Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  hagtornsmalmätare

Organismgrupp Fjärilar, Mätare Eupithecia insigniata
Hagtornsmalmätare Fjärilar, Mätare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Den skarpt tecknade lilla malmätaren kan inte gärna förväxlas med någon annan art. De ljust blyertsgrå framvingarna har ovanligt stora långsträckta svarta diskfläckar som berör de mellersta av tre svarta fläckar längs framkanterna. Tvärlinjerna är kraftigt S-formade och dubbla, tydligt markerade och tre till antalet. Bakvingarna är ljusgrå med sparsam teckning mot utkanten. Diskfläcken på bakvingarna är tydlig och svart. Vingspann 18-19 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för hagtornsmalmätare Observationer i  Sverige för hagtornsmalmätare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Hagtornsmalmätaren är en av de mest svårfunna av våra nattaktiva mätarearter och kunskapen om dess utbredning i landet är därför möjligen fortfarande ofullständig. Fjärilarna flyger under en period av sommaren som oftast kännetecknas av kalla järnnätter. Den finns endast upptagen i en äldre publicerad lokal faunaförteckning. Under 1800-talet var hagtornsmalmätaren i Norden endast känd från Skåne. Arten är idag känd från följande landskap med ungefärligt årtal för första fynd: Skåne 1885, Blekinge före 1941, Halland 1980, Småland före 1941, Öland före 1977, Gotland 1947, Östergötland 1995, Västergötland före 1953, Södermanland, 1964 och Uppland 1999. Utbredningen är sannolikt överallt helt kustnära utom i Skåne och på Gotland, där den bl.a. är funnen i Kristianstadstrakten och vid Lojsta. Den har under senare år endast rapporterats från Skåne, Kullaberg och Kristianstad, Öland (flera lokaler), Gotland, Öja och Hamra, Småland, Västervik, Östergötland, Valdemarsvikstrakten, Södermanland, Selarön, Nyköping, Råby-Rönö, Trosa och Torö samt Uppland, Rådmansö. Arten förefaller ha haft en gynnsam period från slutet av 1970-talet och in på 2000-talet, då något fler individer påträffats, mest regelbundet i södra änden av Mittlandsskogen på Öland, bl.a. vid Dörby och Runsbäck, Halland, Onsalahalvön, samt i östra Södermanland vid Limängen, Råby-Rönö och Svärdsö, Torö. Inga fynd har rapporterats från Blekinge och södra Småland under de senaste 30 åren. Hagtornsmalmätaren har inte påträffats i Norge och Finland, men förekommer i Danmark där första fyndet rapporterades 1908. Arten är där mycket lokal och vanligtvis påträffas endast enstaka individer. Den är främst utbredd på Fyn och Själland, men förekommer från Bornholm till Östjylland, Randers, Aarhus, Horsens och Viborg, samt Nordöstjylland, Bälum och Haslevgård strax norr om Mariager fjords mynning. Endast ett fynd är från Västjylland, Klelund Plantage öster om Esbjerg. Ett större antal av de danska rapporterna om fynd, under perioden 1966-1986, är från åren 1977-1979. I Tyskland är hagtornsmalmätaren lokal och mycket sällsynt. Världsutbredningen sträcker sig från Medelhavet och med nordgräns i södra hälften av England och Lettland och vidare genom Ryssland till Japan och Kina.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Hagtornsmalmätare förekommer mycket lokalt längs Göta- och Svealands kuster samt på Öland och Gotland. Ett par nyare fynd från Rådmansö och i Sollentuna tyder på viss expansion norrut. Arten, vars larv lever på främst gamla äppelträd (Malus sp.) och hagtorn (Crataegus sp.), uppträder främst i gamla odlingsmarker och trädgårdar. Föryngring av trädbestånd, minskat antal vildapelträd i bryn genom Jordbruksverkets regler samt frikostig giftanvändning på närliggande fält hotar artens livsmiljöer i Sverige. Antalet reproduktiva individer skattas till 9000 (6000-15000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 500 (160-800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(ii,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
Artens värdväxter är främst hagtornsarter, Crataegus spp. och trädgårdsapel/vildapel, Malus spp. Den kan möjligen även livnära sig på slån, Prunus spinosa och päron, Pyrus communis. Från England anges endast hagtorn som värdväxt. Fjärilen flyger under dessa träd och buskars blomningstid, från mitten av maj till första veckan i juni. Den är endast aktiv under nattens mörka timmar och påträffas endast vid fångst med UV-ljus. Det förmodas att den främst flyger runt toppen av träd och höga buskar. Tidsperioden under slutet av maj är vanligen mycket kylig nattetid, vilket inverkar negativt på svärmningens längd per natt. Vädertypen inverkar sannolikt också mycket negativt på artens spridningsförmåga, vilket bidragit till att den endast finns inom begränsade kustnära regioner och vanligen inte på mindre öar omgivna av 5-10 km öppet vatten. Äggen placeras möjligen i blommorna och larverna skulle i så fall sannolikt börja sitt födointag med att förtära fröanlagen. Denna uppgift förefaller dock mindre väl styrkt. Larven lever senare på bladen och förpuppas i augusti. Puppor har påträffats under mossa och limband för frostfjärilar på stammar av trädgårdsapel. Vanligare är sannolikt att den förpuppar sig i jorden. Livsmiljöerna i norra Halland, Vallda och Släp är en öde trädgård vid foten av naken klippterräng i sydvästläge, med rikligt av gamla trädgårdsaplar och högväxt blommande hagtorn, samt en igenväxande ängsmark med trädklädda bergknallar, omgivna av täta snår av slån och hagtorn. Livsmiljön i Södermanland, Trosa, Stensund är buskage av slån, hagtorn, nypon och med en enstaka vildapel, vid foten av en solexponerad förkastningsbrant med nakna urbergsklippor. Livsmiljön vid Runsbäck på Öland och vid Limängen, Råby-Rönö i Södermanland är äldre villaträdgårdar utanför stadsplanerat område, samt på Svärdsö, Torö, en öde trädgård. I dessa områden finns sannolikt också rikligt av hagtorn.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· apel
· apel
· aplar
· aplar
· hagtornar
· hagtornar
· päron
· päron
· slån
· slån
· vildapel
· vildapel
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Geometridae (mätare), Släkte Eupithecia, Art Eupithecia insigniata (Hübner, 1790) - hagtornsmalmätare Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Hagtornsmalmätare förekommer mycket lokalt längs Göta- och Svealands kuster samt på Öland och Gotland. Ett par nyare fynd från Rådmansö och i Sollentuna tyder på viss expansion norrut. Arten, vars larv lever på främst gamla äppelträd (Malus sp.) och hagtorn (Crataegus sp.), uppträder främst i gamla odlingsmarker och trädgårdar. Föryngring av trädbestånd, minskat antal vildapelträd i bryn genom Jordbruksverkets regler samt frikostig giftanvändning på närliggande fält hotar artens livsmiljöer i Sverige. Antalet reproduktiva individer skattas till 9000 (6000-15000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 500 (160-800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(ii,iii,iv,v)c(iv)).
Den skarpt tecknade lilla malmätaren kan inte gärna förväxlas med någon annan art. De ljust blyertsgrå framvingarna har ovanligt stora långsträckta svarta diskfläckar som berör de mellersta av tre svarta fläckar längs framkanterna. Tvärlinjerna är kraftigt S-formade och dubbla, tydligt markerade och tre till antalet. Bakvingarna är ljusgrå med sparsam teckning mot utkanten. Diskfläcken på bakvingarna är tydlig och svart. Vingspann 18-19 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för hagtornsmalmätare

