Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  hålträdssvampmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Triaxomasia caprimulgella
Hålträdssvampmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En mörkbrun mal med blekgul teckning och rostgula eller rostbruna, hårlika fjäll på huvudet. Den lever ett undangömt liv i gamla, ihåliga lövträd där larven lever på murken ved. 

Vingspann 10–13 mm. Huvudets hårlika fjäll är rostgula eller rostbruna. Antennen är gråbrun och nästan slät, dvs. fjällen är i mycket ringa grad utspärrade. Framvingen är mörkbrun med svag guldglans och blekgul teckning i form av tre (ibland fyra) framkantsfläckar vid en fjärdedel, vid mitten och vid tre fjärdedelar ut från vingens bas. Den ­innersta av dessa är störst och formar ett avbrutet eller samman­hängande tvärband tillsammans med en bakkantsfläck. Ibland är denna bakkantsfläck uppbruten i mindre fläckar. Vid vingens bakhörn finns en trekantig fläck. Runt spetsen och längs ytterkanten löper en delningslinje av mörkspetsade kantfjäll. Bakvingen är gråbrun.

Genitalier: Hos hanen är uncus mycket brett V- eller U-formig med ett par borstförsedda utskott. Gnathos har formen av ett tunt band med en böjning på mitten. Vinculum avslutas med en lansettlikt tillspetsad saccus. Genitalklaffens innersta halva är bred och på mitten sitter en samling långa borst. Den yttre halvan smalnar snabbt av och spetsen är fingerlikt utdragen med små borst. Aedeagus är ungefär lika lång som genitalklaffen, smal och svagt böjd. Hos honan finns en bit ner i ductus bursae en treuddig sklerit. Denna karaktär tillsammans med den breda, trapetsformiga sterigman är typiska för arten.
Utbredning
Länsvis förekomst för hålträdssvampmal Observationer i  Sverige för hålträdssvampmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Hålträdssvampmal upptäcktes första gången i Sverige 1973 genom att svampangripen ved samlades in på Hallands Väderö av en skalbaggssamlare. Ur detta material kläcktes individer av hålträdsmalen. Detta var länge den enda kända platsen för arten tills den sedan sågs flyga invid en lundalm på Stora Karlsö. Därefter har den också påträffats i västra Blekinge, i östra Småland vid Strömsrum och på mellersta Öland. Den har varit förbisedd på grund av sitt dolda levnadssätt, men tack vare riktade eftersök med hjälp av ett specialferomon påträffades den under 2007 på fler ställen i Skåne (Skäralid, Öveds kloster och Kullaberg). I övriga Norden är den bara känd från ett fåtal platser i Danmark (norra Själland och provinsen Lolland-Falster-Mön). Den saknas således i Norge och Finland. Arten är spridd över västra Europa söderut till Grekland men är överallt en stor sällsynthet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Hålträdssvampmal är knuten till gamla hålträd av ädelövträd, främst ek, lönn och bok. Endast känd från en ett fåtal träd på fem helt isolerade lokaler i södra Götaland. Denna art verkar vara betydligt mera kräsen vid val av habitat än många andra hålträdslevande arter och tycks endast förekomma på lokaler med mycket lång hålträdskontinuitet. Många gamla och ihåliga träd har tagits bort i parkmiljöer och alléer på senare tid. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (13-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 35000 (32000-50000) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (52-160) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv)).
Ekologi
Hålträdssvampmal är mycket sällan sedd i Sverige och för ett undangömt liv i murkna, ihåliga träd. Fjärilen kläcker i juli och kan påträffas fram till början av augusti. Efter kläckningen kan man ­ibland se en del av fjärilarna sitta vid hålets mynning, medan de övriga sitter stilla inne i de mörka utrymmena i hålträdet, eller hänger i spindelväv utan att fastna ­eller bli attackerade av spindlar. Sannolikt sprider arten sig till nya hålträd i omgivningen bara under mycket varma nätter. Larven lever på murken ved inuti lönn Acer platanoides, lind Tilia cordata, ek ­Quercus robur, bok Fagus sylvatica m.fl. fram till våren. Även larven har observerats i spindelnät inuti hålträd­en där den verkar kunna livnära sig på döda insekter.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· almar
· almar
· bok
· bok
· skogsalm
· skogsalm
· skogslönn
· skogslönn
Svampar och lavar
Svampar och lavar
· bok
· bok
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Tineidae (äkta malar), Släkte Triaxomasia, Art Triaxomasia caprimulgella (Stainton, 1851) - hålträdssvampmal Synonymer Tinea caprimulgella Stainton, 1851, hålträdsvampmal

