Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  gulhornad rovfluga

Organismgrupp Tvåvingar, Flugor Cyrtopogon luteicornis
Gulhornad rovfluga Tvåvingar, Flugor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Gulhornad rovfluga är 10–13 mm lång med relativt robust kroppsform och svartgrå grundfärg, ofta med guldaktig pudring på ovansidan av mellankroppen. Flertalet av bakkroppslederna är på bakkanternas sidor vita. Ansiktet och bakkroppen har guldgul eller vit behåring, medan hjässan och mellankroppens ovansida är svarthårig. Benens skenben och fötter är övervägande gulröda, liksom den tredje (yttre) antennleden. Hos hannen framträder i regel två större mörka fläckar vingen, som kan vara endera markant svartbruna eller endast antydda som beskuggningar. Arten liknar de båda i Sverige kända släktingarna Cyrtopogon lateralis (tämligen vanlig i större delen av landet) och C. lapponicus (funnen i inre Norrland). Dessa har dock helsvarta antenner och ben, saknar guldgul eller vit behåring i ansiktet, och är i snitt mindre. Hos C. lapponicus är andra och tredje bakkroppslederna längs nästan hela sin bakkant vita. Hos honan av C. lateralis är dessa leder vita endast på bakkanternas sidor, hos hannen är hela dessa leder vitgula. Släktets arter kan bestämmas efter Wahlgren (1907) och Rikhter (1988).
Utbredning
Länsvis förekomst för gulhornad rovfluga Observationer i  Sverige för gulhornad rovfluga
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Gulhornad rovfluga är i Sverige känd från Halland till Norrbotten. Sentida fynd finns från hela området men lokalerna är mycket utspridda Alla förekomstområdena ligger på större sandfält med lång kontinuitet av öppenhet. Förekomsterna ligger långt från varandra utan synbarliga möjligheter till spridning eller återkolonisation dem emellan, och populationen bedöms som kraftigt fragmenterad. Arten är även känd från Norge, Finland och de nordvästra delarna av Ryssland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(ii,iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Arten förekommer på sandmarker med tall i inlandet från Halland till Västerbotten. Arten är tidigare också känd från Småland. Lokalerna är idag starkt isolerade. Arealen öppen sandmark har successivt minskat till följd av igenväxning men också genom exploatering av lokaler. Nya sandtag tas inte upp och äldre planteras aktivt igen. Antalet lokalområden i landet skattas till 70 (20-250). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 280 (80-1000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea och kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(ii,iii)).
Ekologi
Arten är funnen i sandiga hedtallskogar, främst på större isälvsavlagringar med flygsandsdyner i inlandet. Inom dessa har flugor observerats på väl solexponerade platser med ett mosaikartat marktäcke av renlavar, ljung, gräs och öppna sandytor som delvis bundits av hårbjörnmossa. Lokalerna utgörs mestadels av äldre brandfält, skogsvägskärningar, skjutbanor, militära övningsfält eller sandtag. Även på yngre hyggen med sandblottor efter fläckmarkberedning har arten iakttagits. Inom Sörmons dynområde har arten också påträffats i ett 100-årigt tallskogsbestånd, som var förhållandevis glest och solgenomsläppligt och beläget på en sydvänd dyn. På Alderängarna påträffades arten i en halvöppen örtrik buskmosaik på torrlagda och igenväxande klappersten- och sandsediment längs Dalälven. Arten påträffas vanligen under mitten – slutet av juni, men fynd föreligger också från början av maj respektive augusti. Flugorna sitter gärna på rotvältor och nedfallna grenar ett stycke ovanför marken, och spejar efter flygande byten i form av diverse andra insekter. Sannolikt lägger honan sina ägg i sand, där larverna sedan utvecklas. (Hos släktingen C. lateralis har konstaterats att larverna utvecklas i sand med inslag av lera; Melin 1923.)
Landskapstyper
Skog
Skog
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Blottad mark
Blottad mark
Buskmark
Buskmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Levande djur
Levande djur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Asilidae (rovflugor), Släkte Cyrtopogon, Art Cyrtopogon luteicornis (Zetterstedt, 1842) - gulhornad rovfluga Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(ii,iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Arten förekommer på sandmarker med tall i inlandet från Halland till Västerbotten. Arten är tidigare också känd från Småland. Lokalerna är idag starkt isolerade. Arealen öppen sandmark har successivt minskat till följd av igenväxning men också genom exploatering av lokaler. Nya sandtag tas inte upp och äldre planteras aktivt igen. Antalet lokalområden i landet skattas till 70 (20-250). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 280 (80-1000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea och kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(ii,iii)).

