Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  håbrand

Organismgrupp Fiskar Lamna nasus
Håbrand Fiskar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En kraftigt byggd haj med kort och spetsig nos, stora ögon och mycket smal stjärtspole. Stjärtfenloberna är nästan likstora, vilket ger stjärtfenan en symmetrisk form.

Totallängd 365 cm, obekräftade uppgifter om större individer finns. En kraftigt byggd, spolformig haj med konisk, spetsig nos, långa gälspringor och mycket smal stjärtspole. På vardera sidan av stjärtspolen och stjärtfenbasen löper en längsgående sidoköl och under denna en kortare sidoköl på stjärtfenan. Hudtänderna är små och platta med tre åsar som baktill övergår i spetsar. Hudtänderna sitter överlappande, så att hudytan känns relativt slät. Främre ryggfenan är måttligt lång med rundat främre hörn och spetsigt bakre hörn. Bakre ryggfenan är mycket kort och smal, liksom analfenan. Bröstfenorna har konkav ytterkant. Stjärtfenan är nästintill månskäreformig med nästan likstora lober, varav den övre har en inskärning i bakkanten nära spetsen. Bukfenorna är små. Tänderna är raka och sylformiga med små basala sidospetsar och jämna kanter. I överkäken är tredje tanden från mitten räknat betydligt mindre än de omgivande.
Ryggen och kroppssidorna är mörkt blå eller grå, medan undersidan är vit. Främre ryggfenan har en för arten karakteristisk vit fläck vid bakre hörnet.
Utbredning
Länsvis förekomst för håbrand Observationer i  Sverige för håbrand
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige förekommer håbrand sällsynt i Skagerrak och norra Kattegatt. Det finns också enstaka äldre fynd från Öresund, och en individ hittades död i Ålands skärgård på 1870-talet. Populationen i Nordsjön vandrar längs angränsande kuster, i Norge norrut till Norska havet. Håbrand finns i Nordatlanten vid Nordamerikas, Grönlands och Islands kuster norrut och österut till Barents hav, längs hela Europas kust, i Medelhavet och längs den nordafrikanska kusten ned till Marocko. På södra halvklotet finns arten längs de södra kusterna av Sydamerika, Afrika och Australien samt runt Nya Zeeland och i ett större utsjöområde utanför Sydafrika.
Håbranden som fiskats för det uppskattade köttets skull (”veau de mer”, havets kalvkött) har minskat kraftigt i antal.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
A2bd; D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Sårbar (VU)
Håbrand förekommer i tempererade områden såväl på södra som på norra halvklotet. Utbredningen på södra halvklotet är cirkumglobal, medan arten på norra halvklotet är begränsad till norra Atlanten där det har konstaterats et viist utbyte mellan amerikanska och europeiska farvatten. Fram till mitten av 1900-talet uppträdde håbrand regelbundet i Skagerrak, Kattegatt och mera tillfälligt ner i Öresund. Numera uppträder arten regelbundet, men i små antal, i Nordsjön och i Skagerrak och mycket sällsynt i Kattegatt. Håbrand har fiskats intensivt i nordöstra Atlanten sedan 1930-talet. I Sverige infördes fiskeförbud år 2004 och sedan år 2010 råder nollkvot inom EU. Arten fiskas fortsatt i betydande omfattning på Färöarna och landas som bifångst i Norge. Beståndet i Nordostatlanten har minskat mycket kraftigt under de senaste tre generationerna. De rapporterade landningarna i nordöstra Atlanten minskade från 1990 ton år 2000 till 243 ton år 2006. Norska landningar minskade från ca 6000 ton/år under 1940-talet, till 160-300 ton/år under 1970-talet och under sent 1980-tal och tidigt 1990-tal låg fångsterna på 10-40 ton/år. Danska landningar minskade från 500-600 ton/år under 1950-talet till endast till 32 