Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  hästmyrebomal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Niditinea truncicolella
Hästmyrebomal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Huvudet är brunorange, i undantagsfall dystert brunbeige. Framvingarna är mörkbruna eller svartbruna, grovfjälliga, och vanligen med inblandade ljusare fjäll i längsgående stråk. Labialpalperna har vid den yttre kanten fyra styva borst. Hästmyrebomal kan eventuellt förväxlas med några andra äkta malar, men platsen där den observeras och det allmänna utseendet med de mycket mörka framvingarna och det kontrasterande, brunorange huvudet är goda kännemärken. Vingspann 9-13 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för hästmyrebomal Observationer i  Sverige för hästmyrebomal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Hästmyrebomal upptäcktes i Sverige första gången 1975 i Västerbotten. Senare har man funnit att den finns i två vitt skilda regioner, dels i nordöstra Svealand, dels i nordöstra Norrland. Arten är rapporterad från följande landskap: Södermanland, Uppland, Dalarna, Västerbotten, Norrbotten, Lule och Torne lappmarker. Den är mycket lokal och även inom de uppräknade landskapen är förekomsterna av allt att döma mycket disjunkta beroende på dess speciella levnadssätt. Den saknas i Danmark och är bara funnen på en plats i Norge (Alta i Finnmarka år 2005). I Finland har den liksom i Sverige en tvådelad utbredning med förekomst i den sydvästra delen (mittemot den svenska utbredningen i Svealand) och i norr, där den ansluter till de svenska förekomsterna. Den klassas som nära hotad (NT) i Finland. I övrigt är arten bara känd från Estland, Lettland, västra och norra Ryssland, Tyskland, Tjeckien, Slovakien, Schweiz, Italien och Spanien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Hästmyrebomal har hittats på enstaka, spridda lokaler i och kring bon av hästmyra från Södermanland till Norrbotten. Arten förekommer i kontinuitetsskogar och urskogsartade barrskogsbestånd med gamla, skadade träd, oftast granar. Antalet lokalområden i landet skattas till 200 (25-400). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 800 (100-1600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Stora arealer kontinuitetsskog avverkas kontinuerligt varvid habitat och substrat minskar. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Ekologi
Arten påträffas nästan undantagslöst bara i anslutning till hästmyrebon. Fjärilen flyger i sista veckan i juni fram till mitten av juli, en ovanligt kort flygtid för en äkta mal. Egentligen är det ytterst sällan man ser fjärilen flyga omkring i terrängen utan så gott som alla svenska fynd är gjorda inuti och vid mynningen av bon till hästmyra, Camponotus herculeanus. Man lockar enkelt fram fjärilen (och mängder av myror) genom att knacka på den stam eller stubbar där boet finns. Fjärilen springer då ut tillsammans med sin hyresvärd och man kan lätt skilja ut vad som är fjäril och vad som är myra på löpsättet. Larven lever av allt att döma på detritus (dött organiskt material) inuti myrboet och dess doft tolereras av myrorna. Möjligen kan man betrakta samlivet mellan arterna som symbios, då myran ger fjärilen skydd och larven städar undan rester i boet. Alla observationer i Sverige av hästmyrebomal har gjorts i naturskogar med högstubbar eller döda träd. Ofta utnyttjas branddödade björkar som bara varar som hemvist högst ett par årtionden innan veden börjar förmultna. Även andra lövträd tas i anspråk och i vissa fall kan nog också barrträd användas om inga kådautflöden stör.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· björkar
· björkar
· gran
· gran
Efterlämningar av djur
Efterlämningar av djur
· rödmyror
· rödmyror
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Tineidae (äkta malar), Släkte Niditinea, Art Niditinea truncicolella (Tengström, 1848) - hästmyrebomal Synonymer Tinea truncicolella Tengström, 1848, Tinea rosenbergerella Nolcken, 1871

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Hästmyrebomal har hittats på enstaka, spridda lokaler i och kring bon av hästmyra från Södermanland till Norrbotten. Arten förekommer i kontinuitetsskogar och urskogsartade barrskogsbestånd med gamla, skadade träd, oftast granar. Antalet lokalområden i landet skattas till 200 (25-400). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 800 (100-1600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Stora arealer kontinuitetsskog avverkas kontinuerligt varvid habitat och substrat minskar. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Huvudet är brunorange, i undantagsfall dystert brunbeige. Framvingarna är mörkbruna eller svartbruna, grovfjälliga, och vanligen med inblandade ljusare fjäll i längsgående stråk. Labialpalperna har vid den yttre kanten fyra styva borst. Hästmyrebomal kan eventuellt förväxlas med några andra äkta malar, men platsen där den observeras och det allmänna utseendet med de mycket mörka framvingarna och det kontrasterande, brunorange huvudet är goda kännemärken. Vingspann 9-13 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för hästmyrebomal

