Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  höstlåsbräken

Organismgrupp Kärlväxter Botrychium multifidum
Höstlåsbräken Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Höstlåsbräken är en flerårig, 6-20(-40) cm hög kärlkryptogam. Fullt utvecklade plantor är uppdelade i ett sporbärande skott med en upprät, långskaftad sporangiesamling och en rent vegetativt basal bladskiva Det vegetativa bladet är långskaftat, med en brett triangulär, 2-3 ggr delad, mörkgrön, läderartad skiva tryckt mot marken. bladskivan övervintrar och ersätts följande sommarav ett nytt bladskott. Plantor med enbart vegetativ bladskiva är vanliga. Som namnet antyder, utvecklas denna låsbräkenart senare än sina släktingar. Bladen vecklar inte ut sig förrän i juni-juli och spormognaden infaller först i augusti-september. Höstlåsbräken avviker från sina släktingar genom sin avvikande bladplacering, sin vintergröna bladskiva och sin sena utveckling.
Utbredning
Länsvis förekomst för höstlåsbräken Observationer i  Sverige för höstlåsbräken
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Höstlåsbräken förekommer eller har förekommit tämligen jämnt spritt över hela norra och mellersta Sverige, med en glesare utbredning i Götaland och i fjälltrakterna. Under de senaste trettio åren har antalet förekomster kraftigt reducerats. I Götaland finns den idag endast kvar i Småland och Halland samt på Öland och Gotland. Enstaka lokaler finns i Värmland, Västmanland och Södermanland varifrån den förekommer spritt ända till Torne Lappmark, allmännast i Västerbotten och Norrbotten och längs älvdalarna upp i lappmarkernas lägre delar. I Norden är utbredningen tydligt östlig. Enstaka danska fynd är aktuella (mest sanddynslokaler). I Norge förekommer arten framförallt på Östlandet från Telemark till Dovre-området, medan utbredningen längre norrut är splittrad med förekomster till Finnmark. I Finland finns arten ännu spridd över hela landet och är inte klassad som hotad. Höstlåsbräken är en cirkumboreal art, vars utbredning sträcker sig från Centraleuropa över Ryssland och Himalaya till Japan och vidare över Nordamerika till Grönland. I Fjärran Östern och Nordamerika uppträder andra underarter. Höstlåsbräken finns upptagen som sårbar på Europarådets lista över hotade arter.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2ac+3c+4ac
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Förekommer eller har förekommit tämligen jämt spritt över hela norra och mellersta delarna av landet, glesare i fjälltrakterna. Enstaka förekomster finns i södra delarna av landet. Växer gärna i sandiga och öppna marker med begränsad konkurrens. Minskande på grund av upphörd hävd och igenväxning, betesgynnad. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 15 (10-20) % under de senaste 30 åren. Under de kommande 30 åren förväntas minskningstakten uppgå till 20 (15-25) %. Under en tidsperiod om 30 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 15 (10-20) %. Bedömningen baseras på direkt observation och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2ac+3c+4ac).
Ekologi
Liksom flertalet övriga småvuxna Botrychium-arter har höstlåsbräken en tydlig preferens för sandiga och öppna marker med begränsad konkurrens. Arten är i likhet med sina släktingar starkt kulturgynnad och påträffas främst i lågvuxna, torra och gärna hårt betade eller packade grässvålar. Den kan dock, särskilt i norra Sverige, leva kvar i öppen hedartad gräsmark under lång tid utan hävd. Den förekommer även i sandiga gamla åkervallar, längs mindre vägar, på gårdstun och magra gräsmattor, vid båtlänningar och gistvallar, vid fäbodar och i kraftledningsgator. Höstlåsbräken kan även växa både torrare och fuktigare än de andra små Botrychium-arterna. Emellanåt uppträder arten även i mer ostörd vegetation, t ex i fjällängar, i fuktiga gräsbevuxna svackor på isälvsdeltan och nedom älvnipor, i stranddrift ovan sjöars och älvars högvattenlinjer samt vid kusten bland klappersten, hällmarker eller dyner. Höstlåsbräken är något störningsgynnad och kan etablera sig på mager mineraljord t.ex. i övergivna grustag, vägfickor, och på avläggsplatser för timmer. Arten förefaller vara indifferent till kalk. I de fall där 3-5 olika låsbräkenarter växer tillsammans ingår alltid höstlåsbräken. Den könliga förökningen försiggår underjordiskt. Reproduktionen sker i 99 fall av 100 sker genom självbefruktning, och en individ kan bli långt över 100 år gammal. Populationerna är ofta att betrakta som en samling kloner vilkas morfologi ofta kan variera avsevärt sinsemellan. Eftersom arten uppträder först sent på säsongen är den mindre utsatt för försommartorka än sina släktingar. Den är också mer årsviss på sina lokaler än de övriga arterna i släktet.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Psilotopsida, Ordning Ophioglossales (låsbräkenordningen), Familj Ophioglossaceae (låsbräkenväxter), Släkte Botrychium (låsbräknar), Art Botrychium multifidum (S. G. Gmel.) Rupr. - höstlåsbräken Synonymer Botrychum rutaefolium, Botrychium matricariae (Schrank) Spreng., Osmunda multifida S. G. Gmel., Lågbladig låsbräken, Botrychium rutaceum Sw.

