Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  hårklomossa

Organismgrupp Mossor Dichelyma capillaceum
Hårklomossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Bildar mörkgröna, brungröna eller ibland nästan svarta mattor, ofta luftiga och löst sammanhållna. De medelgrova skotten är oregelbundet förgrenade eller oregelbundet fjädergrenade. Stambladen är 3,2-6,5 mm långa och 0,3-0,8 mm breda. Bladen sitter i tre, ibland något otydliga, rader. De är smala, kölade längs nerven, och smalnar långt och gradvis av till en mycket smal spets. De är mer eller mindre tydligt ensidigt böjda. Bladnerven är långt utlöpande, och den utlöpande delen utgör 25-50 % av bladlängden. Sporkapseln når inte ovan honbladen, men sticker som mogen ut på sidan mellan dessa.
Hårklomossa kan likna klomossa Dichelyma falcatum, men har ofta bladen i otydliga rader, tydligt smalare blad och en betydligt längre utlöpande bladnerv.
Utbredning
Länsvis förekomst för hårklomossa Observationer i  Sverige för hårklomossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten finns i Sverige norrut till södra Norrland. Starka fästen är Helgeås avrinningsområde (stora populationer i t.ex. Möckeln och utmed Helge å väster om Osbysjön), Alsteråns avrinningsområde samt vid Nedre Dalälven. Hårklomossan är känd från en lokal i Danmark, saknas i Norge och har hittats på tre lokaler i Finland. Den har försvunnit från en stor andel av sina äldre svenska växtplatser men trots detta ligger större delen av den europeiska utbredningen i Sverige. Utanför Norden är arten känd från Estland, Frankrike, Italien, Tyskland, Polen, Rumänien, Ryssland och Ukraina (1-3 lokaler i varje land) (Hedenäs m.fl. 1996, Hodgetts 2015). I östra Nordamerika finns den i både USA och Kanada. Den är mycket vanlig på sina ställen i nordöstra USA (New England) och på kustslätterna vid Mexikanska golfen (Bruce Allen, brev 1998).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)
Hårklomossan växer på trädrötter och stenar i vattensystem där vattenfluktuationerna är naturliga och förekommer framför allt söder om Dalälven. Reglering av vattendrag och eventuellt eutrofiering kvarstår som hot mot arten. Minskningstakten har bromsats men minikraftverk och felaktig reglering utgör fortfarande ett hot. Antalet reproduktiva individer skattas till 18000 (5000-50000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2400 (1000-5000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (C2a(i)).
Ekologi
Hårklomossan växer på stenblock, trädbaser och basen av buskar (ofta gråvide) utmed stränder till sjöar och långsamt rinnande vattendrag. Arten är knuten till den zonen som översvämmas och dränks i princip varje år och den växer bara vid stränder med ganska stor vattenståndsamplitud (Hedenäs m.fl. 1996, Hylander 1998). Arten växer ibland på block i sänkor som periodvis torkar ut. Substraten skall helst vara något skuggade, men arten trivs inte om kärlväxttäcket blir för tätt. De flesta lokaler är vid relativt näringsfattiga vatten (mesotrof miljö), men den hittas ibland också i näringsrikare vattendrag. På artens växtplatser i södra delen av det svenska utbredningsområdet har vattnet högt pH och relativt hög alkalinitet.
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Skog
Skog
Sötvatten
Sötvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Sjöar
Sjöar
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Vattendrag
Vattendrag
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Ädellövskog
Ädellövskog
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Buskmark
Buskmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande), Epifyt
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Ved och bark
Ved och bark
· klibbal
· klibbal
· viden
· viden
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Hypnales, Familj Fontinalaceae, Släkte Dichelyma (klomossor), Art Dichelyma capillaceum (With.) Myrin - hårklomossa Synonymer Dichelyma capillaceum (Dicks.) Myr., Fontinalis capillacea With.

