Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  gullvivefjäril

Organismgrupp Fjärilar, Dagfjärilar Hamearis lucina
Gullvivefjäril Fjärilar, Dagfjärilar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En liten dagfjärilsart som något liknar guldvingarnas honor, men som helt saknar de rödaktiga nyanserna på vingarnas ovansidor. Arten är mindre än alla nät- och pärlemorfjärilar och har spetsigare framvingar. Grundfärgen är på ovansidan mörkbrun med små, kantiga, ljust gulbruna fläckar. Fläckarna närmast ytterkanterna har på båda vingparen mörk kärna. Bakvingens undersida har två breda band av vita fläckar mot en brungul botten med små svarta fläckar och streck, vid ytterkanten pilspetsformade. Vingspann 25-29 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för gullvivefjäril Observationer i  Sverige för gullvivefjäril
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Gullvivefjärilen var redan under 1880-talet känd från Skåne, Öland, Östergötland, Södermanland, Uppland och Västmanland. Under första hälften av 1900-talet kunde Blekinge och Småland läggas till den kända utbredningen och under 1970-talet påträffades den även i Närke. En uppgift av Gullander (1959) från Värmland har inte kunnat bekräftas och kan vara felskrivning. Utbredningen är tydligt sydöstlig i landet och nordgränsen sammanfaller med det mildare klimatet runt Mälaren och Hjälmaren, där många av förekomsterna finns på öar. I Skåne förekom arten främst i trakten runt Ringsjön och försvann här sannolikt redan före 1930-talet, samtidigt med många andra rariteter i dessa trakter, då ekskogarna avverkades. Likaså finns inte arten längre kvar i Kronobergs län där den påträffades under början av 1900-talet. Idag har arten sina främsta förekomster i södra hälften av Kalmar län, i Mittlandsskogen på Öland och i Östergötland från slättbygden mellan Linköping, Väderstad och Omberg söderut till Ödeshög och Kinda kommuner. Arten har nyligen återfunnits i Dalhemstrakten i norra Kalmar län, vilket anknyter till utbredningsområdet i Östergötlands län. I Mellansverige förekommer arten idag sannolikt endast på en handfull lokaler på öarna i östra Mälaren, från Ängsö i Västmanland, Selaön i Södermanland till Björkö i Uppland. Flera av dessa förekomster är något överraskande nyupptäckter under de senaste fem åren, vilket visar att arten kan förekomma oupptäckt på småhabitat där den ofta håller sig dold i snårigare partier. En obekräftad men trovärdig uppgift finns vidare också från inlandet vid Funbosjön i Uppland under senare år. Försvinnanden i landet som helhet sammanhänger i hög grad med att den gynnsamma kombinationen av extensiv hävd med oregelbundna längre avbrott och en lämplig nivå av förbuskning i eklandskap och i trakter med större inslag av hassel och ädla lövträd nästan försvunnit genom intensivare markanvändning. I övriga Norden har arten endast förekommit i Danmark, på Själland, men försvann härifrån efter 1960. Den svenska förekomsten är således helt isolerad från förekomsten i Europa och om arten försvinner kan man inte förvänta sig att den kan återinvandra naturligt. Gränsen för mer sammanhängande utbredning i Europa går från norra England genom Belgien, mellersta Tyskland, Tjeckien och sydligaste Polen. Norr om denna gräns förekommer arten bara mycket lokalt med en förekomst nära Östersjökusten i Tyskland, fem i mellersta Polen och tre lokaler genom Baltikum till västra Estland med Ösel, där den är funnen på en handfull lokaler under 1990-talet. Världsutbredningen sträcker sig från norra Portugal och Spanien genom norra Medelhavsområdet till västligaste Turkiet och från England genom Mellaneuropa, Sverige och Baltikum till södra Ural. Öster om en linje mellan Baltikum och Rumänien är arten bara funnen på ett fåtal platser i Ukraina och södra Ryssland. Arten är upptagen i Lettlands rödlista som Hotad, i Tysklands, Belgiens och Polens rödlistor som Sårbar och i Danmarks och Litauens rödlistor som Försvunnen.