Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  hårdkula

Organismgrupp Alger, Cyanobakterier Rivularia dura
Hårdkula Alger, Cyanobakterier

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Hårdkula består av kulformiga eller halvkulformiga kolonier, ca 1 mm höga men ofta tjockare. Kolonierna växer på t.ex. vattenväxter, trä eller sten. Kolonierna är i början av tillväxten små men blir så småningom fullt synliga för blotta ögat. Kolonierna består av tätt sittande filament som utgår radiärt från en bas och bildar en solfjäderliknande form. Kolonierna är gelatinösa och inkrusterade med kalk. Filamenten (15,5-20 µm breda vid basen men successivt avsmalnande till 4-9 µm bredd) i kolonin är parallellt orienterade och kan sitta så tätt att de med svårighet kan separeras. I sina yttersta delar är trådarna hårlikt tunna och cellerna där är många gånger längre än trådbredden. Filamenten är omgivna av en skida som kan vara färglös men också ha en gulaktig färg och en oregelbunden lamellstruktur. Heterocyster (kvävefixerande celler) är basalt placerade, mer eller mindre runda och ca 4 µm i diameter. Två former av utseenden hos arten finns angivna (Komárek 2013). Den ena utgörs av små, runda kolonier som sitter på vattenväxter och sägs vara vanliga i Europa, den andra bildar stora krustor på trä- och sten-/klippunderlag. Den förra formen är grön till svartaktig medan den senare formen är mer vitaktig genom kraftig kalkinkrustering. Kalkinkrustering är dock angiven för båda formerna.
Utbredning
Länsvis förekomst för hårdkula Observationer i  Sverige för hårdkula
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige finns hårdkula noterad från förra sekelskiftet, i Bysjön i Skärvs socken i Skara kommun (Nordstedt 1897). Ytterligare en tidig notering finns från Bara socken öster om Malmö, i en utgrävd torvmosse (Simmons 1898). Arten har inte noterats i modern tid. Osäkerheten om dess nutida utbredning är stor och ytterligare dataunderlag behövs för att bedöma dess status. I Norge finns ett herbarieexemplar noterat från Gudbrandsdalen (Nordstedt 1897). I övrigt är artens förekomst i Norden okänd. I Europa finns hårdkula registrerad i Storbritannien (John m.fl. 2011), Rumänien (Caraus 2003) och Spanien (Alvarez-Cobelas & Gallardo 1988) samt från Kina i Asien. Hårdkula finns också angiven från Nordamerika och kanadensiska Arktis (Wehr & Sheath 2003). Wehr & Sheath nämner också att hårdkula finns i kalkrika subtropiska och tropiska regioner. Dessa tropiska fynd behöver dock granskas ytterligare enligt Komárek (2013).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Den kulformiga cyanobakterien Rivularia dura är endast påträffad i Bysjön mellan Skara och Skövde i slutet av 1800-talet. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
De fåtaliga fynden från Sverige ger inget närmare besked om habitattyp annat än att arten växer fastsittande på vass Phragmites australis i Bysjön samt på någon form av trä. I Bara var substratet troligen också en växt (fräken Equisetum). Båda fynden ligger i områden som präglas av bördiga, kalkrika lerjordar. När det gäller fynden från övriga Europa finns inga detaljerade habitatbeskrivningar för hårdkula utan i regel anges kärr och våtmarksområden eller vattendrag, t.ex. småvatten nära Donaudeltat och floder i sydöstra Spanien. I Storbritannien nämns särskilt kalkrika miljöer som viktiga och där som påväxt på undervattensvegetation inklusive sträfsen Chara.
Landskapstyper
Sötvatten
Sötvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Sjöar
Sjöar
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Artfaktablad (pdf)

Klass Cyanophyceae, Ordning Nostocales, Familj Rivulariaceae, Släkte Rivularia, Art Rivularia dura Roth ex Bornet & Flahault - hårdkula Synonymer Limnactis dura Kütz. ex Bornet et Flahault

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Dokumentation Den kulformiga cyanobakterien Rivularia dura är endast påträffad i Bysjön mellan Skara och Skövde i slutet av 1800-talet. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Hårdkula består av kulformiga eller halvkulformiga kolonier, ca 1 mm höga men ofta tjockare. Kolonierna växer på t.ex. vattenväxter, trä eller sten. Kolonierna är i början av tillväxten små men blir så småningom fullt synliga för blotta ögat. Kolonierna består av tätt sittande filament som utgår radiärt från en bas och bildar en solfjäderliknande form. Kolonierna är gelatinösa och inkrusterade med kalk. Filamenten (15,5-20 µm breda vid basen men successivt avsmalnande till 4-9 µm bredd) i kolonin är parallellt orienterade och kan sitta så tätt att de med svårighet kan separeras. I sina yttersta delar är trådarna hårlikt tunna och cellerna där är många gånger längre än trådbredden. Filamenten är omgivna av en skida som kan vara färglös men också ha en gulaktig färg och en oregelbunden lamellstruktur. Heterocyster (kvävefixerande celler) är basalt placerade, mer eller mindre runda och ca 4 µm i diameter. Två former av utseenden hos arten finns angivna (Komárek 2013). Den ena utgörs av små, runda kolonier som sitter på vattenväxter och sägs vara vanliga i Europa, den andra bildar stora krustor på trä- och sten-/klippunderlag. Den förra formen är grön till svartaktig medan den senare formen är mer vitaktig genom kraftig kalkinkrustering. Kalkinkrustering är dock angiven för båda formerna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för hårdkula