ton år 1988 varefter en ökning skedde till 94 ton år 1994. De danska fångsterna i Skagerrak och Kattegatt minskade från 40-50 ton/år under 1950-talet till 2-4 ton/år i mitten av 1990-talet. På global nivå (2008) klassas håbrand som Sårbar VU och i Nordostatlanten (2006) som Akut hotad CR. Håbrand listades i CITES bilaga 2 år 2013 och från 2014-09-14 kommer all handel att vara strikt reglerad. Antalet reproduktiva individer skattas till 25 (1-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 7000 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 90 (80-95) % under de senaste 60 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och faktisk eller potentiell exploatering av arten. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Akut hotad (CR). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt A-kriteriet. Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. (A2bd; D). Global rödlistningskategori: VU A2bd+3d+4bd (CR A2bcd+3d+4bd, Northeast Atlantic subpopulation) (2001).
Ekologi
Håbrand är en aktiv art som simmar i fria vatten på ömse sidor om de tropiska haven, i temperaturintervallet 1-18 °C. Den lever alltifrån kustnära (särskilt sommartid) till långt ut till havs, där den ofta uppehåller sig vid undervattensrev och bankar. Den simmar huvudsakligen nära ytan men har påträffats ned till 700 meters djup. Unga djur, vuxna hanar och vuxna honor simmar i skilda grupper. Arten hör till norra Atlantens toppredatorer. Födan utgörs av små eller måttligt stora pelagiska stimfiskar, t.ex. makrill Scomber scombrus, ansjovis Engraulis encrasicolus och sill Clupea harengus, men också mer bottennära arter som torskfiskar och andra hajar, bl.a. pigghaj Squalus acanthias. Håbrand kan själv utgöra ett byte för späckhuggare Orcinus orca och vithaj Carcharodon carcharias.
Honorna blir könsmogna vid 13 års ålder, i norra Atlanten när de är 230-260 cm långa, på södra halvklotet vid en längd av 185-200 cm. Hanarna blir könsmogna vid åtta års ålder och en längd av 150-200 cm. Parningen sker förmodligen under hösten och vintern. Hanen biter sig fast vid en av honans bröstfenor och lämnar tydliga bitmärken. Håbrand är vivipar. En kull består av en till sex, vanligen fyra ungar (två i varje livmoder) som livnär sig av de stora mängder gulerika, obefruktade ägg som produceras successivt av honan. Fostren har en tidig uppsättning spetsiga tänder för att slita hål på de obefruktade äggen, men de ersätts av den slutgiltiga tandtypen vid 34-38 centimeters längd. Ungarna föds under sommaren efter 8-9 månaders dräktighetstid. De är då 60-80 cm långa och fullt utvecklade. Den uppskattade livslängden ligger på mellan 26 och 45 år.
De individer av håbrand som påträffas i svenska vatten härrör förmodligen från Nordsjön och norska kusten, där arten är betydligt vanligare. De vandrar in i Skagerrak, och även i Kattegatt, under sommar och höst. Förmodligen sker ingen reproduktion i svenska vatten. Håbrand kan vara nyfiken och närma sig små båtar och dykare, men den anses inte vara farlig för människor.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Vattenmassa
Vattenmassa
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Levande djur
Levande djur
· bläckfiskar
· bläckfiskar
· broskfiskar
· broskfiskar
· makrill
· makrill
· sill
· sill
· strålfeniga fiskar
· strålfeniga fiskar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Chondrichthyes (broskfiskar), Ordning Lamniformes (håbrandsartade hajar), Familj Lamnidae (håbrandshajar), Släkte Lamna, Art Lamna nasus (Bonnaterre, 1788) - håbrand Synonymer sillhaj, sillhaj (håbrand), Sildehaj, håbrann, Heringshai, Porbeagle, Squalus nasus