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii,v); C1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Gullvivefjäril har alltid varit en lokal fjäril knuten till trakter med ett gynnsamt lokalklimat i de nordliga delarna av utbredningen. Denna sträckte sig en gång från centrala Skåne till öar i Hjälmaren och Mälaren. Den finns idag kvar på några få lokaler på öar i Mälaren och lokalt genom centrala Östergötland och sydöstra Småland till Ölands Mittlandsskogar. Från Skåne och Blekinge har den försvunnit genom att gynnsamma livsmiljöer har fragmenterats. Den kräver i sin livsmiljö en småskalig mosaik av öppna och mer slutna ytor. Den finns främst i trakter med övervägande ädellövskog, och där främst i blomrika hässlen, bryn mot smärre skogsängar och halvskuggiga betesmarker med larvens värdväxt gullviva (Primula veris). Efterhand som ängsbruk och betesdrift förändrats, skogsängar vuxit igen och betesmarkerna gödslats samt att skyddande buskskikt ofta röjs bort helt, har de rätta livsmiljöerna med värdväxten minskat starkt och därmed också gullvivefjärilen. Några av artens främsta förekomster i Östergötland är idag i naturreservat. Antalet reproduktiva individer skattas till 1250 (1000-1500). Antalet lokalområden i landet skattas till 70. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 500 (340-600) km². Populationen minskar med mer än 10% inom 10 år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat (missgynnas både av igenväxning och hävd) och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (B2ab(iii,v); C1).
Ekologi
Gullvivefjärilen är knuten till gullviva Primula veris och varma lövskogsmiljöer med hassel och ädla lövträd på näringsrikare mark. Utvecklingsstadierna gynnas av en högre luftfuktighet och små variationer i dygnstemperaturen. Undersökningar i Östergötland har visat att artens miljökrav i Sverige överensstämmer väl med de i England. Fjärilarna flyger normalt från slutet av maj till mitten av juni, ungefär samtidigt inom hela utbredningsområdet i Sverige. Vårar med tidiga sommartemperaturer som 2007 kan den dock kläcka redan i början av maj. Hanar upprättar små revir inom lekar där ett flertal individer ofta utkämpar revirstrider och även jagar bort andra inkräktande insekter och fjärilar. Honor söker sig till dessa lekar för att bli parade. Lekarna upprättas oftast i små solbelysta gläntor, som kan vara trängre passager längs stigar och körspår genom buskmark eller gles skog. Fjärilarna uppsöker inte blomrikare miljöer för födointag och ses sällan på de sparsamma blommorna i sin livsmiljö. Främst hanarna förmodas ha en relativt kort livslängd. Vid äggläggningen väljer honan väl utvuxna blad av gullviva i miljöer som endast i begränsad omfattning exponeras för soluppvärmning. Iakttagelser i Småland visade att honan också kan lägga ägg på grässtrån intill gullviveplantor. I buskmarker väljer honan nordlägen, ca 0,5 m från en skuggande buske. Hon kan också välja gullviveplantor som skuggas av högre gräs och örtvegetation. Idag är det inte ovanligt att honan väljer att lägga sina ägg på gullvivor som får en lagom beskuggning i uppväxande granplanteringar i eklandskap, men denna miljö är mycket kortlivad. Äggen läggs i små grupper, vanligen 2-4 st., på bladundersidorna. Äggen kläcks efter 10-20 dagar och de unga larverna lever sällskapligt. Äldre larver lever solitärt, gömmer sig på markytan under dagen och äter endast under natten. Förpuppningen sker i juli till augusti i skrymslen på markytan och puppan övervintrar. Sannolikt gynnas larvernas nattaktivitet starkt av högre nattemperaturer och vid nordgränsen förekommer arten därför bara i närheten av grunda, större sjöar som utjämnar dygnstemperaturen. Den globala uppvärmningen kan möjligen underlätta artens spridning i Mellansverige till områden på större avstånd från de stora sjöarna. För spridningen måste dock lämpliga habitat finnas relativt tätt då fjärilarna normalt är trogna sin hemmiljö och de som väljer förflyttning sannolikt inte sprider sig mer än 1 km. Arten är säkerligen långsiktigt beroende av att i varje region upprätthålla en metapopulation med ett regelbundet utbyte av individer mellan närbelägna lokala populationer. Detta är särskilt viktigt för denna art då artens livsmiljö är en kort fas av förändring i jordbrukslandskapet, från alltför exponerad under beteshävden till alltför sluten i ett senare stadium av igenväxning och övergång till skogsmark. De lämpliga miljöerna är nästan alltid starkt begränsade till ytan, vilket gör att de lokala populationerna är små, sannolikt ofta under 100 individer. Gullviva är starkt betesgynnad vid extensiv beteshävd. Grobarheten hos fröna underlättas i hög grad av högre temperaturer i blottad jord/tunt växttäcke, speciellt i Mellansverige. Den är också skuggfördragande och som perenn växt kan den kvarstå länge också i nästan helt sluten skog.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Buskmark
Buskmark
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· gullviva
· gullviva
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Riodinidae (metallmärken), Släkte Hamearis, Art Hamearis lucina (Linnaeus, 1758) - gullvivefjäril Synonymer Papilio lucina Linnaeus, 1758

