Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  gulkronill

Organismgrupp Kärlväxter Hippocrepis emerus
Gulkronill Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Gulkronill är en rikt grenig buske, som blir ungefär meterhög. Bladen är parbladiga med två eller tre bladpar och uddblad som oftast är något större än parbladen. Blommorna är gula, långskaftade och samlade i fåblommiga flockar. Frukterna är långsmala ledbaljor som vid mognaden sönderfaller i enfröiga segment. Gulkronill skiljer sig från övriga i Sverige förekommande gulblommiga ärtväxter med buskartat växtsätt (ginst-arter m fl) genom att bladen är parbladiga och att den inte är taggig.
Utbredning
Länsvis förekomst för gulkronill Observationer i  Sverige för gulkronill
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige förekommer gulkronill spontant på Öland: Stora Alvarets nordöstra del i Sandby socken, västra Landborgen i Kastlösa, Resmo och Räpplinge socknar samt Mittlandskogen i Högsrum, Långlöt och Torslunda socknar och på Gotland: Torsburgens bergväggar och på ytterligare ett antal lokaler på östra delen av ön. Sedan mitten av 1900-talet har en tydlig minskning av de öländska förekomsterna registrerats, både genom att växten på vissa lokaler är utgången och genom att andra förekomster minskat i fråga om individantal. I synnerhet har förekomsterna på Västra landborgen drabbats. En genom herbariematerial från 1958 dokumenterad förekomst i Uppland: Djurö, Munkö har inte kunnat återfinnas. I södra delen av Uppsala har en avvikande sydlig ras av gulkronill såtts in i vägslänter och vuxit upp till meterhöga buskar. I övriga Norden förekommer gulkronill bara i Sydnorge. Artens utbredningsområde är för övrigt Sydeuropa från Alperna och söderut samt från nordöstra Spanien till Främre Asien. Den odlas i någon mån som prydnadsbuske.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Finns endast på Öland och Gotland. Gulkronill växer i sprickor på klintar och i karstområden, vanligen i glesa skogs- eller buskmarker. För kraftig igenväxning men även för kraftig buskröjning på dess lokaler kan misgynna arten. Antalet reproduktiva individer skattas till 3000 (500-5000). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2676 km² och förekomstarean (AOO) till 92 (80-136) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)+2ab(iii)).
Ekologi
De lokaler där gulkronill förekommer spontant är samtliga på kalksten. Den växer i sprickor på klintar, ofta strax nedanför klintkanten, och i karstområden, vanligen i glesa skogs- eller buskmarker. På vissa lokaler finner man ett stort antal småplantor, vilket visar att den lätt etablerar sig. Man bör följa dessa småplantors utveckling för att se hur långlivade de blir. Arten uppfattas som en värmetidsrelikt som hållit sig kvar i områden med mycket sol och på lokaler med gynnsamt mikroklimat. Gulkronill förökar sig främst genom utlöpare och jordstammar, men även genom frön.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Barrskog
Barrskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Blottad mark
Blottad mark
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Fabales (ärtordningen), Familj Fabaceae (ärtväxter), Släkte Hippocrepis (hästskoklövrar), Art Hippocrepis emerus (L.) Lassen - gulkronill Synonymer Coronilla emerus L., Guldkronill, Gulkoronill

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Finns endast på Öland och Gotland. Gulkronill växer i sprickor på klintar och i karstområden, vanligen i glesa skogs- eller buskmarker. För kraftig igenväxning men även för kraftig buskröjning på dess lokaler kan misgynna arten. Antalet reproduktiva individer skattas till 3000 (500-5000). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2676 km² och förekomstarean (AOO) till 92 (80-136) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)+2ab(iii)).
Konventioner Typisk art i 8240 Karsthällmarker (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON))
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Gulkronill är en rikt grenig buske, som blir ungefär meterhög. Bladen är parbladiga med två eller tre bladpar och uddblad som oftast är något större än parbladen. Blommorna är gula, långskaftade och samlade i fåblommiga flockar. Frukterna är långsmala ledbaljor som vid mognaden sönderfaller i enfröiga segment. Gulkronill skiljer sig från övriga i Sverige förekommande gulblommiga ärtväxter med buskartat växtsätt (ginst-arter m fl) genom att bladen är parbladiga och att den inte är taggig.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för gulkronill

Länsvis förekomst och status för gulkronill baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för gulkronill