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Hålträdssvampmal är knuten till gamla hålträd av ädelövträd, främst ek, lönn och bok. Endast känd från en ett fåtal träd på fem helt isolerade lokaler i södra Götaland. Denna art verkar vara betydligt mera kräsen vid val av habitat än många andra hålträdslevande arter och tycks endast förekomma på lokaler med mycket lång hålträdskontinuitet. Många gamla och ihåliga träd har tagits bort i parkmiljöer och alléer på senare tid. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (13-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 35000 (32000-50000) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (52-160) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv)).

Åtgärdsprogram Utgått ur ÅGP
En mörkbrun mal med blekgul teckning och rostgula eller rostbruna, hårlika fjäll på huvudet. Den lever ett undangömt liv i gamla, ihåliga lövträd där larven lever på murken ved. 

Vingspann 10–13 mm. Huvudets hårlika fjäll är rostgula eller rostbruna. Antennen är gråbrun och nästan slät, dvs. fjällen är i mycket ringa grad utspärrade. Framvingen är mörkbrun med svag guldglans och blekgul teckning i form av tre (ibland fyra) framkantsfläckar vid en fjärdedel, vid mitten och vid tre fjärdedelar ut från vingens bas. Den ­innersta av dessa är störst och formar ett avbrutet eller samman­hängande tvärband tillsammans med en bakkantsfläck. Ibland är denna bakkantsfläck uppbruten i mindre fläckar. Vid vingens bakhörn finns en trekantig fläck. Runt spetsen och längs ytterkanten löper en delningslinje av mörkspetsade kantfjäll. Bakvingen är gråbrun.

Genitalier: Hos hanen är uncus mycket brett V- eller U-formig med ett par borstförsedda utskott. Gnathos har formen av ett tunt band med en böjning på mitten. Vinculum avslutas med en lansettlikt tillspetsad saccus. Genitalklaffens innersta halva är bred och på mitten sitter en samling långa borst. Den yttre halvan smalnar snabbt av och spetsen är fingerlikt utdragen med små borst. Aedeagus är ungefär lika lång som genitalklaffen, smal och svagt böjd. Hos honan finns en bit ner i ductus bursae en treuddig sklerit. Denna karaktär tillsammans med den breda, trapetsformiga sterigman är typiska för arten.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för hålträdssvampmal

Länsvis förekomst och status för hålträdssvampmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för hålträdssvampmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Hålträdssvampmal upptäcktes första gången i Sverige 1973 genom att svampangripen ved samlades in på Hallands Väderö av en skalbaggssamlare. Ur detta material kläcktes individer av hålträdsmalen. Detta var länge den enda kända platsen för arten tills den sedan sågs flyga invid en lundalm på Stora Karlsö. Därefter har den också påträffats i västra Blekinge, i östra Småland vid Strömsrum och på mellersta Öland. Den har varit förbisedd på grund av sitt dolda levnadssätt, men tack vare riktade eftersök med hjälp av ett specialferomon påträffades den under 2007 på fler ställen i Skåne (Skäralid, Öveds kloster och Kullaberg). I övriga Norden är den bara känd från ett fåtal platser i Danmark (norra Själland och provinsen Lolland-Falster-Mön). Den saknas således i Norge och Finland. Arten är spridd över västra Europa söderut till Grekland men är överallt en stor sällsynthet.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Tineoidea  
  • Familj
    Tineidae - äkta malar 
  • Underfamilj
    Nemapogoninae  
  • Släkte
    Triaxomasia  
  • Art
    Triaxomasia caprimulgella(Stainton, 1851) - hålträdssvampmal
    Synonymer
    Tinea caprimulgella Stainton, 1851
    hålträdsvampmal

