Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  gyllenskivig spindling

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Cortinarius xanthophyllus
Gyllenskivig spindling Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Gyllenskivig spindling har en hatt på upp till 10 cm, som ooxiderad är vackert gråviolett med i kanten dragning åt lavendelblått. Partier utsatta för ljus oxiderar och blir aprikosorange-brunröda. Där hatthuden är snigeläten är köttet violettfärgat! Lameller blekgula, lysande som unga, senare mera åt honungsgult. Fot närmast svavelgul med skarpkantad bulb som har röd bulbkant, max 65 x 27 mm (bulb 40mm). Kött blekt gulvitt, längs fotkanter svavelgult, i fotbas rodnande. I smalt band under hatthuden violett. Lukt trivial med dragning åt det rättika. Smaken är mild. Kaliumhydroxid, KOH, på hatthud purpurbrunt, i bulbkött brunröd. Sporer citronformade, starkt ornamenterade i slingrande åsar, 10–12 x 5.5–6.5 µm. Kan möjligen förväxlas med kopparspindling (Cortinarius cupreorufus) som dock saknar den violetta zonen under hatthuden. Ibland också lik vissa former av slottsspindling (C. rufoolivaceus) som bl.a. dock för det mesta har mörkare, grönaktiga lameller.
Utbredning
Länsvis förekomst för gyllenskivig spindling Observationer i  Sverige för gyllenskivig spindling
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige är arten mycket sällsynt och känd från endast fyra lokaler på Öland och Gotland (2005). Arten är inte känd från övriga nordiska länder. Den europeiska utbredningen utgörs av södra och mellersta delarna upp till södra England. I grova drag kan man säga att arten följer vinodlingens klassiska utbredning. Det är en syd- och mellaneuropeisk art med ett fåtal utpostlokaler i Norden där det potentiellt högsta antalet lokaler i Sverige bedöms vara i storleksordningen 40–50.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Bildar mykorrhiza med ek, i ädellövbärande hagmark och betade ädellövskog. 3 kända aktuella lokaler i landet, på Öland och Gotland. En syd- och mellaneuropeisk art med ett fåtal utpostlokaler i Norden. Svårt att bedöma ev. minskning. . Antalet reproduktiva individer skattas till 300 (60-600). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (15). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (3-30). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 km² och förekomstarean (AOO) till 50 (12-50) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Gyllenskivig spindling bildar mykorrhiza med ek i ädellövsdominerade, ljusöppna skogstyper på kalkrik mark. På Gotland är den funnen i luckigt skogsbete med barr/lövblandskog samt i lövängsmiljö. På Öland växer den i mer eller mindre glesa ädellövskogar (två betade, en ohävdad). Den tycks vara beroende av kalkrik mark och varma lägen och är i Sverige bara känd från några av de mest exklusiva lokalerna. En intressant detalj i den öländska lokalutbredningen är att den endast växer på djupare jordlager nedanför landborgen och inte uppe på kalkplatån i t.ex. Mittlandsskogen. Som följearter har den bl.a. Boletus purpureus s.lat., Tricholoma bresadolanum med samma utbredningsmönster. Gyllenskivig spindling uppträder som regel bara med fruktkroppar på någon enstaka till ett par platser på de kända lokalerna. Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Barrskog
Barrskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· skogsek
· skogsek
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Cortinariaceae, Släkte Cortinarius (spindlingar), Art Cortinarius xanthophyllus (Cooke) Rob. Henry - gyllenskivig spindling Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med ek, i ädellövbärande hagmark och betade ädellövskog. 3 kända aktuella lokaler i landet, på Öland och Gotland. En syd- och mellaneuropeisk art med ett fåtal utpostlokaler i Norden. Svårt att bedöma ev. minskning. . Antalet reproduktiva individer skattas till 300 (60-600). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (15). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (3-30). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 km² och förekomstarean (AOO) till 50 (12-50) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Konventioner Skogsstyrelsens signalart
Gyllenskivig spindling har en hatt på upp till 10 cm, som ooxiderad är vackert gråviolett med i kanten dragning åt lavendelblått. Partier utsatta för ljus oxiderar och blir aprikosorange-brunröda. Där hatthuden är snigeläten är köttet violettfärgat! Lameller blekgula, lysande som unga, senare mera åt honungsgult. Fot närmast svavelgul med skarpkantad bulb som har röd bulbkant, max 65 x 27 mm (bulb 40mm). Kött blekt gulvitt, längs fotkanter svavelgult, i fotbas rodnande. I smalt band under hatthuden violett. Lukt trivial med dragning åt det rättika. Smaken är mild. Kaliumhydroxid, KOH, på hatthud purpurbrunt, i bulbkött brunröd. Sporer citronformade, starkt ornamenterade i slingrande åsar, 10–12 x 5.5–6.5 µm. Kan möjligen förväxlas med kopparspindling (Cortinarius cupreorufus) som dock saknar den violetta zonen under hatthuden. Ibland också lik vissa former av slottsspindling (C. rufoolivaceus) som bl.a. dock för det mesta har mörkare, grönaktiga lameller.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för gyllenskivig spindling