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige förekommer gulkronill spontant på Öland: Stora Alvarets nordöstra del i Sandby socken, västra Landborgen i Kastlösa, Resmo och Räpplinge socknar samt Mittlandskogen i Högsrum, Långlöt och Torslunda socknar och på Gotland: Torsburgens bergväggar och på ytterligare ett antal lokaler på östra delen av ön. Sedan mitten av 1900-talet har en tydlig minskning av de öländska förekomsterna registrerats, både genom att växten på vissa lokaler är utgången och genom att andra förekomster minskat i fråga om individantal. I synnerhet har förekomsterna på Västra landborgen drabbats. En genom herbariematerial från 1958 dokumenterad förekomst i Uppland: Djurö, Munkö har inte kunnat återfinnas. I södra delen av Uppsala har en avvikande sydlig ras av gulkronill såtts in i vägslänter och vuxit upp till meterhöga buskar. I övriga Norden förekommer gulkronill bara i Sydnorge. Artens utbredningsområde är för övrigt Sydeuropa från Alperna och söderut samt från nordöstra Spanien till Främre Asien. Den odlas i någon mån som prydnadsbuske.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Fabales - ärtordningen 
  • Familj
    Fabaceae - ärtväxter 
  • Släkte
    Hippocrepis - hästskoklövrar 
  • Art
    Hippocrepis emerus(L.) Lassen - gulkronill
    Synonymer
    Coronilla emerus L.
    Guldkronill
    Gulkoronill

De lokaler där gulkronill förekommer spontant är samtliga på kalksten. Den växer i sprickor på klintar, ofta strax nedanför klintkanten, och i karstområden, vanligen i glesa skogs- eller buskmarker. På vissa lokaler finner man ett stort antal småplantor, vilket visar att den lätt etablerar sig. Man bör följa dessa småplantors utveckling för att se hur långlivade de blir. Arten uppfattas som en värmetidsrelikt som hållit sig kvar i områden med mycket sol och på lokaler med gynnsamt mikroklimat. Gulkronill förökar sig främst genom utlöpare och jordstammar, men även genom frön.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Barrskog, Löv-/barrblandskog, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Ädellövskog

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
De hotfaktorer som registrerats mot gulkronill är igenväxning på grund av eutrofiering eller upphört betet samt hårdhänt, urskiljningslös buskröjning på lokalerna.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
På ölandslokaler där igenväxning är aktuell bör bete återupptas, helst av kor. Informationsskyltar bör sättas upp på sådana lokaler som besöks av mycket turister, så att gulkronillen inte skadas oavsiktligt genom plockning eller nedtrampning. Populationernas utveckling bör följas av floraväktare.
Gulkronill är fridlyst. Allozymanalyser visar stora skillnader mellan de svenska och de norska populationerna, något som kan tyda på olika invandringshistoria. Den insådda populationen i Uppsala visar likheter med dem som förekommer i Sydeuropa. Förekomsten på Torsburgen noterades redan av Linné under hans gotländska resa 1741. Utländska namn – NO: Buskvikke, DK: Perlebælg, GB: Scorpion Senna.

Andersson, U.-B. & Gunnarsson, T. 2006. Floraväktarrapport 2005 Ölands botaniska förening. Krutbrännaren 15 (1): 3–49.

Fægri, K. 1960. Maps of Distribution of Norwegian Plants. I. Costal Plants. Universitet i Bergen Skrifter Nr. 26.

Jessen, K. 1931. The Distribution within Denmark of the higher plants II. The distribution of the Papionaceæ within Danmark. Kgl. Dan. Vid. Selsk. Skr. Nat. Math. afd. 9 raekke III.2.

Knutsson, T. m fl 1997. Försvunna, hotade och sårbara kärlväxter på Öland. Krutbrännaren. Suppl. 2.

Lönn, M. & Prentice, H. C. 1995. The structure of allozyme and leaf shape variation in isolated range-margin populations of the shrub Hippocrepis emerus (Leguminosae). Ecography 18: 276–285.

Lönn, M., Prentice, H. C. & Tegelström, H. 1995. Genetic differentiation in Hippocrepis emerus (Leguminosae): allozyme and DNA fingerprint variation in disjunct Scandinavian populations. Molecular Ecology 4: 39–48.

Nilsson, Ö. 1994. Några införda ärtväxter i Uppsala. Svensk Bot. Tidskr. 88: 302–304.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1978. Projekt Linné rapporterar 64–79. Svensk Bot. Tidskr. 72: 1–24.

Petersson, J. 1999. Hotade växter på Gotland. Del 2: Sårbara arter. Rindi 19: 59–118, Sterner, R. 1986. Ölands kärlväxtflora. 2:a rev. uppl. utgiven av Åke Lundqvist. Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lena Jonsell 1995. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Fabales - ärtordningen 
  • Familj
    Fabaceae - ärtväxter 
  • Släkte
    Hippocrepis - hästskoklövrar 
  • Art
    Hippocrepis emerus, (L.) Lassen - gulkronill
    Synonymer
    Coronilla emerus L.
    Guldkronill
    Gulkoronill
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lena Jonsell 1995. ©ArtDatabanken, SLU 2007.