Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  hästskoräka

Organismgrupp Kräftdjur, Limniska bladfotingar och storkräftor Triops cancriformis
Hästskoräka Kräftdjur, Limniska bladfotingar och storkräftor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Hästskoräkan är världens äldsta kända, nu levande, djurart och har hittats i 220 miljoner år gamla fossila lager från Trias-perioden. Arten tillhör gruppen Notostraca, sköldbladfotingar, som karakteriseras av att huvud och framkropp är täckta av en kraftig, uppifrån tillplattad ryggsköld. Ryggskölden har en jämnt rundad kant framtill och en djup inskärning baktill. Därav kommer liknelsen med en hästsko i det svenska namnet. Hästskoräkans maximilängd kan uppgå till hela 100 mm, där ryggskölden utgör nästan halva längden. Kroppsfärgen är gulbrun. Bakkroppen är lång, smal och består av många små segment. Bakkroppen avslutas med en lång ändgaffel bestående av två spröt, s.k. furca. Antenner och antennulae är mycket små. De första paren mellankroppsben har långa utskott, s.k. enditer, som användes för förflyttning när djuret kryper på botten. De övriga benen, som ständigt är i rörelse, är plattade och flikiga. Dessa ben, des.k. phyllopodierna, används för kortare simturer, men tjänstgör främst som organ för andning, samt för filtrering och transport av födopartiklar till munnen. Två fasettögon och ett mediant naupliusöga är placerade uppe på ryggskölden, nära framkanten. Hästskoräkan kan uppträda på liknande lokaler (fr a i östra Kalmar län) som en annan sköldbladfoting, spetssköldbladfotingen Lepidurus apus. Arterna kan dock skiljas åt genom att den senare har ett långt plattat utskott på sista bakkroppssegmentet, som sticker ut mellan ändgaffelns två spröt. Utskottet saknas hos hästskoräkan, där bakkanten på sista bakkroppssegmentet istället buktar inåt. I Sverige lever ytterligare en art av sköldbladfoting. Det är Lepidurus arcticus, som lever i småvatten och sjöar i högfjällsområdet.
Utbredning
Länsvis förekomst för hästskoräka Observationer i  Sverige för hästskoräka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Vida spridd art som finns i stora delar av Afrika och Eurasien. Den kan vålla problem för risodlingar, då den bökar upp nysådda risplantor under födosöket. Arten förekommer i hela Europa upp till sydliga delar av Skandinavien. I Sverige lever arten vid ett fåtal lokaler på Öland, men har även påträffats två gånger i Västra Götaland (varav det ena fyndet var ett fullvuxet exemplar i en pöl på Heden, mitt i Göteborg).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B1ac(iv)+2ac(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Lever i tillfälliga vattensamlingar av varierande slag. Är idag känd endast från Stora Alvaret på Öland där ca 20 lokaler belagts. Sedan rödlista 2010 har även fynd på norra Öland gjorts.Kontroll av vissa äldre fynd på fastlandet har visat att lokalerna spolierats främst genom exploatering (Sk, Vg, Upl). Någon hotbild för de kvarvarande, öländska förekomsterna kan inte ses. Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (10-25). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 752 km² och förekomstarean (AOO) till 44 (40-100) km². Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och extrema fluktuationer förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1ac(iv)+2ac(iv)).
Ekologi
Hästskoräkan lever i fiskfria, solexponerade småvatten som ofta torkar ut under sommaren. Den är mycket väl anpassad till att leva i temporära småvatten. Arten kan utvecklas oerhört snabbt vid tillgång till vatten, näring och tillräckligt hög temperatur. Den har generellt två generationer i Sverige, en på våren/försommaren och en på hösten, då de små pölarna håller vatten. Innan vattensamlingen torkar ut lägger honorna sina ägg, som överlever både infrysning och över tio års torka i väntan på nästa gynnsamma tillfälle. Förökningen sker med partenogenetiska honor (jungfrufödsel). Hannar är mycket sällsynta i Skandinavien, men längre söderut är könskvoten mer balanserad. Honan bär äggen i en kapsel fästad vid 11:e bakkroppssegmentet. Äggen kan spridas till nya vattensamlingar med vinden eller med fåglar, då de lätt fastnar på fåglars ben. Hästskoräkan är en allätare och ger sig på allt som kommer i dess väg, även nyömsade artfränder. I de temporära vattensamlingar där den lever, finner man den ofta tillsammans med ett av sina bytesdjur, hällkarsräkan Tanymastix stagnalis.
Landskapstyper
Sötvatten
Sötvatten
Våtmark
Våtmark
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Småvatten
Småvatten
Vattenmassa
Vattenmassa
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp "Allätare" (omnivor)
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Mark/sediment
Mark/sediment
Levande djur
Levande djur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Branchiopoda (bladfotingar), Ordning Notostraca (sköldbladfotingar), Familj Triopsidae, Släkte Triops, Art Triops cancriformis Bosc. - hästskoräka Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B1ac(iv)+2ac(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Lever i tillfälliga vattensamlingar av varierande slag. Är idag känd endast från Stora Alvaret på Öland där ca 20 lokaler belagts. Sedan rödlista 2010 har även fynd på norra Öland gjorts.Kontroll av vissa äldre fynd på fastlandet har visat att lokalerna spolierats främst genom exploatering (Sk, Vg, Upl). Någon hotbild för de kvarvarande, öländska förekomsterna kan inte ses. Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (10-25). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 752 km² och förekomstarean (AOO) till 44 (40-100) km². Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och extrema fluktuationer förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1ac(iv)+2ac(iv)).