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Hårklomossan växer på trädrötter och stenar i vattensystem där vattenfluktuationerna är naturliga och förekommer framför allt söder om Dalälven. Reglering av vattendrag och eventuellt eutrofiering kvarstår som hot mot arten. Minskningstakten har bromsats men minikraftverk och felaktig reglering utgör fortfarande ett hot. Antalet reproduktiva individer skattas till 18000 (5000-50000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2400 (1000-5000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten rödlistas som Nära hotad (NT). (C2a(i)).
Konventioner Habitatdirektivets bilaga 2, Bernkonventionens bilaga I, Typisk art i 9080 Lövsumpskog (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 9750 Svämlövskog (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Typisk art i 9760 Svämädellövskog (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON))
Fridlysning Hårklomossa (Dichelyma capillaceum) är fridlyst enligt 8 § i hela landet. Undantag (13 §): Trots förbuden i 6, 8 och 9 §§ får enstaka exemplar av djurarterna bred gulbrämad dykare, bred kärrtrollslända, bred paljettdykare, brun gräsfjäril, citronfläckad kärrtrollslända, grön mosaiktrollslända och pudrad kärrtrollslända samt enstaka exemplar av växtarterna norskoxel, skogsrör, styvnate, grön sköldmossa, hårklomossa, käppkrokmossa, långskaftad svanmossa, nordisk klipptuss och pyramidmossa samlas in, om 1. det har betydelse för dokumentering av arten, 2. det inte finns något annat tillfredsställande alternativ och den berörda populationens fortbestånd inte påverkas negativt, 3. den som är ansvarig för insamlingen senast den 31 januari kalenderåret efter insamlingen redovisar till länsstyrelsen a) vilken eller vilka arter som omfattas av insamlingen, b) antalet insamlade exemplar av varje art, c) var exemplaren har tagits, och d) syftet med insamlingen, 4. den som är ansvarig för insamlingen anmäler till Artdatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet a) fullständiga fynduppgifter för påträffade nya lokaler för arten, och b) var de insamlade exemplaren förvaras, och 5. det insamlade materialet hålls tillgängligt för forskning.
Åtgärdsprogram Avslutat
Bildar mörkgröna, brungröna eller ibland nästan svarta mattor, ofta luftiga och löst sammanhållna. De medelgrova skotten är oregelbundet förgrenade eller oregelbundet fjädergrenade. Stambladen är 3,2-6,5 mm långa och 0,3-0,8 mm breda. Bladen sitter i tre, ibland något otydliga, rader. De är smala, kölade längs nerven, och smalnar långt och gradvis av till en mycket smal spets. De är mer eller mindre tydligt ensidigt böjda. Bladnerven är långt utlöpande, och den utlöpande delen utgör 25-50 % av bladlängden. Sporkapseln når inte ovan honbladen, men sticker som mogen ut på sidan mellan dessa.
Hårklomossa kan likna klomossa Dichelyma falcatum, men har ofta bladen i otydliga rader, tydligt smalare blad och en betydligt längre utlöpande bladnerv.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för hårklomossa

Länsvis förekomst och status för hårklomossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för hårklomossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten finns i Sverige norrut till södra Norrland. Starka fästen är Helgeås avrinningsområde (stora populationer i t.ex. Möckeln och utmed Helge å väster om Osbysjön), Alsteråns avrinningsområde samt vid Nedre Dalälven. Hårklomossan är känd från en lokal i Danmark, saknas i Norge och har hittats på tre lokaler i Finland. Den har försvunnit från en stor andel av sina äldre svenska växtplatser men trots detta ligger större delen av den europeiska utbredningen i Sverige. Utanför Norden är arten känd från Estland, Frankrike, Italien, Tyskland, Polen, Rumänien, Ryssland och Ukraina (1-3 lokaler i varje land) (Hedenäs m.fl. 1996, Hodgetts 2015). I östra Nordamerika finns den i både USA och Kanada. Den är mycket vanlig på sina ställen i nordöstra USA (New England) och på kustslätterna vid Mexikanska golfen (Bruce Allen, brev 1998).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Hypnanae  
  • Ordning
    Hypnales  
  • Familj
    Fontinalaceae  
  • Släkte
    Dichelyma - klomossor 
  • Art
    Dichelyma capillaceum(With.) Myrin - hårklomossa
    Synonymer
    Dichelyma capillaceum (Dicks.) Myr.
    Fontinalis capillacea With.

Hårklomossan växer på stenblock, trädbaser och basen av buskar (ofta gråvide) utmed stränder till sjöar och långsamt rinnande vattendrag. Arten är knuten till den zonen som översvämmas och dränks i princip varje år och den växer bara vid stränder med ganska stor vattenståndsamplitud (Hedenäs m.fl. 1996, Hylander 1998). Arten växer ibland på block i sänkor som periodvis torkar ut. Substraten skall helst vara något skuggade, men arten trivs inte om kärlväxttäcket blir för tätt. De flesta lokaler är vid relativt näringsfattiga vatten (mesotrof miljö), men den hittas ibland också i näringsrikare vattendrag. På artens växtplatser i södra delen av det svenska utbredningsområdet har vattnet högt pH och relativt hög alkalinitet.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande), Epifyt

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Sötvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna strandbiotoper, Sjöar, Lövskog, Triviallövskog, Vattendrag, Sötvattensstrand