Länsvis förekomst och status för hårdkula baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för hårdkula

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige finns hårdkula noterad från förra sekelskiftet, i Bysjön i Skärvs socken i Skara kommun (Nordstedt 1897). Ytterligare en tidig notering finns från Bara socken öster om Malmö, i en utgrävd torvmosse (Simmons 1898). Arten har inte noterats i modern tid. Osäkerheten om dess nutida utbredning är stor och ytterligare dataunderlag behövs för att bedöma dess status. I Norge finns ett herbarieexemplar noterat från Gudbrandsdalen (Nordstedt 1897). I övrigt är artens förekomst i Norden okänd. I Europa finns hårdkula registrerad i Storbritannien (John m.fl. 2011), Rumänien (Caraus 2003) och Spanien (Alvarez-Cobelas & Gallardo 1988) samt från Kina i Asien. Hårdkula finns också angiven från Nordamerika och kanadensiska Arktis (Wehr & Sheath 2003). Wehr & Sheath nämner också att hårdkula finns i kalkrika subtropiska och tropiska regioner. Dessa tropiska fynd behöver dock granskas ytterligare enligt Komárek (2013).
  • Rike
    Bacteria - eubakterier 
  • Stam
    Cyanobacteria - cyanobakterier 
  • Klass
    Cyanophyceae  
  • Underklass
    Nostocophycidae  
  • Ordning
    Nostocales  
  • Familj
    Rivulariaceae  
  • Släkte
    Rivularia  
  • Art
    Rivularia duraRoth ex Bornet & Flahault - hårdkula
    Synonymer
    Limnactis dura Kütz. ex Bornet et Flahault

De fåtaliga fynden från Sverige ger inget närmare besked om habitattyp annat än att arten växer fastsittande på vass Phragmites australis i Bysjön samt på någon form av trä. I Bara var substratet troligen också en växt (fräken Equisetum). Båda fynden ligger i områden som präglas av bördiga, kalkrika lerjordar. När det gäller fynden från övriga Europa finns inga detaljerade habitatbeskrivningar för hårdkula utan i regel anges kärr och våtmarksområden eller vattendrag, t.ex. småvatten nära Donaudeltat och floder i sydöstra Spanien. I Storbritannien nämns särskilt kalkrika miljöer som viktiga och där som påväxt på undervattensvegetation inklusive sträfsen Chara.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Sötvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Sjöar

Trots brist på underlag om artens närings- och ljuskrav kan man ändå utgå från att en kalkrik, fosforfattig miljö och god ljustillgång är viktiga omgivningsfaktorer. Därför bör eutrofiering och uppgrumling av vatten samt dränering vara viktiga hotfaktorer.

Påverkan
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
Uppmärksamhet vid kalkrika miljöer. Hårdkula verkar ha lite bredare förekomst än blodkula Rivularia haematites och bör sökas växande på vegetation i ett bredare register av kalkrika vatten.

Alvarez-Cobelas, M. & Gallardo, T. 1988. Catálogo de las algas continentales espanolas V. Cyanophyceae Schaffner 1909. Acta Botanica Malacitana 13: 53-76.

Caraus, I. 2003. Algae of Romania. A distributional checklist of actual algae. Biologie 7: 1-694. Universitatea Bacau.

John, D.M., Whitton, B.A. & Brook, A.J. (red.) 2011. The freshwater algal flora of the British Isles. An identification guide to freshwater and terrestrial algae. 2:a uppl. Cambridge University Press, Cambridge.

Komárek, J. 2013. Cyanoprokaryota, 3. Heterocytous genera. I Büdel, B., Gärtner, G., Krienitz, L. & Schagerl, M. (red.), Freshwater flora of Central Europe: 598.

Nordstedt, O. 1897. Sammanställning af de skandinaviska lokalerna för Myxophyceae hormogonieae. Botaniska Notiser 50: 137-152.

Simmons, H.G. 1898. Algologiska notiser. Botaniska Notiser 51: 25-32.

Wehr, J.D. & Sheath, R. (red.) 2003. Freshwater algae of North America. Ecology and classification. Academic Press, Elsevier Science, San Diego: 169.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Eva Willén 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015

Namn och släktskap
  • Rike
    Bacteria - eubakterier 
  • Stam
    Cyanobacteria - cyanobakterier 
  • Klass
    Cyanophyceae  
  • Underklass
    Nostocophycidae  
  • Ordning
    Nostocales  
  • Familj
    Rivulariaceae  
  • Släkte
    Rivularia  
  • Art
    Rivularia dura, Roth ex Bornet & Flahault - hårdkula
    Synonymer
    Limnactis dura Kütz. ex Bornet et Flahault
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Eva Willén 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015