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2ac+3c+4ac
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Förekommer eller har förekommit tämligen jämt spritt över hela norra och mellersta delarna av landet, glesare i fjälltrakterna. Enstaka förekomster finns i södra delarna av landet. Växer gärna i sandiga och öppna marker med begränsad konkurrens. Minskande på grund av upphörd hävd och igenväxning, betesgynnad. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 15 (10-20) % under de senaste 30 åren. Under de kommande 30 åren förväntas minskningstakten uppgå till 20 (15-25) %. Under en tidsperiod om 30 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 15 (10-20) %. Bedömningen baseras på direkt observation och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2ac+3c+4ac).
Konventioner Bernkonventionens bilaga I, Typisk art i 6520 Höglänta slåtterängar (Alpin region (ALP) och Boreal region (BOR)), Typisk art i 4030 Torra hedar (Boreal region (BOR))
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Höstlåsbräken är en flerårig, 6-20(-40) cm hög kärlkryptogam. Fullt utvecklade plantor är uppdelade i ett sporbärande skott med en upprät, långskaftad sporangiesamling och en rent vegetativt basal bladskiva Det vegetativa bladet är långskaftat, med en brett triangulär, 2-3 ggr delad, mörkgrön, läderartad skiva tryckt mot marken. bladskivan övervintrar och ersätts följande sommarav ett nytt bladskott. Plantor med enbart vegetativ bladskiva är vanliga. Som namnet antyder, utvecklas denna låsbräkenart senare än sina släktingar. Bladen vecklar inte ut sig förrän i juni-juli och spormognaden infaller först i augusti-september. Höstlåsbräken avviker från sina släktingar genom sin avvikande bladplacering, sin vintergröna bladskiva och sin sena utveckling.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för höstlåsbräken

Länsvis förekomst och status för höstlåsbräken baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för höstlåsbräken

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Höstlåsbräken förekommer eller har förekommit tämligen jämnt spritt över hela norra och mellersta Sverige, med en glesare utbredning i Götaland och i fjälltrakterna. Under de senaste trettio åren har antalet förekomster kraftigt reducerats. I Götaland finns den idag endast kvar i Småland och Halland samt på Öland och Gotland. Enstaka lokaler finns i Värmland, Västmanland och Södermanland varifrån den förekommer spritt ända till Torne Lappmark, allmännast i Västerbotten och Norrbotten och längs älvdalarna upp i lappmarkernas lägre delar. I Norden är utbredningen tydligt östlig. Enstaka danska fynd är aktuella (mest sanddynslokaler). I Norge förekommer arten framförallt på Östlandet från Telemark till Dovre-området, medan utbredningen längre norrut är splittrad med förekomster till Finnmark. I Finland finns arten ännu spridd över hela landet och är inte klassad som hotad. Höstlåsbräken är en cirkumboreal art, vars utbredning sträcker sig från Centraleuropa över Ryssland och Himalaya till Japan och vidare över Nordamerika till Grönland. I Fjärran Östern och Nordamerika uppträder andra underarter. Höstlåsbräken finns upptagen som sårbar på Europarådets lista över hotade arter.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Monilophytae  
  • Klass
    Psilotopsida  
  • Ordning
    Ophioglossales - låsbräkenordningen 
  • Familj
    Ophioglossaceae - låsbräkenväxter 
  • Släkte
    Botrychium - låsbräknar 
  • Art
    Botrychium multifidum(S. G. Gmel.) Rupr. - höstlåsbräken
    Synonymer
    Botrychum rutaefolium
    Botrychium matricariae (Schrank) Spreng.
    Osmunda multifida S. G. Gmel.
    Lågbladig låsbräken
    Botrychium rutaceum Sw.

