Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  härfågel

Organismgrupp Fåglar Upupa epops
Härfågel Fåglar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Härfågeln är en karakteristisk art, i storlek ungefär som en koltrast och med ett säreget flaxig sätt att flyga (som en ”stor fjäril”). Den långa, smala och svagt nedåtböjda näbben samt den beige-skära kroppsfärgen med svart- och vitrandiga inslag ger härfågel ett uppseendeväckande utseende, vilket förstärks ytterligare då den emellanåt reser upp sin indianhövdingslika fjädertofs på hjässan. Härfågel har ett mycket bra kamouflage på marken och det kan ibland uppfattas som att fågeln rent av uppslukas av markens färger när den landar.
Utbredning
Länsvis förekomst för härfågel Observationer i  Sverige för härfågel
Svensk förekomst
Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
På 1800-talet var härfågeln en regelbunden häckfågel i sydöstra Sverige. Av okänd anledning minskade dock arten starkt och det sista fästet i sydöstra delen av landet försvann omkring 1920. Efter enstaka häckningar i Värmland 1943, på Gotland 1941–44 samt i Blekinge 1965–67 har härfågeln under de senaste 35 åren åter påträffats häcka något mer frekvent i sydöstra Sverige. Perioden 1970–1985 konstaterades på Öland häckning 1974–76, 1978 och 1980, på Gotland 1971–72 och 1980 samt i nordöstra Skåne 1977. Under perioden 1986–1996 noterades föryngring näst intill årligen på Öland, där häckningarna tillsammans med häckningsförsöken var 2, 4, 5, 5, 7, 4, 6, 3, 2, 2 respektive 1. I medeltal fanns par eller stationära härfåglar på nio lokaler årligen, med som mest på 28 lokaler 1992. Om detta verkligen rörde sig om en nyetablering eller bara var en upptäckt av något som sällsynt men regelbundet förekom i detta hörn av Sverige kan diskuteras, men 1991 konstaterades även en häckning i Blekinge, 1991–1992 och 1994 häckningar eller häckningsförsök på Gotland samt 1993 en trolig häckning i Östergötland. Häckningsutfallen har varit blandade. Paren som skred till häckning på Öland 1986–96 producerade minst 35 flygfärdiga ungar. Efter 1996 finns misstänkta häckningsförsök på Gotland 1999 och på Öland 2008. Därtill finns en lyckad häckning i Västmanland sistnämnda år. De ytterst få misstänkta eller lyckade häckningar som konstaterats under 2000-talet medför att arten numera betraktas som utgången, men en häckning konstaterades 2017 i Skåne, så arten kan vara p åväg tillbaka. Under sträckperioderna påträffas årligen cirka 50–125 härfåglar i Sverige, varav majoriteten uppträder på våren i främst södra delen av landet. Vårfynden anses bero på ett förlängt sträck från söder. Höstfynden visar inte samma koncentration till södra delarna av landet, utan påfallande många fynd görs på senhösten och i norra Sverige. Dessa fynd har tolkats som omvänd flyttning från utbredningsområdet sydost om Skandinavien. Antalet observationer under flyttningsperioderna har sjunkit sedan andra hälften av 1980-talet. Under perioden 1997 till 2008 har de spontana observationerna av härfåglar i landet visat på ovanligt låga antal, men den årliga variationen är trots allt mycket stor. Härfågeln förekommer i södra och mellersta Europa upp till cirka 55°N och den europeiska populationen uppgår till 890000–1,7 milj. par. I norra Europa häckar arten sporadiskt i England, Holland, Danmark samt norra Tyskland och som närmast Skandinavien finns en fast stam i Polen och Baltikum (totalt 10 500–16 000 par).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Härfågel var under 1980- och 1990-talet en årlig sällsynt häckfågel, främst på Öland. Efter 2001 har ingen trolig eller säker häckning rapporterats från landet, förutom en lyckad häckning i Västmanland 2008. Möjligen kan ytterligare någon häckning ha skett under 2000-talet (2011), men årlig reproduktion bedöms inte längre ske. Härfågeln är knuten till odlingslandskapet där den söker sin föda på betade, gärna fuktiga ängar. Bona placeras i stengärdsgårdar, ihåliga träd och liknande platser. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
Ekologi
Härfågeln är knuten till odlingslandskapet, där den söker sin föda på betade, gärna fuktiga ängar. Födan består av insekter och deras larver, spindlar och andra smådjur som härfågeln plockar upp med sin långa näbb från mjuk jord, spillning och liknande. Fångar även en del dagfjärilar. Den senaste tidens häckningar i Sverige har ofta skett i ängs- och hagmark i anslutning till bebyggelse. Bona har varit placerade främst i stengärdsgårdar, men även ihåliga träd och stenfoten till en obebodd sommarstuga har använts. Medelhöjden för sju härfågelbon på Öland var 1,3 meter. Äggen, på kontinenten oftast 5–8 till antalet men på Öland troligen färre, läggs i början av maj och ungarna flyger ut i början av juli. Härfåglarna på Öland har producerat 2,0 flygga ungar per lyckad häckning mot cirka 3,4 flygga ungar per lyckad häckning på kontinenten. Flyttningen går till Afrika eller södra delarna av Asien.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Buskmark
Buskmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· insekter
· insekter
· spindlar
· spindlar
Ved och bark
Ved och bark
Levande träd
Levande träd
Efterlämningar av djur
Efterlämningar av djur
· häst
· häst
· nötkreatur
· nötkreatur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Aves (fåglar), Ordning Bucerotiformes (härfåglar och näshornsfåglar), Familj Upupidae (härfåglar), Släkte Upupa, Art Upupa epops Linnaeus, 1758 - härfågel Synonymer

