Upupa epops
Härfågel
Fåglar
- Ej bedömd NE
- Ej tillämplig NA
- Livskraftig LC
- Kunskapsbrist DD
- Nära hotad NT
- Sårbar VU
- Starkt hotad EN
- Akut hotad CR
- Nationellt utdöd RE
Klass Aves (fåglar), Ordning Bucerotiformes (härfåglar och näshornsfåglar), Familj Upupidae (härfåglar), Släkte Upupa, Art Upupa epops Linnaeus, 1758 - härfågel Synonymer
Tidigare Rödlistningsbedömning
-
2010 Nationellt utdöd (RE)
-
2005 Akut hotad (CR)
-
2000 Akut hotad (CR)
Dokumentation Härfågel var under 1980- och 1990-talet en årlig sällsynt häckfågel, främst på Öland. Efter 2001 har ingen trolig eller säker häckning rapporterats från landet, förutom en lyckad häckning i Västmanland 2008. Möjligen kan ytterligare någon häckning ha skett under 2000-talet (2011), men årlig reproduktion bedöms inte längre ske. Härfågeln är knuten till odlingslandskapet där den söker sin föda på betade, gärna fuktiga ängar. Bona placeras i stengärdsgårdar, ihåliga träd och liknande platser. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
Länsvis förekomst och status för härfågel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.
.png)
Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.
På 1800-talet var härfågeln en regelbunden häckfågel i sydöstra Sverige. Av okänd anledning minskade dock arten starkt och det sista fästet i sydöstra delen av landet försvann omkring 1920. Efter enstaka häckningar i Värmland 1943, på Gotland 1941–44 samt i Blekinge 1965–67 har härfågeln under de senaste 35 åren åter påträffats häcka något mer frekvent i sydöstra Sverige. Perioden 1970–1985 konstaterades på Öland häckning 1974–76, 1978 och 1980, på Gotland 1971–72 och 1980 samt i nordöstra Skåne 1977. Under perioden 1986–1996 noterades föryngring näst intill årligen på Öland, där häckningarna tillsammans med häckningsförsöken var 2, 4, 5, 5, 7, 4, 6, 3, 2, 2 respektive 1. I medeltal fanns par eller stationära härfåglar på nio lokaler årligen, med som mest på 28 lokaler 1992. Om detta verkligen rörde sig om en nyetablering eller bara var en upptäckt av något som sällsynt men regelbundet förekom i detta hörn av Sverige kan diskuteras, men 1991 konstaterades även en häckning i Blekinge, 1991–1992 och 1994 häckningar eller häckningsförsök på Gotland samt 1993 en trolig häckning i Östergötland. Häckningsutfallen har varit blandade. Paren som skred till häckning på Öland 1986–96 producerade minst 35 flygfärdiga ungar. Efter 1996 finns misstänkta häckningsförsök på Gotland 1999 och på Öland 2008. Därtill finns en lyckad häckning i Västmanland sistnämnda år. De ytterst få misstänkta eller lyckade häckningar som konstaterats under 2000-talet medför att arten numera betraktas som utgången, men en häckning konstaterades 2017 i Skåne, så arten kan vara p åväg tillbaka. Under sträckperioderna påträffas årligen cirka 50–125 härfåglar i Sverige, varav majoriteten uppträder på våren i främst södra delen av landet. Vårfynden anses bero på ett förlängt sträck från söder. Höstfynden visar inte samma koncentration till södra delarna av landet, utan påfallande många fynd görs på senhösten och i norra Sverige. Dessa fynd har tolkats som omvänd flyttning från utbredningsområdet sydost om Skandinavien. Antalet observationer under flyttningsperioderna har sjunkit sedan andra hälften av 1980-talet. Under perioden 1997 till 2008 har de spontana observationerna av härfåglar i landet visat på ovanligt låga antal, men den årliga variationen är trots allt mycket stor. Härfågeln förekommer i södra och mellersta Europa upp till cirka 55°N och den europeiska populationen uppgår till 890000–1,7 milj. par. I norra Europa häckar arten sporadiskt i England, Holland, Danmark samt norra Tyskland och som närmast Skandinavien finns en fast stam i Polen och Baltikum (totalt 10 500–16 000 par).