Åtgärdsprogram Framtagande avbrutet
Gulhornad rovfluga är 10–13 mm lång med relativt robust kroppsform och svartgrå grundfärg, ofta med guldaktig pudring på ovansidan av mellankroppen. Flertalet av bakkroppslederna är på bakkanternas sidor vita. Ansiktet och bakkroppen har guldgul eller vit behåring, medan hjässan och mellankroppens ovansida är svarthårig. Benens skenben och fötter är övervägande gulröda, liksom den tredje (yttre) antennleden. Hos hannen framträder i regel två större mörka fläckar vingen, som kan vara endera markant svartbruna eller endast antydda som beskuggningar. Arten liknar de båda i Sverige kända släktingarna Cyrtopogon lateralis (tämligen vanlig i större delen av landet) och C. lapponicus (funnen i inre Norrland). Dessa har dock helsvarta antenner och ben, saknar guldgul eller vit behåring i ansiktet, och är i snitt mindre. Hos C. lapponicus är andra och tredje bakkroppslederna längs nästan hela sin bakkant vita. Hos honan av C. lateralis är dessa leder vita endast på bakkanternas sidor, hos hannen är hela dessa leder vitgula. Släktets arter kan bestämmas efter Wahlgren (1907) och Rikhter (1988).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för gulhornad rovfluga

Länsvis förekomst och status för gulhornad rovfluga baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för gulhornad rovfluga

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Gulhornad rovfluga är i Sverige känd från Halland till Norrbotten. Sentida fynd finns från hela området men lokalerna är mycket utspridda Alla förekomstområdena ligger på större sandfält med lång kontinuitet av öppenhet. Förekomsterna ligger långt från varandra utan synbarliga möjligheter till spridning eller återkolonisation dem emellan, och populationen bedöms som kraftigt fragmenterad. Arten är även känd från Norge, Finland och de nordvästra delarna av Ryssland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Asiloidea  
  • Familj
    Asilidae - rovflugor 
  • Underfamilj
    Stenopogoninae  
  • Släkte
    Cyrtopogon  
  • Art
    Cyrtopogon luteicornis(Zetterstedt, 1842) - gulhornad rovfluga

Arten är funnen i sandiga hedtallskogar, främst på större isälvsavlagringar med flygsandsdyner i inlandet. Inom dessa har flugor observerats på väl solexponerade platser med ett mosaikartat marktäcke av renlavar, ljung, gräs och öppna sandytor som delvis bundits av hårbjörnmossa. Lokalerna utgörs mestadels av äldre brandfält, skogsvägskärningar, skjutbanor, militära övningsfält eller sandtag. Även på yngre hyggen med sandblottor efter fläckmarkberedning har arten iakttagits. Inom Sörmons dynområde har arten också påträffats i ett 100-årigt tallskogsbestånd, som var förhållandevis glest och solgenomsläppligt och beläget på en sydvänd dyn. På Alderängarna påträffades arten i en halvöppen örtrik buskmosaik på torrlagda och igenväxande klappersten- och sandsediment längs Dalälven. Arten påträffas vanligen under mitten – slutet av juni, men fynd föreligger också från början av maj respektive augusti. Flugorna sitter gärna på rotvältor och nedfallna grenar ett stycke ovanför marken, och spejar efter flygande byten i form av diverse andra insekter. Sannolikt lägger honan sina ägg i sand, där larverna sedan utvecklas. (Hos släktingen C. lateralis har konstaterats att larverna utvecklas i sand med inslag av lera; Melin 1923.)