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Härfågel var under 1980- och 1990-talet en årlig sällsynt häckfågel, främst på Öland. Efter 2001 har ingen trolig eller säker häckning rapporterats från landet, förutom en lyckad häckning i Västmanland 2008. Möjligen kan ytterligare någon häckning ha skett under 2000-talet (2011), men årlig reproduktion bedöms inte längre ske. Härfågeln är knuten till odlingslandskapet där den söker sin föda på betade, gärna fuktiga ängar. Bona placeras i stengärdsgårdar, ihåliga träd och liknande platser. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
Konventioner Bernkonventionens bilaga II
Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
Härfågeln är en karakteristisk art, i storlek ungefär som en koltrast och med ett säreget flaxig sätt att flyga (som en ”stor fjäril”). Den långa, smala och svagt nedåtböjda näbben samt den beige-skära kroppsfärgen med svart- och vitrandiga inslag ger härfågel ett uppseendeväckande utseende, vilket förstärks ytterligare då den emellanåt reser upp sin indianhövdingslika fjädertofs på hjässan. Härfågel har ett mycket bra kamouflage på marken och det kan ibland uppfattas som att fågeln rent av uppslukas av markens färger när den landar.

Svensk förekomst Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för härfågel

Länsvis förekomst och status för härfågel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för härfågel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



På 1800-talet var härfågeln en regelbunden häckfågel i sydöstra Sverige. Av okänd anledning minskade dock arten starkt och det sista fästet i sydöstra delen av landet försvann omkring 1920. Efter enstaka häckningar i Värmland 1943, på Gotland 1941–44 samt i Blekinge 1965–67 har härfågeln under de senaste 35 åren åter påträffats häcka något mer frekvent i sydöstra Sverige. Perioden 1970–1985 konstaterades på Öland häckning 1974–76, 1978 och 1980, på Gotland 1971–72 och 1980 samt i nordöstra Skåne 1977. Under perioden 1986–1996 noterades föryngring näst intill årligen på Öland, där häckningarna tillsammans med häckningsförsöken var 2, 4, 5, 5, 7, 4, 6, 3, 2, 2 respektive 1. I medeltal fanns par eller stationära härfåglar på nio lokaler årligen, med som mest på 28 lokaler 1992. Om detta verkligen rörde sig om en nyetablering eller bara var en upptäckt av något som sällsynt men regelbundet förekom i detta hörn av Sverige kan diskuteras, men 1991 konstaterades även en häckning i Blekinge, 1991–1992 och 1994 häckningar eller häckningsförsök på Gotland samt 1993 en trolig häckning i Östergötland. Häckningsutfallen har varit blandade. Paren som skred till häckning på Öland 1986–96 producerade minst 35 flygfärdiga ungar. Efter 1996 finns misstänkta häckningsförsök på Gotland 1999 och på Öland 2008. Därtill finns en lyckad häckning i Västmanland sistnämnda år. De ytterst få misstänkta eller lyckade häckningar som konstaterats under 2000-talet medför att arten numera betraktas som utgången, men en häckning konstaterades 2017 i Skåne, så arten kan vara p åväg tillbaka. Under sträckperioderna påträffas årligen cirka 50–125 härfåglar i Sverige, varav majoriteten uppträder på våren i främst södra delen av landet. Vårfynden anses bero på ett förlängt sträck från söder. Höstfynden visar inte samma koncentration till södra delarna av landet, utan påfallande många fynd görs på senhösten och i norra Sverige. Dessa fynd har tolkats som omvänd flyttning från utbredningsområdet sydost om Skandinavien. Antalet observationer under flyttningsperioderna har sjunkit sedan andra hälften av 1980-talet. Under perioden 1997 till 2008 har de spontana observationerna av härfåglar i landet visat på ovanligt låga antal, men den årliga variationen är trots allt mycket stor. Härfågeln förekommer i södra och mellersta Europa upp till cirka 55°N och den europeiska populationen uppgår till 890000–1,7 milj. par. I norra Europa häckar arten sporadiskt i England, Holland, Danmark samt norra Tyskland och som närmast Skandinavien finns en fast stam i Polen och Baltikum (totalt 10 500–16 000 par).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes - benfiskar 
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Bucerotiformes - härfåglar och näshornsfåglar 
  • Familj
    Upupidae - härfåglar 
  • Släkte
    Upupa  
  • Art
    Upupa epopsLinnaeus, 1758 - härfågel