-
RikeAnimalia - djur
-
StamChordata - ryggsträngsdjur
-
UnderstamCraniata - kraniedjur
-
InfrastamVertebrata - ryggradsdjur
-
RanglösGnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur
-
RanglösTeleostomi
-
RanglösOsteichthyes
-
RanglösSarcopterygii - sarcopterygier
-
RanglösTetrapoda - fyrfotadjur
-
RanglösAmniota - amnioter
-
RanglösDiapsida - diapsider
-
RanglösArchosauria - arkosaurier
-
RanglösDinosauria - dinosaurier
-
KlassAves - fåglar
-
OrdningBucerotiformes - härfåglar och näshornsfåglar
-
FamiljUpupidae - härfåglar
-
SläkteUpupa
-
ArtUpupa epopsLinnaeus, 1758 - härfågel
Härfågeln är knuten till odlingslandskapet, där den söker sin föda på betade, gärna fuktiga ängar. Födan består av insekter och deras larver, spindlar och andra smådjur som härfågeln plockar upp med sin långa näbb från mjuk jord, spillning och liknande. Fångar även en del dagfjärilar. Den senaste tidens häckningar i Sverige har ofta skett i ängs- och hagmark i anslutning till bebyggelse. Bona har varit placerade främst i stengärdsgårdar, men även ihåliga träd och stenfoten till en obebodd sommarstuga har använts. Medelhöjden för sju härfågelbon på Öland var 1,3 meter. Äggen, på kontinenten oftast 5–8 till antalet men på Öland troligen färre, läggs i början av maj och ungarna flyger ut i början av juli. Härfåglarna på Öland har producerat 2,0 flygga ungar per lyckad häckning mot cirka 3,4 flygga ungar per lyckad häckning på kontinenten. Flyttningen går till Afrika eller södra delarna av Asien.
Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)
Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap
Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Urban miljö
Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark
Biotoper där arten kan förekomma: Lövskog, Triviallövskog, Ädellövskog, Buskmark, Exploaterad miljö
Substrat/Föda:Påverkan
- Händelser utanför Sverige (Viss negativ effekt)
- Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
- Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
- Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
- Avverkning (Viss negativ effekt)
- Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
- Bekämpningsmedel (Stor negativ effekt)
Arlettaz, R. 2010. Impact of weather and climate variation on Hoopoe reproductive ecology and population growth. Journal of Ornithology 151(4): 889-899.
BirdLife International 2004. Birds in Europe: population estimates, trends and conservation status. Cambridge, UK: BirdLife International. (BirdLife Conservation Series No. 12).
Hagemeijer, E.J.M. & Blair, M.J. (red.). 1997. The EBCC Atlas of Breeding Birds: Their Distribution and Abundance. T & AD Poyser, London.
Holmberg, L. 1943. Anteckningar från ett härfågelbo i Rämen, Värmland, sommaren 1943. Fauna och Flora 39: 106–115.
Lemoine, N., Bauer, H.G., Peintinger, M. et al. 2007. Effects of climate and land-use change on species abundance in a central European bird community. Conservation Biology 21(2): 495-503.
Münch, H. 1952. Der Wiedehopf. Die neue Brehm-Bücherei 90. Leipzig.
Noréhn, N. 1956. Härfågel (Upupa epops (L.)) med ungar på Gotland 1954. Fauna och Flora 51: 22–32.
Oelhschlaeger, S. & Ryslavy, T. 2002. Breeding biology of the Hoopoe Upupa epops on former military training areas near Jueterbog, Brandenburg. Vogelwelt 123(4): 171-188.
Pettersson, J. 1992. Härfågeln finns som häckfågel på Öland. Calidris 21: 26.
Pettersson, J. 1994. Härfågeln häckar återigen på Öland. Calidris 23: 54–58.
Risberg, L. 1979. Härfågelns Upupa epops förekomst i Sverige 1958–77. Vår Fågelvärld 38: 221–230.
Romanowski, J. 2008. Selection of foraging habitat by grassland birds: effect of prey abundance or availability? Polish Journal of Ecology 56(2): 365-370.
Schaub, M., Martinez, N., Tagmann-Ioset, A. et al. 2010. Patches of Bare Ground as a Staple Commodity for Declining Ground-Foraging Insectivorous Farmland Birds. PLoS One 5(10): Article No.: e13115
Stange, C. & Havelka, P. 2003. Breeding population, nest site competition, reproduction and feeding ecology of Hoopoe Upupa epops in the upper Rhine valley, SW Germany. Vogelwelt 124(1): 25-34.
Svensson, S., Svensson, M. & Tjernberg, M. 1999. Svensk fågelatlas. Vår Fågelvärld, supplement 31, Stockholm.
Waldenström, A. 1994. "Upupa epops kalops, kan man propsa i en mops" – Falstaff Fakir. Calidris 23: 50–53.
Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.
Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Anders Waldenström 1988. Rev. Jan Pettersson 1995 & 2002, Martin Tjernberg 2010 © ArtDatabanken, SLU 2010.
-
RikeAnimalia - djur
-
StamChordata - ryggsträngsdjur
-
UnderstamCraniata - kraniedjur
-
InfrastamVertebrata - ryggradsdjur
-
RanglösGnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur
-
RanglösTeleostomi
-
RanglösOsteichthyes
-
RanglösSarcopterygii - sarcopterygier
-
RanglösTetrapoda - fyrfotadjur
-
RanglösAmniota - amnioter
-
RanglösDiapsida - diapsider
-
RanglösArchosauria - arkosaurier
-
RanglösDinosauria - dinosaurier
-
KlassAves - fåglar
-
OrdningBucerotiformes - härfåglar och näshornsfåglar
-
FamiljUpupidae - härfåglar
-
SläkteUpupa
-
ArtUpupa epops, Linnaeus, 1758 - härfågel
Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.
Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Anders Waldenström 1988. Rev. Jan Pettersson 1995 & 2002, Martin Tjernberg 2010 © ArtDatabanken, SLU 2010.