Länsvis förekomst och status för gyllenskivig spindling baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för gyllenskivig spindling

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige är arten mycket sällsynt och känd från endast fyra lokaler på Öland och Gotland (2005). Arten är inte känd från övriga nordiska länder. Den europeiska utbredningen utgörs av södra och mellersta delarna upp till södra England. I grova drag kan man säga att arten följer vinodlingens klassiska utbredning. Det är en syd- och mellaneuropeisk art med ett fåtal utpostlokaler i Norden där det potentiellt högsta antalet lokaler i Sverige bedöms vara i storleksordningen 40–50.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Cortinariaceae  
  • Släkte
    Cortinarius - spindlingar 
  • Undersläkte
    Cortinarius subgen. Phlegmacium  
  • Art
    Cortinarius xanthophyllus(Cooke) Rob. Henry - gyllenskivig spindling

Gyllenskivig spindling bildar mykorrhiza med ek i ädellövsdominerade, ljusöppna skogstyper på kalkrik mark. På Gotland är den funnen i luckigt skogsbete med barr/lövblandskog samt i lövängsmiljö. På Öland växer den i mer eller mindre glesa ädellövskogar (två betade, en ohävdad). Den tycks vara beroende av kalkrik mark och varma lägen och är i Sverige bara känd från några av de mest exklusiva lokalerna. En intressant detalj i den öländska lokalutbredningen är att den endast växer på djupare jordlager nedanför landborgen och inte uppe på kalkplatån i t.ex. Mittlandsskogen. Som följearter har den bl.a. Boletus purpureus s.lat., Tricholoma bresadolanum med samma utbredningsmönster. Gyllenskivig spindling uppträder som regel bara med fruktkroppar på någon enstaka till ett par platser på de kända lokalerna. Fruktkropparna är kortlivade, medan markmycelet kan ha en lång livslängd, flera decennier och potentiellt kan leva lika länge som mykorrhizasvampens värdträd kontinuerligt finns på platsen.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Barrskog, Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· skogsek - Quercus robur (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Artens sällsynthet motiverar en långt gången naturvårdshänsyn på de få lokaler den är känd ifrån. Mosaikartade, varma ädellövdominerade skogar på kalkberggrund är generellt en biotop som till stor del försvunnit de senaste 250 åren. De områden som är kvar, lövängsmiljöer och betade mosaikmarker, hotas bl.a. av upphörd hävd och även av eventuell slutavverkning. Avverkning utan att beakta artens förekomster eller dålig naturvårdshänsyn i skogar med arten innebär med stor sannolikhet att arten försvinner.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Alla lokaler för arten bör inventeras och ges skydd. Kvarvarande ädellövdominerade mosaikartade skogar och lövängar bör få långsiktiga åtgärdsplaner som säkerställer en skötsel som tar hänsyn till deras unika svampflora.
Gyllenskivig spindling är först nyligen uppmärksammad i Sverige och kan eventuellt finnas på flera lokaler men vara sammanblandad med andra arter. Fynd av kopparspindling i biotoper med ädellövträd kan med fog misstänkas hänföra sig till gyllenskivig spindling.

Moser, M. 1960. Die Gattung Phlegmacium. Die Pilze Mitteleuropas, Band IV.

Stjernegaard T & Frøslev, T. G. 1999-2006. The Myxacum Website. www.hjem.get2net.dk/phlegmacium

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tommy Knutsson 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Cortinariaceae  
  • Släkte
    Cortinarius - spindlingar 
  • Undersläkte
    Cortinarius subgen. Phlegmacium  
  • Art
    Cortinarius xanthophyllus, (Cooke) Rob. Henry - gyllenskivig spindling
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tommy Knutsson 2005.