Serinus serinus
Gulhämpling
Fåglar
- Ej bedömd NE
- Ej tillämplig NA
- Livskraftig LC
- Kunskapsbrist DD
- Nära hotad NT
- Sårbar VU
- Starkt hotad EN
- Akut hotad CR
- Nationellt utdöd RE
Klass Aves (fåglar), Ordning Passeriformes (tättingar), Familj Fringillidae (finkar), Släkte Serinus, Art Serinus serinus (Linnaeus, 1766) - gulhämpling Synonymer Fringilla Serinus Linnaeus, 1766
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
-
2010 Sårbar (VU°)
-
2005 Sårbar (VU°)
-
2000 Sårbar (VU°)
Dokumentation Gulhämpling föredrar öppna, soliga miljöer och häckar i Sverige huvudsakligen i bebyggda strandtallskogar i Skåne där den även kan uppträda i trädgårdar och parker. Den förekommer dessutom nästan årsvisst i Blekinge, längs Smålandskusten samt på Öland och Gotland. Antalet reproduktiva individer skattas till 80 (60-120). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 120 (80-150) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. Eftersom det finns möjlighet att arten kan invandra från kringliggande länder bedöms utdöenderisken vara lägre än vad övriga tillgängliga data antyder. Därför har rödlistningskategorin justerats från EN till VU. Gulhämpling har starka och stabila bestånd i Polen och Tyskland, vilket är motivet för nedgraderingen. (D).
Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
Länsvis förekomst och status för gulhämpling baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.
Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.
Gulhämplingen kommer ursprungligen från Medelhavsområdet. En expansion norrut över Alperna påbörjades på 1800-talet och fortsatte under 1900-talet. Den första kända häckningen i Norden ägde rum i Falsterbo 1942 varefter tre häckningsfynd gjordes i Skåne på 1940-talet. Från och med 1958 har gulhämplingen varit regelbunden häckfågel längs östra Skånes kuster, länge med en koncentration i Åhustrakten. En inventering 1980 gav uppskattningsvis 40-45 revirhävdande hanar i Skåne, varav 20-21 revir i Åhus. Fortfarande i slutet av 1990-talet var Åhustrakten ett kärnområde för gulhämplingen med t.ex. 30-40 sjungande hanar 1999. Under 2000-talet har utbredningens tyngdpunkt förskjutits söderut längs Skånes östra och sydöstra kusttrakter samtidigt som populationen förefaller ha minskat något. Förutom i Skåne har säkra eller troliga häckningar även konstaterats i Blekinge, Småland, Östergötland, Halland samt på Öland. Enstaka fåglar ses numera ganska regelbundet så långt norrut som Sörmland och Uppland och tillfälliga fynd har t.o.m. registrerats i Västerbotten och Torne lappmark. Det svenska beståndet beräknas för närvarande uppgå till knappt 50 par.
-
RikeAnimalia - djur
-
StamChordata - ryggsträngsdjur
-
UnderstamCraniata - kraniedjur
-
InfrastamVertebrata - ryggradsdjur
-
RanglösGnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur
-
RanglösTeleostomi
-
RanglösOsteichthyes
-
RanglösSarcopterygii - sarcopterygier
-
RanglösTetrapoda - fyrfotadjur
-
RanglösAmniota - amnioter
-
RanglösDiapsida - diapsider
-
RanglösArchosauria - arkosaurier
-
RanglösDinosauria - dinosaurier
-
KlassAves - fåglar
-
OrdningPasseriformes - tättingar
-
FamiljFringillidae - finkar
-
SläkteSerinus
-
ArtSerinus serinus(Linnaeus, 1766) - gulhämplingSynonymerFringilla Serinus Linnaeus, 1766
Gulhämplingen föredrar öppna, soliga miljöer och lever i Sverige huvudsakligen i bebyggda strandtallskogar. Arten är trädhäckande och placerar oftast sitt skålformade bo på fyra-åtta meters höjd ute på tallarnas yttersta grenar. Kullstorlek 3-4 ägg som ruvas i cirka 12 dagar. Gulhämplingen kan föda upp två kullar årligen. Dieten består mest av frön, men ungarna matas även med insekter. Övervintring sker huvudsakligen i Medelhavsländerna men enstaka vinteriakttagelser görs då och då även i Skåne. Det är inte känt vilka faktorer som möjliggjort gulhämplingens expansion.
Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Djurätare (karnivor)
Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Urban miljö
Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap
Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark
Biotoper där arten kan förekomma: Ädellövskog, Trädbärande gräsmark, Barrskog, Lövskog, Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö
Substrat/Föda:Påverkan
- Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
- Avverkning (Viss negativ effekt)
Axelsson, P. 1965. Något om gulhämplingens förekomst i Åhus, Skåne. Fauna och Flora 60: 68–71.
