Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  hängstarr

Organismgrupp Kärlväxter Carex pendula
Hängstarr Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Hängstarr är ett flerårigt, upp till 1,8 m högt, halvgräs som växer i kraftiga tuvor. Stråna är skarpt trekantiga och har brunröda slidor vid basen. De 8–20 mm breda, kölade bladen är kortare än stråna och glänsande mörkgröna på ovansidan, blekgröna på undersidan. Blomställningen har oftast ett hanax i toppen och därunder 4–6 glest ställda, 6–15 cm långa och 5-8 mm tjocka, båglikt hängande honax med långa stödblad. Honblommorna axfjäll är omkring 3 mm långa, spetsiga, rödbruna med grön mittnerv och ljus hinnkant. Honblommorna har 3 märken och fruktgömmena är 3–4 mm långa, glänsande blekgröna med mycket kort avsatt spröt. Arten blommar i maj-juni och förökar sig med frön.
Utbredning
Länsvis förekomst för hängstarr Observationer i  Sverige för hängstarr
Svensk förekomst
Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
På Botaniska Museet i Lund finns 3 herbarieark av hängstarr samlade 1906 och 1907 i Ö. Vemmenhögs socken i södra Skåne. Omständigheter kring fynden gör att det kan ifrågasättas om arten förekommit som spontan i landet. Trots särskilda efterforskningar under 1960-talet har den inte gått att återfinna. I Danmark är hängstarr en mycket sällsynt växt som betraktas som sårbar. Som spontan finns den endast på 3–4 platser i sydöstra Jylland. Dessutom har den påträffats som förvildad efter odling på några lokaler i Danmark. Arten saknas i Norge och Finland. Hängstarr har en vid utbredning i de sydligare delarna av Europa, från Irland och Portugal i väster till Svarta Havs-området i öster. Den finns även i de västra delarna av Nordafrika och i Främre Asien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Arten är samlad 1906 och 1907 i södra Skåne. Efterforskningar har gjorts utan resultat. Orsaken till försvinnandet är okänt. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1907.
Ekologi
Hängstarr växer i fuktiga lövskogar på lerig mark. I Danmark finns den främst vid bäckar och källflöden i bokskogsraviner.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Liliopsida (enhjärtbladiga blomväxter), Ordning Poales (gräsordningen), Familj Cyperaceae (halvgräs), Släkte Carex (starrar), Art Carex pendula Huds. - hängstarr Synonymer Carex maxima

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Arten är samlad 1906 och 1907 i södra Skåne. Efterforskningar har gjorts utan resultat. Orsaken till försvinnandet är okänt. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1907.
Hängstarr är ett flerårigt, upp till 1,8 m högt, halvgräs som växer i kraftiga tuvor. Stråna är skarpt trekantiga och har brunröda slidor vid basen. De 8–20 mm breda, kölade bladen är kortare än stråna och glänsande mörkgröna på ovansidan, blekgröna på undersidan. Blomställningen har oftast ett hanax i toppen och därunder 4–6 glest ställda, 6–15 cm långa och 5-8 mm tjocka, båglikt hängande honax med långa stödblad. Honblommorna axfjäll är omkring 3 mm långa, spetsiga, rödbruna med grön mittnerv och ljus hinnkant. Honblommorna har 3 märken och fruktgömmena är 3–4 mm långa, glänsande blekgröna med mycket kort avsatt spröt. Arten blommar i maj-juni och förökar sig med frön.

Svensk förekomst Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för hängstarr

Länsvis förekomst och status för hängstarr baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för hängstarr

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



På Botaniska Museet i Lund finns 3 herbarieark av hängstarr samlade 1906 och 1907 i Ö. Vemmenhögs socken i södra Skåne. Omständigheter kring fynden gör att det kan ifrågasättas om arten förekommit som spontan i landet. Trots särskilda efterforskningar under 1960-talet har den inte gått att återfinna. I Danmark är hängstarr en mycket sällsynt växt som betraktas som sårbar. Som spontan finns den endast på 3–4 platser i sydöstra Jylland. Dessutom har den påträffats som förvildad efter odling på några lokaler i Danmark. Arten saknas i Norge och Finland. Hängstarr har en vid utbredning i de sydligare delarna av Europa, från Irland och Portugal i väster till Svarta Havs-området i öster. Den finns även i de västra delarna av Nordafrika och i Främre Asien.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Cyperaceae - halvgräs 
  • Släkte
    Carex - starrar 
  • Art
    Carex pendulaHuds. - hängstarr
    Synonymer
    Carex maxima

Hängstarr växer i fuktiga lövskogar på lerig mark. I Danmark finns den främst vid bäckar och källflöden i bokskogsraviner.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog, Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Hängstarr är en storvuxen och iögonfallande art varför ett återfynd förefaller mindre sannolikt. Dock kan det finnas anledning att söka den på lämpliga växtplatser, företrädesvis i de södra delarna av Skåne. Arten odlas som prydnadsväxt och det kan tänkas att förvildade förekomster av hängstarr i framtiden kommer att påträffas.
Omständigheterna kring de skånska fynden är oklara. Det finns två herbarieark från 1906. På det ena arkets etikett står att växten samlats i Dybäcks park dit den införts från en plats som nu odlats upp. Var denna plats skulle vara belägen framgår dock inte. På det andra arket anges fyndplatsen till Tofthög, som är namnet på en större gård ca 1 km norr om Dybäck. Båda insamlingarna är gjorda i september månad men av olika personer. Det är därför möjligt att samma lokal kan avses trots de skilda fyndangivelserna. På det tredje arket, från 1907, anges endast Dybäck som fyndort. Fynden av hängstarr publicerades inte förrän 1963 i H. Weimarcks Skånes flora. Beläggen från 1906/1907 samlades av välkända botanister. Om fyndet hade rört en ny spontan art för landet förefaller det mycket märkligt att fyndet aldrig blev publicerat vid denna tid utan hölls anonymt i mer än ett halvt sekel. Detta beror sannolikt på att dessa botanister var medvetna om att insamlingarna gjordes från en odlad eller möjligen förvildad förekomst av hängstarr. Den uppges även självså sig från odling i Sverige. Utländska namn – DK: Kæmpe-Star, GB: Pendulous Sedge.

Løjtnant, B. & Worsøe, E. 1993. Status over den danske flora 1993. G.E.C. Gads Forlag, Kopenhagen.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.Å. 1976. Projekt Linné rapporterar 14–28. Svensk Bot. Tidskr. 70: 211–224.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1985. Projekt Linné: slutrapport. Svensk Bot. Tidskr. 79: 319–328.

Schou, J. C. 1993. De Danske Halvgæsser. BFNs Forlag, Thisted.

Wiinstedt, K. 1945. Cyperaceernes Udbredelse i Danmark II. Caricoideae. Bot. Tidsskr. 47. 143–244.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell-Arne Olsson 1995. ©ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Cyperaceae - halvgräs 
  • Släkte
    Carex - starrar 
  • Art
    Carex pendula, Huds. - hängstarr
    Synonymer
    Carex maxima
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell-Arne Olsson 1995. ©ArtDatabanken, SLU 2006.