Åtgärdsprogram Under produktion
Hästskoräkan är världens äldsta kända, nu levande, djurart och har hittats i 220 miljoner år gamla fossila lager från Trias-perioden. Arten tillhör gruppen Notostraca, sköldbladfotingar, som karakteriseras av att huvud och framkropp är täckta av en kraftig, uppifrån tillplattad ryggsköld. Ryggskölden har en jämnt rundad kant framtill och en djup inskärning baktill. Därav kommer liknelsen med en hästsko i det svenska namnet. Hästskoräkans maximilängd kan uppgå till hela 100 mm, där ryggskölden utgör nästan halva längden. Kroppsfärgen är gulbrun. Bakkroppen är lång, smal och består av många små segment. Bakkroppen avslutas med en lång ändgaffel bestående av två spröt, s.k. furca. Antenner och antennulae är mycket små. De första paren mellankroppsben har långa utskott, s.k. enditer, som användes för förflyttning när djuret kryper på botten. De övriga benen, som ständigt är i rörelse, är plattade och flikiga. Dessa ben, des.k. phyllopodierna, används för kortare simturer, men tjänstgör främst som organ för andning, samt för filtrering och transport av födopartiklar till munnen. Två fasettögon och ett mediant naupliusöga är placerade uppe på ryggskölden, nära framkanten. Hästskoräkan kan uppträda på liknande lokaler (fr a i östra Kalmar län) som en annan sköldbladfoting, spetssköldbladfotingen Lepidurus apus. Arterna kan dock skiljas åt genom att den senare har ett långt plattat utskott på sista bakkroppssegmentet, som sticker ut mellan ändgaffelns två spröt. Utskottet saknas hos hästskoräkan, där bakkanten på sista bakkroppssegmentet istället buktar inåt. I Sverige lever ytterligare en art av sköldbladfoting. Det är Lepidurus arcticus, som lever i småvatten och sjöar i högfjällsområdet.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för hästskoräka

Länsvis förekomst och status för hästskoräka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för hästskoräka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Vida spridd art som finns i stora delar av Afrika och Eurasien. Den kan vålla problem för risodlingar, då den bökar upp nysådda risplantor under födosöket. Arten förekommer i hela Europa upp till sydliga delar av Skandinavien. I Sverige lever arten vid ett fåtal lokaler på Öland, men har även påträffats två gånger i Västra Götaland (varav det ena fyndet var ett fullvuxet exemplar i en pöl på Heden, mitt i Göteborg).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Crustacea - kräftdjur 
  • Klass
    Branchiopoda - bladfotingar 
  • Ordning
    Notostraca - sköldbladfotingar 
  • Familj
    Triopsidae  
  • Släkte
    Triops  
  • Art
    Triops cancriformisBosc. - hästskoräka

Hästskoräkan lever i fiskfria, solexponerade småvatten som ofta torkar ut under sommaren. Den är mycket väl anpassad till att leva i temporära småvatten. Arten kan utvecklas oerhört snabbt vid tillgång till vatten, näring och tillräckligt hög temperatur. Den har generellt två generationer i Sverige, en på våren/försommaren och en på hösten, då de små pölarna håller vatten. Innan vattensamlingen torkar ut lägger honorna sina ägg, som överlever både infrysning och över tio års torka i väntan på nästa gynnsamma tillfälle. Förökningen sker med partenogenetiska honor (jungfrufödsel). Hannar är mycket sällsynta i Skandinavien, men längre söderut är könskvoten mer balanserad. Honan bär äggen i en kapsel fästad vid 11:e bakkroppssegmentet. Äggen kan spridas till nya vattensamlingar med vinden eller med fåglar, då de lätt fastnar på fåglars ben. Hästskoräkan är en allätare och ger sig på allt som kommer i dess väg, även nyömsade artfränder. I de temporära vattensamlingar där den lever, finner man den ofta tillsammans med ett av sina bytesdjur, hällkarsräkan Tanymastix stagnalis.

Ekologisk grupp: "Allätare" (omnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Sötvatten, Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Småvatten, Vattenmassa

Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Levande djur (Viktig)
Arten har gått starkt tillbaka i Västeuropa. I Skandinavien är lokalerna spridda och består ofta av endast ett fåtal individer. Småvatten förstörs lätt genom utdikning och igenfyllning. De är även mycket känsliga för miljögifter och övergödning med igenväxning som följd. Arten är känslig för fiskpredation, och inplantering av fisk kan snabbt utrota en population. Kolonisation av andra djur som konkurrerar om födan är också ett potentiellt hot.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
De viktigaste åtgärderna är fredande av kända lokaler och återställande av gamla dammar.

Åtgärdsprogram Under produktion
tri-, Lat. ”tre” + ops, Lat. ”ögon”, syftar till de tre ögonen på mitt på skalets ovansida, i e två fasettögon och ett mediant naupliusöga; cancriformis, Lat. ”krabbformad”, syftar på den tillplattade kroppsformen.

Franzén, Å. 1996. Brachiopod Crustaceans in the Temporary Waters of Fennoscandia. Memoranda Soc. Fauna Flora Fennica 72: 37–46. BILD (Fig. 7).

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kennet Lundin 2003. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Crustacea - kräftdjur 
  • Klass
    Branchiopoda - bladfotingar 
  • Ordning
    Notostraca - sköldbladfotingar 
  • Familj
    Triopsidae  
  • Släkte
    Triops  
  • Art
    Triops cancriformis, Bosc. - hästskoräka
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kennet Lundin 2003. © ArtDatabanken, SLU 2006.