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier A2bd; D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Håbrand förekommer i tempererade områden såväl på södra som på norra halvklotet. Utbredningen på södra halvklotet är cirkumglobal, medan arten på norra halvklotet är begränsad till norra Atlanten där det har konstaterats et viist utbyte mellan amerikanska och europeiska farvatten. Fram till mitten av 1900-talet uppträdde håbrand regelbundet i Skagerrak, Kattegatt och mera tillfälligt ner i Öresund. Numera uppträder arten regelbundet, men i små antal, i Nordsjön och i Skagerrak och mycket sällsynt i Kattegatt. Håbrand har fiskats intensivt i nordöstra Atlanten sedan 1930-talet. I Sverige infördes fiskeförbud år 2004 och sedan år 2010 råder nollkvot inom EU. Arten fiskas fortsatt i betydande omfattning på Färöarna och landas som bifångst i Norge. Beståndet i Nordostatlanten har minskat mycket kraftigt under de senaste tre generationerna. De rapporterade landningarna i nordöstra Atlanten minskade från 1990 ton år 2000 till 243 ton år 2006. Norska landningar minskade från ca 6000 ton/år under 1940-talet, till 160-300 ton/år under 1970-talet och under sent 1980-tal och tidigt 1990-tal låg fångsterna på 10-40 ton/år. Danska landningar minskade från 500-600 ton/år under 1950-talet till endast till 32 ton år 1988 varefter en ökning skedde till 94 ton år 1994. De danska fångsterna i Skagerrak och Kattegatt minskade från 40-50 ton/år under 1950-talet till 2-4 ton/år i mitten av 1990-talet. På global nivå (2008) klassas håbrand som Sårbar VU och i Nordostatlanten (2006) som Akut hotad CR. Håbrand listades i CITES bilaga 2 år 2013 och från 2014-09-14 kommer all handel att vara strikt reglerad. Antalet reproduktiva individer skattas till 25 (1-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 7000 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 90 (80-95) % under de senaste 60 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och faktisk eller potentiell exploatering av arten. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Akut hotad (CR). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt A-kriteriet. Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. (A2bd; D). Global rödlistningskategori: VU A2bd+3d+4bd (CR A2bcd+3d+4bd, Northeast Atlantic subpopulation) (2001).
Konventioner Bonnkonventionens bilaga II
Global rödlistning VU A2bd+3d+4bd (CR A2bcd+3d+4bd, Northeast Atlantic subpopulation) (2006)
En kraftigt byggd haj med kort och spetsig nos, stora ögon och mycket smal stjärtspole. Stjärtfenloberna är nästan likstora, vilket ger stjärtfenan en symmetrisk form.

Totallängd 365 cm, obekräftade uppgifter om större individer finns. En kraftigt byggd, spolformig haj med konisk, spetsig nos, långa gälspringor och mycket smal stjärtspole. På vardera sidan av stjärtspolen och stjärtfenbasen löper en längsgående sidoköl och under denna en kortare sidoköl på stjärtfenan. Hudtänderna är små och platta med tre åsar som baktill övergår i spetsar. Hudtänderna sitter överlappande, så att hudytan känns relativt slät. Främre ryggfenan är måttligt lång med rundat främre hörn och spetsigt bakre hörn. Bakre ryggfenan är mycket kort och smal, liksom analfenan. Bröstfenorna har konkav ytterkant. Stjärtfenan är nästintill månskäreformig med nästan likstora lober, varav den övre har en inskärning i bakkanten nära spetsen. Bukfenorna är små. Tänderna är raka och sylformiga med små basala sidospetsar och jämna kanter. I överkäken är tredje tanden från mitten räknat betydligt mindre än de omgivande.
Ryggen och kroppssidorna är mörkt blå eller grå, medan undersidan är vit. Främre ryggfenan har en för arten karakteristisk vit fläck vid bakre hörnet.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för håbrand

Länsvis förekomst och status för håbrand baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för håbrand

