Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  habomaskros

Organismgrupp Kärlväxter Taraxacum excellens
Habomaskros Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten hör med viss tvekan till gruppen fläckmaskrosor, Taraxacum sect. Naevosa. I typiska fall är arten lätt att känna igen på bladen som särskilt upptill har kraftigt röda mittnerver, vilka mot basen av bladskaftet är blekt gröna. Sidoflikarna är korta, rätt utstående, ofta tättsittande och den nedre kanten ofta mer eller mindre konvex. De yttre holkfjällen är mycket karaktäristiska - snett upprätta till löst frånstående och ofta vackert purpurvioletta. Växten blommar i maj till i början av juni. Förökningen sker med frön bildade på vegetativt sätt, s.k. apomixis. Alla exemplar av arten är därför genetiskt lika.
Utbredning
Länsvis förekomst för habomaskros Observationer i  Sverige för habomaskros
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Habomaskrosen har i Europa en västlig utbredning. Förutom i Sverige finns arten i den västra delen av Storbritannien, där den är funnen på många håll, samt på Irland och mycket sällsynt även i Danmark, nära Limfjorden på Jylland. I Sverige förekommer den numera bara i Västergötland. Den är även rapporterad från Västra Frölunda utanför Göteborg samt Lammhult i Småland. Lokalen i Västergötland är den plats varifrån arten en gång beskrevs. Den ligger strax intill Habo järnvägsstation, i ett grönområde där den minskat kraftigt och som är hotat av exploatering. På lokalen i Västra Frölunda fanns den intill ett järnvägsspår men lokalen är nu förstörd. Lokalen i Lammhult är undersökt men med negativt resultat.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(iii,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Ej bedömd (NE)
Habomaskros, en fläckmaskros, förekommer idag endast i Habo i Västergötland på en lokal, samt på en nyupptäckt lokal i Jönköping 2010. Arten lever i urban miljö på ruderatmarker, främst kultiverade gräsmarker, och är hotad på sina båda växtplatser. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (350-700). Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (2-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 48 (36-100) km² och förekomstarean (AOO) till 20 (8-40) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii,v)).
Ekologi
Arten tycks inte vara särskilt krävande på ståndort utan är funnen på gräsmark mitt inne i samhällen. Sannolikt bör den räknas till våra adventivväxter. Den växer i Habo i närheten av arter som kommit in med s.k. parkgräsfrö och kan ha ingått i detta frösortiment. Emellertid står den också nära järnvägen, precis som lokalen i Västra Frölunda och även järnvägsorten Lammhult, vilket kan tyda på att arten på något sätt kan ha kommit in med samfärdseln. Arten är liksom andra maskrosor ljusberoende och gynnad av näring. Ekologin i övrigt är föga känd.
Landskapstyper
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asterales (asterordningen), Familj Asteraceae (korgblommiga), Släkte Taraxacum (maskrosor), Art Taraxacum excellens Dahlst. ex G. E. Haglund - habomaskros Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(iii,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Ej bedömd (NE)

Dokumentation Habomaskros, en fläckmaskros, förekommer idag endast i Habo i Västergötland på en lokal, samt på en nyupptäckt lokal i Jönköping 2010. Arten lever i urban miljö på ruderatmarker, främst kultiverade gräsmarker, och är hotad på sina båda växtplatser. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (350-700). Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (2-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 48 (36-100) km² och förekomstarean (AOO) till 20 (8-40) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii,v)).
Arten hör med viss tvekan till gruppen fläckmaskrosor, Taraxacum sect. Naevosa. I typiska fall är arten lätt att känna igen på bladen som särskilt upptill har kraftigt röda mittnerver, vilka mot basen av bladskaftet är blekt gröna. Sidoflikarna är korta, rätt utstående, ofta tättsittande och den nedre kanten ofta mer eller mindre konvex. De yttre holkfjällen är mycket karaktäristiska - snett upprätta till löst frånstående och ofta vackert purpurvioletta. Växten blommar i maj till i början av juni. Förökningen sker med frön bildade på vegetativt sätt, s.k. apomixis. Alla exemplar av arten är därför genetiskt lika.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för habomaskros