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii,v); C1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Gullvivefjäril har alltid varit en lokal fjäril knuten till trakter med ett gynnsamt lokalklimat i de nordliga delarna av utbredningen. Denna sträckte sig en gång från centrala Skåne till öar i Hjälmaren och Mälaren. Den finns idag kvar på några få lokaler på öar i Mälaren och lokalt genom centrala Östergötland och sydöstra Småland till Ölands Mittlandsskogar. Från Skåne och Blekinge har den försvunnit genom att gynnsamma livsmiljöer har fragmenterats. Den kräver i sin livsmiljö en småskalig mosaik av öppna och mer slutna ytor. Den finns främst i trakter med övervägande ädellövskog, och där främst i blomrika hässlen, bryn mot smärre skogsängar och halvskuggiga betesmarker med larvens värdväxt gullviva (Primula veris). Efterhand som ängsbruk och betesdrift förändrats, skogsängar vuxit igen och betesmarkerna gödslats samt att skyddande buskskikt ofta röjs bort helt, har de rätta livsmiljöerna med värdväxten minskat starkt och därmed också gullvivefjärilen. Några av artens främsta förekomster i Östergötland är idag i naturreservat. Antalet reproduktiva individer skattas till 1250 (1000-1500). Antalet lokalområden i landet skattas till 70. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 500 (340-600) km². Populationen minskar med mer än 10% inom 10 år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat (missgynnas både av igenväxning och hävd) och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (B2ab(iii,v); C1).
Konventioner Typisk art i 6510 Slåtterängar i låglandet (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 6530 Lövängar (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 9070 Trädklädd betesmark (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON))
En liten dagfjärilsart som något liknar guldvingarnas honor, men som helt saknar de rödaktiga nyanserna på vingarnas ovansidor. Arten är mindre än alla nät- och pärlemorfjärilar och har spetsigare framvingar. Grundfärgen är på ovansidan mörkbrun med små, kantiga, ljust gulbruna fläckar. Fläckarna närmast ytterkanterna har på båda vingparen mörk kärna. Bakvingens undersida har två breda band av vita fläckar mot en brungul botten med små svarta fläckar och streck, vid ytterkanten pilspetsformade. Vingspann 25-29 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för gullvivefjäril

Länsvis förekomst och status för gullvivefjäril baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för gullvivefjäril