Härfågeln är knuten till odlingslandskapet, där den söker sin föda på betade, gärna fuktiga ängar. Födan består av insekter och deras larver, spindlar och andra smådjur som härfågeln plockar upp med sin långa näbb från mjuk jord, spillning och liknande. Fångar även en del dagfjärilar. Den senaste tidens häckningar i Sverige har ofta skett i ängs- och hagmark i anslutning till bebyggelse. Bona har varit placerade främst i stengärdsgårdar, men även ihåliga träd och stenfoten till en obebodd sommarstuga har använts. Medelhöjden för sju härfågelbon på Öland var 1,3 meter. Äggen, på kontinenten oftast 5–8 till antalet men på Öland troligen färre, läggs i början av maj och ungarna flyger ut i början av juli. Härfåglarna på Öland har producerat 2,0 flygga ungar per lyckad häckning mot cirka 3,4 flygga ungar per lyckad häckning på kontinenten. Flyttningen går till Afrika eller södra delarna av Asien.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Lövskog, Triviallövskog, Ädellövskog, Buskmark, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· insekter - Hexapoda (Viktig)
· spindlar - Araneae (Har betydelse)
Ved och bark (Viktig)
Levande träd (Har betydelse)
Efterlämningar av djur (Viktig)
· häst - Equus caballus (Har betydelse)
· nötkreatur - Bos taurus (Viktig)
Kulturlandskapets förändring har inneburit många negativa konsekvenser för härfågeln liksom för många andra fågelarter (t.ex. sånglärka, hämpling, rapphöna och storspov). Som en följd av det moderna, storskaliga jordbruket har de kortbetade ängsmarkerna och därtill hörande mosaik av ängslyckor, stengärdsgårdar och skogslundar blivit sällsynta, vilket innebär att härfågeln dels får svårt med födosök, dels med att hitta lämpliga boplatser. Koprofagfaunan (spillningslevande evertebrater) har minskat markant i Sverige under 1900-talet med bland annat ett 10-tal försvunna dynglevande skalbaggar och ett stort antal arter som blivit mycket sällsynta (gäller både skalbaggar och flugor). Detta beror troligen på flera samverkande faktorer, t.ex. andra nötkreatursraser, ändrad utfodring, bruket av avermectiner (avmaskningsmedel), utnyttjande av nya typer av betesmarker (mer bete på hårda lerjordar, mindre eller inget alls på utmarker med porösa jordlager) samt en minskad nötkreatursstam. En allmänt försämrad tillgång på spillningslevande evertebrater kan vara en starkt bidragande orsak till härfågelns försvinnande. Betecknande nog är arten fortfarande relativt allmän i Polen och andra baltiska länder vilka fortfarande har ett ålderdomligt jordbruk. Klimatets inverkan på artens utbredning tycks också ha en negativ inverkan på populationsutvecklingen, framför allt genom en allmän maritimisering i hela Västeuropa. Ogynnsamma händelser i övervintringsområdena, bl.a. en ökad giftanvändning, kan dessutom ha bidragit till artens starka minskning i Västeuropa.