Axelsson, P. 1966. Gulhämplingar vid Åhus 1965–66. Medd. Skånes Orn. Fören. 5: 72–73.
Beckmann, K.O. 1951. Die Vogelwelt Schleswig-Holsteins. Neumünster.
Behrends, O. 1965. Gulirisk (S. serinus) i Sönderjylland. Dansk Ornith. Foren. Tidsskr. 58: 140–141.
Bengtsson, H. 1984. Gulhämplingen Serinus serinus på Öland. Calidris 13: 55–62.
BirdLife International 2004. Birds in Europe: population estimates, trends and conservation status. Cambridge, UK: BirdLife International. (BirdLife Conservation Series No. 12).
Blume, C.A. 1956. Gulirisk (Serinus serinus (L.)) ynglende på Lolland i 1955. Dansk Ornith. Foren. Tidsskr. 50: 335.
Creutz, G. 1968. Die Ausbreitung des Girlitzers (Serinus canaria serinus L.). Der Falke 9: 35–36.
Ferguson-Lees, I. 1968. Serins breeding in southern England. Brit. Birds 61: 87–88.
Flyckt, G. 1989. Gulhämplingsförekomsten i Åhus. Spoven nr 1, 1989: 9–11.
Ketil, P. 1982. Status over 77 bornholmske ynglefuglearter. Bornholmske naturbilleder. Fjælstaunijn. 1982: 88–97.
Kumari, E. 1958. Zum Brutvorkommen des Girlitzes (Serinus serinus L.) im Ostbalticum. Journal für Ornithologie 99: 32–34.
Kumerloeve, H. 1956–57. Vom nordwestlichen Grenzraum der Girlitzverbreitung. Beitr. z. Vogelkunde 5: 77–99.
Köhler, F. 1943. Gulhämplingen (S. canaria serinus) funnen häckande i Falsterbo. Fauna och Flora 38: 3–7.
Mayr, E. 1926. Die Ausbreitung des Girlitzes (S. canaria serinus L.). Journal für Ornithologie 74: 571–671.
Newton, I. 1972. Finches. London.
Nilsson, S. 1983. Gulhämplingen Serinus serinus – ny halländsk häckfågel. Fåglar på Västkusten 17: 65–70.
Olofsson, P. 1998. Gulhämplingen i Åhus 1996-1997. Meddelande nr 19 från Nedre Helgeåns Fågelstation. Spoven nr 1998.
Olofsson, P. 1999. Gulhämplingen i Skåne 1996–1999 - rapport till Elis Wides fond (opublicerad).
Olsson, V. 1969. Gulhämplingen (S. serinus) på frammarsch i Sverige. Fauna och Flora 64: 87–91.
Olsson, V. 1969. Die expansion des Girlitzes (Serinus serinus) in Nordeuropa in den letzen Jahrzehnten. Vogelwarte 25: 147–156.
Olsson, V. 1971. Studies of less familiar birds, 165 Serin. Brit. Birds 64: 213–223.
Otterlind, G. 1954. Flyttning och utbredning. Vår Fågelvärld 13: 1–31, 83–113, 147–167, 245–261.
Smith, K. 1973. Gulhämplingen i nordöstra Skåne. Medd. Skånes Orn. Fören. 12: 61–64.
Tortzen, N.J. 1949. Gulirisken (S. canarius serinus) ynglende ved Naestved. Dansk Ornith. Foren. Tidsskr. 43: 172–175.
Wittzell, H. 1980. Gulhämplingens förekomst längs Skånes östkust våren 1980. Anser 19: 227–230.
Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.
Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av:
Förf. Paul Axelsson 1987. Rev. Greger Flykt 1994, Patrik Olofsson 2000, Martin Tjernberg 2010.
© ArtDatabanken, SLU 2010.
-
RikeAnimalia - djur
-
StamChordata - ryggsträngsdjur
-
UnderstamCraniata - kraniedjur
-
InfrastamVertebrata - ryggradsdjur
-
RanglösGnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur
-
RanglösTeleostomi
-
RanglösOsteichthyes
-
RanglösSarcopterygii - sarcopterygier
-
RanglösTetrapoda - fyrfotadjur
-
RanglösAmniota - amnioter
-
RanglösDiapsida - diapsider
-
RanglösArchosauria - arkosaurier
-
RanglösDinosauria - dinosaurier
-
KlassAves - fåglar
-
OrdningPasseriformes - tättingar
-
FamiljFringillidae - finkar
-
SläkteSerinus
-
ArtSerinus serinus, (Linnaeus, 1766) - gulhämplingSynonymerFringilla Serinus Linnaeus, 1766
Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.
Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av:
Förf. Paul Axelsson 1987. Rev. Greger Flykt 1994, Patrik Olofsson 2000, Martin Tjernberg 2010.
© ArtDatabanken, SLU 2010.