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Gullvivefjärilen var redan under 1880-talet känd från Skåne, Öland, Östergötland, Södermanland, Uppland och Västmanland. Under första hälften av 1900-talet kunde Blekinge och Småland läggas till den kända utbredningen och under 1970-talet påträffades den även i Närke. En uppgift av Gullander (1959) från Värmland har inte kunnat bekräftas och kan vara felskrivning. Utbredningen är tydligt sydöstlig i landet och nordgränsen sammanfaller med det mildare klimatet runt Mälaren och Hjälmaren, där många av förekomsterna finns på öar. I Skåne förekom arten främst i trakten runt Ringsjön och försvann här sannolikt redan före 1930-talet, samtidigt med många andra rariteter i dessa trakter, då ekskogarna avverkades. Likaså finns inte arten längre kvar i Kronobergs län där den påträffades under början av 1900-talet. Idag har arten sina främsta förekomster i södra hälften av Kalmar län, i Mittlandsskogen på Öland och i Östergötland från slättbygden mellan Linköping, Väderstad och Omberg söderut till Ödeshög och Kinda kommuner. Arten har nyligen återfunnits i Dalhemstrakten i norra Kalmar län, vilket anknyter till utbredningsområdet i Östergötlands län. I Mellansverige förekommer arten idag sannolikt endast på en handfull lokaler på öarna i östra Mälaren, från Ängsö i Västmanland, Selaön i Södermanland till Björkö i Uppland. Flera av dessa förekomster är något överraskande nyupptäckter under de senaste fem åren, vilket visar att arten kan förekomma oupptäckt på småhabitat där den ofta håller sig dold i snårigare partier. En obekräftad men trovärdig uppgift finns vidare också från inlandet vid Funbosjön i Uppland under senare år. Försvinnanden i landet som helhet sammanhänger i hög grad med att den gynnsamma kombinationen av extensiv hävd med oregelbundna längre avbrott och en lämplig nivå av förbuskning i eklandskap och i trakter med större inslag av hassel och ädla lövträd nästan försvunnit genom intensivare markanvändning. I övriga Norden har arten endast förekommit i Danmark, på Själland, men försvann härifrån efter 1960. Den svenska förekomsten är således helt isolerad från förekomsten i Europa och om arten försvinner kan man inte förvänta sig att den kan återinvandra naturligt. Gränsen för mer sammanhängande utbredning i Europa går från norra England genom Belgien, mellersta Tyskland, Tjeckien och sydligaste Polen. Norr om denna gräns förekommer arten bara mycket lokalt med en förekomst nära Östersjökusten i Tyskland, fem i mellersta Polen och tre lokaler genom Baltikum till västra Estland med Ösel, där den är funnen på en handfull lokaler under 1990-talet. Världsutbredningen sträcker sig från norra Portugal och Spanien genom norra Medelhavsområdet till västligaste Turkiet och från England genom Mellaneuropa, Sverige och Baltikum till södra Ural. Öster om en linje mellan Baltikum och Rumänien är arten bara funnen på ett fåtal platser i Ukraina och södra Ryssland. Arten är upptagen i Lettlands rödlista som Hotad, i Tysklands, Belgiens och Polens rödlistor som Sårbar och i Danmarks och Litauens rödlistor som Försvunnen.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Riodinidae - metallmärken 
  • Underfamilj
    Riodininae  
  • Släkte
    Hamearis  
  • Art
    Hamearis lucina(Linnaeus, 1758) - gullvivefjäril
    Synonymer
    Papilio lucina Linnaeus, 1758

Gullvivefjärilen är knuten till gullviva Primula veris och varma lövskogsmiljöer med hassel och ädla lövträd på näringsrikare mark. Utvecklingsstadierna gynnas av en högre luftfuktighet och små variationer i dygnstemperaturen. Undersökningar i Östergötland har visat att artens miljökrav i Sverige överensstämmer väl med de i England. Fjärilarna flyger normalt från slutet av maj till mitten av juni, ungefär samtidigt inom hela utbredningsområdet i Sverige. Vårar med tidiga sommartemperaturer som 2007 kan den dock kläcka redan i början av maj. Hanar upprättar små revir inom lekar där ett flertal individer ofta utkämpar revirstrider och även jagar bort andra inkräktande insekter och fjärilar. Honor söker sig till dessa lekar för att bli parade. Lekarna upprättas oftast i små solbelysta gläntor, som kan vara trängre passager längs stigar och körspår genom buskmark eller gles skog. Fjärilarna uppsöker inte blomrikare miljöer för födointag och ses sällan på de sparsamma blommorna i sin livsmiljö. Främst hanarna förmodas ha en relativt kort livslängd. Vid äggläggningen väljer honan väl utvuxna blad av gullviva i miljöer som endast i begränsad omfattning exponeras för soluppvärmning. Iakttagelser i Småland visade att honan också kan lägga ägg på grässtrån intill gullviveplantor. I buskmarker väljer honan nordlägen, ca 0,5 m från en skuggande buske. Hon kan också välja gullviveplantor som skuggas av högre gräs och örtvegetation. Idag är det inte ovanligt att honan väljer att lägga sina ägg på gullvivor som får en lagom beskuggning i uppväxande granplanteringar i eklandskap, men denna miljö är mycket kortlivad. Äggen läggs i små grupper, vanligen 2-4 st., på bladundersidorna. Äggen kläcks efter 10-20 dagar och de unga larverna lever sällskapligt. Äldre larver lever solitärt, gömmer sig på markytan under dagen och äter endast under natten. Förpuppningen sker i juli till augusti i skrymslen på markytan och puppan övervintrar. Sannolikt gynnas larvernas nattaktivitet starkt av högre nattemperaturer och vid nordgränsen förekommer arten därför bara i närheten av grunda, större sjöar som utjämnar dygnstemperaturen. Den globala uppvärmningen kan möjligen underlätta artens spridning i Mellansverige till områden på större avstånd från de stora sjöarna. För spridningen måste dock lämpliga habitat finnas relativt tätt då fjärilarna normalt är trogna sin hemmiljö och de som väljer förflyttning sannolikt inte sprider sig mer än 1 km. Arten är säkerligen långsiktigt beroende av att i varje region upprätthålla en metapopulation med ett regelbundet utbyte av individer mellan närbelägna lokala populationer. Detta är särskilt viktigt för denna art då artens livsmiljö är en kort fas av förändring i jordbrukslandskapet, från alltför exponerad under beteshävden till alltför sluten i ett senare stadium av igenväxning och övergång till skogsmark. De lämpliga miljöerna är nästan alltid starkt begränsade till ytan, vilket gör att de lokala populationerna är små, sannolikt ofta under 100 individer. Gullviva är starkt betesgynnad vid extensiv beteshävd. Grobarheten hos fröna underlättas i hög grad av högre temperaturer i blottad jord/tunt växttäcke, speciellt i Mellansverige. Den är också skuggfördragande och som perenn växt kan den kvarstå länge också i nästan helt sluten skog.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Buskmark