Länsvis förekomst och status för hagtornsmalmätare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för hagtornsmalmätare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Hagtornsmalmätaren är en av de mest svårfunna av våra nattaktiva mätarearter och kunskapen om dess utbredning i landet är därför möjligen fortfarande ofullständig. Fjärilarna flyger under en period av sommaren som oftast kännetecknas av kalla järnnätter. Den finns endast upptagen i en äldre publicerad lokal faunaförteckning. Under 1800-talet var hagtornsmalmätaren i Norden endast känd från Skåne. Arten är idag känd från följande landskap med ungefärligt årtal för första fynd: Skåne 1885, Blekinge före 1941, Halland 1980, Småland före 1941, Öland före 1977, Gotland 1947, Östergötland 1995, Västergötland före 1953, Södermanland, 1964 och Uppland 1999. Utbredningen är sannolikt överallt helt kustnära utom i Skåne och på Gotland, där den bl.a. är funnen i Kristianstadstrakten och vid Lojsta. Den har under senare år endast rapporterats från Skåne, Kullaberg och Kristianstad, Öland (flera lokaler), Gotland, Öja och Hamra, Småland, Västervik, Östergötland, Valdemarsvikstrakten, Södermanland, Selarön, Nyköping, Råby-Rönö, Trosa och Torö samt Uppland, Rådmansö. Arten förefaller ha haft en gynnsam period från slutet av 1970-talet och in på 2000-talet, då något fler individer påträffats, mest regelbundet i södra änden av Mittlandsskogen på Öland, bl.a. vid Dörby och Runsbäck, Halland, Onsalahalvön, samt i östra Södermanland vid Limängen, Råby-Rönö och Svärdsö, Torö. Inga fynd har rapporterats från Blekinge och södra Småland under de senaste 30 åren. Hagtornsmalmätaren har inte påträffats i Norge och Finland, men förekommer i Danmark där första fyndet rapporterades 1908. Arten är där mycket lokal och vanligtvis påträffas endast enstaka individer. Den är främst utbredd på Fyn och Själland, men förekommer från Bornholm till Östjylland, Randers, Aarhus, Horsens och Viborg, samt Nordöstjylland, Bälum och Haslevgård strax norr om Mariager fjords mynning. Endast ett fynd är från Västjylland, Klelund Plantage öster om Esbjerg. Ett större antal av de danska rapporterna om fynd, under perioden 1966-1986, är från åren 1977-1979. I Tyskland är hagtornsmalmätaren lokal och mycket sällsynt. Världsutbredningen sträcker sig från Medelhavet och med nordgräns i södra hälften av England och Lettland och vidare genom Ryssland till Japan och Kina.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Eupitheciini  
  • Släkte
    Eupithecia  
  • Art
    Eupithecia insigniata(Hübner, 1790) - hagtornsmalmätare