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige förekommer håbrand sällsynt i Skagerrak och norra Kattegatt. Det finns också enstaka äldre fynd från Öresund, och en individ hittades död i Ålands skärgård på 1870-talet. Populationen i Nordsjön vandrar längs angränsande kuster, i Norge norrut till Norska havet. Håbrand finns i Nordatlanten vid Nordamerikas, Grönlands och Islands kuster norrut och österut till Barents hav, längs hela Europas kust, i Medelhavet och längs den nordafrikanska kusten ned till Marocko. På södra halvklotet finns arten längs de södra kusterna av Sydamerika, Afrika och Australien samt runt Nya Zeeland och i ett större utsjöområde utanför Sydafrika.
Håbranden som fiskats för det uppskattade köttets skull (”veau de mer”, havets kalvkött) har minskat kraftigt i antal.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Chondrichthyomorphi  
  • Klass
    Chondrichthyes - broskfiskar 
  • Underklass
    Elasmobranchii - hajartade fiskar 
  • Infraklass
    Euselachii  
  • Avdelning
    Neoselachii - hajar och rockor 
  • Underavdelning
    Selachii - hajar 
  • Överordning
    Galeomorphi  
  • Ordning
    Lamniformes - håbrandsartade hajar 
  • Familj
    Lamnidae - håbrandshajar 
  • Släkte
    Lamna  
  • Art
    Lamna nasus(Bonnaterre, 1788) - håbrand
    Synonymer
    sillhaj
    sillhaj (håbrand)
    Sildehaj
    håbrann
    Heringshai
    Porbeagle
    Squalus nasus

Håbrand är en aktiv art som simmar i fria vatten på ömse sidor om de tropiska haven, i temperaturintervallet 1-18 °C. Den lever alltifrån kustnära (särskilt sommartid) till långt ut till havs, där den ofta uppehåller sig vid undervattensrev och bankar. Den simmar huvudsakligen nära ytan men har påträffats ned till 700 meters djup. Unga djur, vuxna hanar och vuxna honor simmar i skilda grupper. Arten hör till norra Atlantens toppredatorer. Födan utgörs av små eller måttligt stora pelagiska stimfiskar, t.ex. makrill Scomber scombrus, ansjovis Engraulis encrasicolus och sill Clupea harengus, men också mer bottennära arter som torskfiskar och andra hajar, bl.a. pigghaj Squalus acanthias. Håbrand kan själv utgöra ett byte för späckhuggare Orcinus orca och vithaj Carcharodon carcharias.
Honorna blir könsmogna vid 13 års ålder, i norra Atlanten när de är 230-260 cm långa, på södra halvklotet vid en längd av 185-200 cm. Hanarna blir könsmogna vid åtta års ålder och en längd av 150-200 cm. Parningen sker förmodligen under hösten och vintern. Hanen biter sig fast vid en av honans bröstfenor och lämnar tydliga bitmärken. Håbrand är vivipar. En kull består av en till sex, vanligen fyra ungar (två i varje livmoder) som livnär sig av de stora mängder gulerika, obefruktade ägg som produceras successivt av honan. Fostren har en tidig uppsättning spetsiga tänder för att slita hål på de obefruktade äggen, men de ersätts av den slutgiltiga tandtypen vid 34-38 centimeters längd. Ungarna föds under sommaren efter 8-9 månaders dräktighetstid. De är då 60-80 cm långa och fullt utvecklade. Den uppskattade livslängden ligger på mellan 26 och 45 år.
De individer av håbrand som påträffas i svenska vatten härrör förmodligen från Nordsjön och norska kusten, där arten är betydligt vanligare. De vandrar in i Skagerrak, och även i Kattegatt, under sommar och höst. Förmodligen sker ingen reproduktion i svenska vatten. Håbrand kan vara nyfiken och närma sig små båtar och dykare, men den anses inte vara farlig för människor.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav, Vattenmassa

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· bläckfiskar - Cephalopoda (Har betydelse)
· broskfiskar - Chondrichthyes (Har betydelse)
· makrill - Scomber scombrus (Viktig)
· sill - Clupea harengus (Viktig)
· strålfeniga fiskar - Actinopterygii (Viktig)
Överfiske är det största hotet mot håbrandens fortsatta existens. Detta gäller även för många andra hajarter idag. Att beskatta en art med en generationstid på 13 år, som bara föder 1–4 ungar per år, är knappast möjligt.

