Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  hagmaskros

Organismgrupp Kärlväxter Taraxacum lepidum
Hagmaskros Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Hagmaskros hör till gruppen ogräsmaskrosor Taraxacum sect. Ruderalia. Växten är i regel 15-25 cm hög, på näringsrik mark upp till 35 cm. Bladen är upprätta, brett lansettlika, ofta håriga, med ljusgröna, ovingade skaft. Sidoflikarna är från en utstående bas något nedböjda, skarpt tillspetsade, på ryggsidan med flera långa spetsiga tänder, vilka är mer eller mindre uppåtriktade. Ändfliken är kort, trekantig med enstaka tänder, på innerbladen är ändloben stor och kraftigt tandad. De yttre holkfjällen liknar dem hos hjulmaskros, T. tenebricans och mellanmaskros, T. intermedium, men är något smalare och båglikt nedböjda. Hinnkanten är mycket svag och otydlig. Arten liknar mellanmaskros, men bladen ger genom de många tänderna ett betydligt taggigare intryck. Förökningen sker med frön bildade på vegetativt sätt, s.k. apomixis. Alla exemplar av arten är därför genetiskt lika.
Utbredning
Länsvis förekomst för hagmaskros Observationer i  Sverige för hagmaskros
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Hagmaskros är i Sverige bara funnen på två lokaler. Lokalen i Småland tycks vara otypisk för arten, då den växer i en vägkant. Den andra förekomsten finns utanför Nyköping i Sörmland, där den växer i ett naturreservat. Här finns ett relativt stort bestånd med uppemot 30 individer. Eftersom lokalerna är belägna så långt från varandra finns anledning att tro att den förekommer på ytterligare platser. Eftersom många naturbetesmarker inventerats på maskrosor och inga andra fynd rapporterats/samlats än från ovanstående lokaler är arten sannolikt mycket sällsynt.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
Hagmaskros är en ogräsmaskros som är känd från ett troligen tillfälligt fynd i Småland och en lokal i Södermanland, där den växer i en skalgruspåverkad fuktig f.d. strandäng, nu hävdad. Beståndet av hagmaskros är förhållandevis stort, kanske ett 30-tal exemplar, uppdelad på två populationer med ca 50 meters mellanrum. Utanför Sverige är den känd bland annat från Själland i Danmark. Antalet reproduktiva individer skattas till 50 (25-100). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (2-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 30000 (20000-40000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (8-200) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Växer i naturbetesmarker i Sörmland (Strandstuviken) och i Småland på en vägkant. I Danmark anges arten växa i ogödslade gräsmarker, mycket sällan ruderat. De få fynden i Sverige gör det svårt att med säkerhet uttala sig om artens ekologi men erfarenheterna från Danmark och i Sörmland pekar på att den föredrar hävdade ståndorter. Växten är känslig för igenväxning och kvävegödsling. En viss störning, t.ex. genom tramp, är gynnsam för etablering av nya individer.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asterales (asterordningen), Familj Asteraceae (korgblommiga), Släkte Taraxacum (maskrosor), Art Taraxacum lepidum M. P. Christ. - hagmaskros Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Hagmaskros är en ogräsmaskros som är känd från ett troligen tillfälligt fynd i Småland och en lokal i Södermanland, där den växer i en skalgruspåverkad fuktig f.d. strandäng, nu hävdad. Beståndet av hagmaskros är förhållandevis stort, kanske ett 30-tal exemplar, uppdelad på två populationer med ca 50 meters mellanrum. Utanför Sverige är den känd bland annat från Själland i Danmark. Antalet reproduktiva individer skattas till 50 (25-100). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (2-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 30000 (20000-40000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (8-200) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Hagmaskros hör till gruppen ogräsmaskrosor Taraxacum sect. Ruderalia. Växten är i regel 15-25 cm hög, på näringsrik mark upp till 35 cm. Bladen är upprätta, brett lansettlika, ofta håriga, med ljusgröna, ovingade skaft. Sidoflikarna är från en utstående bas något nedböjda, skarpt tillspetsade, på ryggsidan med flera långa spetsiga tänder, vilka är mer eller mindre uppåtriktade. Ändfliken är kort, trekantig med enstaka tänder, på innerbladen är ändloben stor och kraftigt tandad. De yttre holkfjällen liknar dem hos hjulmaskros, T. tenebricans och mellanmaskros, T. intermedium, men är något smalare och båglikt nedböjda. Hinnkanten är mycket svag och otydlig. Arten liknar mellanmaskros, men bladen ger genom de många tänderna ett betydligt taggigare intryck. Förökningen sker med frön bildade på vegetativt sätt, s.k. apomixis. Alla exemplar av arten är därför genetiskt lika.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för hagmaskros

