Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  hästsjöstjärna

Organismgrupp Tagghudingar, Sjöstjärnor Hippasteria phrygiana
Hästsjöstjärna Tagghudingar, Sjöstjärnor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En stor art som är rödorange på översidan och har ganska korta armar, tydliga marginalplattor samt rundade, knopplika taggar på den stora, uppblåsta (kuddlika) skivan.
Diameter upp till 20 cm. Kroppen är tillplattad, men skivan kan ge ett något uppsvällt intryck. Skivan är stor och armarna korta. Armspetsarna är tillspetsade och lätt uppåtböjda. Armvinklarna är mycket stora och rundade. Översidan är röd- eller gulaktig (vissa exemplar kan vara grönfläckiga beroende på att det finns symbiotiska encelliga alger i huden) och klädd med korta, vita och trubbiga taggar som sitter oregelbundet spridda över ytan. Taggarna omges av hudklädda kornkransar. De undre marginalplattorna sitter förskjutna i förhållande till (dvs. inte rakt under) de övre. På marginalplattorna sitter knopplika, ljusa taggar. Marginalplattorna kantas av en kornrand. Madreporiten är synlig som en vit eller gulvit och lätt femkantig fläck nära skivans centrum. Undersidan är vit- eller gulaktig och kornbeklädd. Små korn sitter i avgränsade fält över hela undersidan. Ambulakralrännorna bär många små, korta och kraftiga taggar. Korta men iögonfallande, tvådelade pedicellarier finns spridda på både över- och undersidan, och de omges också av små kornkransar.
Utbredning
Länsvis förekomst för hästsjöstjärna Observationer i  Sverige för hästsjöstjärna
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Hästsjöstjärna förekommer längs hela den svenska västkusten, från Öresund till Skagerrak, i Nordsjön, längs hela Norges kust upp till Svalbard och vid norra Skottland samt norra Irland. I västra Atlanten finns den söderut till Cape Cod i delstaten New York. Den finns även utanför Sydafrika och Argentina. Arten är förhållandevis sällsynt i svenska vatten.
Den påträffas oftast i de något kallare vattenmassorna i Kattegatt, men är även rapporterad från Bohuslän. Från Knähaken-området i Öresund rapporterades arten regelbundet under första halvan av 1960-talet, men inte därefter. Från fiskeauktionen i Göteborg rapporterades under 2004 och 2005 flera fynd från norra Kattegatt. Därtill återfanns arten under utsjöbanksinventeringen 2004-2005, på bankarna Fladen, Stora Middelgrund och Röde bank. Arten har sannolikt direktutvecklande larver, vilket begränsar förmågan till spridning och återkolonisation.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B1a; D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Hippasteria phrygiana är en ganska stor sjöstjärna, med fem relativt korta armar. Ovansidan är röd medan undersidan är gul- eller vitaktig. Skivan, som kan vara upp till 20 cm i diameter, är centralt ganska uppsvälld. Arten kan påträffas på såväl hårda som sandiga eller rent mjuka bottnar, från ca 20 meters djup ned till dryga 400 meter. Den tycks kräva en medelsalinitet på 33‰ eller högre. H. phrygiana förekommer i Kattegatt, Skagerrak, Nordsjön, utmed hela Norges kust upp till Svalbard samt vid norra Skottland och norra Irland. I västra Atlanten finns den söderut till Cape Cod i delstaten New York. Den förekommer även utanför Sydafrikas och Argentinas kuster. I svenska vatten är arten sällsynt, och påträffas oftast i de något kallare vattenmassorna i Kattegatt, men är även rapporterad från Bohuslän. Från Knähaken-området i Öresund rapporterades arten regelbundet under första halvan av 1960-talet, men inte därefter. Från fiskeauktionen i Göteborg rapporterades under 2004 och 2005 flera fynd från norra Kattegatt. Därtill återfanns arten under utsjöbanksinventeringen 2004-2005 samt Svenska artprojektets marina inventering på Fladen, Stora Middelgrund och Röde bank. Arten har sannolikt direktutvecklande larver, vilket begränsar förmågan till spridning och återkolonisation. Antalet lokalområden i landet skattas till 4 (3-6). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2000 (1000-10000) km². De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). Utbredningens storlek är nära gränsvärdena för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. Därför rödlistas arten som Nära hotad (NT). (B1a; D2).
Ekologi
Hästsjöstjärna kan påträffas på såväl hårda som sandiga eller mjuka bottnar på mellan ca 15 och 450 meters djup (fyndrapporter finns från 860 m). Den tycks kräva en medelsalthalt på 33 ‰ eller högre. Arten livnär sig framför allt av andra tagghudingar och diverse musslor. Den har stora, gulerika ägg, vilket indikerar att den antingen har s.k. lecitotrofa larver eller direktutveckling.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Levande djur
Levande djur
· koralldjur
· koralldjur
· musslor
· musslor
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Asteroidea (sjöstjärnor), Ordning Valvatida, Familj Goniasteridae (vinkelsjöstjärnor), Släkte Hippasteria, Art Hippasteria phrygiana (Parelius, 1768) - hästsjöstjärna Synonymer Asterias phrygiana Parelius, 1768, Hippasteria insignis Dons, 1938, Hippasteria plana Gray, 1840 ex. Linck, 1733