Liksom flertalet övriga småvuxna Botrychium-arter har höstlåsbräken en tydlig preferens för sandiga och öppna marker med begränsad konkurrens. Arten är i likhet med sina släktingar starkt kulturgynnad och påträffas främst i lågvuxna, torra och gärna hårt betade eller packade grässvålar. Den kan dock, särskilt i norra Sverige, leva kvar i öppen hedartad gräsmark under lång tid utan hävd. Den förekommer även i sandiga gamla åkervallar, längs mindre vägar, på gårdstun och magra gräsmattor, vid båtlänningar och gistvallar, vid fäbodar och i kraftledningsgator. Höstlåsbräken kan även växa både torrare och fuktigare än de andra små Botrychium-arterna. Emellanåt uppträder arten även i mer ostörd vegetation, t ex i fjällängar, i fuktiga gräsbevuxna svackor på isälvsdeltan och nedom älvnipor, i stranddrift ovan sjöars och älvars högvattenlinjer samt vid kusten bland klappersten, hällmarker eller dyner. Höstlåsbräken är något störningsgynnad och kan etablera sig på mager mineraljord t.ex. i övergivna grustag, vägfickor, och på avläggsplatser för timmer. Arten förefaller vara indifferent till kalk. I de fall där 3-5 olika låsbräkenarter växer tillsammans ingår alltid höstlåsbräken. Den könliga förökningen försiggår underjordiskt. Reproduktionen sker i 99 fall av 100 sker genom självbefruktning, och en individ kan bli långt över 100 år gammal. Populationerna är ofta att betrakta som en samling kloner vilkas morfologi ofta kan variera avsevärt sinsemellan. Eftersom arten uppträder först sent på säsongen är den mindre utsatt för försommartorka än sina släktingar. Den är också mer årsviss på sina lokaler än de övriga arterna i släktet.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Den huvudsakliga orsaken till artens tillbakagång är upphörd hävd av näringsfattiga och torra betesmarker. Även kvävegödsling av naturlig gräsmark är fatal för Botrychium-arterna, då såväl sporgroning som tidig tillväxt hämmas av nitrater. Kvävenedfallet kan därmed tänkas missgynna arten i södra Sverige.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
För att gynna arten är det mycket viktigt att dess växtplatser hindras från igenväxning, helst genom slåtter eller bete med nötkreatur. Arten svarar ofta mycket bra på röjning och återupptagen slåtter. Bete och tramp gynanr också arten men hårt slitage, t.ex. i form av intensivt hästbete bör undvikas. Vid manuell slåtter av höstlåsbräkenmarker i högsommartid, bör sporangiesamlingarna så långt möjligt skonas.
Utländska namn - NO: Haustmarinøkkel, DK: Stilk-Månerude, FI: Aho-noidanlukkov.

Antonsson, K. 1997. Hotade kärlväxter i Östergötland. Information från länsstyrelsen i Östergötlands län 1997:4.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötland flora. Lund.

Bratt, L. m fl (red) 1993. Hotade och sällsynta växter i Dalarna. Dalarnas Botaniska Sällskap, Malung.

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007: Smålands flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Ekstam, U. 1992. Om hävden upphör. Statens Naturvårdsverk. Värnamo.

Ericsson, S. 2007: Växtlokaler i Västerbottens län 11: Höstlåsbräkenlokalen i Bocksmyr i Lycksele socken. Natur i Norr 26: 73-76.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund.

Jonsell, L. (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Lucas, G. L. (Ed) 1983. Liste des plantes rares, menacées et endémiques en Europe. Conseil de l’ Europe, Strasbourg, Nat. et Env., n° 27.

Løjtnant, B. & Worsøe, E. 1993. Status over den danske flora 1993. G.E.C. Gads Forlag, København.

Melan, M. A. & Whittier, D. P. 1990. Effects of inorganic nitrogen sources on spore germination and gametophyte growth in Botrychium dissectum. Plant, Cell and Environment 13: 477-482.

Stenberg, L. 2010: Norrbottens flora II. SBF-förlaget, Uppsala.

Stevenson, D. 1975. Taxonomic and Morphological observations on Botrychium multifidum. Madroño 23: 198-204.

Watano, Y. & Sahashi, N. 1992. Predominant inbreeding and its genetic consequences in a homosporous fern genus, Sceptridium. Systematic Botany 17: 486-502.

Wiinstedt, K. 1953. Pteridofyternes Udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 49: 305-388.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Ljung 1996. Rev. Peter Ståhl 2010. ©ArtDatabanken, SLU 2010-12-01.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Monilophytae  
  • Klass
    Psilotopsida  
  • Ordning
    Ophioglossales - låsbräkenordningen 
  • Familj
    Ophioglossaceae - låsbräkenväxter 
  • Släkte
    Botrychium - låsbräknar 
  • Art
    Botrychium multifidum, (S. G. Gmel.) Rupr. - höstlåsbräken
    Synonymer
    Botrychum rutaefolium
    Botrychium matricariae (Schrank) Spreng.
    Osmunda multifida S. G. Gmel.
    Lågbladig låsbräken
    Botrychium rutaceum Sw.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tomas Ljung 1996. Rev. Peter Ståhl 2010. ©ArtDatabanken, SLU 2010-12-01.