Länsvis förekomst och status för hagmaskros baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för hagmaskros

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Hagmaskros är i Sverige bara funnen på två lokaler. Lokalen i Småland tycks vara otypisk för arten, då den växer i en vägkant. Den andra förekomsten finns utanför Nyköping i Sörmland, där den växer i ett naturreservat. Här finns ett relativt stort bestånd med uppemot 30 individer. Eftersom lokalerna är belägna så långt från varandra finns anledning att tro att den förekommer på ytterligare platser. Eftersom många naturbetesmarker inventerats på maskrosor och inga andra fynd rapporterats/samlats än från ovanstående lokaler är arten sannolikt mycket sällsynt.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Taraxacum - ogräsmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum lepidumM. P. Christ. - hagmaskros

Växer i naturbetesmarker i Sörmland (Strandstuviken) och i Småland på en vägkant. I Danmark anges arten växa i ogödslade gräsmarker, mycket sällan ruderat. De få fynden i Sverige gör det svårt att med säkerhet uttala sig om artens ekologi men erfarenheterna från Danmark och i Sörmland pekar på att den föredrar hävdade ståndorter. Växten är känslig för igenväxning och kvävegödsling. En viss störning, t.ex. genom tramp, är gynnsam för etablering av nya individer.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Trädbärande gräsmark, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Havsstrand

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Växten hotas främst av igenväxning av naturliga fodermarker. Arten växer i Sörmland i ett lövrikt parti av en havsstrandäng som påverkas av sötvatten. Partiet har öppnats upp och vilken inverkan detta har på beståndet har ännu inte undersökts. Minskat slitage i markens ytskikt, t.ex. genom att betesdriften och trampet upphör i betesmarker, kan inverka negativt på föryngringen.
De båda lokalerna bör hållas under uppsikt för att fastställa aktuell status. Lokalen i Sörmland bör skötas så att beståndet ökar och kan utgöra en kärnpopulation för spridning till andra lämpliga lokaler i Nyköpingsområdet. Vid inventeringar i fuktiga naturliga betesmarker bör hagmaskrosen speciellt eftersökas, inte minst i hagarna runt den småländska lokalen, eftersom vägkantsförekomsten kan vara resultat av spridning från en närbelägen population.

Christiansen, M.P. 1936: Nye Taraxacum-arter af gruppen Vulgaria. Dansk Bot.

Arkiv 9 (2): 1-32.

Dudman, A. A. & Richards, A. J. 1997: Dandelions of Great Britain and Ireland. BSBI

Handbook No 9. Botanical Society oft he British Isles. London.

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007: Smålands flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Rydberg, H. 2009: Strandstuviken - ett paradis för fåglar och maskrosor.

Daphne 2009:1. BILD

Øllgaard, H. 2006: Om slaegtet maelkebøtte (Taraxacum) i Danmark, med tonvikt på

indigena arter. Internetsida: [http://www.fugleognatur.dk]

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010-12-22

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Taraxacum - ogräsmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum lepidum, M. P. Christ. - hagmaskros
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010-12-22