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B1a; D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Hippasteria phrygiana är en ganska stor sjöstjärna, med fem relativt korta armar. Ovansidan är röd medan undersidan är gul- eller vitaktig. Skivan, som kan vara upp till 20 cm i diameter, är centralt ganska uppsvälld. Arten kan påträffas på såväl hårda som sandiga eller rent mjuka bottnar, från ca 20 meters djup ned till dryga 400 meter. Den tycks kräva en medelsalinitet på 33‰ eller högre. H. phrygiana förekommer i Kattegatt, Skagerrak, Nordsjön, utmed hela Norges kust upp till Svalbard samt vid norra Skottland och norra Irland. I västra Atlanten finns den söderut till Cape Cod i delstaten New York. Den förekommer även utanför Sydafrikas och Argentinas kuster. I svenska vatten är arten sällsynt, och påträffas oftast i de något kallare vattenmassorna i Kattegatt, men är även rapporterad från Bohuslän. Från Knähaken-området i Öresund rapporterades arten regelbundet under första halvan av 1960-talet, men inte därefter. Från fiskeauktionen i Göteborg rapporterades under 2004 och 2005 flera fynd från norra Kattegatt. Därtill återfanns arten under utsjöbanksinventeringen 2004-2005 samt Svenska artprojektets marina inventering på Fladen, Stora Middelgrund och Röde bank. Arten har sannolikt direktutvecklande larver, vilket begränsar förmågan till spridning och återkolonisation. Antalet lokalområden i landet skattas till 4 (3-6). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2000 (1000-10000) km². De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). Utbredningens storlek är nära gränsvärdena för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. Därför rödlistas arten som Nära hotad (NT). (B1a; D2).
En stor art som är rödorange på översidan och har ganska korta armar, tydliga marginalplattor samt rundade, knopplika taggar på den stora, uppblåsta (kuddlika) skivan.
Diameter upp till 20 cm. Kroppen är tillplattad, men skivan kan ge ett något uppsvällt intryck. Skivan är stor och armarna korta. Armspetsarna är tillspetsade och lätt uppåtböjda. Armvinklarna är mycket stora och rundade. Översidan är röd- eller gulaktig (vissa exemplar kan vara grönfläckiga beroende på att det finns symbiotiska encelliga alger i huden) och klädd med korta, vita och trubbiga taggar som sitter oregelbundet spridda över ytan. Taggarna omges av hudklädda kornkransar. De undre marginalplattorna sitter förskjutna i förhållande till (dvs. inte rakt under) de övre. På marginalplattorna sitter knopplika, ljusa taggar. Marginalplattorna kantas av en kornrand. Madreporiten är synlig som en vit eller gulvit och lätt femkantig fläck nära skivans centrum. Undersidan är vit- eller gulaktig och kornbeklädd. Små korn sitter i avgränsade fält över hela undersidan. Ambulakralrännorna bär många små, korta och kraftiga taggar. Korta men iögonfallande, tvådelade pedicellarier finns spridda på både över- och undersidan, och de omges också av små kornkransar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för hästsjöstjärna

Länsvis förekomst och status för hästsjöstjärna baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för hästsjöstjärna