Länsvis förekomst och status för hästmyrebomal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för hästmyrebomal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Hästmyrebomal upptäcktes i Sverige första gången 1975 i Västerbotten. Senare har man funnit att den finns i två vitt skilda regioner, dels i nordöstra Svealand, dels i nordöstra Norrland. Arten är rapporterad från följande landskap: Södermanland, Uppland, Dalarna, Västerbotten, Norrbotten, Lule och Torne lappmarker. Den är mycket lokal och även inom de uppräknade landskapen är förekomsterna av allt att döma mycket disjunkta beroende på dess speciella levnadssätt. Den saknas i Danmark och är bara funnen på en plats i Norge (Alta i Finnmarka år 2005). I Finland har den liksom i Sverige en tvådelad utbredning med förekomst i den sydvästra delen (mittemot den svenska utbredningen i Svealand) och i norr, där den ansluter till de svenska förekomsterna. Den klassas som nära hotad (NT) i Finland. I övrigt är arten bara känd från Estland, Lettland, västra och norra Ryssland, Tyskland, Tjeckien, Slovakien, Schweiz, Italien och Spanien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Tineoidea  
  • Familj
    Tineidae - äkta malar 
  • Underfamilj
    Tineinae  
  • Släkte
    Niditinea  
  • Art
    Niditinea truncicolella(Tengström, 1848) - hästmyrebomal
    Synonymer
    Tinea truncicolella Tengström, 1848
    Tinea rosenbergerella Nolcken, 1871

Arten påträffas nästan undantagslöst bara i anslutning till hästmyrebon. Fjärilen flyger i sista veckan i juni fram till mitten av juli, en ovanligt kort flygtid för en äkta mal. Egentligen är det ytterst sällan man ser fjärilen flyga omkring i terrängen utan så gott som alla svenska fynd är gjorda inuti och vid mynningen av bon till hästmyra, Camponotus herculeanus. Man lockar enkelt fram fjärilen (och mängder av myror) genom att knacka på den stam eller stubbar där boet finns. Fjärilen springer då ut tillsammans med sin hyresvärd och man kan lätt skilja ut vad som är fjäril och vad som är myra på löpsättet. Larven lever av allt att döma på detritus (dött organiskt material) inuti myrboet och dess doft tolereras av myrorna. Möjligen kan man betrakta samlivet mellan arterna som symbios, då myran ger fjärilen skydd och larven städar undan rester i boet. Alla observationer i Sverige av hästmyrebomal har gjorts i naturskogar med högstubbar eller döda träd. Ofta utnyttjas branddödade björkar som bara varar som hemvist högst ett par årtionden innan veden börjar förmultna. Även andra lövträd tas i anspråk och i vissa fall kan nog också barrträd användas om inga kådautflöden stör.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· björkar - Betula (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
Efterlämningar av djur (Viktig)
· rödmyror - Myrmica (Viktig)
Det moderna skogsbruket har under det senaste halvseklet förstört mängder av reella och potentiella habitat för hästmyran och dess inneboende hästmyrebomal, och trenden fortsätter över hela landet. Utanför reservat finns nu mycket få platser i Norrland som är lämpliga för fjärilen. En fortsatt kalhuggning av naturskogar är alltså ett mycket starkt hot mot fjärilen och den tycks inte nöja sig med mindre dungar utan helst bör den ha större skogsområden så att den inom området kan finna nya hästmyrekolonier.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Man bör lokalisera nutida förekomster av hästmyrebomal och alla fynd under de senaste 10-20 åren bör rapporteras till Artportalen. Man bör se till att ett tillräckligt stort område där fjärilen finns sparas en tid så att den får möjlighet att kolonisera ett näraliggande hästmyrebo. Skogsbränder gynnar arten genom att det skapas döda björkar och andra döda lövträd lämpliga för hästmyra, varför fortsatta naturvårdsbränningar rekommenderas. Länsstyrelserna och skogsstyrelsen bör få uppgifter om förekomster av hästmyrebomal så att aktuella skogsägare kan anpassa skogsbruket till hur fyndplatserna se ut och skapa möjligheter för fjärilens överlevnad.

Bengtsson, B. Å. 2008. Niditinea truncicolella hästmyrebomalmal, s. 478. - I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Käkmalar-säckspinnare. Lepidoptera: Micropterigidae-Psychidae. Artdatabanken, SLU, Uppsala.

Svensson, I. 1976. Anmärkningsvärda fynd av Microlepidoptera i Sverige 1975. - Entomologisk Tidskrift 97: 129.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2011.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Tineoidea  
  • Familj
    Tineidae - äkta malar 
  • Underfamilj
    Tineinae  
  • Släkte
    Niditinea  
  • Art
    Niditinea truncicolella, (Tengström, 1848) - hästmyrebomal
    Synonymer
    Tinea truncicolella Tengström, 1848
    Tinea rosenbergerella Nolcken, 1871
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2011.