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· gullviva - Primula veris (Viktig)
Artens behov av ett dynamiskt jordbrukslandskap med lägre intensitet i markanvändningen, skogsbete och längre perioder av icke-nyttjande av betesmark tillfredställs inte längre. Flertalet tidigare livsmiljöer på fastlandet har gått förlorade under 1900-talet genom plantering av gran eller genom alltför intensivt bete och för kraftiga buskröjningar av bl.a. hassel. Inom nu gällande miljöstödsregler har detta hittills varit en av de svårare fjärilsarterna att anpassa skötseln till. Risken är stor att de nu införda anpassningsbara reglerna från Jordbruksverket för artinriktad biotopvård inte beaktas av Länsstyrelsens kontrollörer. Dessa ska fungera som rådgivande för lämplig skötsel till markägare. Den kraftiga fragmenteringen av gynnsamma habitat och isoleringen av kvarvarande populationer är ett allvarligt hot. Även på Öland, som har mer ädellövskog än någon annan landsända, minskar arten idag. Detta understryker att dess miljökrav är komplexa. På kvarvarande förekomstområden hotas arten av alltför starkt förändrande ingrepp. Detta gäller både buskröjningar och bete då det sällan finns alternativa, orörda, habitat på tillräckligt närliggande avstånd för artens överlevnad fram till dess den åtgärdade miljön återtar rätt grad av igenväxning.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Många av dagens lokaler med gullvivefjärilen är igenväxande beteshagar. Dessa måste hållas lagom öppna genom en försiktig röjning av busksnår som växt sig för stora. En mosaik av olika beskuggningsgrad bör eftersträvas så att arten successivt kan välja nya ytor för reproduktionen under igenväxningsfasen. I perioder behöver dessa miljöer möjligen betas extensivt för att gynna föryngringen av gullviva, åtminstone i nordligare delar av gullvivefjärilens förekomst. All skötsel där man beslutat bevara arten måste bortse från de generella miljöstödreglerna som ställer alltför höga krav på öppethållande och starkt avbetad grässvål. Det är heller inte möjligt att utbetala ersättning för att lämna mark outnyttjad mer än ett år inom kontraktstiden på fem år även med de särskilda miljöstödreglerna. Ersättning till markägare måste ske med andra medel. Idag finns klassningen mosaikbete för miljöersättning. Detta innebär att mer buskar och träd tillåts kvarstå på den beteshävdade marken. Detta kan vara gynnsamt för återskapandet av miljöer för gullvivefjäril även om arten inte alltid lyckas överleva under den period som området betas. I Kalmar län omfattas idag några av artens förekomster av naturreservat och det är här möjligt att sköta miljöerna med enbart röjningar. För kvarvarande förekomster i Mälardalen bör länsstyrelserna upprätta naturvårdsavtal. Dessa områden bör endast skötas genom försiktig röjning fram till dess ett återskapande av metapopulationsliknande grupper av lokala populationer skett.
Per Sjökvist, Ingemar Frycklund, Mats Lindeborg och Göran Engqvist har bidragit med väsentlig information vid revisionen av artfaktabladet.