Påverkan
  • Fiske (Stor negativ effekt)
Fiskeriverket har i Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 2004:36) om fiske i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön förbjudit fiske efter håbrand. Det är alltså helt förbjudet att fånga och landa håbrand fångade i svenska vatten.
Namngivning: Lamna nasus (Bonnaterre, 1788). Originalbeskrivning: Squalus nasus. Tableau encyclopédique et méthodique des trois règnes de la nature... Ichthyologie: 10. Svensk synonym: sillhaj.
Etymologi: nasus (lat.) = näsa. Syftar förmodligen på den spetsiga nosen.
Uttal: [Lámna násus]

Namn på andra språk Norska: Håbrand, Håbrann, Danska: Sildehaj, Finska: Sillihai, Engelska: Porbeagle.

Compagno, L.J.V. 1984. FAO species catalogue. Vol. 4. Sharks of the world. An annotated and illustrated catalogue of shark species known to date. Part 1. Hexanchiformes to Lamniformes. FAO Fish. Synop., (125) Vol. 4, Pt. 1: 249 s.

Compagno L.J.V. 2001. Sharks of the world. An annotated and illustrated catalogue of shark species known to date. Volume 2. Bullhead, mackerel and carpet sharks (Heterodontiformes, Lamniformes and Orectolobiformes). FAO Species Catalogue for Fishery Purposes. No. 1, Vol. 2. Rome, FAO. 2001.

Curry-Lindahl, K. 1985. Våra fiskar. Havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. P.A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm.

DFO, 2001. Porbeagle shark in NAFO subareas 3–6. DFO Sci. Stock Status Rept. B3–09 (2001).

Francis, M.P. & Stevens, J.D. 2000. Reproduction, embryonic development and growth of the porbeagle shark, Lamna nasus, in the Southwest Pacific Ocean. Fishery Bulletin 98(1): 41–63.

Jensen, C.F., Natanson, L.J., Pratt Jr., H.L., Kohler, N.E. & Campana, S.E. 2002. The reproductive biology of the porbeagle shark, Lamna nasus, in the western north Atlantic ocean. Ocean. Fish. Bull. 100(4): 727–738.

Joyce, W.N., Campana, S.E., Natanson, L.J., Kohler, N.E., Pratt Jr., H.L. & Jensen, C.F. Analysis of Stomach Contents of the Porbeagle Shark (Lamna nasus Bonnaterre) in the Northwest Atlantic. In review Natanson, L.J., Mello, J.J. & Campana, S.E. 2002. Validated age and growth of the porbeagle shark, Lamna nasus, in the western North Atlantic. Fishery Bulletin 100(2): 266–278.

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Lansettfiskar-broskfiskar. Branchiostomatidae-Chondrichthyes. 2011. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven O. Kullander & Bo Delling 2011 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning). Charlott Stenberg 2001. Rev. Charlott Stenberg 2005 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Chondrichthyomorphi  
  • Klass
    Chondrichthyes - broskfiskar 
  • Underklass
    Elasmobranchii - hajartade fiskar 
  • Infraklass
    Euselachii  
  • Avdelning
    Neoselachii - hajar och rockor 
  • Underavdelning
    Selachii - hajar 
  • Överordning
    Galeomorphi  
  • Ordning
    Lamniformes - håbrandsartade hajar 
  • Familj
    Lamnidae - håbrandshajar 
  • Släkte
    Lamna  
  • Art
    Lamna nasus, (Bonnaterre, 1788) - håbrand
    Synonymer
    sillhaj
    sillhaj (håbrand)
    Sildehaj
    håbrann
    Heringshai
    Porbeagle
    Squalus nasus
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven O. Kullander & Bo Delling 2011 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning). Charlott Stenberg 2001. Rev. Charlott Stenberg 2005 (naturvårdsinformation).