Biotoper där arten kan förekomma: Ädellövskog, Myrbiotoper, Buskmark

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Ved och bark (Viktig)
· klibbal - Alnus glutinosa (Viktig)
· viden - Salix (Viktig)
Arten hotas framför allt av förändringar i vattenståndsregim och vattenkvalitet. Förändringar av det slaget kan slå ut arten från många lokaler samtidigt. Den försvinner om sjön eller vattendraget regleras så att man får en konstant vattennivå eller så att vattenståndet fluktuerar ofta. Vid regleringar där vattenståndet fluktuerar kraftigt i längre perioder kan arten trivas och t.o.m. vara riktigt vanlig. Troligen utgör övergödning ett stort hot. När näringsnivåerna i vattnet ökar kan andra arter (t.ex. trådformiga grönalger, kärlväxter och andra mossor) konkurrera ut den. Även andra typer av förändringar i vattenkvalitén skulle kunna hota arten. På lokaler med små populationer kan en alltför kraftig utglesning av träd- och/eller buskskikt längs stränderna utgöra ett hot.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Vattenreglering (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Ett åtgärdsprogram för hårklomossa finns sedan 2004 (Wetterin 2004). Kunskapen från detta måste integreras med de lokala myndigheternas hantering av ärenden som berör vattenstånd och vattenkvalitet. Riktlinjer för lokaler i reglerade vatten bör utarbetas i samarbete med kraftbolag, sjösänkningsföretag m.fl. Vattenståndsfluktuationerna bör säkras i Färnebofjärden, Möckeln, Helge å och Alsterån. Områdesskydd bör övervägas i några områden. Kantzoner bör lämnas orörda utmed sjöstränder där arten förekommer. Sverige har ca 90% av de kända europeiska lokalerna för hårklomossa, varför vårt ansvar för arten i Europeiskt perspektiv är stort. I ett större internationellt perspektiv är Sveriges andel inte så stor då arten bitvis är ganska vanlig utmed Nordamerikas östkust (Bruce Allen brev 1998).

Åtgärdsprogram Avslutat
En möjlig hybridpopulation mellan hårklomossa och klomossa finns i Nedre Dalälvsområdet (Hylander 1999). Båda arterna är vanliga här, men vanligast är olika typer av mer eller mindre intermediära former.
Utländska namn - FI: Hiuskoukkusammal, DK: Slank Klomos.

Cortini Pedrotti, C. 1992. Check-list of the mosses of Italy. Fl. Mediterranea 2: 119-221.

ECCB. 1995. Red Data Book of European Bryophytes. European Committee for Conservation of Bryophytes, Trondheim.

Hedenäs, L. 2014. Dichelyma capillaceum hårklomossa, s. 61. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. [AJ 37-57], Bladmossor: skirmossor-baronmossor : Bryophyta: Hookeria-Anomodon. Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

Hedenäs, L., Godow, S. & Hylander, K. 1996. Bryophyte Profiles. 1. Dichelyma capillaceum (Dicks.) Myr. (Bryopsida: Fontinalaceae). J. Bryology 19: 157-179.

Hodgetts, N. G. 2015. Checklist and country status of European bryophytes - towards a new Red List for Europe. Irish Wildlife Manuals 84. National Parks and Wildlife Service, Department of Arts, Heritage and the Gaeltacht, Ireland.

Hylander, K. 1998. Hårklomossa (Dichelyma capillaceum) - ekologi och aktuell utbredning i Sverige. Svensk. Bot. Tidskr. 92: 95-111

Hylander, K. 1999. Intermediates between the pleurocarpous mosses Dichelyma falcatum (Hedw.) Myr. and D. capillaceum (Dicks.) Myr., possibly of hybrid origin. Lindbergia 24:59-64.

Ireland. R. R. 1990. Distribution of the moss genus Dichelyma in Canada. Lindbergia 15: 65-69.

Toivonen, H. 1972. Distribution of Dichelyma capillaceum (With.) Myr. emend. Br. & Schimp. (Bryophyta), especially in northwestern Europe. Ann. Bot. Fenn. 9: 102-106.

Weibull, H. 2008. Inventering av hårklomossa och skapanior på ved vid vatten. Länsstyrelsens Rapportserie 2008:15. Natur- Och Kulturmiljöenheten, Länsstyrelsen Västmanlands län

Wetterin, M. (ed.) 2004. Åtgärdsprogram för bevarande av hårklomossa (Dichelyma capillaceum). Action plan for the conservation of Dichelyma capillaceum. Naturvårdsverket rapport 5402.

Whelch, W. 1960. A monograph of the Fontinalaceae. Martinum Nijhoff, The Hague.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Hedenäs & Susanne Godow 1994. Rev. Kristoffer Hylander 1998, uppdaterat av Tomas Hallingbäck 2010. Rev. Lars Hedenäs 2014. Uppdaterat av Tomas Hallingbäck, Niklas Lönnell & Henrik Weibull 2015, 2016

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Hypnanae  
  • Ordning
    Hypnales  
  • Familj
    Fontinalaceae  
  • Släkte
    Dichelyma - klomossor 
  • Art
    Dichelyma capillaceum, (With.) Myrin - hårklomossa
    Synonymer
    Dichelyma capillaceum (Dicks.) Myr.
    Fontinalis capillacea With.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Hedenäs & Susanne Godow 1994. Rev. Kristoffer Hylander 1998, uppdaterat av Tomas Hallingbäck 2010. Rev. Lars Hedenäs 2014. Uppdaterat av Tomas Hallingbäck, Niklas Lönnell & Henrik Weibull 2015, 2016