Länsvis förekomst och status för habomaskros baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för habomaskros

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Habomaskrosen har i Europa en västlig utbredning. Förutom i Sverige finns arten i den västra delen av Storbritannien, där den är funnen på många håll, samt på Irland och mycket sällsynt även i Danmark, nära Limfjorden på Jylland. I Sverige förekommer den numera bara i Västergötland. Den är även rapporterad från Västra Frölunda utanför Göteborg samt Lammhult i Småland. Lokalen i Västergötland är den plats varifrån arten en gång beskrevs. Den ligger strax intill Habo järnvägsstation, i ett grönområde där den minskat kraftigt och som är hotat av exploatering. På lokalen i Västra Frölunda fanns den intill ett järnvägsspår men lokalen är nu förstörd. Lokalen i Lammhult är undersökt men med negativt resultat.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Naevosa - fläckmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum excellensDahlst. ex G. E. Haglund - habomaskros

Arten tycks inte vara särskilt krävande på ståndort utan är funnen på gräsmark mitt inne i samhällen. Sannolikt bör den räknas till våra adventivväxter. Den växer i Habo i närheten av arter som kommit in med s.k. parkgräsfrö och kan ha ingått i detta frösortiment. Emellertid står den också nära järnvägen, precis som lokalen i Västra Frölunda och även järnvägsorten Lammhult, vilket kan tyda på att arten på något sätt kan ha kommit in med samfärdseln. Arten är liksom andra maskrosor ljusberoende och gynnad av näring. Ekologin i övrigt är föga känd.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land, Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Arten finns med säkerhet kvar på bara en enda lokal i Sverige – Habo i Västergötland. Arten var tidigare rätt vanlig på lokalen och fanns i hundratals exemplar. Den har sedan dess minskat väsentligt och idag finns högst 10% av den ursprungliga populationen kvar, vilket motsvarar ca 30-40 plantor. Dessa hotas av såväl bebyggelse som annan exploatering. Idag är platsen ett grönområde men utan framtida skydd. Kommunen är informerad och skall inleda diskussioner om ett eventuellt skydd av växtplatsen.

Påverkan
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
Lokalen i Habo bör skyddas som naturminne alternativt skyddas i en kommunal detaljplan. Gräsmattan där arten växer bör vissa år klippas först efter maskrosornas blomning, vilket gynnar artens föryngring.
Arten har en oklar sektionstillhörighet. Lundevall & Øllgaard (1999) placerar arten i sekt. Naevosa medan Dudman & Richards (1997) placerar den i Celtica. De medger dock att arten svävar i gränslandet mot sektionerna Hamata och Ruderalia. Dahlstedt som beskrev arten 1935 räknade den emellertid till Ruderalia och då med nära släktskap med cyanmaskrosen, T. cyanolepis. Endast en DNA-analys kan säkrare avslöja artens släktskap och sektionstillhörighet.

Börjeson, G. 2004. Floran I Habo kommun. Hyltebruk.

Dahlstedt, H. 1935. Nya skandinaviska Taraxaca. Bot. Not. Lund.

Dudman, A.A. & Richards, A.J. 1997. Dandelions of Great Britain and Ireland. BSBI Handbook No 9. London.

Hansen, K. 1981. Dansk Feltflora. Gyldendal.

Lundevall, C.-F. & Øllgaard, H. 1999. The genus Taraxacum in the Nordic and Baltic countries: Types of all specific, subspecific and varietal taxa, including type locations and sectional belonging. Preslia 71: 43-171. Praha.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 2005. Rev. Hans Rydberg 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Naevosa - fläckmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum excellens, Dahlst. ex G. E. Haglund - habomaskros
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 2005. Rev. Hans Rydberg 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.