Påverkan
  • Händelser utanför Sverige (Viss negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Stor negativ effekt)
Genom att bevara och restaurera rester av det gamla kulturlandskapet med hjälp av reservat och information till markägare bibehålls möjligheten för härfågeln att åter bli en regelbunden häckfågel i Sverige. Det är samtidigt mycket viktigt att jordbruksstödet till naturbetesmarker bibehålls eller förstärks och för härfågelns del är detta speciellt viktigt i sydöstra Sverige (Öland, Gotland, Blekinge). Avmaskningsmedel bör ej användas på kreatur som betar i naturbetesmarker. Uppsättande av stora, rymliga holkar i lämplig biotop kan även hjälpa arten att finna häckplatser i annars lämpliga områden men med brist på ihåliga träd, murar etc.
Utländska namn – NO: Hærfugl, DK: Hærfugl, FI: Harjalintu, GB: Hopoe. Härfågel är förtecknad i Bernkonventionen bilaga II (strikt skyddade djurarter). Den är fredad enligt jaktförordningen (1987:905) och tillhör Statens Vilt enligt 33 § jaktförordningen.

Arlettaz, R. 2010. Impact of weather and climate variation on Hoopoe reproductive ecology and population growth. Journal of Ornithology 151(4): 889-899.

BirdLife International 2004. Birds in Europe: population estimates, trends and conservation status. Cambridge, UK: BirdLife International. (BirdLife Conservation Series No. 12).

Hagemeijer, E.J.M. & Blair, M.J. (red.). 1997. The EBCC Atlas of Breeding Birds: Their Distribution and Abundance. T & AD Poyser, London.

Holmberg, L. 1943. Anteckningar från ett härfågelbo i Rämen, Värmland, sommaren 1943. Fauna och Flora 39: 106–115.

Lemoine, N., Bauer, H.G., Peintinger, M. et al. 2007. Effects of climate and land-use change on species abundance in a central European bird community. Conservation Biology 21(2): 495-503.

Münch, H. 1952. Der Wiedehopf. Die neue Brehm-Bücherei 90. Leipzig.

Noréhn, N. 1956. Härfågel (Upupa epops (L.)) med ungar på Gotland 1954. Fauna och Flora 51: 22–32.

Oelhschlaeger, S. & Ryslavy, T. 2002. Breeding biology of the Hoopoe Upupa epops on former military training areas near Jueterbog, Brandenburg. Vogelwelt 123(4): 171-188.

Pettersson, J. 1992. Härfågeln finns som häckfågel på Öland. Calidris 21: 26.

Pettersson, J. 1994. Härfågeln häckar återigen på Öland. Calidris 23: 54–58.

Risberg, L. 1979. Härfågelns Upupa epops förekomst i Sverige 1958–77. Vår Fågelvärld 38: 221–230.

Romanowski, J. 2008. Selection of foraging habitat by grassland birds: effect of prey abundance or availability? Polish Journal of Ecology 56(2): 365-370.

Schaub, M., Martinez, N., Tagmann-Ioset, A. et al. 2010. Patches of Bare Ground as a Staple Commodity for Declining Ground-Foraging Insectivorous Farmland Birds. PLoS One 5(10): Article No.: e13115

Stange, C. & Havelka, P. 2003. Breeding population, nest site competition, reproduction and feeding ecology of Hoopoe Upupa epops in the upper Rhine valley, SW Germany. Vogelwelt 124(1): 25-34.

Svensson, S., Svensson, M. & Tjernberg, M. 1999. Svensk fågelatlas. Vår Fågelvärld, supplement 31, Stockholm.

Waldenström, A. 1994. "Upupa epops kalops, kan man propsa i en mops" – Falstaff Fakir. Calidris 23: 50–53.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Anders Waldenström 1988. Rev. Jan Pettersson 1995 & 2002, Martin Tjernberg 2010 © ArtDatabanken, SLU 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes - benfiskar 
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Bucerotiformes - härfåglar och näshornsfåglar 
  • Familj
    Upupidae - härfåglar 
  • Släkte
    Upupa  
  • Art
    Upupa epops, Linnaeus, 1758 - härfågel
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Anders Waldenström 1988. Rev. Jan Pettersson 1995 & 2002, Martin Tjernberg 2010 © ArtDatabanken, SLU 2010.