Artens värdväxter är främst hagtornsarter, Crataegus spp. och trädgårdsapel/vildapel, Malus spp. Den kan möjligen även livnära sig på slån, Prunus spinosa och päron, Pyrus communis. Från England anges endast hagtorn som värdväxt. Fjärilen flyger under dessa träd och buskars blomningstid, från mitten av maj till första veckan i juni. Den är endast aktiv under nattens mörka timmar och påträffas endast vid fångst med UV-ljus. Det förmodas att den främst flyger runt toppen av träd och höga buskar. Tidsperioden under slutet av maj är vanligen mycket kylig nattetid, vilket inverkar negativt på svärmningens längd per natt. Vädertypen inverkar sannolikt också mycket negativt på artens spridningsförmåga, vilket bidragit till att den endast finns inom begränsade kustnära regioner och vanligen inte på mindre öar omgivna av 5-10 km öppet vatten. Äggen placeras möjligen i blommorna och larverna skulle i så fall sannolikt börja sitt födointag med att förtära fröanlagen. Denna uppgift förefaller dock mindre väl styrkt. Larven lever senare på bladen och förpuppas i augusti. Puppor har påträffats under mossa och limband för frostfjärilar på stammar av trädgårdsapel. Vanligare är sannolikt att den förpuppar sig i jorden. Livsmiljöerna i norra Halland, Vallda och Släp är en öde trädgård vid foten av naken klippterräng i sydvästläge, med rikligt av gamla trädgårdsaplar och högväxt blommande hagtorn, samt en igenväxande ängsmark med trädklädda bergknallar, omgivna av täta snår av slån och hagtorn. Livsmiljön i Södermanland, Trosa, Stensund är buskage av slån, hagtorn, nypon och med en enstaka vildapel, vid foten av en solexponerad förkastningsbrant med nakna urbergsklippor. Livsmiljön vid Runsbäck på Öland och vid Limängen, Råby-Rönö i Södermanland är äldre villaträdgårdar utanför stadsplanerat område, samt på Svärdsö, Torö, en öde trädgård. I dessa områden finns sannolikt också rikligt av hagtorn.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· apel - Malus domestica (Viktig)
· aplar - Malus (Viktig)
· hagtornar - Crataegus (Har betydelse)
· päron - Pyrus communis (Har betydelse)
· slån - Prunus spinosa (Har betydelse)
· vildapel - Malus sylvestris (Har betydelse)
Arten har på nytt upptagits som hotad p.g.a. de ytterst rigida reglerna från Jordbruksverket för tillåtet antal buskar och träd i betesmarker med generell miljöersättning. Denna förändring från 2008 i EU:s regelverk tar inte hänsyn till att många värmekrävande insektsarter på nordligare breddgrader behöver en mer småskalig miljömosaik med vindskydd, för att erhålla gynnsamt varma utvecklingsmiljöer. Hagtornsmalmätaren hotas av alla kantröjningar av brynzoner i söderläge och odlingshinder i betes- och ängsmark, samt i vissa fall även vid åkermark. På Öland hotas den av borttagandet av hagtornshäckar. Vidare hotas den av igenplantering av åker- och ängsmark, samt kalhuggning av åkerholmar och ödeträdgårdar. I trädgårdsmiljö och äppelodlingar hotas arten av pesticidanvändning. Den missgynnas där sannolikt också av föryngringen av frukträdsbestånden och av borttagandet av mossor och lavar från stammar. Att den i huvudsak saknas i stadsplanerade områden med villaträdgårdar kan bero på ljusföroreningen från tusentals gatubelysningar.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Det är nödvändigt att spara tillräckligt gamla hagtornsbestånd och vildaplar i betesmarker för att dessa regelbundet skall sätta blom. För att kunna göra detta krävs i högre grad att länsstyrelserna upprättar åtgärdsplaner för särskild miljöersättning, vilket kan vara arbetskrävande och därför oftast inte sker ens för de mest värdefulla betesmarkerna. Undvik användningen av pesticider i trädgårdar och på åkermark som gränsar till förekomstområden för arten. Värdesätt i högre utsträckning charmen hos ödeträdgårdar där boningshuset borttagits, ofta p.g.a. ny vägsträckning eller markbehov för utbyggnad av nyare bostadsområden. Då röjningar är nödvändiga bör inte all buskvegetation röjas vid ett och samma tillfälle i varmare brynzoner mellan klippterräng och ängs- eller åkermark. Gynna i brynzoner buskarter och lägre trädsorter framför de mer allmänt skogbildande trädsorterna.