Andersson, G.C. 1998. Habitatval och äggläggningspreferenser hos gullvivefjäril Hamearis lucina Linnaeus 1758 (Riodinidae) i Östergötland. Final thesis for Linköping University, IFM, Department of Biology.

Blab, J., Ruckstuhl, T., Esche, T. & Holzberger, R. 1987. Aktion Schmetterlinge. So können wir sie retten. Otto Maier Ravensburg.

Douwes, P. 2004. Dagfjärilar förr och nu - en studie i Östergötland. Ent. Tidskr. 125: 81-89.

Eliasson, C.U., Ryrholm, N., Holmer, M., Jilg, K. & Gärdenfors, U. 2005. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar, Hesperidae-Nymphalidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Elmquist, H. 2001. Väsby hage - en naturskyddad fårbeteshage. Graphosoma 16(3-4): 12-17.

Franzén, M. 2000. Sällsynta fjärilar i Östergötland - nationellt och regionalt rödlistade arter. Länsstyrelsen i Östergötlands län 2000: 4.

Franzén, M., Antonsson, K., Askling, J., Bergman, K.-O., Gynnemo, S., Ignell, H. & Ranius, T. 2002. Rödlistade dagaktiva storfjärilar i Östergötland. Ent. Tidskr. 123(4): 153-162.

Gullander, B. 1959. Nordens dagfjärilar. P.A. Norstedt & söners förlag. Stockholm.

Henriksen, H.J. & Kreutzer, I. 1982. Skandinaviens dagsommerfugle i naturen. Skandinavisk Bokforlag. Odense.

Kesküla, T. 1992. Distribution maps of Estonian Butterflies (Lepidoptera: Hesperioidea, Papilionoidea). Acta Musei Zoologici Universitatis Tartuensis 6: 1-60.

Kruys, I. 1998. The Duke of Burgundy Butterfly (Hamearis lucina Linnaeus 1758). Observations regarding its ecology on Omberg in Östergötland, Sweden. Ent. Tidskr. 119: 77-82.

Kudrna, O. 2002. The Distribution Atlas of European Butterflies. Oedippus 20: 1-342.

New, T.R. 1997. Butterfly conservation. Oxford University Press. Oxford.

Nordström, F., Opheim, M. & Valle, K.J. 1955. De fennoskandiska dagfjärilarnas utbredning. C.W.K. Gleerups förlag, Lund.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1941. Svenska fjärilar. Nordisk Familjeboks Förlag. Stockholm.

Persson, K. 2006. Oviposition and habitat preferences of Hamearis lucina in the province of östergötland, Sweden. Final thesis for Linköping University, IFM, Department of Biology.

Porter, J. 1997. Caterpillars of the British Isles. (Macrolepidoptera). Viking. London.

Ryrholm, N. 1995. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1994. Ent. Tidskr. 116(1-2): 31-45.

Sarv, K.K., Õunap, E. & Pedmanson, R. 1999. Huvitavamaid suurliblikate (Macrolepidoptera) Leide Eestist 1995 A. Lepidopteroloogiline Informatsioon 11: 18-35.

Svensson, I., Elmquist, H., Gustafsson, B., Hellberg, H., Imby, L. & Palmqvist, G. 1994. Catalogus Lepidopterorum Sueciae. Entomologiska föreningen. Stockholm.

Tolman, T. 1997. Butterflies of Britain and Europe. Harper Collins Publishers. London.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Elmquist 2001. Rev. Claes U. Eliasson 2007 & 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Riodinidae - metallmärken 
  • Underfamilj
    Riodininae  
  • Släkte
    Hamearis  
  • Art
    Hamearis lucina, (Linnaeus, 1758) - gullvivefjäril
    Synonymer
    Papilio lucina Linnaeus, 1758
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Elmquist 2001. Rev. Claes U. Eliasson 2007 & 2012.