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog, Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Exploaterad miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna strandbiotoper, Blottad mark, Buskmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Levande djur (Viktig)
Arten hotas av igenväxning av öppna sandytor, både av spontan igenväxning och av aktiv igenplantering. Effektiv brandbekämpning, upphört skogsbete och plantering med framförallt tall under de senaste 100 åren har lett till en drastisk minskning av öppna till sparsamt bevuxna sandmiljöer i inlandets hedtallskogar. I viss mån har minskningen av öppna sandytor kompenserats av ett tätare skogsvägnät och av sandtäkter. Det är dock tveksamt om kompensationen är tillräcklig på längre sikt, dels pga att i övrigt lämpliga skogsvägsträckor i regel är alltför beskuggade av omgivande uppväxande tallar under huvuddelen av trädens omloppstid (i Svealand vanligen under 80–85 år av ca 100), dels pga att avslutade sandtäkter efterbehandlas och planteras igen och inga nya täkter kommer till. Även minskad militär övningsaktivitet kommer på sikt att innebära igenväxning av öppna sandytor. Upphörd hävd i kombination med ökat atmosfäriskt kvävenedfall har också bidragit till att öppna sandytor på inlandets dynområden och sandfält vuxit igen. En orsak till att arten under senare decennier bara är funnen på större sandområden kan vara att kontinuiteten av lämpligt öppna sandmiljöer brutits i högre grad på mindre sandområden, och att arten har en begränsad förmåga att spåra upp nya öppna sandmiljöer som är belägna på längre avstånd med ogynnsam miljö emellan.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Länsstyrelsernas miljöenheter bör skaffa sig underlag om vilka täkter som är belägna i områden med stort inslag av moigt–sandigt material, och rekommendera markägare att täkterna skall skötas för att gynna fauna och flora efter att de brukats färdigt. Detta innebär att istället för efterbehandling inklusive igenplantering skall åtminstone alla SO- till SV-orienterade sluttningar och skärningar och några tiotals meter breda zoner nedom dessa lämnas orörda. Vidare skall merparten av uppväxande, skuggande träd röjas undan med jämna mellanrum. Sådana generella hänsynstaganden för slutbrukade täkter gynnar ett stort antal rödlistade arter som är knutna till öppna sandmiljöer, utöver gulhornad rovfluga. För dokumenterat värdefulla täkter ur naturvårdssynpunkt kan privata markägare via skogsvårds-styrelser eller länsstyrelser erbjudas att få teckna naturvårdsavtal och erhålla NOKÅS-bidrag för lämpliga röjningar och andra åtgärder som gynnar hotade sandmarksarter. Inom större sandiga hedtallskogar bör naturvårdsbränningar utföras, gärna enligt en rotationsmodell som omfattar ett antal närbelägna bestånd som bränns växelvis. Bränningarna bör dels vara såpass hårda att större delen av humustäcket konsumeras, framförallt i sydsluttningar, dels inom åtminstone vissa bestånd eller partier utföras med samma täta intervall som forna tiders troliga brandintervall i denna skogstyp, vilket innebär vart 15:e–30:e år. Vidare bör lämpligt sydorienterade sandiga skogsvägsträckor göras mera permanent gynnsamma genom att bredda de trädfria kanterna runtom vägarna till minst 5–10 meter på ömse sidor. Vägarna solexponeras då under en större del av dagen, och kan upprätthålla reproducerande populationer under många fler år än annars (minskad beskuggningseffekt av de uppväxande tallarna). På sandmarker som hållits öppna av bränning, slåtter eller bete, bör fortsatt hävd eftersträvas och stödjas.

Åtgärdsprogram Framtagande avbrutet

Abenius, J. 2006. Gaddsteklar på sandmarker i Jönköpings län. Länsstyrelsen i Jönköpings län. Meddelande nr 2006: 39. 64 s.

Abenius. J. & Larsson, C. 2005. Gaddsteklar och andra insekter i fyra halländska hedområden. Länsstyrelsen Halland. Meddelanden 2005: 6.

Berglind, S.-Å. 2004a. Bevarande av biologisk mångfald i sandiga hedtallskogar – exemplet Sörmon, med särskild inriktning på insekter och sandödla. Länsstyrelsen i Värmlands län, Miljöenheten, Rapport 2004:14.

Berglind, S.-Å. 2004b. Area-sensitivity of the sand lizard and spider wasps in sandy pine heath forests – umbrella species for early successional biodiversity conservation? In: Angelstam, P. et al. (eds), Targets and tools for the maintenance of forest biodiversity. Ecological Bulletins 51:

Frey, R. 1911. Zur Kenntnis der Dipterenfauna Finlands. Acta Soc. pro Fauna et Flora Fennica 34: 35–39.

Gaunitz, S. 1972. Anteckningar om rovflugor. Entl. Tidskr. 93: 123.

Hedström, L. 1991. Svenska insektsfynd – rapport 7. Entl. Tidskr. 112: 133–146.

Melin, D. 1923. Contributions to the knowledge of the biology, metamorphosis and distribution of the Swedish asilids. Almqvist & Wiksells Boktryckeri, Uppsala.

Rikhter, V. A. 1988. Family Asilidae. Pages 778–820 in: Bei-Bienko, G. Y. (ed.), Keys to the insects of the European part of the USSR, Vol. V, Diptera and Siphonaptera, Part 1. Amerind Publishing Co., New Delhi.

Ringdahl, O. 1946. Några anteckningar om insektfaunan på Slättö-sand. Fauna och flora 41: 60–64.

Trojan, P. 1970. Diptera Asilidae. Klucze do oznaczania owadów polski 65: 59.

Zetterstedt, J. W. 1842. Diptera Scandinaviae. I:181–182.

Wahlgren, E. 1907. Tvåvingar, Diptera: I. Orthorapha, 2. Brachycera, Fam. 14-23. Svenska Insektsfauna 11. Almqvist & Wiksells Boktryckeri, Uppsala

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hugo Andersson 1993. Rev. Sven-Åke Berglind 2004, Björn Cederberg 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Asiloidea  
  • Familj
    Asilidae - rovflugor 
  • Underfamilj
    Stenopogoninae  
  • Släkte
    Cyrtopogon  
  • Art
    Cyrtopogon luteicornis, (Zetterstedt, 1842) - gulhornad rovfluga
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hugo Andersson 1993. Rev. Sven-Åke Berglind 2004, Björn Cederberg 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.