Appelqvist, T. & Bengtsson, O. 1995. Brynmiljöer i Bohuslän - Insektsliv, biologisk mångfald och synpunkter på övervakning. Rapport 1995: 6, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Elmquist, H., Hellberg, H., Imby, L., & Palmqvist, G. 1977. Förteckning över Sveriges storfjärilar. Entomologiska föreningen i Stockholm.

Friedrich, E. 1983. Breeding Butterflies and Moths. Harley books, Colchester.

Hoffmeyer, S. 1966. De danske målere. Universitetsforlaget, Aarhus.

Koch, M. 1983. Wir bestimmen Schmetterlinge. IV teil; Spanner. Neumann-Neudamm Verlag, Radebeul.

Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Ent. Tidskr. 6(1-3): 1-137.

Lind, J. 1997. Fjärilar i Trosa-Mörkö 1996. Graphosoma 12(1): 6-7.

Lind, J. 1998. Svenska entomologmötet ur en fjärilsintresserad trosabo´s perspektiv. Graphosoma 13(1): 3-7.

Lindeborg, M. 1999. Fjärilsfynden i sydost 1998. Lucanus 4(1): 19-29.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Nordström, F. 1953. Catalogus Insectorum Sueciae; additamenta ad partes I-X. Opusc. ent. 18: 75-87.

Norgaard, I. & Nielsen, P.S. 1988. Fund af storsommerfugle i Danmark 1961-86. Lepidopterologisk forening.

Palmqvist, G. 1976. Intressantare fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1975. Ent. Tidskr. 97: 43-44.

Palmqvist, G. 1979. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1978. Ent. Tidskr. 100: 85-89.

Palmqvist, G. 1980. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1979. Ent. Tidskr. 101: 135-137.

Palmqvist, G. 1996. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolep.) i Sverige 1995. Ent. Tidskr. 117(1-2): 35-48.

Palmqvist, G. 2000. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolep.) i Sverige 1999. Ent. Tidskr. 121(1-2): 31-45.

Palmqvist, G. 2010. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2009. Ent. Tidskr. 131: 5-14.

Palmqvist, G. 2011. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2010. Ent. Tidskr. 132: 11-23.

Skinner, B. 1984. Colour identification guide to moths of British Isles. Penguin Books Ltd, Harmondsworth.

Skou, P. 1984. Nordens målere. Danmarks dyreliv Bind 2. Apollo books, Stenstrup.

Svensson, I. 1950. Lepidopterologiska iakttagelser II. Ent. Tidskr. 71(1): 46-54.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1996. Rev. Claes U. Eliasson 1999, 2010 & 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Eupitheciini  
  • Släkte
    Eupithecia  
  • Art
    Eupithecia insigniata, (Hübner, 1790) - hagtornsmalmätare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1996. Rev. Claes U. Eliasson 1999, 2010 & 2012.