia 40:23–29.

Niemelä, T., Kinnunen, J., Lindgren, M., Manninen, O., Miettinen, O., Penttilä, R. & Turunen, O. 2001.

Novelties and records of poroid Basidiomycetes in Finland and adjacent Russia. Karstenia 41: 1–21.

Olofsson, D. 1996. Tickor i Sverige, Projektrapport 1996, sid. 104.

Ryvarden, L. & Gilbertson, R. L. 1993. European Polypores, Part 2. sid. 629. Fungiflora. Oslo.

Toresson, H-G. 1993. Svalgarn, Sveriges senaste naturreservat - ett eldorado för tickor. Jordstjärnan. 14(2): 26–30.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Anders Bohlin, Karin Bohlin & Klas Jaederfeldt 2001.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Polyporales  
  • Familj
    Incrustoporiaceae  
  • Släkte
    Skeletocutis  
  • Art
    Skeletocutis ochroalba, Niemelä - gulfläcksticka
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Anders Bohlin, Karin Bohlin & Klas Jaederfeldt 2001.