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Hästsjöstjärna förekommer längs hela den svenska västkusten, från Öresund till Skagerrak, i Nordsjön, längs hela Norges kust upp till Svalbard och vid norra Skottland samt norra Irland. I västra Atlanten finns den söderut till Cape Cod i delstaten New York. Den finns även utanför Sydafrika och Argentina. Arten är förhållandevis sällsynt i svenska vatten.
Den påträffas oftast i de något kallare vattenmassorna i Kattegatt, men är även rapporterad från Bohuslän. Från Knähaken-området i Öresund rapporterades arten regelbundet under första halvan av 1960-talet, men inte därefter. Från fiskeauktionen i Göteborg rapporterades under 2004 och 2005 flera fynd från norra Kattegatt. Därtill återfanns arten under utsjöbanksinventeringen 2004-2005, på bankarna Fladen, Stora Middelgrund och Röde bank. Arten har sannolikt direktutvecklande larver, vilket begränsar förmågan till spridning och återkolonisation.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Echinodermata - tagghudingar 
  • Överklass
    Asterozoa - asterozoer 
  • Klass
    Asteroidea - sjöstjärnor 
  • Ordning
    Valvatida  
  • Familj
    Goniasteridae - vinkelsjöstjärnor 
  • Släkte
    Hippasteria  
  • Art
    Hippasteria phrygiana(Parelius, 1768) - hästsjöstjärna
    Synonymer
    Asterias phrygiana Parelius, 1768
    Hippasteria insignis Dons, 1938
    Hippasteria plana Gray, 1840 ex. Linck, 1733

Hästsjöstjärna kan påträffas på såväl hårda som sandiga eller mjuka bottnar på mellan ca 15 och 450 meters djup (fyndrapporter finns från 860 m). Den tycks kräva en medelsalthalt på 33 ‰ eller högre. Arten livnär sig framför allt av andra tagghudingar och diverse musslor. Den har stora, gulerika ägg, vilket indikerar att den antingen har s.k. lecitotrofa larver eller direktutveckling.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· koralldjur - Anthozoa (Viktig)
· musslor - Bivalvia (Har betydelse)
Artens habitat är utsatt för omfattande bottentrålning, vilken kan ha en direkt mekanisk negativ inverkan. Därtill är de marina miljöerna starkt påverkade av sedimentation till följda av trålning och övergödning.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Fiske (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
Det är viktigt att miljömålsarbetet med att minska tillförseln av näringsämnen till havet fortsätter och intensifieras. Trålning, muddring eller andra mänskliga aktiviteter som leder till ökad sedimentation bör undvikas eller åtminstone minskas i närheten av känsliga biotoper. Med tanke på att arten sannolikt är tämligen stationär skulle trålfria skyddade områden kunna fungera som refugier.
Namngivning: Hippasteria phrygiana (Parelius, 1768). Originalbeskrivning: Asterias phrygiana. Det Kongelige Norske videnskabers selskabs skrifter 4: 425, fig. 3-4. Synonymer: Hippasteria plana Gray, 1840 ex. Linck, 1733; Hippasteria insignis Dons, 1938.
Etymologi: phrygania = frygisk; Phrygia (gr.) = antik provins i Mindre Asien som beboddes av trojaner, mysier och lydier, gemensamt kallade phryx. Under antiken hade detta namn bibetydelsen ynkrygg, hare, fegis, även om människorna där var välrenommerade för sin sticknings- och broderikonst; suffixet -anus (lat.).
Uttal: [Hippastéria frygiána]

Hansson, H.G. 1998. Sydskandinaviska marina flercelliga evertebrater. Utgåva 2. Länsstyrelsen Västra Götaland, 1998:4 Mortensen, T. 1927. Handbook of the Echinoderms of the British Isles. Clarendon Press, Oxford.

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tagghudingar-svalgsträngsdjur. Echinodermata-Hemichordata. 2013. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Malin Strand, Hans G. Hansson & Tomas Cedhagen 2013 (kännetecken, ekologi, utbredning). Hans G. Hansson 2005 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Echinodermata - tagghudingar 
  • Överklass
    Asterozoa - asterozoer 
  • Klass
    Asteroidea - sjöstjärnor 
  • Ordning
    Valvatida  
  • Familj
    Goniasteridae - vinkelsjöstjärnor 
  • Släkte
    Hippasteria  
  • Art
    Hippasteria phrygiana, (Parelius, 1768) - hästsjöstjärna
    Synonymer
    Asterias phrygiana Parelius, 1768
    Hippasteria insignis Dons, 1938
    Hippasteria plana Gray, 1840 ex. Linck, 1733
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Malin Strand, Hans G. Hansson & Tomas Cedhagen 2013 (kännetecken, ekologi, utbredning). Hans G. Hansson 2005 (naturvårdsinformation).