Hålträdssvampmal är mycket sällan sedd i Sverige och för ett undangömt liv i murkna, ihåliga träd. Fjärilen kläcker i juli och kan påträffas fram till början av augusti. Efter kläckningen kan man ­ibland se en del av fjärilarna sitta vid hålets mynning, medan de övriga sitter stilla inne i de mörka utrymmena i hålträdet, eller hänger i spindelväv utan att fastna ­eller bli attackerade av spindlar. Sannolikt sprider arten sig till nya hålträd i omgivningen bara under mycket varma nätter. Larven lever på murken ved inuti lönn Acer platanoides, lind Tilia cordata, ek ­Quercus robur, bok Fagus sylvatica m.fl. fram till våren. Även larven har observerats i spindelnät inuti hålträd­en där den verkar kunna livnära sig på döda insekter.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· almar - Ulmus (Viktig)
· bok - Fagus sylvatica (Viktig)
· skogsalm - Ulmus glabra (Har betydelse)
· skogslönn - Acer platanoides (Viktig)
Svampar och lavar (Viktig)
· bok - Fagus sylvatica (Har betydelse)
Dött träd (Viktig)
Borttagande av gamla ihåliga lövträd i alléer, parker, hagmarker och skogar. Även fällning av potentiella hålträd är ett långsiktigt hot mot arten.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
För arten lämpliga boträd bör sparas i största möjliga utsträckning. Likaså bör träd av olika åldrar avsättas för att i framtiden trygga hålträdssucessionen. Kända lokaler måste göras kända för markägare och länsstyrelser och värnas mot ingrepp som försvårar artens fortlevnad.

Åtgärdsprogram Utgått ur ÅGP
Namngivning: Triaxomasia caprimulgella (Stainton, 1851). Originalbeskrivning: Tinea caprimulgella. Suppl. Cat. Brit. Tineidae & Pterophoridae: 2, pl. 12, fig. 2.

Etymologi: caprimulgella (lat.) = den lilla nattskärran, efter nattskärrans latinska namn Caprimulgus europaeus, syftar på att malen och fågeln tycktes ha liknande färgmönster; diminutivsuffixet -ellus (lat.).

Uttal: [Triaxomásia kaprimulgélla]

Bengtsson, B.Å. m.fl. 2008. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Käkmalar–säckspinnare. Lepidoptera: Micropterigidae–Psychidae. Artdatabanken, SLU, Uppsala.

Hannemann, H.-J. 1977. Kleinschmetterlinge oder Microlepidoptera III. Die Tierwelt Deutschlands 63: 182–183.

Petersen, G. 1969. Beiträge zur Insekten-Fauna der DDR: Lepidoptera – Tineidae. – Beitr. Ent. 19: 311–388.

Svensson, I. 1974. Anmärkningsvärda fynd av Microlepidoptera i Sverige 1973. – Ent. Tidskr. 95: 198–200.

Svensson. I. 1989. Anmärkningsvärda fynd av Microlepidoptera i Sverige 1988. – Ent. Tidskr. 110: 103–108.

Svensson, I. 1996. Anmärkningsvärda fynd av småfjärilar (Microlepidoptera) i Sverige 1995. – Ent. Tidskr. 117: 49–57.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson & Göran Palmqvist 2008 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning) och Bengt Å. Bengtsson 2011 (Naturvårdsinformation; Hot och Åtgärder och tillägg till Utbredning).

 

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Tineoidea  
  • Familj
    Tineidae - äkta malar 
  • Underfamilj
    Nemapogoninae  
  • Släkte
    Triaxomasia  
  • Art
    Triaxomasia caprimulgella, (Stainton, 1851) - hålträdssvampmal
    Synonymer
    Tinea caprimulgella Stainton, 1851
    hålträdsvampmal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson & Göran Palmqvist 2008 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning) och Bengt Å. Bengtsson 2011 (Naturvårdsinformation; Hot och Åtgärder och tillägg till Utbredning).